Förslag: Ett tillstånd för företagsintern förflyttning ska inte beviljas en utlänning som
– är bosatt inom Europeiska unionens medlemsstaters terri-torier,
– är EES-medborgare eller medborgare i Schweiz,
– ansöker om uppehållstillstånd för att utföra forskning i Sverige enligt ett mottagningsavtal som har ingåtts enligt lagen (2008:290) om godkännande för forskningshuvudmän att ta emot gästforskare,
– är utstationerad i Sverige enligt 4 § utstationeringslagen av ett företag som är etablerat i en EES-stat eller Schweiz,
– har beviljats uppehållstillstånd för studier i Sverige, eller – hyrs ut av företag för att arbeta under övervakning och ledning av ett annat företag.
Skälen för förslaget
Huvudregeln enligt direktivet
Enligt artikel 2.1 ska direktivet tillämpas på tredjelandsmedborgare som vistas utanför medlemsstaternas territorium vid tidpunkten för ansökan och ansöker om inresa eller har beviljats inresa. Med tredjelandsmedborgare avses enligt definitionen i artikel 3 a en person som inte är unionsmedborgare i den mening som avses i artikel 20.1 i EUF-fördraget. I artikel 2.2 anges flera undantag från direktivets tillämpningsområde.
Utlänningar som är bosatta inom EU
En konsekvens av att tredjelandsmedborgarna ska vistas utanför medlemsstaternas territorium vid tidpunkten för ansökan är att tredjelandsmedborgare som redan vistas här inte kan beviljas ett ICT-tillstånd. Kravet på vistelse utanför medlemsstaternas terri-torium torde innebära att en utlänning inte får vistas i något av EU:s medlemsstaters territorier vid ansökningstillfället. När det gäller längden på vistelsen är det en rimlig tolkning att det endast är vistelser med viss varaktighet som avses. I den engelska språk-versionen används exempelvis reside som vistelsebegrepp, vilket ger starkare uttryck för att det rör sig om längre vistelser som avses jämfört med vad som är fallet med den svenska språkversionen.
Mot denna bakgrund bör det införas en bestämmelse som anger att en ansökan inte kan beviljas en utlänning som är bosatt inom EU.
Gästforskare
Enligt artikel 2.2 a ska direktivet inte tillämpas på tredjelands-medborgare som ansöker om rätt att vistas i medlemsstaten som forskare i den mening som avses i direktiv 2005/71/EG om ett särskilt förfarande för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse i forskningssyfte, i syfte att genomföra ett forskningsprojekt. Vid genomförandet av det direktivet i svensk rätt fick de personer som omfattas av direktivet benämningen gästforskare. Med gästforskare avses, enligt 2 § lagen (2008:290) om godkännande för forsknings-huvudmän att ta emot gästforskare, en tredjelandsmedborgare som är behörig att påbörja högskoleutbildning på forskarnivå och som väljs ut av en forskningshuvudman för att under en längre tid än tre månader utföra forskning hos huvudmannen.
Eftersom det kan förekomma överlappningar mellan tillämp-ningsområdet för gästforskardirektivet och ICT-direktivet gjordes under förhandlingarna av ICT-direktivet bedömningen att det uttryckligen borde införas en bestämmelse som utesluter gäst-forskare som har för avsikt att resa in i en medlemsstat i syfte att utföra ett forskningsprojekt att komma i fråga för ett ICT-till-stånd.
Bestämmelserna om ICT-tillstånd bör alltså inte tillämpas på den som ansöker om uppehållstillstånd för att genomföra ett
forsk-Ds 2017:3 Personkategorier som undantas
ningsprojekt i Sverige enligt ett mottagningsavtal som har ingåtts enligt lagen om godkännande för forskningshuvudmän att ta emot gästforskare. Denna kategori av personer bör därför undantas från tillämpningsområdet för de nya reglerna.
EES-medborgare och medborgare i Schweiz
I artikel 2.2 b anges att ICT-direktivet inte är tillämpligt på tredjelandsmedborgare som enligt överenskommelser mellan unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och tredjeländer å andra sidan, har samma rätt till fri rörlighet som unionsmedborgare eller är anställda av ett företag som är etablerat i tredjeländerna i fråga. Island, Norge och Liechtenstein har ingått det s.k. EES-avtalet med unionen som innebär en rätt till fri rörlighet motsvarande den som gäller enligt EU-rätten. Schweiz har ingått ett motsvarande avtal. Bestämmelsen i artikel 2.2 b innebär därför att medborgare i Island, Norge, Liechtenstein och Schweiz undantas från direktivets tillämpningsområde. De svenska reglerna bör utformas i enlighet med detta.
I vissa andra EU-direktiv rörande arbetskraftsinvandring (se t.ex. blåkortsdirektivet) anges att även familjemedlemmar till EES-medborgare är undantagna från tillämpningsområdet, vilket emel-lertid inte är fallet i ICT-direktivet. I det nyligen presenterade ändringsförslaget till blåkortsdirektivet (se avsnitt 5) anges att familjemedlemmar till EES-medborgare inte längre ska vara undan-tagna från möjligheten att få ett EU-blåkort. Familjemedlemmar har därför tagits bort från bestämmelsen. Utformningen av bestämmelsen i ändringsförslaget överensstämmer i allt väsentligt med ICT-direktivets motsvarande bestämmelse. Innebörden av att familjemedlemmar inte anges i ICT-direktivets bestämmelse bör mot denna bakgrund vara att familjemedlemmar inte omfattas av undantagsbestämmelsen, vilket bör avspeglas i de svenska reglerna.
En konsekvens av att det endast är tredjelandsmedborgare som kan beviljas ett ICT-tillstånd är givetvis att unionsmedborgarna inte kan få ett sådant tillstånd. Detta bör lämpligen framgå av de nya bestämmelserna. En definition som omfattar både unions-medborgare och unions-medborgare i Island, Norge, Liechtenstein är EES-medborgare, se 1 kap. 3 b § UtlL (prop. 2013/14:81 s. 19).
Sammantaget föreslås det därför en bestämmelse om att ett ICT-tillstånd inte ska beviljas en utlänning som är EES-med-borgare eller medEES-med-borgare i Schweiz.
Utstationering från företag etablerade i en EES-stat eller i Schweiz Enligt artikel 2.2 c är ICT-direktivet inte tillämpligt på tredjelands-medborgare som utstationeras inom ramen för utstationerings-direktivet. Utstationeringsdirektivet gäller enbart företag som är etablerade i någon av EU:s medlemsstater. Företag som är etablerade i stater inom EES omfattas dock också av utstationeringsdirektivet efter ett beslut av Gemensamma EES-kommittén.
I avsnitt 7.2 föreslås det att en grundläggande förutsättning för att beviljas ett tillstånd enligt de nya reglerna om ICT-tillstånd är att utlänningen är anställd av ett företag som är etablerat utanför EES-staterna och Schweiz. Av detta följer motsatsvis att en utlänning som är anställd och ska utstationeras av ett företag som är etablerat inom EES-staterna och Schweiz inte kan komma i fråga för ett ICT-tillstånd. Det kan därför sättas i fråga om det finns något behov att särskilt reglera att bestämmelserna om ICT-tillstånd inte gäller för en utlänning som utstationeras till Sverige inom ramen för utstationeringsdirektivet. Det kan dock finnas anledning att i klargörande syfte ändå införa ett uttryckligt undantag för en utlänning som är utstationerad enligt utstatione-ringsdirektivet. Mot denna bakgrund föreslås det en bestämmelse om att ett ICT-tillstånd inte ska beviljas en utlänning som är utstationerad av ett företag som är etablerat i EES eller Schweiz.
Egenföretagare
Enligt artikel 2.2 d ska ICT-direktivet inte tillämpas på tredjelands-medborgare som utför arbete som egenföretagare. Som framgår av avsnitt 7.1 är det en förutsättning för att beviljas ett ICT-tillstånd att det finns ett anställningsförhållande mellan den i tredjeland etablerade arbetsgivaren och den utlänning som ska förflyttas.
Genom kravet på anställning utesluts egenföretagare, som i detta fall torde avse enskilda näringsidkare eller motsvarande, från att
Ds 2017:3 Personkategorier som undantas
komma i fråga för ett ICT-tillstånd. Något behov av att särskilt reglera att en egenföretagare inte kan få ett ICT-tillstånd bedöms därför inte finnas.
Av bemanningsföretag uthyrda arbetstagare m.fl.
Enligt artikel 2.2 e ska ICT-direktivet inte tillämpas på tredjelands-medborgare som hyrs ut av bl.a. bemanningsföretag. För att uppfylla direktivets krav i denna del bör det anges att tillstånd enligt de nya reglerna om ICT-tillstånd inte ska beviljas utlänningar som hyrs ut av bemanningsföretag eller andra företag.
Uppehållstillstånd för studier
Enligt artikel 2.2 f ska ICT-direktivet inte tillämpas på en tredje-landsmedborgare som antagits som heltidsstuderande eller som genomgår en kort praktisk utbildning med handledning som en del av studierna. Genom bestämmelsen undantas de utlänningar som vid sidan av eller inom ramen för sina studier genomgår någon form av företagspraktik i medlemsstaterna. För att klargöra att sådan praktikutbildning inte kan ligga till grund för ett ICT-tillstånd som praktikant i den mening som avses i direktivet, bör tillstånd enligt bestämmelserna om ICT-tillstånd inte beviljas en utlänning som har beviljats uppehållstillstånd för studier i Sverige.