De privata assistansbolagen har inte någon större erfarenhet av kontakt med skolans personal i de skolor eleverna går. Den kontakten har föräldrarna i de flesta fall tagit ansvar för. I det instämmer specialpedagogerna som menar att det är i enstaka fall de har haft kontakt med assistenternas arbetsgivare.
Om man tar skolan så är det ju ofta föräldrarna som sköter kontakten. (arbetsledare 1)
Föräldrarna är, enligt specialpedagogerna, nyckeln till hur informationen om brukarens skolgång har fungerat gentemot assistenten.
Det har varit lite beroende av hur vårdnadshavarna har velat att de personliga assistenterna vara med till exempel på utvecklingssamtal. (specialpedagog)
Kommunens enhetschefer har gjort studiebesök i särskolan för att skapa sig en bild av hur det fungerar. När det gäller assistenternas uppgifter i skolan är alla överens om att de ska arbeta fungera som armar och ben åt den funktionshindrade.
Som regel så i skolan är assistenten som en skugga. Det är ju lärarna och
elevassistenterna som ska genomföra utbildningen, assistenten ska inte påverka den, utan ska bara hjälpa och stötta.”(arbetsledare 3)
Arbetsgivarna ser inget större behov av att de personliga assistenterna är delaktiga i
43
assistenten agerar utifrån att stötta och hjälpa eleven i det den blir ålagd att göra fungerar assistansen bra.
Där har ju arbetsgivaren en viktig funktion att lära assistenten vad som gäller på arbetet, för vi är ju där inte för att tycka en massa utan vi är ju där för att göra. (arbetsledare 2)
Pedagogen har ju ansvaret för eleven för sedan ska ju assistenten vara där bara för eleven och funkar inte det så måste enhetschefen ha reda på det och styra upp assistenten. (enhetschef, kommunen)
Båda specialpedagogerna håller med arbetsgivarna och assistenterna om att de har det pedagogiska ansvaret. De upplever däremot att de får ta ett stort ansvar för assistenternas utförande av assistansen i skolan.
Vår uppgift är att vara den som pedagogiskt vägleder och handleder. Assistenten ska vara elevens förlängda arm och ben och göra det som han eller hon inte klarar, men det tror jag är få som ens har den kunskapen. (specialpedagoger)
Specialpedagogernas uppfattning är att det ofta är föräldrarna som berättar för assistenterna hur de ska arbeta både hemma och i skolan. De ser det som ett problem då man kanske inte har en samstämmig syn på vilka krav man ska ha på brukaren.
Här i skolan förväntar vi oss kanske att eleven ska kunna mer eller agera mer självständigt. Hemma blir man kanske matad och här i skolan förväntar vi oss att man äter själv. (specialpedagog)
Såväl de privata assistanssamordnarna som kommunens enhetschefer har erfarenhet av att assistenterna tycker att de får göra lärarnas jobb.
Däremot så används ju våra assistenter ofta som en extra lärare. Där är det svårt för oss att gå in och styra. Där försöker vi istället med vem vi anställer, ska man jobba i skolan ska man ha lite skinn på näsan faktiskt. Annars skulle man lätt bli överkörd i den organisationen och assistenterna är väldigt, väldigt utsatta i skolan. (arbetsledare 3)
Assistenterna har synpunkter på lärarnas arbete och menar att det inte är vi som är lärare. Det är inte vi som har det pedagogiska ansvaret, vi är bara här för Kalles skull. (enhetschef, kommunen)
44
Kommunens enhetschefer menar också att skolan har ansvaret för den pedagogiska
verksamheten och planeringen av den. Där tycker man inte att det är lätt att vara delaktig och dessutom tycker man det är viktigt att respektera gränserna för varandras ansvarsområden.
Jag hade aldrig gått in i skolans värld och sagt hur de ska arbeta för det är deras sak. Det tycker jag är jätteviktigt att man respekterar varandras gränser. (enhetschef, kommunen)
Däremot anser intervju 3 att det skulle vara bra om man hade någon forma av gemensamt möte alla som arbetar med en brukare. Syftet med detta skulle vara att alla känner till varandras målsättningar och att man även kunde ha gemensamma visioner.
Då vill man ju att alla jobbar tillsammans att man blandar in habilitering, skola, assistenter kanske assistansbolaget också men framföra allt assistenterna och familjen. Alltså gemensamma möten, alla lägger ett mål och alla vet att så här jobbar vi. Vi gör så här och då alla gör likadant då får man ganska bra skjuts i maskineriet faktiskt och då egentligen ganska enkelt så bara försvinner de här märkligheterna. (arbetsledare 3)
Kommunens enhetschefer berättar att den möjligheten finns om brukaren begär en individuell plan hos sin LSS-handläggare. Om brukaren begär en individuell plan är det LSS-
handläggarens uppgift att sammankalla alla huvudmän för att man tillsammans ska kunna skapa en helhetssyn på brukaren, man arbetar utifrån ett holistiskt synsätt.
Såväl arbetsgivare som specialpedagoger är överens om hur assistansen bör se ut, att
assistenten ska finnas som ett stöd för brukaren när den inte klarar att utföra en uppgift med anledning av sitt funktionshinder. Man är däremot inte överens när det gäller om det finns ett behov av en gemensam plattform för planering och information kring brukarens skolgång.
Jag tycker att assistenten är där för kunden och jag tycker att målsättningar och handlingsplaner ska diskuteras av alla tre. Jag vet inte varför någon ska stå åt sidan. (arbetsledare 2)
En viktig sak är att vi aldrig har någon gemensam tid och prata. (specialpedagog)
Specialpedagogerna vill framhålla att det inte är problem med alla assistenter eller assistansbolag.
45
Det finns assistenter som bidrar med kunskap om den enskilde individen som gör att specialpedagogernas förståelse för eleven fördjupas. Detta har gällt i de fall när assistenten arbetat med brukaren under lång tid.
De har ju väldigt mycket kunskaper bakåt i tiden som vi har glädje av om just den personen som de kan delge oss. (specialpedagog)