Vad innebär hållbar utveckling?
Enligt Brundtlandkommissionen (Our common future) är hållbar utveckling ”en utveckling som uppfyller da- gens behov utan att äventyra kommande generatio- ners möjligheter att tillgodose sina behov”.
En annan definition lanserades 1991 av World ConserVation Union, FNs miljöprogram och Världs- naturfonden: ”En hållbar utveckling innebär att förbättra livskvaliteten samtidigt som man lever inom ramen för de omgivande ekosystemens bärförmåga”.
Brundtlandkommissionen är den definition som de nationella politiska hållbarhetsprogrammen grundar sig på. Tolkningen av definitionens miljö-rättvise- perspektiv har utvecklats till att omfatta ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet.
4.2 Planeringsanpassade miljömål
Den fysiska planeringen antas kunna stödja miljö- målsarbetet genom att främja lämpliga fysiska struk- turer. Teoretiskt kan man föreställa sig att kommu- nerna utvecklar lokala miljömål med knytning till fysiska strukturer. Dessa mål beaktas sedan i den fysiska planeringen och följs därefter upp med be- slut och genomförande. Samhällsutvecklingen är dock inte rätlinjig. Vägen från mål till förverkligande påverkas av skiftande faktorer, såsom klimatvaria- tioner, världsekonomi, EUs ekonomi och regelverk, nationell politik och ekonomi, teknikutveckling och inte minst människors livsstilsförändringar. Utveck- lingen påverkas både av förutsebara och oförutse- bara händelser.
Förutsebara händelser eller vägval kan vi bedöma ur sannolikhets- och konsekvenssynpunkt, och skapa oss beredskap att möta genom att sätta upp konkreta mål för. Fysisk planering kan här motverka oönskade händelser, till exempel genom att skapa alternativa transportvägar för miljöfarliga transporter som idag leds över en vattentäkt. När detta av något skäl inte är möjligt, kan man med planeringens hjälp lindra konsekvenserna, t. ex. genom att skapa uppsamlings- dammar för miljöfarliga utsläpp vid en trafikled som korsar vattentäkten.
Oförutsebara händelser och vägval är svårare att be- döma. Hur kan klimatförändringar eller utveck- lingen inom informationsteknologin konkret komma att påverka det framtida samhället, när kan känn- bara förändringar inträffa och i vilken omfattning? För dessa händelser är det mycket svårt att formu- lera konkreta mål, anpassade till den fysiska plane-
ringen. Hur ska vi bereda oss att möta det vi inte kan beskriva?
Samhällsutvecklingen präglas både av förutsägbara och oförutsägbara vägval och händelser, i ett oänd- ligt tänkbart antal kombinationer. Visions- och scenarioteknik kan användas för att teckna önsk- värda eller tänkbara framtidsbilder, som underlag för formulering av miljömål som kan användas i den fysiska planeringen.
Vår miljö påverkas alltså både av förutsägbara och oförutsägbara händelser och vägval. Enligt resone- manget ovan kan den fysiska planeringen i varie- rande grad hantera det förutsägbara. För det oför- utsägbara kan planeringen bara hjälpa oss att skapa flexibel beredskap i en omfattning vi anser lämplig. Flertalet av de nationella miljökvalitetsmålen har större eller mindre relevans för fysisk planering (se Bilaga 1). Den fysiska planeringen kan därmed tvek- löst främja miljömål, men i vilken utsträckning kan inte anges närmare.
Det är inte oviktigt hur målen formuleras. Frisk luft är ett av de nationella miljökvalitetsmålen. Det är så grundläggande att ingen bör ifrågasätta det. Starkt bidragande orsaker till försämrad luftkvalitet är ut- släpp från uppvärmning av lokaler och motorfor- don. Utsläpp från uppvärmning kan t. ex. reduceras genom att täta bebyggelsestrukturer ger förutsätt- ningar för utbyggnad av fjärrvärme. Utsläpp från motorfordon kan reduceras t. ex. om människornas resor i genomsnitt blir kortare eller om förutsätt- ningar skapas för en väl fungerande kollektivtrafik. Sambanden mellan miljöutvecklingen och den fy- siska strukturen måste åskådliggöras, t. ex. genom att påvisa hur den fysiska strukturen kan underlätta eller försvåra ett miljöanpassat livsstilsmönster. Detta kan ske i samband med måldiskussionen. Målen bör vara så tydliga att ”tolkningstvister” kan
förebyggas. Målen bör också vara pedagogiska, praktiskt användbara i planeringsarbetet och uppföljningsbara.
God bebyggd miljö är det av de femton miljökvali- tetsmålen som kanske har den tydligaste relevansen för de fysiska strukturerna: ”Städer, tätorter och an- nan bebyggd miljö skall utgöra en god och hälso- sam livsmiljö samt medverka till en god regional och global miljö. Natur och kulturvärden skall tas tillvara och utvecklas. Byggnader och anläggningar skall lokaliseras och utformas på ett miljöanpassat sätt och så att en långsiktigt god hushållning med mark och vatten och andra resurser främjas” (ur prop. 1997/98:145).
Miljömål 11 är vidsträckt jämfört med övriga mål, och måste följas upp med tydliga delmål. Lokala miljömål för den bebyggda miljön kan lämpligen sorteras i struktur för planeringsnivåer. Detta kan göra det lättare att bedöma, hur olika miljöproblem bäst kan åtgärdas och förebyggas inom skilda ansvarsområden och organisationer i samhället, och hur samspel bör organiseras i planeringen och dess genomförande.
4.2.1 Målkonflikter
Det finns ett dilemma mellan strävan efter att hålla samman helheten och se sambanden mellan miljö- målen och att konkretisera målen till genomförbara handlingar, till exempel vid stadens arkitektoniska gestaltning. De nationella miljökvalitetsmålen kom- mer att konkretiseras och preciseras inom olika sam- hällssektorer och -nivåer. Ansvaret för att formu- lera mål och att arbeta för att målen uppnås kom- mer sannolikt att fördelas mellan företrädare för olika professioner, med varierande perspektiv på miljöfrågorna och hur de kan hanteras i samhälls- planeringen. Det finns en risk att insikten om vik- tiga samband mellan målen minskar eller går förlo- rad. Det är därför angeläget att organisationsstruk-
turer och planeringsprocesser baseras på samver- kan över professions- och sektorsgränserna.
4.3 Planeringsanpassade indikatorer
I Bilaga 1 redovisas temagruppens genomgång av