Personal- och planeringsbrist – analys av inkludering och personal- och elevgrupper

Personal- och elevgrupper sätts samman utifrån skolans övergripande organisation. Detta innebär att det oftast finns en personalsammansättning utifrån verksamheten där utökad personal sedan kan tillkomma på grund av vissa elevers behov (Jakobsson & Nilsson 2020). Rollfördelningen mellan personalen kan skilja sig mycket från olika verksamheter, i verksamheter med många elever med särskilda behov förekommer det ibland en mycket tydlig ansvarsfördelning beroende på olika yrkesbefattningar och kompetenser hos personalen (Jakobsson & Nilsson 2020). Samtliga intervjuade fritidslärare poängterar vikten av att ha kompetent personal och tillräckligt med personal för att kunna fördela tid lika åt alla elever. Däremot är det enbart lärare A som idag upplever att det finns stora brister i fritidshemmets tillgång på kompetent personal, medan lärare B och C framförallt ser brister i mängden personal. När det handlar om personalens gemensamma förhållningssätt gällande strategier och pedagogiska metoder är handledning en viktig faktor (Jakobsson & Nilsson 2020). Lärare A och C menar att de hade behövt erbjudas mer kompetensutveckling kring det inkluderande arbetet, medan lärare B uttrycker att det ges gott om kompetensutveckling vilket beror på en engagerad och intresserade ledning. Tillgång till personalgruppens planeringstid skiljer sig mycket mellan olika fritidshem. En god planeringstid bidrar till personalens möjlighet för att finna goda strategier och gemensamma förhållningssätt (Pihlgren 2017). Även om samtliga fritidslärare poängterar vikten av planeringstid skiljer det sig mellan lärarna vidare hur nöjda de är med den planeringstid de får. Lärare B och C intygar att de får en hel del tid för planering, men lärare C menar att det ändå behövs mer tid för det inkluderande arbetet. Pihlgren (2017) poängterar hur planeringstid i fritidshemmen ofta går åt till organisatoriska lösningar snarare än pedagogiska planeringar. Detta är något som lärare A och C bekräftar. Lärare A menar att den planeringstid de ges inte på långa vägar räcker till och att planeringstiden ofta går åt till organisatoriska lösningar snarare än att planera för fritidshemmets arbete. Lärare C uttrycker också att kompetensutvecklingstillfällen alltid läggs på planeringstiden vilket skapar stress för personalen. Lärare A menar att det måste finnas avsatt planeringstid för enbart det inkluderande arbetet.

Elevgruppsammansättningar är oftast indelade efter antingen ålder, utvecklingsnivå eller funktionsvariationer. Det förekommer sällan gruppsammansättningar som är anpassade efter elevers behov (Jakobsson & Nilsson 2020). Samtliga fritidslärare uttrycker att det finns vissa fördelar med att ha elevgrupper sammansatta efter ålder då det gör det inkluderande arbetet enklare gällande anpassning av aktiviteter efter utvecklingsnivå.

Lärare B och C pekar däremot på fördelar med att också ha åldersheterogena grupper. Lärare A är den enda som uttrycker vissa fördelar med att anpassa elevgrupperna efter elevernas behov, för att undvika att ha elever som missgynnar varandra i samma grupp. Ingen av fritidslärarna ser några fördelar med att anpassa elevgrupper efter elevers svårigheter. De tar i stället avstånd från detta och menar på att det inkluderade arbetet handlar om grupper med en stor variation av elever.

Genom analys av empiriskt resultat utifrån tidigare forskning visar Lindqvist och Nilholm (2013) att lärarkompetens är viktigt för att elever ska lyckas i skolan, samtidigt anses inte bristande kompetens vara något problem. Samtliga intervjuade fritidslärare pekar däremot på att det finns en viss problematik kring personal med bristande kompetens. Resultatet av Karlsudds studie (2011) visar att de mest avgörande faktorerna för ett inkluderande arbete i förskolan är personalens arbetsmiljö, arbetsmetoder och värderingar. De intervjuade fritidslärarna lyfter tillgång på personal och kompetent personal som framgångsfaktorer. det ska dock tilläggas att mängden personal utmärker sig och kan påstås vara den mest primära faktorn. I Karlsudds studie (2011) framhävs även svårigheter med att bedriva det inkluderande arbetet i förskolan då det finns bristande resurser i form av för stora elevgrupper. För stora elevgrupper nämns av fritidslärarna, men kopplas främst samman som ett problem i kombination med personalbrist.

Ljungren De Silva (2013) redovisar i sin studie att speciallärare har för lite tid för planering av deras specialundervisning gällande sociala färdigheter. Samtliga fritidslärare poängterar vikten av planeringstid för att kunna bedriva ett väl inkluderande arbete. Karlsudd (2020) menar att fritidshemmen blir allt mindre inkluderade idag i sin verksamhet och en av förklaringarna till detta är att kommuner tillhandahåller mindre resurser till fritidshemmen och prioriterar i stället den ordinarie skolan. Ljungren De Silva (2013) menar att för att skolorna ska kunna tillhandahålla resurser för elever i behov av stöd behöver dessa elever klassificeras med en diagnos. De intervjuade fritidslärarna framhäver att många elever hade behövt stöd, men tillhandahålls inte detta. De poängterar också att en diagnos inte ska behöva vara avgörande för elevers möjlighet till stöd och att känna sig inkluderade i verksamheten.

6.4 Sammanfattning

Utifrån studiens frågeställningar där förutsättningar för inkludering kartlagts med fokus på fysisk miljö, psykosocial miljö och personal- och elevgrupper, anses samtliga områden ha betydelse för fritidshemmets inkluderande arbete. Ramfaktorer har pekats ut inom alla tre områden, däremot återkommer vissa ramfaktorer både inom den psykosociala miljön och personal- och elevgrupper. Analysen av resultatet har visat på en enighet i fritidslärarnas upplevelser av vilka förutsättningar som krävs för att inkludera elever i behov av stöd i fritidshemmet. Det råder däremot något skilda meningar gällande om dessa förutsättningar saknas idag eller inte. De ramfaktorer som identifierats som mest påtalande är: tillgång till en tillräcklig personalstyrka, rymliga och anpassade lokaler samt tillgång till planeringstid och gemensam planeringstid för samtliga i fritidshemspersonalen.

Tillräckligt med personal framhävs både inom psykosocial miljö och inom området personal- och elevgrupper. Behovet av personal överlag understryks hos de intervjuade fritidslärarna, för att personalen ska kunna gå ifrån rollen som övervakare över elevgruppen och ägna mer kvalitativ tid åt elever. Det understryks också ett behov av avsatt personal till elever i behov av särskilt stöd. Dels för att dessa elever ska kunna

inkluderas, dels för att personalen inte ska tvingas prioritera all sin tid åt de eleverna i störst behov av vuxenstöd. Inom personal- och elevgrupper påtalas även planeringstid som avgörande. Däremot upplever inte alla att planeringstid är en brist idag. Vikten av gemensam planeringstid för samtliga inom fritidshemspersonalen lyfts då detta anses viktigt för personalens samarbete och gemensamma förhållningsätt. Inom den fysisk miljö påtalas både ett behov av och upplevd brist gällande väl anpassade lokaler, egna fritidslokaler och tillräckligt stora lokaler. Bristande lokaler anses hindra personalens möjligheter att möta elevers skilda behov.