De privata assistansbolagen tillämpar visstidsanställning vilket ger brukaren möjlighet att avsluta assistenternas anställning om man anser att assistansen inte är tillfredsställande. Man hänvisar till LSS-lagen som menar att den assistansberättigade ska ha möjlighet till
självbestämmande.
Vi tillämpar inte tillsvidareanställning utan har visstidsanställning så länge behovet varar och det har ju att göra med självbestämmande som LSS:en pratar om. (arbetsledare 2)
31
Inom kommunen har man en annan syn på det. Man har ingen skyldighet att omplacera en assistent om det inte fungerar hos en brukare. Oftast försöker man ändå behålla assistenterna inom organisationen om man tycker att det är en kompetent assistent men att det inte
fungerade just hos den individen.
Vi har varit väldigt måna om våra anställda. Vi är rädda om de vi anställer som verkligen fungerar bra. De ser vi till att behålla på någon vänster. Vi har liten flykt av anställda och har en trygg personalgrupp. (enhetschef, kommunen)
Inom kommunen är synen att assistentgruppen är bestående där en assistent ges möjlighet att utvecklas och användas på olika arbetsplatser. Deras kompetens som assistenter väger tungt. De har förstått sitt uppdrag och fungerar därför likvärdigt till olika brukare oavsett deras funktionshinder. Att ha kunskap om och förståelse för vilka arbetsuppgifter man har gör att assistansens kvalitet blir bestående oavsett arbetsplats.
En privat assistanssamordnare försöker minska personalomsättningen. Man menar att det kan finnas en problematik kring anställningsformen.
I den här branschen så är det väldigt lätt att byta ut assistenter, men det är inte alltid det är till godo för brukaren. Det finns ju maktfullkomliga släktingar som vill byta ut folk hela tiden, så fort det inte passar, men det försöker vi stoppa för att skapa anställningstrygghet för våra assistenter också. (arbetsledare 3)
Enligt LSS-lagen ska den assistansberättigade genom assistansen ges möjlighet att leva ett så normalt liv det är möjligt. Assistansen ske ge individen stöd i såväl sina grundläggande behov som sina andra personliga behov. Detta tolkas av arbetsgivarna som att den personliga
assistenten ska utföra de arbetsuppgifter den assistansberättigade skulle vilja och kunna göra själv utan sitt funktionshinder.
Man ska vara armar och ben åt den enskilde och han ska vara delaktig i allt. (arbetsledare 1)
För att assistansen ska vara tillfredsställande menar arbetsledare 2 att assistenten måste kunna skilja på sina egna värderingar och brukarens värderingar och behov och utföra
arbetsuppgifterna på det sätt som brukaren önskar.
Det här är ju ett yrke där man ibland, inte lyda order skulle jag inte vilja säga, men man får följa riktlinjer. Man får lämna sina egna värderingar hemma, det är ju svårt.
32
Och är det för svårt för en så kanske det inte är rätt jobb för just mig. (arbetsledare 2)
På olika arbetsplatserna skiljer sig arbetsuppgifterna åt beroende av den assistansberättigades behov. Hos en del brukare har man tydliga, detaljerade arbetsbeskrivningar medan det är mer flytande hos andra. Skillnaderna i arbetsuppgifter kan förutom brukarnas behov antingen bero på att man inom organisationen inte har några arbetsbeskrivningar, men det kan också bero på att den assistansberättigade vill ha möjlighet att påverka sin dag.
Hos arbetsledare 3 har man stor tydlighet hos sina brukare.
Vi tar fram en manual vad som gäller på arbetsplatsen att så här ska det gå till. Så det finns en arbetsplatspärm kan man säga med alltifrån allmänt hyfs till medicinska bitar. (arbetsledare 3)
Inom kommunen ser det olika ut hos olika brukare, vilket är överenskommelser mellan enhetschef, brukare och assistenter.
Vi en arbetsmiljöpärm hos varje brukare. I pärmarna så skriver assistenterna tillsammans med brukarna hur de vill ha det hur de vill ha sin vardag och den är ganska tydlig, men en del av våra brukare vill ju ha en spontan dag.(enhetschef, kommunen)
Några tydliga beskrivningar finns inte inom organisationen hos arbetsledare 1.
Det är olika, vissa har papper uppsatta, lite kom ihåg saker som ska göras och vissa har inte det. Det är lite städschema och för mat och allt sånt också. Det brukar inte vara något problem. (arbetsledare 1)
Arbetsledare 1 menar att det inte finns behov av tydligare arbetsbeskrivningar. Det är stor skillnad vid jämförelse av hur man har organiserat det inom kommunen.
Oftast är det väl ett inkört system som varje brukare har och det som inte kommer fram under anställningsintervjun kommer oftast fram under bredvidgången. Om man inte klarar av att anpassa sig till det, kan du inte ta till dig det som assistent, det han eller hon vill så gör du egentligen inte ditt jobb. (arbetsledare 1)
Sen har vi ju en genomförandeplan i arbetsmiljöpärmen och i den
genomförandeplanen står det om funktionshindret och brukarens mål och då är det lättare för assistenten att veta vad man jobbar emot. (enhetschef, kommunen)
33
Det finns sällan några krav på utbildning innan anställningens start. En assistanssamordnare menar att brukaren får bestämma kraven på assistentens utbildning.
Det är brukaren som får bestämma, det beror ju på vad de har för funktionshinder. Har man inte så jättestora hjälpbehov så är det väl mest personkemin som är det viktigaste. (arbetsledare 1)
Brukarens specifika behov styr kraven på assistenternas kunskap. Assistansbolagen säger att om det finns särskilda behov som kräver extra kunskap som t ex sondmatning, sjukgymnastik eller någon särskild medicinsk behandling har man intern utbildning på arbetsplatsen. Det innebär att assistenten får information av någon med specialkompetens inom området, t ex sjukgymnast eller medicinskt ansvarig sjuksköterska.
Vi har ju vissa då som har så omfattande funktionshinder så att vi får hyra in någon utifrån. (arbetsledare 2)
Kommunikationen mellan assistent och brukare sker ibland i form av teckenkommunikation. Ett assistansbolag har genom habiliteringen utbildat assistenterna medan man hos en annan arbetsgivare menar att assistenterna lär sig teckenspråk i brukarens skola eller med hjälp av anhöriga. Man konstaterar att innan assistenten lärt teckna sig kan det få betydelse för relationen med brukaren.
De får ju lära sig det på skolan eller av de andra assistenterna och de får lära sig det efterhand. Det här gör ju att det blir en väldigt lång inkörningsprocess för de nya assistenterna för det här lär man sig inte på en dag och inte på två heller. Den funktionshindrade, och speciellt när det är ett barn, ska känna sig trygg med assistenten och det gör han inte förrän han känner att assistenten förstår honom. (arbetsledare 1)
Specialpedagogerna upplever att det är en stor nackdel att det inte finns några krav på de personliga assistenternas utbildning.
Vi har känt att man som personlig assistent har väldigt dålig utbildning över huvud taget. Man vet inte egentligen vad det förväntas av mig att jag ska hjälpa till med eller hur ska jag stötta. Antingen gör man alldeles för lite eller så gör man alldeles för mycket. (specialpedagog)
34
Dålig utbildning är ett stort problem, tycker specialpedagogerna. Arbetet som personlig assistent anses som väldigt viktigt, enligt brukare och arbetsgivare. Specialpedagogerna tycker att det finns en dubbelmoral kring synen på assistenternas betydelse.
Varför i herrans namn har man inte ett krav på att man ska ha utbildning. För å ena sidan säger man att det är ett jätteviktigt jobb och samtidigt säger man med andra sidan att vi bryr oss inte om vad ni har för utbildning bara ni kan komma på måndag klockan 10.00. Vi är glada även om du så aldrig har jobbat med människor i hela ditt liv. (specialpedagog)
Specialpedagogerna anser också att det är viktigt att markera betydelsen av utbildning och erfarenhet för att höja statusen på assistentyrket.
Att man också kräver av dem som kommer att de har utbildning och det höjer ju också statusen och många assistenter som vi har pratat med säger; ah det här är väl inget viktigt jobb. Det säger ju arbetsgivaren också. I och med att man inte kräver någon utbildning säger man ju att det här är inte något viktigt jobb som man behöver någon utbildning för. (specialpedagog)
Synen på assistenternas behov av utbildning varierar. Några av de privata assistansbolagen ordnar egna utbildningar eller fortbildningsdagar. Det blir oftast varje arbetsgrupp för sig. Det är, enligt assistansbolagen, inte särskilt ofta man skickar i väg assistenterna på utbildningar. Arbetsledare 1 menar att man gärna ser att assistenterna går kurser men att utbudet är litet. Det finns pengar avsatta för utbildning men ansvaret ligger hos assistenterna. Assistenterna förväntas ta reda på vilket behov man själv har och vilka utbildningar som erbjuds utanför organisationen.
Vi sagt till våra assistenter och våra kunder att de måste gå ut och titta och komma med förslag. (arbetsledare 1)
Arbetsledare 3 menar, till skillnad från arbetsledare 1, att det finns ett stort utbud av utbildningar riktade till personliga assistenter.
Det är ofta vi får erbjudande och vi presenterar det både för brukare och för assistenter så det finns alla möjligheter. (arbetsledare 3)
Ett assistansbolag, arbetsledare 2, anordnar kontinuerligt olika utbildningar för sina assistenter. Grundutbildningarna ska alla anställda gå. Man erbjuder då;
35
2 dagars grundläggande assistentutbildning där den ena dagen behandlar ergonomi den andra dagen kommunikation och bemötande
1 dags utbildning i arbetsmiljö
brandutbildning ½ dag (arbetsledare 2)
De privata assistansbolagens utbildningar är brukarspecifika. Utifrån dessa specifika behov skapas utbildningar.
Sen har vi så fort det uppkommer ett behov hos den enskilde kunden så har vi något som heter kundbaserad diagnos.(arbetsledare 2)
Det finns behov av fortbildning och det är ju också väldigt brukarspecifikt. (arbetsledare 3)
Arbetsledare 3 säger att det är viktigt med samlad utbildning av assistentgruppen. Syftet med det är att alla ska arbeta utifrån samma information. Arbetsledaren ser behov av kontinuerlig uppdatering kring hur brukaren ska vårdas. Utan utbildning med hela assistentgruppen samlad riskerar man att inte ha kvar grunden i arbetet. Arbetsledaren menar att varje assistent arbetar olika och nya som kommer till och utbildas av redan anställda assistenter.
Vi måste köpa utbildningar emellanåt för att historien inte ska förvanskas. Man lägger alltid in egna moment efter en utbildning, lite genvägar, lite snabbare. Sen helt plötsligt glöms någonting viktigt, så därför behöver vi ta in den här
specialkompetensen. (arbetsledare 3)
De kommunala enhetscheferna berättar att man i kommunen har en utbildningskatalog som är gemensam för alla personliga assistenter samt personal på gruppboenden.
Utbildningskatalogen kommer en gång per år och erbjuder som exempel 2010 11 olika utbildningar. Utbildningskatalogens innehåll bygger bland annat på medarbetarsamtal där de anställda fått uttrycka vilka utbildningsbehov de anser sig ha. De anställda får välja fritt i programmet. Inför 2010 kommer många av utbildningar att handla om värdegrunder.
Mycket kommer att handla om nyckelordet för LSS. (enhetschef kommunen)
Inom kommunen har man assistentträffar 2 gånger per år där det sker diskussioner i tvärgrupper. Inför träffarna får de anställda genom enkäter berätta vad de vill diskutera. Ämnen som återkommer är etik och bemötande, anhörigproblematik och att få fördjupade kunskaper om brukarnas specifika funktionshinder.
36
Specialpedagogerna föreslår att arbetsgivarna på något sätt skulle samarbeta kring utbildning av assistenter. De menar att eftersom det finns många arbetsgivare som anställer assistenter med liknande utbildningsbehov vore det all idé att samordna.
Det har varit smart om alla hade samma utbildning och alla gjorde på samma sätt ungefär. Etik och moral och värdegrund. Att veta hur man arbetar när man arbetar med människor. (specialpedagog)
Som jag tolkar det är det allra viktigast att brukarens grundläggande behov tillgodoses, i enlighet med lagstiftningen. Det finns anledning att anta att externa mer allmänt hållna utbildningar inte är lika högt prioriterat. Avvikelsen är kommunens samlade utbildningar för sina anställda som blir över gränserna i assistentgrupperna. Inom kommunen finns en stor personalgrupp och synen på vidareutbildning är att assistenterna ska ges möjlighet att uttrycka sina behov. Detta tar arbetsledarna hänsyn till när de planerar olika utbildningar.
Generella assistentutbildningar skulle kunna innehålla frågeställningar som rör det specialpedagogerna nämnde, värdefrågor, förhållningssätt och bemötande.