6 DISKUSSION
6.1 Planeringen för starten av en ny etta
Samtliga respondenter berättade att de använder ljudmetoden i grunden vid barns introduktion av skriftspråket i skolan. De menar också att vissa ord måste läras som en ordbild eftersom de är ljudstridiga. De menar även att vissa korta ord som används ofta kan barnen med fördel lära sig i början som ordbilder för att lättare kunna bilda meningar. Respondenterna har olika metoder för att introducera bokstäverna och bokstavsljuden för barnen innan de börjar med att krocka ihop ljuden till ord. De menar att det måste ske på ett lekfullt sätt för barnen för att de ska känna sig lockade av att ta sig an utmaningen att lära sig läsa och skriva. Likaså Lundberg (2006) och Stanovich (2000) menar att läraren med fördel börjar med en genomgång av bokstäverna och deras ljud för att sedan gå över till att sammanföra de olika bokstavsljuden. Goodman (1986) och Smith (2000) däremot anser att man inte bör plocka ner orden i små delar utan att man bör se hela ordet i sitt sammanhang och förstå det utifrån det sammanhang det befinner sig i. Lundberg och Stanovich menar i och för sig att barn kan lära sig ord som ordbilder men de anser emellertid att det antal ord barn kan lära sig på det sättet är kraftigt begränsat.
Några respondenter säger att de börjar med LTG som en inledning till läsinlärningen för att eleverna ska känna sig delaktiga i det som skrivs och för att de ska känna igen sig i texten. De lärare som använder den här metoden utgår ifrån en gemensam händelse som barnen tillsammans har upplevt, för att alla ska kunna bidra med meningar till den skrivna texten. Liknande tillvägagångssätt skriver Leimar (1979) om. Även hon menar att det är ett bra sätt att introducera skriftspråket på för barn.
6.1.2
Läromedel, skönlitteratur och egna texter
De flesta lärarna berättar att de har ett läromedel i grunden, fast att de i undervisningen även blandar in skönlitterära böcker, och en del använder sig även av elevernas egna texter. Barnen får då i början skriva enkla böcker med de ord de har lärt sig. Lärarna anser att undervisningen blir varierande och intresseväckande då de använder sig av ett läromedel i kombination med skönlitteratur och egna texter. Molloy (1996) och Malmgren (1996) menar däremot att om man använder ett läromedel blir undervisningen formalistisk, det vill säga att kunskapen lärs ut i olika moment som barnen har svårt att se sambandet mellan. Att man använder ett läromedel betyder inte utifrån
undersökningens resultat att man inte kan väva in andra läsmaterial som skönlitteratur och eget producerat material i undervisningen. Att blanda läsmaterial ger enligt de flesta respondenterna ett varierande arbetssätt som skapar ett lustfyllt lärande.
6.1.3
En blandning av formalism och funktionalism
Enligt Malmgren (1996) är undervisningen antingen formalistisk eller funktionalistisk. Denna studie visar dock på att undervisningen inte är det ena eller det andra utan att det är en blandning av de båda. Enligt respondenterna betyder det inte att bara för att man använder ett läromedel i grunden, utesluter det inte att man vid sidan av läromedlet har gemensamma dialogiska uppgifter, producerar eget material, arbetar med skönlitteratur eller baserar lärandet på lek, sång eller dramatiseringar. Alla lärare utom en använder ett läromedel i grunden fast de har andra gemensamma övningar vid sidan av, där språket används i sitt naturliga sammanhang utan att delas upp i olika moment.
6.1.4
Den fysiska miljöns utformning
Det lärarna berättade om sina tankar kring den fysiska miljön var att de tyckte det var skönt att man kunde ändra om som man vill ha det, som det passar barnen och för vad som ska göras för tillfället. Ett par respondenter sa att de elever som vill sitta i lugn och ro ensamma ska få göra det, men de som vill, och klarar av det, kan arbeta tillsammans. En lärare ansåg att det bästa var att vara ute så mycket som möjligt den första tiden. På samma sätt anser Johnson m. fl (2005) att utomhusmiljön har oändliga möjligheter för lärandet. De menar att de flesta ämnen kan undervisas i utomhusmiljön. Däremot visade Bredmars (2003) undersökning att elever inte uppfattar utomhusmiljön som en lärmiljö.
Johnson m. fl menar vidare att miljön på skolor och även förskolor har mycket hårda ytor som ska vara lätta att hålla rena. Därför menar de att barn behöver mjuka saker i dessa miljöer för att miljön ska anpassas efter dem. Likaså säger en del lärare att de tycker att det ska vara mysigt i skolan. Några har tagit med sig gosedjur till klassrummet som de använder i undervisningen. En lärare berättar att hon skulle kunna tänka sig att ha en massa skumgummi inne i klassrummet och en annan har gjort en mysig plats på en mjuk matta, där de har samling varje dag.
Samtliga respondenter har tagit med sig lekmaterial till skolan för att använda i undervisningen. Medan Hagtvet (1988) menar att det till och med bör finnas en lekhörna i varje klassrum där eleverna kan leka olika skriftspråksutvecklande lekar.
6.1.5
Utbildning och erfarenhetens betydelse
Det är svårt att avgöra vad som ligger till grund för att de lärare med utbildningar tidigare än 1988, när grundskolelärarutbildningen för de tidiga åren 1-7 kom säger att de är säkra på det de gör och arbetar som de vill, utan att titta hur andra arbetar. Eller att de lärare som gått utbildningar efter 1988 säger sig känna trygghet i att göra som kollegerna gör. Det kan å ena sidan ha att göra med att de, som en av respondenterna nämner fick
en utbildning som fokuserade på endast de två eller tre första åren i skolan, eller å andra sidan kan deras långa erfarenhet inom yrket ligga till grund för att de har skapat sig en trygghet och en känsla av säkerhet. Det kan även vara en kombination av att de lärare som gick lärarutbildningen innan 1988, endast fokuserade på de första åren i skolan, och deras långa erfarenhet inom yrket som lett till deras trygghet, som får dem att säga, att de vet vad det de väljer att göra, i undervisningen, kommer att leda till.