C-uppsats
Seminarieledare: Johan Lundin Handledare: Fredrik Nilsson 2007-06-04, 09.00-16.00
Bilden är omslaget till Charme nummer 10 år 1924
”Kvinnotyperna på modet”
1
Nöje, arbete och kvinnlighet i tidningen Charme 1924.
Kristoffer Ekberg
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING 2
METOD 3
TEORI 6
KÄLLMATERIAL OCH KÄLLKRITISK DISKUSSION 9
FORSKNINGSLÄGE 11
Kvinnan i veckopressen 12
Kvinnan i arbetet 13
Kvinnan i nöjeslivet 15
Personlighet, moden och den moderna kvinnan 16
DISPOSITION 17
CHARME EN TIDNING FÖR DET MODÄRNA? 17
Typindelning 21
EN ARBETANDE KVINNLIGHET 23
Agda typen 23
Daga typen 25
Greta typen 26
Reflektioner kring de arbetande kvinnotyperna 28
NÖJESLIV OCH SPORT, DE NYA ARENORNA 30
Filmen och teatern som inspiration 31
Kvinnlighetstypernas uppvisning, caféer och klubbar 34
Kritik mot den moderna kvinnligheten 35
Sportkvinnan 37
Kamratligt ideal 39
PERSONLIGHET, IDENTITET OCH NATIONALITET 39
Nationalitet som en typ 42
KONKLUSION 45
Inledning
” Jag anser Charme väl fylla måttet som en modern damtidning. Tidningens kontinentala fläkt och omväxlande innehåll gör, att jag förutspår den en god framgång
Ellen Cederström.
Jag tycker, att vi unga flickor kunna vara glada att ha en tidning, som populärt avhandlar för oss så intressanta frågor. Just ”den unga flickan av idag” vill taga del av såväl teater och film som sport och skönhetsvård. Kristina Gyllencreutz.” 2
Ja, så kunde det låta när några ”bemärkta damer inom teatern, filmen och sällskapslivet.”3 skulle uttala sig om tidningen Charme i julnumret 1924. Som det går att se ur citaten så verkar Charme varit en viktig tidning för de unga kvinnorna i 1924 års Sverige. En tidning som tog upp en del av de saker som kunde intressera denna unga kvinna till exempel kultur, sport och skönhetsvård. Det är positiva tongångar som hörs, Charme verkar ha kommit med något nytt. Den var enligt Ellen Cederström en kontinental fläkt, nyheterna handlade inte bara om Sverige utan även om andra länder och städer. Men stämmer dessa kvinnors uttalanden och vad betyder de för skapandet av en kvinnlighet i Charme? Vilken typ av kvinnlighet syns i denna moderna, kontinentala tidning?
Kvinnligheten hade genomgått flera stora förändringar åren innan min undersökta tid och dessa förändringar borde ha påverkat kvinnligheten och vad det innebar att vara kvinna. Under första världskriget hade en mängd kvinnor som tidigare varit hemmafruar kommit ut i arbetslivet på grund av den arbetsbrist som uppkom när männen blev inkallade. Efter första världskrigets slut 1918 lyckades kvinnorna efter ett hårt arbete få igenom den allmänna rösträtten att även gälla kvinnor 1921. Flera yrken som tidigare hade varit rent manliga blev dessutom tillgängliga även för kvinnor under 1920-talet. Arbetsmarknaden för kvinnorna blev större. Det såg ut som en ljus tid för kvinnor och för jämlikheten. Kvinnor började röra sig på nya arenor till exempel till biografer och caféer. Det var i denna tid som tidningen
Charme såg ljuset för första gången. En tidning för den moderna människan och framförallt
den moderna kvinnan. Charme fanns i ca 12 år, från starten 1921 fram tills den 1933 gick i graven. Tidningen som enligt citaten ovan skulle vara en elegant och flärdfull kulturskrift för
2 Charme. Red; Groth, Agda. Stockholm, 1924:24. Bilaga. 3 Charme. 1924:24. Bilaga.
den moderna kvinnan hade vid denna tid säkerligen känt av depressionen och blev tvungen att lägga ner. Under de sista åren sker en klar försämring av kvalitet och färgläggning i tidningen, så den goda framgången som spås gällde inte i en så lång tid. Priset har också gått ner vid denna tid vilket troligtvis gör så Charme inte kan hålla den position eller kvalitet som den utger sig för att ha och blir således tvungen att lägga ner. Tidningen är riktad till en kvinnlig publik och har en väldigt modern framtoning där de nya modena syns och
diskuteras. På grund av att tidningen var så mån om att vara modern och trendkänslig kan det kanske sägas att Charme var en tidning som visade de tydligaste skillnaderna i samhället för kvinnor under tidningens levnadstid. En tid då kvinnor tog plats på arbetsmarknaden, började röra sig mer i offentligheten och tog upp beteenden som tidigare hade varit förbehållna mannen.
Syfte och frågeställning
Mitt syfte är att undersöka tidningen Charme för att se hur tidningens idealkvinna såg ut, inte bara utseendemässigt men även vad hon gjorde och hur hon levde sitt liv. Jag ska se vilka begränsningar och möjligheter som ges till kvinnligheten utifrån det som skrivs och visas i
Charme. Jag har inte för avsikt att försöka närmare gå in på vem läsaren av Charme var utan
istället se vilka diskursiva möjligheter som gavs till att vara kvinna. Syftet att se kvinnan och kvinnligheten som konstruktioner ger Ulrika Holgersson prov på när hon menar att ”det [är]
arbetarkvinnorna som intresserar mig, inte som subjekt som föregår diskursen, men som ett slags tankefigurer som konstrueras språkligt och som därmed i förlängningen kom att påverka människors handlingsutrymme, deras utsikter att gestalta sina liv.” 4 Jag vill utgå
från det sätt som Holgersson använder, att se arbetarkvinnan som en konstruktion utifrån vad som skris om dem i Svensk Damtidning. Men istället för att se just arbetarkvinnan som konstruktion vill jag finna vilka olika kvinnligheter som konstrueras i Charme. Hur och vad är det att vara kvinna i tidningen? I Charme vill jag också se om det enligt tidningen finns bättre eller sämre sätt att vara kvinna. Finns det ett ideal som överskuggar många olika sorters kvinnlighet och syns det avvikande eller mindre vanliga typer av kvinnlighet? Min frågeställning blir därför:
4 Holgersson, Ulrika. Populärkulturen och klassamhället, Arbete, klass och genus i svensk dampress i början av
• Hur porträtteras det kvinnliga genuset i Charme?
• Finns det en idealtyp/typer och hur ser den/dessa ut i sådana fall?
• Finns det typer av kvinnlighet som bryter mot det moderna som Charme utger sig för att förespråka?
Metod
Jag kommer främst att använda mig av textanalys men även en del bildanalys i min
undersökning. Min metod kommer alltså i första hand vara kvalitativ men det kan förekomma enklare kvantitativa delar. Eva Blomberg menar i artikeln Sätt att se som handlar om
bildanalys i den historiska forskningen, att det kan vara svårt att gallra bland de bilder som finns tillgängliga i materialet. Många gånger väljs de bilder som sticker ut mest. På grund av detta menar Blomberg att det kan vara viktigt att göra en kvantitativ analys av bilderna innan man gör den kvalitativa, för att få ett representativt material att arbeta med.5 Det kan finnas en poäng i det som Blomberg tar upp men eftersom min undersökning går ut på att både hitta de övergripande kvinnlighetstyperna som presenteras i Charme men även de som är mindre vanliga, så har jag valt att inte göra någon kvantitativ uppdelning. Jag anser att det är större chans att se olikheter om jag inte gör denna indelning då de mest extrema delarna skulle falla bort och jag skulle inte kunna se olika varianter av kvinnlighet.
Jag kommer alltså att välja texter och bilder som jag anser är relevanta för min frågeställning. Relevansen är en viktig del i källkritiken, det blir inte relevant i min undersökning att göra en kvantitativ uppdelning. Detta på grund av att en kvantifiering skulle närmast försvåra arbetet med typindelningen då flera typer troligtvis skulle försvinna om jag bara analyserade de bilder som jag fann flest av. Bilderna är en del av undersökningen och inte hela, de ses här som ett komplement till texterna. Jag kommer inte att arbeta mycket med just vad en enskild bild säger utan på vilket sätt som bilderna illustrerar det som framkommer i texterna eller om det finns motsatsförhållanden mellan bilden och texten. Bilderna ses också som en kanal för hur kvinnligheten konstrueras i Charme. Bilderna som syns i denna moderna tidning blir mallar för vad som är modernt och hur den moderna kvinnligheten skall se ut.
I den kvalitativa analysen av texten kommer jag att arbeta utifrån motsatsförhållanden i texten eller kanske ännu mer motsatser eller motstånd mot värderingar och normer som funnits innan Charme kom ut. Jag har gjort en läsning av de 24 nummer av Charme som utkommer under 1924 på sammanlagt dryga 800 sidor. Av dessa har jag sedan tagit ut de texter och bilder som kan sägas ha mest betydelse för konstruktionen av kvinnlighet.
Etnologerna Billy Ehn och Orvar Löfgren tar upp hur det går att använda motsatsförhållanden inom det som undersöks till att analysera. De menar att genom kontrastering, alltså att ställa saker mot varandra, går det att finna saker som forskaren annars inte skulle se. Genom att försöka dela upp vad till exempel en typ eller ett ideal innebar kan jag utifrån de egenskaper som denna typ har jämföra den med andra typer eller ideal, det kan gälla jämförelser i tid men också i ålder, klass och inte minst genus. Denna kontrastering hjälper också i att göra slutsatserna tydligare. Genom att ställa kontrasterande bilder eller texter mot varandra kan jag visa på ett klarare resultat.6 I min analys så blir kontrasten mellan det moderna och det gamla viktig att se på då Charme utger sig för att vara en modern tidning. ”Vad något betyder är
nära länkat till vad det inte betyder.”7 skriver Ehn och Löfgren. Detta påstående går att
använda i min analys av den ”moderna tidningen” Charme. Vilka saker utmärker det moderna och finns det saker som tala mot att det skulle vara en modern tidning som jag analyserar? Hur skiljer sig den moderna kvinnligheten sig från den gamla? Ehn och Löfgren argumenterar för att se alla saker som symboler. I mitt fall kommer det mest att vara fokus på kläder, smink och hår men jag kommer också se hur arbete och nöjes ges symbolisk mening. Alltså själva kläderna eller handlingen som ting är bara till för att skyla kroppen eller få in pengar till överlevnad men som symboler är de ”laddade med kulturell mening”8 kläderna och arbetet ges betydelser som vida överstiger deras funktion.
I min bildanalys är det främst två forskares metoder som jag kommer att använda mig av dels ovannämnda Blomberg men även en del av medieforskaren Anja Hirdmans metoder som hon använder i sin avhandling Tilltalande bilder.9 Blomberg delar in sätten att analysera en bild i
fyra olika metoder, en som handlar om redigering och hur bilder görs om. Den andra metoden är symbolik, vilken mening bilden skapar. Den tredje om semiotik hur tecken i bilden skapar mening. Och den sista, epistemologin, hur bilder skapar vetande för läsaren på ett djupare
6 Ehn, Billy. Löfgren, Orvar. Kulturanalyser. Gleerups Utbildning AB. 2001. Malmö. Sid. 157. 7 Ehn, Billy. Löfgren, Orvar. Sid. 157.
8 Ehn, Billy. Löfgren, Orvar. Sid. 156.
plan, hur vetandet konstrueras10 Av dessa fyra metoder är det två stycken som främst kommer att användas i denna undersökning, de metoderna om symbolik och om epistemologi, den andra och fjärde med andra ord. Symboliken handlar i detta fall om vilken kulturell mening som ges till en bild. Metoden blir väldigt lik den textanalysmetod som Ehn och Löfgren använder sig av. Jag kommer alltså att utifrån de kulturella meningar som ges till bilderna kunna gå vidare för att se på hur dessa bilder kan sägas ha skapat ett ideal eller en läsning som ger en större betydelse till bilden. Jag ska som sagt inte gå in på läsaren av Charme utan på de möjligheter som ges till positionering. Genom att se hur en bild först laddas med kulturella betydelser, alltså symboliken så kan jag sen analysera vilken betydelse denna bild hade för att förmedla ett föredraget sätt att vara kvinna. Detta föredragna sätt att vara kvinna blir då epistemologins resultat. Bilden som är laddad med symboliska meningar publiceras i
Charme och genom att den publiceras just i Charme så ges symbolerna i bilden en större
mening. Till exempel en kvinna med kort hår i Charme blir inte bara en kvinna som bryter med ett gammalt skönhetsideal hon blir också en modern kvinna då tidningen utger sig för att vara just modern. En större mening ges till de symboler som finns i bilden än om bilden bara skulle ha funnits för sig själv. Bilderna skapar kunskap om den moderna kvinnan och
kvinnligheten på grund av att de förekommer i just tidningen Charme. Kvinnligheten utifrån
Charmes sätt att se det, förmedlas genom dessa två sätt och konstruerar ett eller flera idealsätt
att vara kvinna. Jag tror att utifrån dessa två metoder kommer jag åt min frågeställning bäst då det egentligen inte spelar någon roll om bilden är förfalskad eller omgjord. Detta på grund av att det jag vill undersöka är inte äktheten utan precis det som ingår i de två tidigare
metoderna, vad dessa bilder skapade för mening och hur de utmanade eller inte, den rådande samhällsnormen eller idealet, denna slutsats gäller även för min textanalys. Att metoden om semiotik lämnas därhän är mest för att bilderna som finns med i tidningarna inte innehåller självklara tecken och jag anser att detta tar fokus från de stora betydelserna som jag är ute efter att finna.
Anja Hirdman tar upp att vid forskningen med populärkulturellt material som källor måste man se till dessas genre. Att inte läsa av genren kan vara ett stort misstag då de olika genrerna har väldigt olika språk inte minst bildspråk.11 Hirdmans forskning utgår från Veckorevyn och
FIB Aktuellt där hon ser på hur kvinnor gestaltas i de båda tidningarna. För henne blir genre
ett viktigt grepp för att se vilka saker som skiljer de två tidningarna åt. Hirdmans
10 Blomberg, Eva. Sid. 267-268. 11 Hirdman, Anja. Sid 44.
utgångspunkter är att de två tidningarna som hon undersöker befinner sig i olika genrer och genom att jämföra dessa tidningar kan hon se vad som förenar och skiljer tidningarna åt. För mig blir genreindelningen istället en fråga om vad som kan ha påverkat språket och inte minst bildspråket i tidningen Charme. Charme är redan genreindelad som en modern damtidning, min indelning inom genre blir då istället att se vad som utmärker en sådan tidning. Charme utger sig för att vara en modern tidning och genom att göra en genreindelning kan jag se vad som innebar med detta moderna. Genre indelningen blir därför inte ett grepp för att se på vilket sätt som tidningen stod i förhållande till andra tidningar utan vilka saker som påverkade innehållet i Charme. Men det är inte bara bilden som är viktig när det gäller genre, jag menar att det kan vara viktigt att även i texten se vilken genre som tidningen tillhör. Genre spelar roll för hur personer blir avbildade både i text och i bild. Jag kommer att använda mig av Hirdmans tankar om genre för att klarare lista ut vilken typ av tidning
Charme var och varifrån poser och sätt att porträttera kan ha hämtat sin inspiration. Varför
syns texterna och bilderna på just det sätt de gör?
Hirdmans metoder är applicerade på ett mycket senare material än det som jag använt mig av i min undersökning. Hirdman har också ett starkare intresse i att se hur själva personerna på bilderna visas och hur de blir utlämnade eller är starka. Min utgångspunkt är mer hur bilderna skapar möjliga sätt att agera kvinnlighet. Min tanke är att personerna på bilderna i Charme i högre utsträckning än i de av Hirdman undersökta tidningarna är till för identifiering. Hirdman tenderar att utgå från objektifiering mer än identifiering och identitetsskapande. Trots detta blir genre en viktig sak att se på även i min undersökning och att det inte är den samma undersökta tid gör bara genreindelningen viktigare så att jag inte använder mig av slutsatser som dras till hennes material som till viss del skiljer sig stort från mitt.
Teori
För att närmare förstå och kunna analysera hur kvinnligheten i tidningen Charme ser ut och konstrueras har jag valt att utgå från Judit Butlers teori om kön och genus. Butler får fram sina tankar om genus väldigt bra i frågan ”What gender are you?”12 Genom att ställa denna fråga lyfter hon fram en tanke om ett rörligt genus. Att vara genus är att göra genus. I The
Judith Butler Reader tar Butler och Sara Salih upp hur genus är en process och det finns inget
evigt genus inget rätt eller verkligt genus. Gränserna för vad som är manligt och kvinnligt suddas ut. Det är också detta som öppnar för förändring då genus inte är evigt kan det alltid ändras.13 Genus är inget annat än de performativa handlingar som skapar genus.14 Alltså en
performativ handling är en handling som i detta fall ges en genusladdad betydelse, till exempel om vi säger att en person med kvinnligt kön kliar sig i skrevet och spottar snus så gör hon en enligt dagens mått en ganska ”manlig” akt. Hon har alltså gjort en handling som gör henne mer manlig, givetvis så kan kvinnan göra handlingar som är mer kvinnliga och det är just att en person med ett sorts kön som återupprepar en ”kvinnlig” eller ”manlig” handling som ger den dess genusladdade betydelse. Vilka beteenden av denna sort syns i Charme? Hur görs kvinnligheten och vad benämns som manligt och kvinnligt? Ett sätt som genus kan förändras enligt Butler är att en person medvetet gör genus på ”fel” sätt. Något som hon kallar queer performances, att en person gör eller ”spelar” genus fel, ungefär som i exemplet ovan. Genom att göra genus på ett sätt som inte utgår från heterosexuella matrisen kan det uppkomma nya sätt att göra genus. Den heterosexuella matrisen utgår från att samhället är uppbyggt kring en heteronormativ föreställning om kön, genus och åtrå eller begär. Enligt denna modell är en persons åtrå beroende av vilket genus personen har som i sin tur är beroende på vilket kön den har. Denna ordning kan rubbas genom så kallade queer
performances15. Samhället är alltså uppbyggt kring dikotomier där i detta fall kvinna och man måste vara varandras motsatser för att de skall kunna attraheras av varandra. Genom att se på vilka sätt som personerna i Charme agerar genus kan jag se om det sker någon omformning av genuset genom till exempel queer performances.
Judith Butlers utgångspunkt är att i tidigare forskning har kvinnor eller deras agerande inte synts speciellt mycket och när de började synas så skedde det ofta feltolkningar av vad deras roll var eller betydde.16 Hon menar att det är olika maktförhållanden som ordnar upp
samhället och ett sätt att se hur samhället är uppordnat eller strukturerat kan vara att se på vad och hur det skrivs om kvinnligheten under en viss tid. Genom att se vad som skrivs och publiceras i Charme kan jag se en del av de strukturer som hjälper till att forma
kvinnligheten. Det sätt som kvinnligheten syns i tidningen ger en inblick i vilka saker som
13 Salih, Sara. Butler, Judith. The Judith Butler Reader. Blackwell Publishing Ltd. 2004. Cornwall. Sid. 90. 14 Butler, Judith. Sid. 136.
15 Lindholm, Margareta. Tvärtanten 1993:1. ”Lesbiska Perspektiv, Om Judith Butlers kritik av könskategorierna”. Sid. 8-9.
spelar in för kvinnligheten och dess typer under mitt undersökta år. Butler menar att genom dessa strukturer i texterna skapas kvinnan som en person alltså kvinnligheten får egenskaper som benämner henne som kvinna, språket och det som sägs ger möjliga sätt att agera
kvinnlighet på. Genom detta har det skapats en ”kvinna” eller ”kvinnlighet”. Denna skapade kvinnlighet har en underordnad roll som kategori. Därför måste kategorin kvinna ändras innan kvinnans roll kan ändras.17 Alltså i det som sägs och skrivs om kvinnan så
framkommer det att genom att vara kvinna intas också en roll som underordnad mannen. För att en faktisk person skall kunna komma ifrån denna underordning krävs det att det som skrivs och sägs om kvinnlighet ändras innan den faktiska personen kan ändras. På detta sätt blir det intressant att se i Charme vad som ses som kvinnligt och hur denna kvinnlighet syns och ageras då dessa i sin tur bestämmer förutsättningarna för kvinnan
Butler menar att ”kvinnan” som en universell kategori inte blivit ifrågasatt på samma sätt som att det skulle finnas en gemensam feminism. Kvinna som ord eller begrepp har alltså delats in som en kategori av människor och män som en annan kategori. Dessa kategorier har, menar Butler setts som universella. Det vill säga de har antagits att alla som befinner sig i kategorin kvinna delar gemensamma erfarenheter och egenskaper vilket inte har antagits om feminismen där det finns olika slags feminism. Det måste tas med i beräkningen att alla som kallar sig kvinna inte är en och samma kvinna, kvinnligheten ser olika ut på olika platser och i olika sammanhang. Med detta vill hon ha mer intersektionalitet i den feministiska
forskningen där även etnicitet, klass, ålder tas med som kategorier.18 På detta sätt ska jag även se hur dessa kategorier hjälper till att skapa en kvinnlighet i Charme. Det är fortfarande kvinnligheten och dess typer som jag är ute efter att förstå i tidningen Charme men i detta måste jag även se på andra faktorer som kan spela in, annat än deras anatomi. Jag är alltså på jakt efter olika typer av kvinnlighet inte olika typer av kvinnor.
Visserligen går jag emot Butler när jag forskar om detta då hon menar att genom att forska om manligt och kvinnligt reproduceras dessa kategorier. Men dessa kategorier fungerar som viktiga punkter i arbetet med hur kvinnligheten i Charme framställs. Kvinna och man är två kategorier som hjälper mig att komma närmare vad kvinnligheten innebar i just denna tidning. Jag är medveten om att manligt och kvinnligt är konstruerat och tänkte i inledande skede skriva dessa konstruktioner med stor begynnelsebokstav för att påvisa detta. Men på
17 Butler, Judith. Sid. 2. 18 Butler, Judith. Sid. 3-4.
grund av läsarvänligheten har jag frångått detta då det enligt mig störde läsningen och på så sätt tog fokus från mina slutsatser.
Källmaterial och källkritisk diskussion
Charme är enligt skribenterna i den, en tidning för den moderna kvinnan. Underrubriken på
det allra första numret lyder ”Den moderna damtidningen”19 Denna underrubrik som sitter på omslaget på de första numren försvinner sen och finns inte med på det år jag undersökt. Att tidningen fortfarande riktar sig till den moderna damen gäller kan vi se i de inledande citaten. Där ”Charme väl fylla måttet som en modern damtidning”20 men det framkommer också att den riktar sig till den unga flickan. Med tanke på att underrubriken försvinner kan det tänkas att tidningen under de första åren gått mot en allt yngre publik. Tidningen Charme kommer ut under åren 1921-1933 och av dessa årgångar har jag valt att undersöka årgången 1924. Att jag valt att se på just detta år beror på att jag ville ha ett avstånd i tid ifrån både krig, rösträtt och starten av tidningen men även avstånd till den kommande depressionen. Efter tre år borde tidningen ha etablerat sig på marknaden och också formerat sig och funnit sin roll. Tidningen kommer ut med två veckors mellanrum under 1924 den första och den 15:e varje månad. Tidningen startade med 20 sidor och är vid min undersökta årgång uppe i 36 sidor per nummer. Charme redaktionen menar att detta år läses Charme av ”minst 100,000 damer i
olika delar av vårt land”.21Tidningen sägs ha en intim kontakt med sina ”läsarinnor” och
hävdar att de är ”Sveriges enda moderna damtidning”22
.
Under hela den undersökta tiden är det Agda Groth som är redaktör. Tidningen tar upp olika ämnen men det mesta kretsar kring nöjesliv, kvinnans skönhet, sport men även hennes roll och handlande i samhället. Tidningen menar stolt att de inte har lika mycket reklam som andra tidningar och den reklam som finns är den bästa, reklam som ofta handlar om
skönhetetsvård eller mode.23 Tidningen innehåller ganska mycket bildmaterial både i form av illustrationer och av fotografier. Bilderna visar oftast kvinnor, ofta modeller som visar upp de senaste kreationerna inom mode och filmvärlden. Mycket av rapporteringen sker ifrån Paris
19 Charme. Red; Nordlöf, Agda. Stockholm, 1921:1. Sid. Omslag. 20 Charme. 1924:24. Sid. Bilaga.
21 Charme, Red; Groth, Agda. Stockholm, 1924:20. Sid. 9. 22 Charme. 1924:20. Sid. 9.
och USA främst Hollywood och filmbranschen. Som exempel på artiklar som innehåller dessa ämnen i Charme finns: ”Svenskan och parisiskan”24 och ”Två svenska filmdivor i
U.S.A”25. Artiklarna i Charme är nästan alltid signerade med en påhittad signatur och sällan
med verkligt namn. Vissa signaturer har dock ett ämnesområde som de för det mesta
rapporterar om, av dessa har jag tydligast kunnat få ut att signaturen Colombine brukar synas under de strikta modereportagen och modetipsen, Teaterkatten skriver om teater, opera och revy, Ivan Bjarne som kan vara riktigt namn rapporterar direkt från Paris och en Marquis
Toujours som skriver sport och ibland inledande texter till Charme. Den sista signaturen Marquis Toujours kan vara Agdas signatur men detta grundar sig mest på att denna signatur
har ett mer behärskat och strikt språk än de andra plus att hon ibland skriver de inledande texterna.
Att skribenterna inte figurerar med sitt riktiga namn ser jag inte som ett problem då som jag tidigare menat skall se på vilken bild av kvinnlighet som tidningen förmedlar. På grund av detta blir författaren bakom artiklarna inte speciellt viktiga då det inte är en ”sanning” jag är ute efter. Jag är ute efter kvinnors möjligheter att konstruera ett kvinnligt subjekt utifrån det som sägs och visas i Charme. Trots att Charme riktar sig till som det verkar bara kvinnor så syns det ibland manliga läsare.26 ”Manlig Charme Läsare: Kan en elegant herre bära
knäbyxor på maskerad? Eller verkar det kanske Lakej?”27 Mannen måste här skriva att han
är just man som signatur för att det inte skall bli missförstånd då de flesta andra som skriver in är kvinnor. Hans oro för att vara för lakej förstår jag som att han inte vill vara för
inställsam och böja sig för de nya modena. Det får ändå antas att denna läsare är i klar minoritet då reklamen och artiklarna verkar rikta sig till en kvinnlig publik. Men att säga att tidningen är strikt ”kvinnlig” blir därför fel.
Den kvinnlighet som sägs visas upp i Charme är som vi tidigare sett den moderna
kvinnligheten. Att tidningen beskrivs som just modern blir både en fördel och nackdel. Denna modernitet och jakt på det moderna blir positivt i den bemärkelsen att tidningen lätt känner av nya strömningar och det kan i och med det sägas att Charme är en bra källa till att se de saker som sker just under min undersökta period. Det som blir negativt är ungefär samma sak som det positiva. I sin jakt på det moderna är det möjligt att de stora händelserna försvinner. Den
24 Charme. 1924:15. Sid. 16-17. 25 Charme. 1924:17. Sid. 16-17. 26 Charme. 1924:4. Sid. 20. 27 Charme. 1924:4. Sid. 20.
moderna kvinnligheten i Charme blir därför väldigt tidsbunden. Detta är dock inget större problem så länge jag inte ger de kvinnlighetstyper som dyker upp i tidningen allt för stor roll och menar de skulle vara allmängiltiga under till exempel 1920-talet. Det blir därför viktigt att se just vilken kvinnlighet som visas upp och vilken roll just den kvinnligheten har.
Forskningsläge
Veckopressforskning är ett relativt nytt område inom historievetenskapen och det har därför av förklarliga skäl inte producerats många texter om detta inom just ämnet historia.
Veckopressforskningen brukar i allmänhet sammankopplas med forskningsfältet Cultural
studies. Ett tvärvetenskapligt forskningsfält som kan sägas samla den forskning som
behandlar kulturella och framförallt populärkulturella aspekter av livet. I Sverige är den populärkulturella forskningen inom historia mindre än i övriga världen och kanske
framförallt jämfört med USA. Men som Ulrika Holgersson skriver så har de populärkulturella källorna blivit allt mer uppmärksammade. Hon menar att detta kan bero på dels att den
historiska forskningen rör sig just mot Cultural History och genom detta intresserar sig för just de kulturella eller populärkulturella källorna men också att 1900-talet är nu förgånget och det ger ett historiskt perspektiv på dessa källor, som är några av de största källorna till vad den vanliga människan under 1900-talet levde i för värld.28 Det går nu alltså att arbeta med
historiska metoder på detta material. Till den populärkulturella sfären går det exempelvis att räkna veckopress, tv, film och radio.
Nedan följer en genomgång av det som tidigare är forskat kring mina frågeställningar och veckopressen. Jag börjar med en genomgång av veckopressforskning därefter ser jag på hur kvinnan i arbetet framställts tidigare för att kunna jämföra med de arbeten och arbetande som kan finnas i min undersökning. Vidare kommer en genomgång av kvinnan i nöjeslivet, ett område som spelar stor roll i Charme och är viktigt för att se vilken roll dessa ämnen kan ha för kvinnlighetstypernas skapande, sist kommer en del om forskningen kring mode smink och personlighet där jag diskuterar kring de förutsättningar som finns för skapandet av flera olika typer.
Kvinnan i veckopressen
1920-talet har kallats för den svenska pressens guldålder ålder, men trots det har det skett förvånansvärt lite forskning under denna period. Mycket av forskningen kring veckopressen är fokuserad kring veckopressens start och utveckling fram till denna guldålder. Lisbeth Larsson är en forskare som har gjort ett stort arbete inom den svenska veckopressforskningen i och med sin bok En annan historia. I denna bok skriver Larsson den svenska veckopressens historia och läsningen av densamma. Hon kartlägger de olika tidningarna som uppkommer under slutet av 1800-talet och stora delar av 1900-talet. Hon menar att det finns fyra olika traditioner inom svensk veckopress, Förgät mig ej - traditionen, Hvar 8 dag - traditionen,
Idun-traditionen och Illustrerad Familj-journal- traditionen. Av dessa traditioner placerar
Larsson in Charme i Idun – traditionen, en tradition som kännetecknas av att den riktar sig till en kvinnlig publik.29 Andra tidningar som Larsson passar in här är Svensk Damtidning och
Hemtrefnad. Dessa tre (Idun inräknat) är grunden för de kvinnoinriktade tidningar som
kommer efter till exempel Hemma, Bonniers Vi och så klart Charme.30 Larssons forskning hjälper mig med att se vilka tidningar som ligger till grund för Charme och visar hur dessa tidningar är utformade. Jag vill också se på vilka sätt som min undersökta tidning skiljer sig från de tidigare tidningarna inom Idun- traditionen, varför var Charme tidningen för det moderna och på vilket sätt syns det? Larsson menar att det under 1920-talet sker en
förändring i veckopressen. Denna förändring framträder enligt Larsson främst i en övergång från fiktivt material och att det används mer bilder. Larsson kallar också mellankrigstiden för den svenska veckopressens guldålder, och det är i just denna guldålder som vi kan hitta tidningen Charme.31 Syns dessa förändringar i Charme under 1924?.
En fråga som har varit väldigt stark inom ”kvinnopressforskningen” har varit att uppvärdera de kvinnliga tidningarna och inte bara förkasta dessa på grund av att detta skulle resultera i ett nedvärderande av många människors liv. Detta menar till exempel Joke Hermes som i
Reading Women´s Magazines från 1995 säger att den feministiska forskningen har handlat
mycket om att visa omtanke istället för att ge läsaren respekt för dennes val att läsa dessa tidningar.32 Den nyare forskningen visar alltså att det är läsarens roll som skall uppvärderas. Mottagaren blir det viktiga då det anses finnas flera sätt att ta emot en text eller bild. Det blir
29 Larsson, Lisbeth, En annan historia, Symposion. 1989. Stockholm. Sid. 119. 30 Larsson, Lisbeth. Sid. 105.
31 Larsson, Lisbeth. Sid. 115-117. 32 Storey, John. Sid. 121-123.
då en förskjutning från att se på budskapet som skickas ut, till att se på hur detta budskap tas emot.
I Janice Winships bok Inside womens magazines från 1987 ser Winship på hur den kvinnliga veckopressen talar och tilltalar kvinnor och hur tidningarna ger oss njutning och får läsaren att åtrå, dels genom konsumtion men också genom drömmar och tankar som de reklambilder som finns i tidningarna förmedlar.33 Genom urvalet av texter och bilder som sker på
tidningen ger tidningarna förslag på vad läsaren skall åtrå, det som skall åtrås är det som återfinns i tidningen alltså det som jag ovan diskuterat skapar kvinnlighet genom sina upprepningar. Saker som förekommer i Charme blir en kanal för att visa vilka produkter, kroppar eller kläder som är eftersträvansvärda. På detta sätt skapar Charme en kvinnlighet, en typ av kvinnlighet som vill åt just de saker som just Charme visar. Jag är alltså intresserad av just vilka bilder av kvinnlighet som skickas ut och utifrån Butler34 och Winship så menar jag att det som syns i tidningen är de kvinnlighetstyper som tillåts och eftersträvas. Inte på hur kvinnor i det ”verkliga” livet tar emot informationen i Charme.
På detta sätt kan tidningens innehåll säga mer än bara vad en tidningsredaktion tycker och tänker. Det är alltså inte vilka kvinnor som kan tänkas läsa Charme utan vilka sorters
kvinnlighet som syns i Charme som blir min huvudingång i undersökningen. Visst skulle det vara intressant att se hur kvinnor tog emot denna ”modärna” tidning när den först dök upp men på grund av att undersökningen ligger långt bak i tiden är detta inte särskilt troligt att genomföra.
Kvinnan i arbetet
Ulla Wikander menar att innan första världskriget hade det rått en tradition att kvinnor alls inte skulle arbeta. Detta ideal var ett ideal som gällde de övre klasserna. De som inte var en del av de borgerliga skikten hade inte den ekonomiska möjligheten. Utifrån detta måste jag se på klasstillhörighet även hos typerna som syns i Charme. I min analys så är det viktigt att reflektera över klassaspekten då detta har betydelse för mina resultats trovärdighet. Jag kan
33 Storey, John. Cultural theory and Popular culture, an introduction. Fourth Edition. Ashford Colour Press. 2006. Gosport. Sid. 118-119
inte dra slutsatser för kvinnor som inte är del av ett borgerligt- eller medelklass-skikt utifrån Wikanders ickearbetande ideal. Wikander menar att efter kriget övergick traditionen att vara hemma till att bara gälla den gifta kvinnan. Arbeten hade öppnats för den ogifta kvinnan men det fanns fortfarande den överordnade tanken att den kvinnan som kunde bli försörjd skulle bli det.35 Hon menar vidare att de som arbetade skulle arbeta inom ”kvinnliga” arbeten.36 Hur
syns den uppdelning mellan manliga och kvinnliga arbeten som Wikander gör i Charme? Vilka är det som får arbeta i texterna och i bilderna och vilka arbeten är det som utförs i sådana fall?
Till skillnad från Wikander så har Ulrika Holgersson valt att lägga fokus på de lägre klassernas arbetande kvinnor. Hon har utgått från kategorierna kön och klass för att se hur arbetarklasskvinnor syntes och agerade i veckotidningen Svensk Damtidning i början av 1900-talet. Hon väljer att diskutera begreppet arbetarkvinnan som konstruktion i Svensk
Damtidning en tidning som enligt Larsson tillhör samma tidningstradition som Charme.37
Holgersson menar att det under hennes undersökta period framkommer olika ideal för kvinnan och att arbetarkvinnan var ett av dessa ideal.38 Hon menar att det sysslolösa idealet hade spelat ut sin roll till viss del och nu var det tal om ett annat men vilket? Hon använder sig av Karin Johannissons tankar om att det uppkommer ett hälsosamt ideal som kontrast till den sysslolösa och svaga kvinnan, en moder som tar hand om sin familj och sitt land.39 Denna kvinna kan i vissa fall symboliseras av arbetarkvinnan. Kvinnan som man kan ta lärdom av.40 Holgersson menar att man inte gör skillnad på arbetarkvinnor emellan. Alla är arbetarkvinnor oavsett arbete. Det är alltså inget traditionellt handarbete som krävs för benämningen.41 Holgerssons forskning är inriktad på en tidigare tid än min undersökta tid
och det kan förmodas att det skett en hel del saker under dessa år, framförallt första
världskriget men även kvinnors rösträtt och förändringar inom veckopressen. Frågan blir då om detta hälsosamma ideal är något som lever kvar även under min undersökta tid. Är det fortfarande den arbetande kvinnan som ses som en bra förebild? Är det arbetarkvinnan eller husmodern som står modell för de typer som finns i Charme?
35 Wikander, Ulla. Kvinnorbete i Europa 1789-1950. Atlas Akademi. 1999. Sid. 140-141. 36 Wikander, Ulla. Sid. 140.
37 Holgersson, Ulrika. Populärkulturen och klassamhället, Arbete, klass och genus i svensk dampress i början
av 1900-talet. Carlssons Bokförlag. 2005. Stockholm.
38 Holgersson, Ulrika. Sid. 208. 39 Holgersson, Ulrika. Sid 210. 40 Holgersson, Ulrika. Sid 222. 41 Holgersson, Ulrika. Sid. 214.
Kvinnan i nöjeslivet
Arbetet är inte den enda arenan där kvinnor fick ta större plats under 1920-talet. Kvinnor hade som vi såg i tidigare avsnitt till stor del varit förpassade till hemmet men det skedde en förändring under min undersökta period och kvinnorna tog sig inte bara ut i arbete utan även ut i nöjeslivet. Nöjeslivet väljer jag att se som de arenor som inte var kopplade till arbete eller hem. Nöjeslivet blir då enligt min indelning alltså där fritiden kunde spenderas. Dessa platser kan vara teatern, den nya kulturformen bio, dansbanan eller sport. Vilka av dessa nöjen gavs störst plats i tidningen Charme? Hade kvinnorna i tidningen möjlighet att nå alla dessa arenor på samma sätt som männen?
En forskare som sett på kvinnor och män i en av dessa arenor, nämligen film, är Eva Blomberg som i sin bok Vill ni se en stjärna? praktiserar de metoder som hon arbetat fram för den historiska forskningen kring bilder. I denna bok granskar Blomberg den svenska filmtidningen Filmjournalen mellan åren 1919 fram till 1953.42 Blomberg visar upp vilken ökad roll som Hollywood och olika stjärnor hade för tidningarna under min undersökta period. Hon visar även att det fördes en diskussion om olika typer av kvinnor under denna tid vilket kunde visa sig i olika tävlingar och undersökningar, till exempel hur kvinnor blivit påverkade av filmens mode.43 Hur syns dessa strömningar i Charme? Vilken roll hade i sådana fall dessa internationella strömningar för kvinnlighetstypernas utformning i Charme? I och med att fokus i tidningarna flyttas från högt stående män till stjärnorna kan det antas att fokus kommer att flyttas även över Sveriges gränser. Vilken roll spelar de stora
nöjescentrerna vid min undersökta tid, till exempel Hollywood och Paris?
Ulla Wikander menar att även om det kan se ut som kvinnan får mer utrymme i den offentliga världen har det egentligen inte skett någon direkt förändring. Denna slutsats blir svår att få ihop med de stora förändringar till det bättre som den kvinnliga befolkningen i stort genomgår. Wikanders slutsats kan dock kopplas till det som Judith Butler för fram om den kvinnliga kategorins underordning. I jämförelse med mannen så var kvinnan som kategori fortfarande underordnad mannen. Men det måste inte innebära att det inte skett
42 Blomberg, Eva. Vill ni se en stjärna? Kön kropp och kläder i filmjournalen 1919-1953. Nordic Academic Press. 2006. Lund.
förändringar till det bättre inom kategorin. För detta kan argumentet som Anna-Karin Larsson tar upp i texten Från korsett till kost framföras. Hon menar att det fram till 1920-talet var vanligt att det användes medicinska argument för att hålla kvinnor borta från offentligheten och arbetslivet. Det naturligt kvinnliga började dock ifrågasättas under 1920-talet. Larsson menar att de medicinska argumenten för kvinnor och mäns särskiljning blev mindre vanliga under denna tid. Skillnaden mellan könen ansågs som mer socialt skapat än tidigare.44 Dock
ifrågasattes inte särskiljanden av manligt och kvinnlig. Det fanns en skillnad men den behövde inte nödvändigtvis förklaras på biologiska grunder. På grund av att Charme enligt mig är en sådan stark tidsmarkör för en viss sorts livsstil kan det vara intressant att se hur dessa saker syns i Charme. På vilket sätt blir manligt och kvinnligt mer lika och på vilka sätt skiljde de sig fortfarande åt?
Personlighet, moden och den moderna kvinnan
För min undersökta tid känns Johan Söderbergs forskning om smink och skönhetsvård mellan åren 1900-1950 mest relevant vad det gäller skönhet och nya moden.45 Söderbergs forskning är baserad på dels statistik och skönlitteratur men även en del på veckopressmaterial
däribland Charme. Att Söderbergs forskning innehåller mycket statistik och är en ekonomisk-historisk undersökning gör att den skiljer sig från det som jag kommer att undersöka i
Charme. Hans forskning utgår från en faktisk ökning i försäljningen av skönhetsprodukter
och detta försöker han sen finna spår av i det skönlitterära och veckopress materialet. Men det han utläser i tidningarna och framförallt det skönlitterära materialet är bland annat att det sker en förskjutning från att en kvinna skall ha karaktär som kan ses som något fast och stabilt till personlighet som är mer rörligt och individuellt.46 Personlighet handlade inte om de gamla föreställningarna om vad en person var utan vad personen gjorde och visade upp.47
Karaktären var någonting fast som inte kunde delas men det kunde personligheten och på detta sätt hade det kommit en möjlighet rent diskursivt att ta del av fler än en typ eller personlighet.48 En modern kvinna kunde ha vissa manliga, eller mondäna personlighetsdrag
44 Larsson, Anna-Karin. Från korsett till kost i. Meurling, Birgitta. Varför Flickor? Ideal självbilder och ätstöringar. Studentlitteratur. 2003. Lund. Sid. 54-55.
45 Söderberg, Johan. Röda läppar och shinglat hår. Författares Bokmaskin. 2001. Stockholm. 46 Söderberg, Johan. Sid. 29.
47 Söderberg, Johan. Sid. 30. 48 Söderberg, Johan. Sid. 31.
även om hon inte var biologisk man eller särskilt berest. Det talades om ”den nya kvinnan” enligt Söderberg:
”Begreppet ´den nya kvinnan´ hade funnits även före kriget, men syftade då på mindre grupper av kvinnor i utkanten av samhället, oftast i det kulturella och bohemiska avantgardet. Nu, på tjugotalet, handlade diskussionen om livsstilar bland miljoner kvinnor.” 49
Enligt Söderberg skulle denna nya kvinna vara en rest från ett tidigare ideal inom smala kretsar. Hade denna ”nya kvinna” omformats till något annat i Charme vid denna tid? Visst så måste de nya modena ha kommit någonstans ifrån och det verkar troligt att det var från just dessa grupper de kommer. Var det verkligen denna nya kvinna som syntes i Charme?
Disposition
Efter denna inledning som presenterat mina utgångspunkter för undersökningen kommer jag nu att gå vidare in i huvuddelen och analysen av mitt material. Jag har lagt upp denna del efter fyra olika teman, dessa teman är veckopressen, arbetet, nöjeslivet och personlighet och identitet. I den första delen som handlar om veckopressen eller själva tidningen Charme kommer jag att presentera en djupare analys för att ge en förståelse för vilka förutsättningar som finns för olika kvinnligheter att synas i just veckopressen. I den andra delen om arbete kommer jag gå in på om kvinnan i Charme skulle arbeta och vilka arbeten skulle då den arbetande kvinnan ha? I denna del kommer jag även se lite hur den arbetande kvinnan i
Charme ställer sig till hemmet och äktenskapet. I den tredje och största delen vill jag se på
vilket sätt som nöjen och nöjeslivet hade betydelse för kvinnligheten i Charme. I denna del har jag också räknat med sporten som en del av nöjeslivet. Detta har jag, som tidigare nämnts, gjort för att jag räknar hela fritiden eller de aktiviteter som föregick utanför arbete och hem som nöjesliv. I sista delen vill jag se hur personligheten och identiteten skapas dels genom frågor om kön och utseende men också genom ett nationellt identitetsskapande.
Charme
en tidning för det modärna?
Redan i underrubriken ”Den moderna damtidningen”50 till tidningen Charmes första nummer märker vi att tidningen riktar sig till en speciell publik, den moderna kvinnan. Som en inledning skulle jag vilja göra en djupare presentation av tidningen Charme för att det ska gå lättare för läsaren att se vilken typ av tidning som Charme är. Är Charme verkligen modern och på vilket sätt syns det då? Genom att veta vilken typ av tidning som
undersökningen har som källmaterial blir det lättare att sätta in mina resultat och analyserade resonemang i ett sammanhang. Genom att göra en genreindelning skulle jag som Hirdman uttryckt som en viktig del, placera Charme i en genre och utifrån den genren se på vilka sakar som utmärker denna tidning.51 Charme har redan blivit placerad i en tradition av
kvinnotidningar av Lisbeth Larsson men Larsson går inte in på djupet hur just dessa tidningar ser ut. Precis som i den utveckling som beskrivs av Larsson har Charme som uppkommer på 1920-talet tagit del av utvecklingen och skapat en tidning med ”nya” sätt att skriva och producera en damtidning. Bilderna blir en större del av tidningen och denna utveckling märks av också i Charme som är en tidning fylld av bilder och illustrationer. Denna utveckling var något som kunde synas i hela 1920-talets press enligt Larsson.”Flerfärgstrycket vinner
snabbt insteg och en bit in i perioden lyser så gott som alla omslag i bjärta färger”52 Som
Larsson skriver så är kanske det mest iögonfallande med Charme omslaget. Ett omslag som varje nummer under min undersökta period föreställer en eller fler kvinnor i varierande aktivitet och alltid i flerfärgstryck. Som en av kvinnorna som kommenterat Charme i julbilagan skriver ” ..f.ö. lyser Charmes färglada omslag överallt emot en.”53 Charme kan därför klart sägas vara en del av den kolorerade pressens.
Vidare menar Larsson att det sker en ökad rapportering från särskilda människors liv, då framförallt kändisarnas liv. Larsson visar på att det under 1920-talet sker en förskjutning i rapporteringens fokus från att ha rapporterat om högt stående män till att istället rikta in sig på kändisar såsom sångare och skådespelare.54 Ett exempel på detta kan ses i artikeln ”Två svenska filmdivor i U.S.A” i vilken det talas om skådespelerskan Gloria Swanson” Man har med oförställt intresse följt hennes utveckling och framgångar”55Här är en artikel där just
skådespelerskor som blir porträtterade i Charme. Det är en artikel där bilderna på just dessa
50 Charme. 1921:1. Sid. Omslag. 51 Hirdman, Anja. Sid. 44. 52 Larsson, Lisbeth. Sid. 115. 53 Charme. 1924:24. Sid. Bilaga. 54 Larsson, Lisbeth. Sid. 116. 55 Charme. 1924:17. Sid. 17.
personer upptar mer än halva artikeln och det är stort fokus på dem som personer och skådespelerskor. Rapporteringen sker med ett ”oförställt intresse” alltså det är viktigt att rapportera om henne som person. Bilderna på skådespelerskorna är hämtade från dels filmer som de medverkat i och från deras hem i Hollywood. Båda skådespelerskorna uppträder också med en varsin bild på dem i den nya moderna kortklipppta frisyren. Tidningen låg således, med tanke på Larssons slutsatser om 1920-talets utveckling, rätt i tiden och kan med tanke på detta ses just som en modern tidning. Hirdman skriver att fokus har, under 1930-talet mest kommit att hamna på diverse stjärnor.56 Hennes slutsatser verkar lite vaga då det helt uppenbart finns stjärnrapportering under mitt undersökta år, och denna utveckling nämns också av Larsson. Hirdmans syn på när denna förskjutning låg kan kanske sägas vara en aning sen. Men Charme kan enligt både Hirdman och Larssons resultat sägas vara modern och enligt Hirdman kanske till och med lite före sin tid. Ett annat exempel på hur stjärnor av alla de slag trängs om plats i Charme är den store teaterdirektören Zeigfeld som håller i en balett och denne Zeigfelds flickor utmålas ofta som de allra vackraste flickorna i världen.57 Det är alltså inte bara de som står på scenen som uppmärksammas utan även de som ”håller i trådarna”. Dock är det stjärnorna som får den största publiciteten.
Men det är inte bara stjärnor som porträtteras. Vissa artiklar finns där ”vanliga” personer finns med, ett exempel är den nedanstående serien ”Den unga kvinnan av idag”. Där unga arbetande kvinnor porträtteras. Andra exempel på artikelserier är de av Ivan Bjarne skrivna Paris kåserierna där Bjarne rapporterar om det senaste från Paris såväl skvaller som andra nöjesnyheter och en del porträtt av kulturpersonligheter. I varje nummer finns det också en moderapportering där det senaste modetrenderna presenteras och tidningen brukar även innehålla någon liten fiktiv historia eller följetong. Det rapporteras om sport, men mycket av sportrapporteringen sker som modereportage där de senaste sportmodena syns. Som jag tidigare skrivit har Charme enligt dem själva inte speciellt mycket reklam. Denna reklam är i de flesta fall samlad kring de första och sista sidorna. Reklamen på de sista sidorna finns där i samband med rådfrågningsspalterna, saker som skribenterna tipsar om i råden syns ofta i reklamen bredvid. De saker som Charme skriver om och visar upp är exempel på saker som kvinnor kan drömma om. Winship tar upp att tidningens reklam inte bara fungerar som en informativ skrift utan också någonting att drömma sig bort i, åtrån till det som fanns i tidningen var kanske en viktigare faktor en den faktiska möjligheten att ta del av innehållet.
56 Hirdman, Anja. Sid. 31. 57 Charme. 1924:5. Sid. 9.
Läsaren av Charme begränsar sig till ett utbud som mest kommer att handla om stjärnor, nöjen och mode. Vissa andra inslag som sport och ”verklighets berättelser” finns där men dessa ligger inte i fokus för rapporteringen. Viktigast är att det är modernt och mondänt, bilderna visar det nyaste inom mode såväl sport som kändisarna från Hollywood. Detta märks också i de omdömen som citerats i början av undersökningen: ” Jag anser Charme väl
fylla måttet som en modern damtidning. Tidningens kontinentala fläkt och omväxlande innehåll gör, att jag förutspår den en god framgång”58 Charme skulle vara en modern
damtidning, den var en kontinental fläkt med nyheter inom olika för ”den unga flickan”59 intressanta områden. Citatet visar också att det finns fler moderna tidningar, Charme är inte den enda. Men den fyller måttet den innehåller just det en modern tidning skall göra. Att tidningen skulle vara en av många moderna tidningar kan ställas mot Charmes egna utsaga att den skulle vara Sveriges enda moderna damtidning. Kanske var det så att Charme var speciell och modern i jämförelse med just de svenska tidningarna men hade likar i andra länder. För att den moderna kvinnan skulle kunna ta del av det moderna livet var det viktigt att hon var rätt klädd och kunde föra sig i de sociala tillställningar som nöjena innebar. Aftonklänningar och danssteg presenteras i form av illustrationer för att läsaren ska kunna sy och lära sig det senaste för att kunna röra sig i den kulturella sfären. Kvinnan i Charme skall ta del av det kulturella livet men vilken typ av kultur är det som menas?
Vad som är bra eller hög kultur måste ses som lika föränderligt som synen på genus. Charme kan sägas stå för en övre klass syn på vad som kan klassas som finkultur och dålig kultur. Men uppdelningen av kulturyttringarna i bra och dåligt är inte så klar. De olika typerna av kultur och nöjen förmodas vara av olika bra kvalitet, det finns bra exempel på kultur inom flera olika genrer. Till exempel kan det i Charme läsas om allt från opera och balett till revy och film, alltså en rapportering som spänner över kulturyttringar som idag ofta klassas som väldigt hög och väldigt låg kultur. Men dessa former av nöjen samsas i Charme, vikten ligger inte på kulturformen utan på vilken ”kvalitet” den har.60 I Charme nummer 5 förekommer det en artikel om ett konstgalleri i Paris. Skribenten menar att mycket av konsten kan sägas vara så kallad ”hötorgskonst” och ingenting för finsmakaren.61 Läsaren av Charme är en av dessa som inte förväntas gilla denna enklare typ av konst. Det som skall åtrås är den enligt Charme
58 Charme. 1924:24. Sid. Bilaga. 59 Charme. 1924:24. Sid. Bilaga. 60 Charme. 1924:2. Sid. 12-13. 61 Charme. 1924:5. Sid. 17-18.
bättre eller finare konsten. Men återigen visar det sig att Charme har siktet inriktat på en kvinna som är bildad och relativt välbeställd. På samma sätt förkastas den lägre kulturen då de i artikeln Filmnytt talar ogillande om de ”sämre” typerna av film och menar att ”Det är
bäst att inte göra några reflektioner”62 då bara namnen på filmerna talar om att de inte är
värda att se. För att gå vidare skall jag se på hur tidningen medvetet delar in kvinnligheten i typer. I Charme är just denna typindelning en stor del och i delen nedan ska jag se närmare på vilket sätt som dessa typer kunde indelas och vilka saker som utmärkte de olika typerna.
Typindelning
I en artikel med namnet Flicktyper som inte förändrats i sista numret 1924 går skribenten Joli Garcon igenom vilka ”eviga” kvinnliga typer som finns. De exempel på eviga kvinnliga typer som hon framför är den husmoderliga, den moderliga, den romantiska, den förvuxna
backfishen och den förföriska.63 Typerna ses här som något som alltid har funnits. Trots att
Charme ska vara en tidning som hela tiden strävar efter det moderna så är mycket av det som
skrivs influerat av att det skulle finnas en evig kvinnlighet. Skribenten i den ovanstående artikeln delar in kvinnligheten i 5 olika typer. Joli Garcon menar att dessa kategorier av kvinnlighet var något som en kvinna skulle förhålla sig till. Det går som kvinna att finna sin egen kvinnlighet i dessa olika typer, men typerna finns redan, utrymmet för skapandet av nya typer är begränsat. Det blir istället ytan på dessa typer som blir intressant i tidningen Charme, det som kan påverkas av moden och det moderna livet. Men en typ som Joli Garcon för fram som ny är den kamratliga typen, en typ som Joli Garcon gissar kan bli den enda typen i framtiden, en typ som kännetecknas av att kvinnan har ett kamratligt förhållande till män.64 Men denna typ är något som jag ska titta lite närmare på senare.
Att indelningen i olika typer är en komplicerad sak märks kanske framförallt därför typerna är beroende av varandra och till exempel de inre egenskaperna kan tillhöra en typ och de yttre en annan. De typer som Joli Garcon diskuterar skulle kunna sägas vara inre typer då dessa kategoriseringar handlar mycket om inre egenskaper och aktiva egenskaper. Den
husmoderliga flickan kännetecknas av sitt intresse hemmet och typen förkroppsligas i och
62 Charme. 1924: 4. Sid. 6. 63 Charme. 1924:24. sid. 15-16. 64 Charme. 1924:24. sid. 15-16.
med matlagningen och hemmets bestyr. Den moderliga typen, är flickan som inte slutade leka med dockor, hon är farlig för männen som inte kan motstå att bli ompysslade och när hon väl snärjt en man är hon mycket svartsjuk. Den förvuxna backfishen spelar yngre än vad hon är, hon bär korta klänningar och talar med barnslig röst och har ett omväxlande kärleksliv. Den romantiska beskrivs som en rest från gamla tider, hon läser poesi och förälskar sig i
skådespelare. Men denna typ är inte speciellt eftertraktad enligt skribenten. Den sista, den förföriska är en kvinna som får männen att svärma runt henne och till slut kan hon få någon av dem att göra något så dumt som att gifta sig med henne. Till sist den kamratliga som är den enda nya typen. Denna kvinna har ett kamratligt förhållande till män och blir enligt skribenten vanligare dag för dag men är en typ som jag som sagt kommer att återkomma till senare.
Typerna bestämmer inte per definition utseende. De inre typerna kan på sätt skiljas till viss del från det som betecknas som modetypen hos en person. Dock råder det lite tveksamheter då dessa typer, enligt Charme vid den undersökta tiden, ofta ges ett karakteristiskt utseende. Men ”De [typerna] äro helt oberoende om dagskupletten fodrar en vampyr eller en la
garconne.”65Det blir här tydligt att kvinnotyperna som betecknas som eviga inte är
modetyper. De utgår inte alls från vad dagens mode innebär utan ifrån kvinnornas sinne. Men som jag menade på tidigare så ges till exempel den förvuxna backfishen ett speciellt utseende då skribenten menar att hon bär kort kjol. I rubriken av texten så finns det även med
illustrationer på de olika typerna i olika typer av kläder och uppsyn. Texten blir därför tvetydig då kvinnorna faktiskt får moderna utseenden som grundar sig på modet och det förväntas alltså att en kvinnas inre skall kunna synas utåt.
Enligt mig blir jakten på bara ett ideal som det som syns i Johannissons slutsatser en smula konstigt om man ser till till exempel den kritik av den feministiska forskningen från Judith Butlers sida, att man inte kan förutsätta att bara för någon betecknas som kvinna behöver det inte betyda att den personen har allt gemensamt med andra som får denna beteckning.66 Alltså jag kommer att utgå från att det finns olika kvinnotyper som samsas om det mediala rummet som Charme utgör. Typerna ges dock olika vikt och utgår från olika företeelser, detta är något som är viktigt att se på.
65 Charme. 1924:24. sid. 15-16 66 Butler, Judith. Sid. 3.
En arbetande kvinnlighet
Enligt Wikander har arbetsdelningen på 1920-talet kommit att innebära att kvinnor och mäns arbeten hålls åtskilda. Det var också enligt henne en omöjlighet att kvinnor hade en position i arbetet som var över en man. Wikander menar att det trots att kvinnor kommit ut på
arbetsmarknaden var dessa arbeten främst till för unga kvinnor som inte hade gift sig.67 Att arbeta som gift kan därför sägas vara ett queer performance. Då den arbetande gifta kvinnan gör en handling som inte förväntas av henne, speciellt inte i den position som gift som hon befinner sig i. Att inte arbeta som gift måste dock ses i ljuset av att det är ett borgerligt eller medelklass ideal som Wikander utgår ifrån. Detta ideal kunde av ekonomiska skäl inte gärna gälla arbetarklassen. Holgersson menar att det blir motsägelsefullt att kvinnan inte ska arbeta som Johannisson lyfter fram i sitt hemmavarande, barnafödande ideal men som också syns till viss del i Wikanders slutsatser. När många av insändarna i Svensk Damtidning pekar på att ett arbetande ideal är något som uppvärderas.68 Holgersson diskuterar vidare att detta arbetande ideal kan ha sina rötter i en luthersk tradition om arbete och därför kan den
arbetande kvinnans ses som ett ideal.69 Hur kan dessa tankar appliceras på Charme? Hur ser man i Charme på det arbetande idealet och skiljer sig idealet från det som framkommer i Holgerssons analys? Finns detta lutherska strävsamma arbetande ideal för kvinnan? Eller är det en ny typ av arbetande kvinnlighet vi ser i tidningen? I följande delar ska jag gå in på vilka olika sätt som den arbetande kvinnligheten kunde porträtteras i just tidningen Charme.
Agda typen
I en artikel med namnet ”Svenska riksdagskvinnor”70 ges det en inblick i hur riksdagen har förändrats efter att den kvinnliga rösträtten infördes och fem kvinnor har tagit plats i
riksdagens två kammare. Agda Östlund är en av dessa fem första kvinnorna i riksdagen och sitter i den andra kammaren. Hon benämns i Charme som ”en utomordentlig typ för den
intelligenta arbetarekvinnan, makan-modern, med ett sympatiskt uppträdande, enkel och
67 Wikander, Ulla. Sid. 140-141. 68 Holgersson, Ulrika. Sid. 216. 69 Holgersson, Ulrika. Sid. 219-221. 70 Charme. 1924:6. Sid. 12.
flärdfri.”71 Men hennes stil, nämns det, uppskattas främst av den manliga delen av
riksdagsmännen.72 ”Då hon uppträder i en fråga, som ligger henne särskilt varmt om hjärtat,
blir hon övertygande utan att verka chargerad.”73 Hon jämförs med sin partikollega som
sägs ha ett annat sätt men därmed inte sagt att denna andra kvinna skulle vara en ”karlavulen
gåpåare”74. Även om partikollegan inte ses som denna typ av kvinna så blir gåpåaren en
motsats till Agda. Agda är lugn i sitt sätt och inte ”chargerad” men hon är kanske framförallt fortfarande en kvinna, hon är inte ”karlavulen”. Agda ses som en förebild av männen för hennes diplomatiska och lugna sätt. Agda håller sig till ett skötsamt ideal. Agda blir här exempel på en kvinna som arbetar och tar hand om sitt hem samtidigt. Hon blir som den av Johannisson framtagna kvinnotypen, skötsam, en moder som med lugn har kontroll över situationen. En situation som i detta fall handlar om att sitta med i riksdagen men också att kunna ta hand om hemmet. Som kvinna blir Agda för männen i riksdagen, en positiv kvinnofigur på grund av att hon inte gör så mycket väsen av sig. Agda bryter med det borgerliga idealet att inte arbeta, men samtidigt gör hon detta på ett väldigt försiktigt sätt. Hennes agerande som arbetande gift kvinna skulle kunna vara ett avvikande beteende mot det kvinnoideal Wikander för fram som säger att hon borde vara hemma med barn och hemmets sysslor. Men eftersom det ickearbetande idealet främst fanns i de borgerliga klasserna och vi inte vet om vilken klasstillhörighet som Agda har blir det svårt att se om hon var tvingad av dessa ideal.
I artikeln förekommer det illustrationer av de fem kvinnor som sitter i riksdagens två
kammare. Av dessa illustrationer så framkommer en liknande bild som den i texten. Agda ser mycket vän och försiktig ut, de andra kvinnorna tittar med en bestämd blick antingen mot oss som läsare eller ut ur bilden mot en trolig debattmotsåndare. Agdas blick är också riktad mot oss men hon ser mer ut som en snäll mor eller mormor. Ansiktena på framförallt Elisabeth Tamm och Kerstin Hasselgren,de två liberala representanterna, tecknas som mycket hårda och kantiga och Tamm tecknas i en aggressiv pose. Hon blir bilden av den gåpåare som Agda konstateras mot. Att ansiktena är mer kantiga kan också symbolisera en mer manlig
framtoning än Agda som även i texten beskrivs med kvinnliga egenskaper som maka och mor. Agdas ansikte är inte heller lika skuggat som de andras, en ljusare mer inbjudande bild
71 Charme. 1924:6. Sid. 12. 72 Charme. 1924:6. Sid. 12. 73 Charme. 1924:6. Sid. 13. 74 Charme. 1924:6. Sid.13.
tecknas av Agda.75 Hon symboliserar den strävsamma arbetarkvinnan som lugnt och
försiktigt tar itu med problem utan att brusa upp. Agdas arbetande blir intressant då hon som kvinna har varit och är med om att skapa en kvinnlighet där det förut inte funnits utrymme för det. Men hennes agerande i denna nya arena för kvinnor, lugn stillsam, är starkt kopplad till den skötsamma kvinnans typ. Hon agerar ett nytt genus genom sin blotta närvaro i riksdagen men agerar ett gammalt i sin uppträdande i denna nya kontext. Hon beter sig som en kvinna bör på denna för henne nya arena. Denna typ av arbeterska som både arbetar och har hand om en familj är ingen som syns speciellt ofta i Charme, men hur är denna andra kvinna och vad arbetar hon med?
Daga typen
Att kvinnan i Charme är arbetande märks då kvinnor med arbete utanför hemmet syns oftare både i text och i bild än de som har familj. I en artikelserie som heter ”Den unga damen av
idag” får vi med start i nummer 9 följa unga kvinnor där de berättar om deras situation med
fokus på att de är arbetande kvinnor.76 De arbeten som tas upp är: farmaceut,
maskinskriverska, verkfröken, bankfröken, arbeterska på försäkringsverket, växeltelefonist, musikaliskt smakråd vid skandinaviska grammofonbolaget och arbeterska på resebyrå. Alla kvinnor har alltså arbete på antingen någon form av kontor eller som expedit. De jobbar alltså och är självförsörjande kvinnor. För det mesta är det glada och entusiastiska tongångar som hörs från de unga kvinnorna. Men i nummer två i denna serie hörs journalistfröken Daga Ydström som bestämt menar att vara självförsörjande är ingenting eftersträvansvärt, hon säger så här om den självförsörjande flickan. ”Hon kommer att längta tillbaka till forna
dagars huslighet. Just det ja, huslighet, det vore nog det bästa och roligaste av allt. Men helst utan giftermål!”77 Här syns en kvinna som inte riktigt kommit överens med de nya modena
att vara ung självförsörjande. Daga jämför sitt eget liv som självförsörjande med ett liv som hon tror att kvinnor hade det förr. Hennes moderna liv blir en stark kontrast till det gamla hon vill åt i husligheten. Att vara huslig uppvärderas av Daga, huslig är också något som inte verkar passa in på den moderna kvinnans beteende. De forna dagarna blir symbolen för ett tryggt liv, hon menar att den självförsörjande kvinnan lever otryggt framförallt om hon inte
75 Charme. 1924:6. Sid. 12-13. 76 Charme. 1924: 9. Sid. 20-21. 77 Charme, 1924:10. sid. 26
har någon vän i staden. ”Hon blir sjuk till exempel, får ligga ensam på sitt förhyrda rum utan
att någon frågar efter henne.”78 Daga verkar ha flyttat in till staden och känner sig inte
välkommen. Hon formulerar sig en aning konstigt då hon säger att hon inte vill vara
självförsörjande men inte heller gifta sig. Att hon inte vill gifta sig kan anas bero på hennes arbetsförhållande då hon menar att männen på arbetet inte är trevliga mot henne. ”-I längden
är det inte roligt att vara arbetskamrat med männen. De ha så lätt för att bli otrevliga mot kvinnan som kollega”79. Eftersom männen verkar vara så otrevliga blir det kanske inte
konstigt att hon har vissa tveksamheter att ingå förbund med en sådan. Hon finner livet som självförsörjande svårt och hårt och saknar gamla ideal. Detta skulle kunna förstås dels av hennes arbetssituation då när hon inträder på arbetsmarknaden blir utsatt för otrevligheter. Det kan också ses i ljuset av att det just i hennes arbete sker en brytning med de gamla ideal som hon gärna vill ta del av. Om det verkligen skedde en förändring på arbetsmarknaden måste det förmodas skett med vissa tveksamheter, alla omfamnade inte det nya som
någonting bra eller kvinnornas räddning. Dagas bekymmer verkar inte ligga så mycket i att hon har tagit en ny roll som kvinna i och med sitt arbete, utan hennes bekymmer handlar mer om det moderna och självförsörjande. Det fanns samtidigt som glädje över ett jobb, en rädsla för vad det innebar att vara självförsörjande. Där Daga har tagit del av ett mycket typiskt arbete för den moderna kvinnan har Agda ett mycket typiskt arbete för mannen och
porträtteras inte i samma anda som de självförsörjande fröknarna. Serien fortsätter med fler arbetande ”fröknar” som ger sin bild av livet som självförsörjande och de följande artiklarna har en mycket positivare ton än Dagas berättelse.
Greta typen
Att vara så kallad självförsörjande ung kvinna uppvärderas i Charme och i den allra första artikeln i serien om de arbetande damerna följer vi en kvinna vid namn Greta Ulander som arbetar som farmaceut. Hennes väg till arbetet skildras som en saga, skärmen där farmaceuten plockade ihop medicinerna ”var förlåten till äventyrens och Alladins strålande rike”80 dessa drömmar infriades inte men hon trivs i arbetet. En intressant sak är att hon jämför sin
situation med forna ideal hur en kvinna skulle vara och hon ser sig själv lyckligt lottad.
78 Charme, 1924:10. sid. 26 79 Charme, 1924:10. sid. 26. 80 Charme. 1924: 9. Sid. 20.
