6 RESULTAT AV KARTLÄGGNING PÅ MIN PART NERSKOLA
6.1 Personalföreträdarnas i antimobbningsgruppen syn på skolans antimobbningsarbete.
Före mötet hade jag studerat skolans antimobbningsplan samt läst in mig på fö- reskriften ”Skolverkets allmänna råd för arbetet med att motverka alla former av kränkande behandling”26. Kopia av Skolverkets föreskrift SKOLFS 2004:19
(Skolverkets allmänna råd för arbetet med att motverka alla former av krän- kande behandling) medtogs till samtalet för att ev. användas som en möjlig checklista. Intervjun/samtalet följde, efter en inledning, i stort de områden som Skolverkets föreskrift innehåller vilket framgår av bifogad intervjuguide ( Bi- laga 1).
Personalföreträdarnas syn på skolans antimobbningsarbete.
Såsom framgår av intervjuguiden (bilaga 1) ställde jag frågor kring förekomsten av mobbning och utfrysning, skolans förebyggande arbete, arbetet med att upp- täcka kränkande behandling, hur det utredande arbetet går till, på vilka sätt kränkande behandling åtgärdas samt om regeringens förslag till ny lag mot kränkande behandling är bekant i antimobbningsgruppen. De avgivna svaren kommer jag sedan i analysavsnittet att jämföra med elevernas syn på skolan och deras uppfattning om kränkande behandling, mobbning och utfrysning och deras
förslag till förbättringar. Respondenternas svar på frågor och följdfrågor inom de olika rubrikområdena återges nedan så innehållsmässigt korrekt som möjligt utan att för den skull vara direkta citat. Svaren presenteras i kursiv stil som se- dan följs av mina egna reflexioner.
Förekomsten av mobbning och utfrysning på skolan
Mobbning är inte så vanligt. Det har förekommit under kortare peri- oder. Likaså utfrysning. Det händer inte precis under skoltiden d.v.s. då vuxentillsynen finns där. När det händer är det ofta på rasterna el- ler på väg till och från gympa och slöjd då eleverna befinner sig ut- anför vuxnas tillsyn. Sedan kan det vid utfrysning vara vid gruppin- delningar av klasserna. Det kan givetvis hända bakom ryggen även i klassrumssituationen, för den som blir mobbad märks ju även där. Det händer dock inte alls så ofta på lektionstid som på rasterna. De vuxna i antimobbningsgruppen anser således dels att mobbning inte är så vanligt förekommande, dels att det oftast sker då vuxna inte är närvarande, t. ex. under raster eller på väg till och från gympa eller slöjd. Under lektionstid kan det inträffa då eleverna inför övningar blir indelade i grupper.
Skolans förebyggande arbete
I antimobbningsarbetet jobbar skolan efter en modell och en anti- mobbningsplan där man valt att plocka ihop metoder från olika andra modeller istället för att tillämpa en enda välkänd modell som t.ex. Farstamodellen.
I förebyggande syfte arbetar man nu med ”Livsviktigt” i alla klas- serna. Det är för att eleverna ska lära känna sig själv och även hur andra fungerar. Man vill frammana sympati och ställningstagande. Likadant är det t.ex. inom drama där man jobbar med hur man fun- gerar socialt genom många parövningar och gruppövningar. De första klasserna har kompissamtal och i vissa klasser har de hemlig kompis.
Vi har antimobbningsgruppen, komparna, som träffas varannan vecka då eleverna tar upp vad som hänt. För nya kompare ges ut- bildning då man bl.a. tar upp vad mobbning är. I utbildningen ingår litteratur, diskussioner, drama och film. Komparna sitter med i grup- pen i två år, om man vill, men det har förekommit att vuxenföreträ- darna har avrått kompare att fortsätta med sin uppgift. De vuxna har en bestämd uppfattning om hur komparna ska vara och fungera. Komparna blir kända i klasserna bl.a. genom att gå ut och presentera sig.
Verksamheten utvärderas varje termin och då ges komparna själva möjlighet att föreslå vad man ska jobba med.
Partnerskolans nu ganska gamla antimobbningsplan är ett ”hopplock” av olika ”modeller” för att passa just denna skola.
Läromedlet ”Livsviktigt” används för att eleverna ska lära känna sig själv och även öka empatin hos dem. De yngre barnen har kompissamtal och i vissa fall också ”Hemlig kompis”.
Kamratstödjarna på skolan har fått namnet kompare. Metoden att använda kam- ratstödjare kan man läsa om i boken ”KOMPISSAMTAL”27. Kamratstödjarna träffas varannan vecka och samtalar kring det som hänt sedan förra mötet. Komparna får en grundlig utbildning.
Om eleverna visar sig lämpliga för uppdraget sitter var och en med i denna grupp i två år.
Arbetet med att upptäcka kränkande behandling
Komparna är ute på rastvakt vid två tillfällen per vecka. Ser de någonting där eller i kapprum eller var det vara må skriver de upp det i en anteckningsbok och rapporterar det sedan vid nästa möte i antimobbningsgruppen. Det bör påpekas att komparna aldrig skriver namn i sina böcker utan beskriver istället händelsen.
Inte heller på mötena i antimobbningsgruppen används namn utan man anger han eller hon eller eleven. På så sätt garanteras en sorts sekretess.
Det händer att elever vill få samtal med någon kompare. Det kan mycket väl vara en kompare i en annan klass än den egna. Man vän- der sig till den kompare som man har mest förtroende för. Många gånger rör ärendet sig om bagateller som kan klaras upp i dessa sam- tal. Komparna är mycket duktiga på att lyssna och ge berörda elever råd. Ofta följer de sedan upp samtalet efter en tid.
Om det är något allvarligt eller återkommande som komparna rap- porterar på antimobbningsgruppens möten så tar vuxenföreträdarna detta till sig och jobbar vidare med det.
Komparna har ansvar vid två rasttillfällen per vecka. De övertar givetvis inte de vuxnas rastansvar utan har ett särskilt ansvar som utgör en del av antimobb- ningsgruppens arbete. Eleverna har med sig var sin anteckningsbok där de skri- ver upp sådant som inträffar. Detta rapporteras och diskuteras vid nästa möte. Sekretessen är viktig för komparna och därför används inga namn på berörda
elever. I förekommande fall vänder sig elever till den kompare han/hon har mest förtroende för. Komparen lyssnar, ger råd och följer senare upp samtalet. De vuxna i gruppen hjälper till om problemet är för stort för komparen. Det finns alltså en rationell arbetsfördelning i gruppen.
Hur går det utredande arbetet till
Hur man gör när man går vidare med mobbningsfall kan variera från fall till fall.
Det kan bero på om det är något i samma klass som den anmälande går i eller ej. Ofta går vi ut och intervjuar, det kan vara alla i den be- rörda klassen men först och främst den mobbade. När vi pratat med den mobbade övergår vi till att intervjua mobbarna vilket sker enskilt för att sedan jämföra uppgifterna man fått.
Utredningsarbetet kan variera beroende på vad som hänt. Om mobbning har skett inom en klass, intervjuas först den mobbade och sedan mobbarna.
På vilka sätt åtgärdas kränkande behandling
Komparna är, såsom påtalats ovan, duktiga på att lyssna på eleverna och ge dem råd och i bagatellartade fall kan dessa samtal vara en till- räcklig åtgärd.
I övriga fall brukar det räcka med intervjuerna för att få slut på
mobbningen eller utfrysningen men det händer också att man skriver handlingsplaner, sociala handlingsplaner. Handlingsplanerna lämnas till berörda föräldrar för påskrift. Det är alltså vid allvarligare fall som föräldrarna får denna kännedom. Är det ett riktigt allvarligt fall, vilket inte har hänt på denna skola, så ska omedelbar kontakt tas med föräldrarna.
I allvarliga mobbnings- eller utfrysningsfall skrives sociala handlingsplaner som lämnas till berörda föräldrar för påskrift. Vid riktigt allvarliga fall tar skolan omedelbar kontakt med föräldrarna.
Är regeringens proposition och förslaget till ny lag från den 1 april 2006 känt i skolans antimobbningsgrupp?
Det nya lagförslaget har inte diskuterats på skolan men respondenterna hade fått information om att en ny antimobbningsplan ska utarbetas.
Den osedvanligt snabbt framtagna propositionen med en lag som är tänkt att träda ikraft mycket snart har inte på ett tydligt sätt nått antimobbningsgruppen
på partnerskolan. Arbetet med lagförslaget har gått så snabbt att landets skolor och skolförvaltningar nog inte hunnit sätta sig in i vad det faktiskt innebär och ännu mindre börja tänka efter vad den nya obligatoriska planen ska innehålla. Förhoppningsvis betydde min fråga att antimobbningsgruppens personalföreträ- dare nu fick veta att likabehandlingsplaner ska upprättas enligt den nya lagen.