Den första dimensionen som presenteras inbegriper faktorer som kan fångas i den personliga bakgrunden, egna intresseområden, ideologiska pre- ferenser samt professionell utveckling som respondenterna lyfter fram att de upplever som viktiga faktorer för hur samhällskunskapsundervisningen ge- staltar sig. Materialet ordnas utifrån tre variationer; Personlig bakgrund, Person-
liga intressen och ideologi och Professionell utveckling. I den första kategorin åter-
finns främst Calle, Hanna, Olof och Sandra, emedan Arne, Bengt, Fredrik, Ingvar, Julia, Rickard, och återigen Olof, tydligt är representerade i den andra. Variationen framkommer även hos Erika, Nina, Gunilla och Sandra, men i smärre omfattning. Den personliga bakgrunden är många gånger starkt förknippad med ideologiska ståndpunkter och på så vis överlappar dessa båda variationer varandra. Exempelvis syns i Hannas och Olofs berät- telser hur den personliga bakgrunden speglar sig i ett ideologiskt perspektiv- tagande. Några av respondenterna nämner knappt inte alls dimensionen ifråga, exempelvis Gunilla. David nämner i början av intervjun att han var påverkad av 68-rörelsen då han började intressera sig för samhällskunskaps- ämnet, men sedan är detta inget som syns i utsagan. Angående den tredje variationen, Professionell utveckling, är det ingen av de erfarna respondenterna som tydligt fokuserar på denna, men flera av dem är ändå inne på att den ackumulerade erfarenheten spelar in. Däremot kommer samtliga av de ny- examinerade, trots sina få år i yrket, in på variationen, en del av dem tydligt, som Krister, Nina, Pernilla, Sandra och Tim.
Personlig bakgrund
Tre respondenter, Calle, Hanna och Olof utskiljer sig då det gäller hur den personliga bakgrunden påverkar undervisningen i samhällskunskap. Denna är till viss del också förknippad med ett ideologiskt ställningstagande, inte minst för Hanna och Olof, men det gäller också Calle. Även om det i deras utsagor framkommer andra teman, är just den personliga bakgrunden och vilka effekter den fått på yrkesgärningen det mest framträdande i dessa tre redogörelser. Dimensionen påverkar i sin tur även hur och varför andra teman framträder i utsagorna för respondenterna ifråga. Vi börjar med Calle vars berättelse har ett centralt nav, att han själv hade det problematiskt un- der sin skolgång, vilket enligt honom medförde att han för eleverna på de yrkesförberedande gymnasieutbildningarna hade…
[…] någon slags igenkänningssyndrom med de här grabbarna och tjejerna. De var inte speciellt studiemotiverade […]. Jag var inte det själv när jag gick i skolan, men det fanns ändå några lärare i min bakgrund som tände något
slags ljus. Och det var kanske det som jag hoppades göra också bland mina elever. […] Det är inte kört bara för att man valt en sådan utbildning. Det har varit drivande för mig att kunna möta den typen av elever och det har ju givetvis påverkat oerhört mycket hur jag har jobbat med samhällskunskaps- ämnet som sådant […]. (Calle)
Calle säger sig alltid ha sina elever i fokus i undervisningen och att detta har sin bakgrund i hur han själv en gång var som elev och med de förutsättning- ar som då fanns. Han kommer in på detta ett flertal gånger och när jag ber honom förtydliga huruvida de specifika eleverna med sina specifika behov avspeglar sig i samhällskunskapsundervisningen säger han: ”Om man tar politik till exempel, demokratidelen, så blir inriktningen […] att få dem att förstå att det är oerhört viktigt, att gå och rösta, ’ligg inte på soffan’, oaktat vad du vill rösta på.” Han kör kanske ett ideologiavsnitt som bara skiljer på ”borgerlighet och socialism” och fortsätter med:
’Om du som enskild person tycker att solidaritet och sådana saker är att för- dra jämfört med andra mer egoistiska delar, ja då bör du lägga din röst på den sidan, och låter du bli att lägga din röst på den sidan, om du stannar hemma, då betyder det att de du tycker sämst om, de andra där, ger du en röst’, och det brukar bli en liten ögonöppnare. Och det kan ju vara generellt utifrån oaktat vad det är för typ av elever, om det är byggare, frisörer eller elektriker, det har ingen betydelse […]. (Calle)
Hur Calle behandlar vissa moment, som samhällsekonomi, påverkas av vilken specifik elevgrupp som avses. Han kopplar då ihop hur deras yrkes- kategori bidrar till samhällsekonomin och hur lönesättningen går till enligt ”den svenska modellen”. Han har med åren arbetat upp en god förmåga att ”snabbt läsa av en elevgrupp” och anpassa hur och vad som är möjligt att arbeta med ”för att nå så bra resultat som möjligt.” Han fortsätter med:
Min ambition, oaktat vilken läroplan som gällt […], har varit att försöka konkretisera de här aspekterna av samhället för den typen av elever. […] Oavsett läroplan. Så småningom kom det här begreppet med infärgning, och det kändes inte alls främmande för mig, det var något som jag alltid sysslat med […]. Man undervisar en frisör på ett visst sätt och tar upp vissa aspekter, det som är typiskt för en framtida frisör och inte på samma sätt jobbar man med byggarna, man anpassar stoffet i allra högsta grad till det som är deras verklighet och kommande verklighet. (Calle)
Han menar att det inte finns någon anledning att gå in allt för mycket på hur LO fungerar för byggindustrin när han undervisar om arbetsmarknaden för blivande frisörer, men att läget är ett helt annat då han har elever på bygg- nadstekniska utbildningar. Han säger sig ha denna tydliga ambition att för-
söka anpassa all undervisning i samhällskunskap utifrån nutida och framtida behov hos enskilda eleverna och elevgrupper.
Det har för Calle alltid varit självklart att arbeta med yrkeselever. De gånger han haft möjlighet att välja har han alltid valt dessa. Det är kanske inte en ”ämnesmässig utmaning […], men det är däremot en pedagogisk utmaning.” Som framgått säger sig Calle ha ett stort engagemang för elever han kan känna igen sig i utifrån sin egen livshistoria och inte sällan lyser ställningstaganden om mänskliga rättigheter och etiska principer igenom som påverkar undervisningen. Exempelvis i ”brott och straff […], social- porren”, som han kallar det. Han vägrar ta med eleverna till tingsrätten på besök, även om dessa protesterar för att andra klasser får göra detta. Men han menar att de endast vill gå dit för att ”gotta sig åt någon stackare som står inför skranket”. Däremot lär han dem gärna hur en rättegångsprocess går till, i klassrummet. Calle går vidare med att resonera kring att då han diskuterar exempelvis dödstraff och främlingsfientlighet är målet…
[…] att få dem att reflektera lite över sina attityder, för det är ju mycket atti- tyder de bär med sig. Det är som jag uppfattar det, de attityderna […] det är ju väldigt ofta det föds hemma vid frukostbordet. De tar med sig dem och sedan förstärks de genom att många har samma bakgrund och erfarenheter. (Calle)
Att Calle har ett politiskt ställningstagande lyser igenom under intervjun. Detta är inget han undanhåller för eleverna, men han går inte ut med en ”varumärkesdeklaration” med en gång, men eleverna brukar redan efter några lektioner fråga honom var han står politiskt. Han säger sig då inte ha några betänkligheter med att klargöra detta, det är mer ärligt, men är snabb med att tillägga att han också klargör för eleverna att han ”i alla lägen re- spekterar deras åsikter.” Eleverna står i centrum, men för att de ska kunna göra detta måste man till stor del också brinna för sitt ämne. Det är så man når resultat enligt honom. Angående denna kombination av elever och ämne avslutar han intervjun med följande ord.
Lyssna, möt eleverna där de är. […] Ta inte med dig ditt ämne som vara det viktigaste i hela världen. Tyck fortfarande om ditt ämne […]. Ju mer du brinner för det, desto mer engagerade elever […]. Du får respekt […] ge- nom att du är dig själv […]. Försök inte bli vän med eleverna, ha en hälso- sam distans till dem […]. Brinn för ditt ämne, var påläst, speciellt om du ska jobba med elever som inte har mycket studievana med sig, då ska du vara ännu mer påläst för att kunna förenkla. Det går inte att komma in från gatan och vara vän och köra lite ’lattjolajbanshistorier’, det avslöjar de. (Calle)
Hannas berättelse kan liknas vid Calles angående den egna bakgrundens betydelse, men det är också en tydlig skillnad dem emellan. Om Calle foku-
serar mer på hur han vill att ungdomar med liknande bakgrund som han själv ska få en chans att till slut lyckas i sin skolgång, så fokuserar Hanna mer på hur hennes identifiering med arbetarklassen lett till att hon vill ta sig an elever från yrkesprogram och mindre studievana hem. Hon säger:
Jag har alltid lagt mig vinn om att ha ett praktiskt program eftersom jag tycker att man har fått sådana referensramar. Sedan har jag haft det som nå- gon slags mission i min karriär eftersom jag ser det som en klassfråga. Jag kommer själv ur arbetarklass och har haft som vision att nosa upp begåvade unga som sitter där på de praktiska programmen, för jag vet hur de funkar, och som kan få det stödet som de kanske inte får hemifrån, att någon ser dem. […] Det var ju inte så att lärare räckte upp handen och ville ta de här klasserna och ju mer erfaren jag blev ju mindre hade jag ju kunnat slippa det om jag hade velat, men ändå har jag alltid velat ha [yrkesprogram] vilket har uppskattats på skolan, att jag som erfaren lärare […] handskas med de som inte är så studiemotiverade. (Hanna)
I jämförelsen mellan yrkes- kontra studieförberedande program säger Hanna angående den första kategorin att det är mycket svårare att nå fram. Hon menar att det inte bara räcker med kunskap utan hon måste som lärare kunna tolka språk och beteende i rätt kontext. Att förstå detta fullt ut är vad Hanna menar vara lite av en klassfråga. Hon säger, ”jag fattar, jag kommer därifrån [skratt].” Hanna fortsätter med att hon är mycket intresserad av sociologi och psykologi, vilket färgar in samhällskunskapen med ”klassper- spektiv och den typen av frågor. Det kanske har med min bakgrund att göra […]”. Hon fortsätter med att det kanske också har att göra med att hon länge undervisat elever i yrkesförberedande klasser, där många elever haft arbetarbakgrund, men hon påpekar också att det nu ser annorlunda ut. Idag har även många elever på de teoretiska programmen denna bakgrund.
Vi fortsätter på ideologispåret och går över till Olof, som säger sig tydligt påverkats ideologiskt då han studerade på en socialistiskt inriktad folkhögs- kola. Att han sökte sig hit berodde i mångt och mycket på att han efter att ha hoppat av gymnasiet och några år därefter under en tid formade mycket av de värderingar han idag säger sig ha. Han säger att han efter denna tid mycket lättare kan se saker ur ett underifrånperspektiv och att människan påverkas uppifrån, vilket har format hans inställning att…
[…] man behöver jobba med att lära sig att utveckla att vara stark i sig själv, forma sin egen bild och vara medveten om olika faktorer, som […] försöker påverka en. […] Det var väl där någonstans jag fick en ideologisk tanke bakom min undervisning. Jag ska väl inte skämmas över att säga att jag valt yrket för att jag har ett intresse att förändra världen på något sätt. (Olof)
Vi återkommer under nästa rubrik, Personliga intressen och ideologi, till hur Olofs bakgrund som lett till hans stora intresse för ideologi påverkar sättet att se på undervisning och vad han uppfattar som det viktigaste att eleverna får med sig. I Calles, Hannas, Olofs och Sandras berättelser kretsar tankarna i mångt och mycket kring Den elevnära aspekten, men det är ideligen en kopp- ling mellan intresset för eleverna och den egna personliga bakgrunden.
För Sandras del har hennes familj haft avgörande betydelse då denna på ena eller andra sättet arbetat med människor och att det spelat in på hennes stora intresse för att engagera sig i diverse frivilliga organisationer. Hon säger att det handlar om politiskt, dock inte partipolitiskt, ställningstagande för mänskliga rättigheter, allas lika värde och jämställdhet. Hon säger att: ”Det tror jag är någonting som jag försöker tänka på. Hur jag påverkar ele- verna kring hur man är som människa. Det är väldigt viktigt.” Hon ser att engagemanget kring dessa frågor påtagligt finns med i hennes undervisning i samhällskunskap. Angående bakgrund och familj fyller hon på med:
De har påverkat mig väldigt mycket. […] Och politiskt för mig har varit olika välgörenhetsorganisationer och kvinnogrupper. Och det är självklart att det kommer från min bakgrund för att min mamma och pappa har alltid haft ett engagemang. (Sandra)
Sandra säger att hennes utmärkande drag som lärare är engagemanget, både för andra människor i stort, men också för just eleverna och att lyssna in dessa. Hon har känt att det lett till att hon i sin första klass blev allt för en- gagerad och nära eleverna, något som hon nu försökt tona ner. Det gället att vara nära, men inte allt för nära. Vi återkommer till Sandra och hennes en- gagemang och ideella arbete senare.
En annan aspekt som lyfts fram av Arne är att till den personliga bak- grunden hör egentligen livet som rullar vidare på det privata planet och som ibland kan påverka undervisningen. ”Man har fått barn och man har köpt hus och sålt hus. Allt som hänt i ens liv, det är ju också intressant att fun- dera över. […] Det är klart att man kan fundera över hur detta ens privatliv påverkar undervisningen.”
Detta sagt om den personliga bakgrundens betydelse för några av de mer utmärkande respondenterna i denna variation. Men ens bakgrund och livet i sig som går sätter också sina spår i vilka intressen som utvecklas och vilka politiska preferenser som personligen föredras, vilket också i många fall kan ge återklang i ens samhällskunskapsundervisning och vi går nu över till denna variation inom dimensionen.
Personliga intressen och ideologi
Personliga intressen är starkt representerade i flera utsagor. Det som tydlig- ast slår igenom är det som går att härleda till någon form av ideologisk bot- ten, som för exempelvis Arnes del och hans arbete mot främlingsfientlighet, för Olof och hans ideologiska grund i hur han ser på samhället, för Bengt och Rickard då det gäller politiskt engagemang, för Ingvar och hans kritiska reflektioner över skolpolitiken eller ett starkt personligt engagemang i något som exempelvis Julias internationella intresse och Fredriks vurm för ung- domars personliga utveckling. För Hannas del ligger hennes identifiering i arbetarklassen också nära hennes uttalade personliga intresse för politik och sociala frågor, men den politiska tillhörigheten återspeglas också i Calles berättelse. Likaså nämner Nina, om än kort att hon har ett stort intresse för samhällskunskapsämnet generellt, men att hon finner en extra glöd i jäm- ställdhets- och genusfrågor. Även andra personliga intressen framkommer tydligt hos några respondenter, främst då det gäller idrott, som Julias all- männa idrottsintresse och Magnus specialintresse för fotboll.
Flertalet respondenter uttrycker, men i varierande grad och med varie- rande bakomliggande orsaker, att de har intresse för eleverna. Denna di- mension är ändå så närliggande det mer direkta didaktiska arbetet att jag placerar dessa utsagor under Den didaktiska dimensionen. Men för Fredriks del är det ett mycket uttalat personligt intresse så han återfinns till viss del även i föreliggande kapitel. Vi går nu över till att mer konkret lyfta hur variationen inom dimensionen yttrar sig i undervisningen för respondenterna.
För Arne har hans personliga intresse att arbeta mot främlingsfientlighet och intolerans varit avgörande för hur samhällskunskapsämnet transforme- ras till klassrumsnivå. Detta engagemang har genomsyrat hans samhällskun- skapsundervisning och dyker ideligen upp under intervjun och vävs ofta in i resonemangen även när andra dimensioner behandlas. Arne, som kommer från ett akademikerhem, där mamman var SO-lärare, har med sig ett allmänt intresse för samhället från uppväxten, men det utpräglade intresset för att arbeta mot främlingsfientlighet och också en bidragande orsak till att beslu- tet togs att läsa till lärare var en händelse runt 1990 som beskrivs följande:
[S]amhällskunskapsämnet påverkades […] av vad som hände runt -89, -90. Då såg jag […] att XXX [ett parti] skulle hålla ett torgmöte i XXX [en kom-
mun], och då visste jag att en avlägsen bekant som jag hade umgåtts med
några år tidigare eventuellt skulle dyka upp på mötet. […] Jag tänkte att jag måste se vad det här var egentligen. Vi var sex, sju stycken som lyssnade på en ung man som flankerad av tjugo skinnskallar från Göteborg orerade om svenskhet och sådant. […] På något vis så kände jag att […] det här han sä- ger är fullständigt livsfarligt om det sprids. På något sätt väcktes ett intresse för att följa med i högerextremism och främlingsfientlighet, men även för
samhället i allmänhet och samhällsfrågor. Där är väl grunden till varför sam- hällskunskap var ett självklart ämne för mig då jag skulle bli lärare. (Arne)
Arne anser att det politiska klimatet har förändrats under yrkeskarriären. Han har sett främlingsfientlighet och högerextremism växa, men utveckling- en tog egentligen fart redan i mitten på 90-talet i samband med den ekono- miska krisen. Han sätter in det politiska klimatets förändring i en nordisk kontext med Dansk folkeparti, Framskrittspartiet och Ny demokrati. Från mitten av 90-talet menar Arne att: ”[D]et här på något vis blev någon slags stegring mot 2010 och någonstans här [pekar på tidslinjen], mellan 2000, 2005 började jag på något vis få upp ögonen för att det blev mer”. I detta skede minns Arne att han och hans kollegor behövde arbeta betydligt mer mot antidemokratiska åsikter, inte minst i korridorerna, vilket också resulterade i att han från 2005 och framåt valde att ta mer aktivt del i arbetet på skolan. Detta bland annat genom att ta fram en handlingsplan mot rasism och främ- lingsfientlighet. Han menar att han och hans kollegor ”fick börja jobba på ett helt annat sätt. […] Ja det påverkade vardagen för mig framförallt. […] Det höll inte längre att avfärda elever med högerextremistiska åsikter som att ’ja, ja, det där växer de ifrån.’ Det visade sig att det gjorde de inte.”
Den andra sidan av myntet att arbeta mot främlingsfientlighet och intole- rans är för Arne att demokratiundervisning är ett centralt intresseområde. När vi kommer in på detta dröjer det inte länge innan han poängterar vikten av detta med att hänvisa till att ”demokratin är ju ifrågasatt idag på ett annat sätt”. Som framgått har Arne vid sidan av sitt arbete studerat på avancerad nivå och han nämner att han skrivit uppsatser inom ämnesområdet samt läst ett antal doktorsavhandlingar. Han är själv medveten om att hans engage- mang mot främlingsfientlighet ibland tar sig oproportionella dimensioner i undervisningen och gör följande reflektion:
[J]ag [har] givetvis fått jobba mycket med mig själv […]. I början demonise- rade jag alla elever som hade någon typ av främlingsfientliga åsikter och av- färdade dem som obildbara. Det har jag ju fått lära, inte minst med hjälp av duktiga kollegor som påtalat för mig att, ’så där ska du nog inte prata om elever, de här eleverna är också värda att få god undervisning’. Du kan inte avfärda dem bara för att de inte tycker som dig. Det har jag jobbat mycket med och tycker att jag kommit ganska långt på den vägen. Det har också […] kretsat kring mina egna fördomar. Kring de här pojkarna med keps som älskar traktorer. De är faktiskt också värda att lyssnas på, och de måste få säga vad de tycker, även om jag verkligen tycker illa om det de säger. Men de måste få chansen att säga vad de tycker utan att bli slagna i huvudet […] mentalt av mig. Det har varit den stora utmaningen de senaste åren, att be- hålla ändå en viss omtanke kring alla elever. Alla mina elever är mina elever. Jag kan inte välja ut vilka jag ska satsa på. (Arne)