I denna sista del vill jag visa på de sätt som kvinnligheten kunde konstrueras utifrån tankar om skönhetsideal, personligheten och nationen. Kort sagt de delar som uppkommer i
tidningen men som inte har haft en så klar arena för sitt uttryck som till exempel arbetet och nöjeslivet. I denna del kommer jag att diskutera mer allmänna tankar om vad en kvinna skulle vara under min undersökta tid. Det kommer fortfarande vara frågan om kvinnlighet men kvinnlighet som inte utgår från de ovanstående arenorna.
”Vet någon vad som är den stora skillnaden mellan forna tiders lilla familjeflicka och våra dagars självförsörjande unga dam? Jo det är, att medan den lilla familjeflickan bara hade två ansikten att byta med, ett till vardags och ett till söndags, […] så har den självförsörjande unga damen i våra dagar en otaliga rad ansikten – alldeles som klänningar!”120
Detta citat får symbolisera den uppdelning av karaktären som enligt Söderberg verkar ha uppkommit i samband med utvecklandet av personligheten. Personligheten var inte fast som karaktären utan kunde skapas, det gick att ha flera olika personligheter och människans sätt att vara sågs som mera flytande än tidigare.121 Som Söderberg menat ovan så hade det under 1900-talets första höft växt fram en syn på människan som delbar, människan fick
personlighet istället för karaktär. I och med denna förändring verkar det som det måste ske en mycket mer utpräglad bestämmelse över vilken slags personlighet som man var. Att det sker en sådan omfattande typindelning i Charme kan vara ett exempel på vilken stor roll det spelade att vara en speciell typ eller ha en speciell personlighet. Som i exemplet med
Ziegfelds flickor så var det inte bara krav på skönhet och de rätta måtten som gällde för att en flicka skulle bli antagen till hans balett, flickorna skulle även ha en utstrålning, en
personlighet. Denna förändring till att en persons utstrålning inte bara utgick från en vacker yta eller stark karaktär utan också utifrån den formbara och föränderliga personligheten gjorde att det kom ett nytt sätt att se på skönhet. Skönheten hade fått en ny arena eller en ny konkurrent i personligheten. Trots att det gick att ta del av flera personligheter eller att den gick att dela så ställs det i Charme hela tiden krav på ett bestämmande av denna personlighet. Det kan vara fråga om kön om utseende och om nationalitet.
En fråga som ofta diskuteras i Charme är frågan om manligt och kvinnligt och den arena som dessa frågor får störst utrymme är frågan om det korta håret. Redan i första numret 1924 diskuteras det korta håret. Det menas i inledande skede av artikeln att det korta håret är något som passar de yngre men inte äldre, det korta håret är ”ridicul” då det upptages av en trettio
120 Charme. 1924:4. Sid. 4. 121 Söderberg, Johan. Sid. 29.
års kvinna”122 Här ser vi hur ålder spelar in då det är mer tillåtet att bära det korta håret som
ung, argumenten handlar om att den korta frisyren är pojkaktig. Alltså inte nog med att kvinnan ifråga blir mer manlig hon försöker samtidigt göra sig yngre. Vidare får samtalet en annan ton och här kommer tankarna om individen och personligheten fram tydligare.
Skribenten menar att man inte ska generalisera, ” Förr i tiden beställde konstnären ramen
efter en viss schablon; nu är det annorlunda.”123Personligheten och det egna ges här stor
betydelse. Det korta håret hade kommit väldigt snabbt som ett mode som fick stå emot hård kritik inte minst från män.124 I Charme diskuteras det som i exemplet ovan men det har till stor del blivit accepterat. Söderberg skriver att det korta håret blev flapperns markör det som visade vem hon var, en ung kvinna ifrån staden.125
I min undersökta årgång så verkar det inte finnas den starka motvilja mot det korta håret som Söderberg ser. Det korta håret har fått flera olika stilar där en av dessa är den pojkaktiga bobben. Det som ändå kritiseras när det gäller detta är främst den rakade nacken som det korta håret innebar. Detta ansågs som okvinnligt och det som mest tilltalade männen var ju nackens linjer.126 Här väcks då frågan om det var för männen eller för sig själva som kvinnan skulle göra sig vacker? Genom ett kort hår tog man som kvinna avstånd från den gamla kvinnligheten vilken resulterade i att många män inte fann kvinnorna attraktiva. Det korta hårets utmaning mot heterosexualiteten var mycket omtalad enligt Söderberg.127 Ett annat exempel på vilken stor symbol för kvinnligheten som håret var syns i tävlingen ” Vilka äro
män och vilka äro kvinnor”128 där läsarna skulle utröna könsidentiteten på ett antal personer
som fått sitt hår övermålat. Här syns det att håret ges betydelse av könsmarkör då det enligt artikeln kan vara svårt att utröna könsidentitet bara med utgångspunkt i ansiktet. Bilderna är i närbild så det är bara ansiktet som syns vilket ännu tydligare visar på håret som betydande för främst kvinnligheten men också manligheten. Som vi sett i exemplen ovan och också
sportexemplen så är det viktigt att trots kvinnan klipper håret kort eller sportar så måste hon behålla sin kvinnlighet. Vad denna kvinnlighet bestod i blev såklart mer diffus desto fler saker som kom att likna manligheten. Men utifrån vilka andra preferenser kan det sägas att en kvinnlighet växte fram om det inte var i motsats till mannen?
122 Charme. 1924:1. Sid. 5. 123 Charme. 1924:1. Sid. 5. 124 Söderberg, Johan. Sid. 53-55. 125 Söderberg, Johan. Sid. 53-54. 126 Charme. 1924:23. Sid. 8. 127 Söderberg, Johan. Sid. 53-55. 128 Charme. 1924:19. Sid. 14.
Nationalitet som en typ
Året i min undersökning är endast tre år sedan inrättandet av statens institut för rasbiologi och kanske som en följd av det eller bara på tidens strömningar får just ras och nationalitet en väldigt stor roll i skapandet av typer för Charme. Dessa typer eller frågor kan delas in i kategorier som tas upp i tidningen. Dels är det rent rasbiologiska där mått på kroppsdelar och typiska kroppsformer tillmäts olika värde och skönhet, något som kan ses som en motpol mot den personlighetsutveckling som Söderberg ser. Det andra är på vilket sätt som Charme är med och förmedlar en nationell skönhetstyp i jakt på vad som kännetecknar den svenska typen. Det sista är hur Charme ger icke kroppsliga egenskaper till olika nationaliteter och även till kvinnor inom landet. Detta kan dels handla om hur kvinnor från andra länder benämns som ifråga om vanor sätt att föra sig men också hur tidningen skiljer på staden och landet där staden ofta får stå för det moderna, mondäna livet som ofta ter sig närmare medsystrar i andra Europeiska storstäder än sina landsmaninnor på landet. Det är också viktigt att se i vilka ordalag som dessa egenskaper nämns vad är positivt och vad är negativt?
Det som genomsyrar Charme mest efter det moderna är det ”mondäna” kvinnan ska vara världsvan och en smula elegant. Det kan dels märkas i den jargong som återfinns i Charme på flera ställen där skribenten slänger sig med utländska ord och uttryck och i de fall där läsaren inte förväntas kunna orden finns det med en liten uttals-parentes. Denna mondänitet syns till exempel i citatet i inledningen där Charme sägs ha en kontinental prägel. Kvinnligheten i
Charme tar alltså del av företeelser och typer som kommer från andra länder än just Sverige.
De tre typer som är överlägset vanligast i Charme är de amerikanska de franska och de svenska typerna. Dessa olika länder får stå som modell för hur andra och de själva värderas gentemot varandra. I till exempel nr 7 skrivet signaturen Signor Carlo ett kåseri om den svenska kvinnoskönheten där en Hr Laurin ser på den svenska kvinnans sociala ställning .129 De svenska kvinnornas egenskaper jämför Laurin med andra länders kvinnor där det menas att till exempel de amerikanska kvinnorna är hårda och tuffa och i synnerhet mot den manliga befolkningen. Den amerikanska kvinnan ses som okvinnlig genom sitt påstådda sätt att sätta sig upp mot männen. Mannen är alltså någon som skall visas respekt från kvinnans sida.
Kvinnan skall vara underlägsen mannen och när detta utmanas från amerikanskornas sida ses detta som ett icke accepterat beteende den amerikanska kvinnan blir queer i jämförelse med den svenska kvinnan, då amerikanskan bryter mot den underdånighet som sägs prägla det svenska. Men som det också kommer fram är svenskan ingen som helt underkastar sig mannen som den österländska kvinnan förmodas göra. Den svenska kvinnan är självständig men inte alltför konfronterande och denna egenskap ses som en förklaring till varför till exempel det svenska jämställdhetsarbetet har gått stillsamt till. Den svenska kvinnan är alltså behärskad och svävar inte ut allt för mycket. Det kan till exempel illustreras med Agda som i riksdagen har ett lugnt och behärskat sätt när hon framför sina frågor.
Att den svenska kvinnans arbete i ”kvinnorörelsen” ses som bra återkommer i nästa nummer där Ludvig Nordström diskuterar den svenska typen.130 I denna artikel ger han svenskan egenskaper som gymnastiserande och sunda. Den svenska typen jämförs återigen med den amerikanska men här är det mer yttre egenskaper som synas den svenska kvinnan ses som vacker men hon kan inte ta hand om sin skönhet. Detta kan kopplas ihop med det som jag diskuterade ovan ifråga om Ziegfeld baletten där det gavs uttryck för åsikten att det räcker inte för en kvinna att bara vara ”vacker”.131 Hon måste också ha personlighet och kultivering, mycket av den typ som ska prägla hur en kvinna skall se ut handlar alltså om hur kvinnan klär sig och för sig. Den svenska kvinnan skulle vara mycket vacker bara hon kunde lära sig att ta hand om sig rent utseendemässigt. Detta gäller framförallt kvinnor på landet som Nordström menar är dåligt klädda.132 Genom att mena på att kvinnorna på landet skulle vara sämre klädda än de i staden framkommer föreställningen om hur inspirationen för
kvinnotyperna hämtas från ”nästa hierarkiska steg” alltså från den större stad eller det land som kommer över ens egna geografiska och sociala position, landsortskvinnan tar inspiration av stockholmskan och stockholmskan av parisiskan eller Hollywoodaktrisen. Det är alltså inte bara rent nationalistiska drag som präglar kvinnotypen, att kvinnan måste vara svensk eller fransk, utan det är också de kulturella företeelser som finns på dessa platser som spelar in. Nationens styrka ses i relation till de tillgångar som ett land har på de av Charme
uppvärderade områdena.
130 Charme. 1924:8. Sid. 4-5. 131 Charme. 1924:5. Sid. 9. 132 Charme. 1924:8. Sid. 4-5.
Charme är en mode- och kulturtidsskrift och därför blir det saker inom just dessa områden
som blir intressanta och präglar även sättet att se på andra länder och platser. Paris och USA som exporterar mycket av de saker som intresserar Charme blir därför viktiga nationaliteter att jämföra sig med. På samma sätt ser Kim Salomon att det växer fram en slags tanke om den svenska flickan som en exportartikel under 1950-talet.133 Även om det inte är det som
görs här blir det som att det svenska skall uppvärderas till att kunna bli en export att jämföra med de kvinnotyper som kommer ifrån Paris och Hollywood. Den svenska kvinnan får dock i motsats till de amerikanska och parisiska kvinnotyperna stå för något sunt naturligt. Denna tanke återfinns till viss del i Charme men det är inte dessa egenskaper som har högst värde under min undersökta tid eller i den tidning jag undersökt. Precis som det som framkommer av Salomons källmaterial att den svenska kvinnan är något att uppvärdera ser Blomberg i sitt källmaterial Filmjournalen år 1933 att det har uppkommit ett motstånd till den
amerikaniserade kvinnan, mot den mera ytliga kvinnotypen. På grund av detta söker man till sin skönhetstävling okonstlade kvinnor inte överdrivna typer som stjärnorna.134
Skiftningen har gått från en uppvärderande syn på den amerikanska flickan och någon som den svenska flickan bör lära sig något av som till exempel framkommer i uttalandena av Ludvig Nordström ovan. Detta gäller dock kanske bara i Charmes fall då till exempel det går att se ett förakt mot de nya modena och den amerikanisering som förmodades ske. Ett
samtida exempel i Mats Björkins bok om filmens roll i det svenska 1920-talet visar på att det moderna livet i städerna sågs som någonting dåligt och det var det sunda lantlivet som var idealet.135 Charme verkar på grund av detta ha en ovanligt positiv bild till de nya modena, därmed inte sagt att det skulle vara helt accepterat att vara helt amerikaniserad vilket kan påvisas av exemplet med den hårda, oförskämda kvinnan i exemplet ovan om den svenska kvinnans sociala ställning. Blomberg menar att det genom att hela tiden talas om den svenska flickan skapas en typ, på samma sätt som Butler menar att det konstrueras en kvinnlighet. Att vara ”svenska” i Filmjournalen benämns med vissa ord och fraser.136 Samma saker sker i Charme, här kan det återigen kopplas till Nordströms uttalande. En svensk kvinna skall vara
sund och gymnastiserande. Men det som skiljer tidningarna åt är att kvinnan i Charme även
133 Salomon, Kim. ”Folkhemmets Skönheter” i Kruse, Tove & Larsson, Lisbeth. Ett historiskt tillfälle : en
festskrift till Håkan Arvidsson. Nordic Academic Press. 2003. Lund. Sid. 225.
134 Blomberg, Eva. Sid. 70-71.
135 Björkin, Mats. Amerikanism, Boljevism och Korta kjolar, filmen och dess publik i Sverige under 1920-talet. Aurora förlag. 1998. Stockholm. Sid. 158.
skall vara modern, och röra sig i café och klubbmiljöer, alltså inte särskilt ”sunda” miljöer enligt tidens mått.
Att andra platser spelar en viktig roll i hur man i Charme bygger upp typer och
föreställningar om dessa typers liv märks till exempel i nummer 2 där det hela tiden lockas med ”det andra”, för landsortsflickan är det Stockholm som är det moderna och mondäna livets stad men för stockholmskan är det till exempel Paris eller Amerika som lockar.137 Det är alltså ingenting dåligt med andra västerländska länder eller städer utan de får istället stå som modell för hur det moderna livet i Stockholm och de andra större städerna i Sverige skall se ut.
Konklusion
Sättet att sätta kvinnorna i olika typer bestämdes till stor del utifrån de karaktärer som gick att hitta inom främst filmens värld men även inom andra delar av det offentliga livet. Som i artikeln om de olika typerna där det menas att alla kvinnor av 1924 är nyanserade och man kan inte längre bara dela in kvinnor i två typer den vackra och den samhällsnyttiga. Dagens kvinna är både och, plus mer därtill.138 Kvinnan har fått flera nya ansikten att använda sig av. Indelningen av kvinnotyper sker överallt i Charme och det är svårt att peka på om någon av dessa typer skulle vara överordnad de andra. Dock kan det sägas att flappern som också i tidningen benämns som den viktigaste typen är något av en tumstock för hur de olika typerna bestäms. Flappern blir i Charme likställd med en typ av kvinna som arbetar, är i den
ungefärliga åldern 16-25 och rör sig i det offentliga rummet. Denna typ följer de senaste modenyheterna och följer de senaste nyheterna inom nöjesvärlden framförallt inom filmen. Denna typ är den moderna kvinna som tidningen Charme riktar sig till. En kvinna som bryter med forna tiders ideal som kännetecknas antingen genom dess sysslolöshet eller genom dess tråkighet/hemmafruideal. Den moderna kvinnan är självförsörjande och vet hur man roar sig. Eftersom dessa nöjen kräver pengar förutsätts det i Charme att den moderna kvinnan har ett arbete. De arbeten som främst förknippas med det moderna är kontorsarbeten och framförallt maskinskriverska men det är som sagt ingen dum skönhet som bara skriver det hon blir
137 Charme. 1924:2. Sid. 8. 138 Charme. 1924:7. Sid. 20.
tillsagd. Hon vet att ta för sig av livet. Arbetet, dansen, sporten och kort hår blir exempel på
symboler för den moderna kvinnan.
Om den gamla tidens arbetande kvinnor skriver Charme: ”Om flickan som arbetade försökte
göra sig själv lika charmfull och älsklig som den idealiska affärsflickan av idag skulle hon blivit fördömd som en förlorad varelse.”139Det är alltså en ny typ av kvinnlighet som vi
möter i Charme. Men denna kvinnlighet innehåller flera olika typer av kvinnlighet och olika sätt att dela upp typerna. Dels så sker det ett uppdelande av det slag som signaturen Joli Garcon gör i de eviga kvinnotyperna. Dessa typer handlar mer om olika typer av egenskaper, alltså inte så mycket om typer av kvinnlighet utan typer av egenskaper som en kvinna kan ha, till exempel vara romantisk eller moder. De typer som framkommer från den kulturella världen har mycket större inflytande över modet just då, en kvinna förväntas hitta sin typ och klä sig efter den. Dessa typer kan vara dels den övergripande flapper typen men inom denna typ finns vampen, sportflickan, boheme-flickan. Men alla dessa typer kan kategoriseras under ovanstående flapper typ, eller som jag skulle vilja säga den moderna kvinnan.
Den kamratliga typen var den allra ”farligaste” och i Charme finns en rädsla för vad som händer när män och kvinnor börjar umgås kamratligt och börjar utföra samma sysslor till exempel sport. Rädslan ligger i att man tror att om könen inte är särskilda kan det inte uppstå en attraktion mellan dem, Detta tankemönster går igen i vad den heterosexuella matrisen innebär. Beteendet av att två personer med olika könstillhörighet umgås på ett icke sexuellt eller icke romantiskt sätt blir mest queer för att det utmanar två delar av den heterosexuella matrisen. Dels gör kvinnan ett annat genus än det som anses som normalt och hon gör genom detta beteende att män och kvinnor inte kommer bli attraherade av varandra då de inte längre är varandras motsatser utan likar. Kan det finnas åtrå mellan könen då de inte är särskilda? Detta tror inte skribenterna i Charme och därför blir den kamratliga typen av kvinna (och man) den som mest hotade samhällets uppbyggnad.
Att tidens nedgång i ekonomin påverkade tidningen är inget som jag kan märka. Dock så är det till en arbetande eller välbärgad kvinna som tidningen vänder sig till. Den nya
medelklassen om man vill uttrycka det så. Det är ingen kvinna som arbetar för att hon absolut måste som ges det stora utrymmet i Charme. Det verkar finnas en ganska god tro på
samhället och hur det utvecklas de nya sakerna som dyker upp skrivs det om och de uppvärderas inom rimliga gränser. Det nya får inte gå för snabbt eller nya kvinnotyper kan inte bara komma och gå, de motarbetas till viss del så det inte blir ett för stort brott mot tidigare typer. Typerna är till viss del påverkade av etnicitet och ibland även Ras. Kvinnor kategoriseras utifrån deras landstyp och vilka saker som kännetecknar denna, både inre och yttre egenskaper spelar in. De typer som mest får stå modell för de svenska är de amerikanska och franska som anses som de vackraste flickorna men svenskorna kontrasteras och får andra goda egenskaper till exempel deras sportande och sunda livsstil.