5. Analys
5.4 En plattform för att ta makt
Trots att samtliga intervjupersoner någon gång under intervjun uttryckte en tveksamhet kring huruvida sociala medier verkligen vara bra för dem eller ej, använde de dem dagligen. Inte nödvändigtvis genom att publicera material men till att studera andras publiceringar och få inspiration. Det framstod som att de mer eller mindre kände sig tvungna att bruka sociala medier eftersom många andra gör det och i synnerhet för att de flesta musikerna gör det. De verkade relativt överens om att de personligen skulle klara sig utan sociala medier men att i sfären av musiker anses det vara viktigt att synas på sociala medier. Kanske extra viktigt som kvinna då det är en plattform att ta den plats som den mansdominerade branschen annars inte tillåter (Gemzöe, 2015; Maclaren 2015).
5.4 En plattform för att ta makt
”… Å sen när folk säger ett klumpigt ord som tjej-rappare, som nån sa, är det bara å rätta. Eh, jag tror man får gå sakta åt förändring och jag tänker att desto fler kvinnliga artister som finns där ute, desto mindre kommer dom sätta oss emot varandra!” - Rappare, 21 år.
Under flera intervjuer diskuterades eller nämndes känslorna kring att vara kvinnlig musiker i en mansdominerad bransch och hur det tog sig uttryck i, eller påverkade, användandet av sociala medier. Samtliga intervjupersoner hade någon gång mött sexism i förhållande till musikaliska framträdanden i den fysiska verkligheten. Alla hade dock inte valt att tala om det på sociala medier, även om de uppger att de ibland hade velat göra det så sviker orken. Däremot finns en vilja att försöka utmana den typiska bilden av hur en musiker och kvinna ska vara. En säger:
”Amen det här typiska du vet såhär, det som jag kan störa mig på att man är flöjtist, å man e den här lilla söta flöjtist-flickan som man alltid har varit liksom.”
- Flöjtist, 21 år.
I sin vardag möter flöjtisten fördomar om hur hon ska vara för att leva upp till idealet av en duktig flicka som spelar flöjt. Cramer, Million och Perreault (2002) konstaterade att flöjt kodas feminint och att musikern således förväntas vara omhändertagande och ödmjuk, något som flöjtisten i detta fall verkar råkat ut för. Hon fann det också provocerande att få kvinnor satt på de betydande platserna i stora orkestrar. I flöjtistens Instagram förkommer det
publiceringar där hon spelar progg eller jazz som en slags protest mot det fack, hon av omgivningen, placeras i. I linje med hur feminismens fjärde våg beskrivs äga rum online (Maclaran, 2015), använder hon sin plattform för att dementera bilden som söt flöjtist-flicka som spelar klassiskt. Hon säger:
”Jag håller på såhär å lägger ut såhär; aa jag håller på å lär mig beat-boxa. […] Att om jag lägger upp nåt när jag spelar så lägger jag inte upp när jag spelar skalor å såhär; Jag är duktig å övar klassisk musik, utan då lägger
jag upp när jag har kommit på nåt tufft som jag spelat in.” - Flöjtist, 21 år.
När hon vid ett första möte med omgivningen visar att hon spelar tvärflöjt, hennes give
expression, förväntar sig omgivningen att hon ska vara på ett visst sätt (söt och duktig flöjtist),
vilket blir hennes give of expression (Goffman, 1959/2014). Det är denna bild hon i sociala medier vill motverka. Hon använder plattformen för att ta makt över sin egen identitet och försöker påverka andras bild av henne. Detta kan ses som ett exempel där den personliga identiteten utmanar delar av den sociala identiteten (Gripsrud, 2011). Plattformen är också ett sätt att på egna villkor uttrycka sig kreativt inom den konstnärliga produktionen och på så vis
arbeta för att ta makt inom den kulturella sfären (Gemzöe, 2015). Plötsligt agerar således ”den söta flöjtist-flickan” inte efter omgivningens förväntningar på henne. Kanske lever hon upp till sina närmastes förväntningar, de som verkligen känner henne medan hon utmanar andras förväntningar (Goffman, 1959/2014; Gripsrud, 2011; Lindgren, 2017).
En intervjuperson är inne på samma spår och menar att hennes sociala medier används som en plattform för att ta plats. Plats som är nödvändig att ta för att bli accepterad kring manliga musiker.
”Ehm, de e ju..de e ju, mycket tuffare liksom…eller eh, man har, man får inte riktigt samma respekt å man måste ta ganska mycket plats typ! Ehm, för att … bli accepterad utav de här..gubbiga gubbarna liksom!” - Slagverkare, 26 år.
I sina sociala medier tar hon platsen som branschen, och sfären, länge exkluderat kvinnor från att ta. Samma intervjuperson valde att, i sitt musikerkonto på Instagram, främst följa kvinnliga musiker. Kontot används således som ett forum för att finna förebilder, inspiration och
identifikation. Slagverk är vanligtvis ett manligt kodat instrument men i sina sociala medier kan hon skapa ett utrymme för en större kvinnlig representation än vad den fysiska
verkligheten erbjuder. I sitt eget flöde sätts de traditionella stereotyperna inom musik i gungning.
En av intervjudeltagarna berättade om hur hon, av arrangören, inför en konsert hade beskrivits som en rappare som skriver feministiska låtar trots att hon själv inte sagt att så var fallet. Hon menade att låtarna inte alls handlade om sådant och att hon hade känt sig förvånad även om hon själv klassade sig som feminist. Kvinnor är inte normen inom den musikaliska sfären, och framför allt inte inom rap-genren, genom att bara vara kvinna blir framförandet politiskt. Intervjupersons give expression hade således sänt ut mer än vad hon själv hade för avsikt att göra.
Som tidigare beskrivet uttrycker vissa att det på sociala medier blir extra lätt att jämföra sig med sin omgivning, något som påverkar flera intervjupersoner negativt:
”Som sagt jag jämför mig, jättemycket med andra människor! Asså, jättemycket! Främst då tjejer som gör musik inom min genre. De e förjävligt faktiskt, jag vill inte!
Jag vill verkligen inte gör de men de känns som att alla gör de åt mig! Så då får jag också göra det! Liksom jag försöker ju tävla mot killar, ehm, men hur jag än gör så gör jag aldrig de!” - Rappare, 21 år.
Även om hon själv inte önskar jämföra sig med andra tjejer så upplever hon att detta görs åt henne vilket hon påminns om i sociala medier. På ett sätt agerar hon efter vad som förväntas av henne i likhet med Goffmans (1959/2014) som menar att människan agerar efter publikens förväntningar. I sociala medier blir det för intervjupersonerna lätt att ta del av andras flöden där de blir lätt för dem att jämföra sig med omgivningen. Det är också en maktfaktor att den rådande normen gör så att kvinnor blir en egen kategori som innehar en lägre status och inte kan tävla mot killar inom samma sfär. Inom den kulturella sfären, som Gemzöe (2015) beskriver, sitter män på betydande positioner som kvinnor har svårt att nå upp till.
Intervjupersonen ovan vill egentligen inte jämföras med enbart tjejer men under rådande maktstrukturer tvingas hon göra det. Även om hennes sociala medier är en plattform där hon kan göra motstånd, såsom fjärde vågens feminism verkar, är den rådande normen stark och lämnar avtryck ändå. Citatet nedan är också ett exempel på hur kvinnor sätts i konkurrens mot varandra om det lilla utrymme som, för kvinnor, finns i den kulturella sfären i stället för att på lika villkor konkurrera om alla platser.
”När jag ser män som det går bra för så blir jag avundsjuk på dom. Så kan jag känna såhär; aa de e liksom patriarkatets fel, dom har så mycket privilegier. Å så kanske jag ser nån tjej å då känner jag såhär; aa det e mitt fel, dom har samma förutsättningar som jag, […] jag har gjort nåt fel! Asså det här är ju såhär, under mina destruktiva dagar.” - Gitarrist, 24 år.
Då musikbranchen, som del av den kulturella sfären, är en spelplan byggd och kontrollerad av män finns det endast ett begränsat utrymme av plats för kvinnor. Detta gör så att de kvinnliga musikerna ställs mot varandra för att konkurrera om de få lediga platserna på spelplanen, vare sig de vill eller inte. Men som styckets inledande citat menar kanske sociala medier sakta kan leda till förändring. Desto fler kvinnor som tar till orda på sina plattformar och desto mer dessa integrerar med varandra desto svårare blir det att ställa dem mot varandra.