I denna studie har kvinnliga osignade musikers tankar kring identitetsskapande och självrepresentation undersökts med hjälp av metoden MGT. Fältet undersöktes med den öppna forskningsfrågan; Hur resonerar kvinnliga osignade musiker kring sin identitet och självrepresentation i sociala medier? Metoden avser att generera nya teorier men på grund av begränsade tidsramar och resurser har endast koncept kodats fram ur materialet. Koncepten som tagits fram i denna studie går i linje med den teoretiska ramen, beskriven i kapitel 3, och lutar sig mot identitet- och representationsteorier samt feministisk teori. En huvudtes för studien har varit att identitet formas i mötet med andra. Tesen har i denna studie fått stöd då intervjupersonerna uttryckte att sociala medier används för att integrerar med sin omgivning, för att få inspiration och för att uttrycka sig själva. I mötet med andra har intervjupersonerna mer eller mindre undermedvetet lärt sig vilket beteende som får mest uppskattning online och anpassat sig därefter. Sociala medier har även givit intervju personerna en plattform för uttryck och plats som inte givits i den fysiska verkligheten.
Det första konceptet rör musikernas strävan efter seriositet och professionalitet och innefattar tre olika aspekter. (1) Visuell professionalitet i form av foton och videos med hög kvalitét. Avsaknaden av dessa kunde hindra intervjupersonerna från att publicera material. (2)
Musikalisk professionalitet som avser att det musikaliska innehållet som publiceras håller god kvalitet. (3) Innehålls-professionalitet med vilket intervjupersonerna avsåg publicera relevant innehåll med en seriös ton. Intervjupersoner menade att den professionellt framställda
musikaliteten representerade dennes drömmar och mål. Resultatet stämmer överens med Zhao, Grasmuck och Martins (2008) resultat som menar att identiteten online presenterar de vi hoppas bli eller önskar vara. Det framkom också att det som musikerna valde att ladda upp var det som de främst var stolta över. Vilket också innebär att studiens resultat går i linje med Tomas (2010) studie som visade att sociala medier kan användas för att bekräfta egot när det utsätts för prövning.
Det andra konceptet som grundats i materialet berör uttryck via selfie:s, porträtt eller videos vilket åsyftar hur musikerna i studien anpassade sitt beteende till att uttrycka sig i bilder där
de själva förekom. Vissa tänkte på detta och gjorde det medvetet för att få uppskattning medan andra menade de inte brydde sig men ändå främst publicerade just detta. Zhao, Grasmuck och Martins (2008) menar i sin studie att sociala medier bjuder in till att visa vem en är snarare än att berätta vem en är, vilket i denna studie varit tydligt. Via bilderna som fungerar som symbolen för individen har denne visat vem den är.
Tredje konceptet handlade om intervjupersonernas ambivalenta känslor till sociala medier. Å ena sidan användes de av samtliga och ansågs vara ett gynnsamt verktyg. Å andra sidan uttryckte samtliga att de upplevt stress, press och oro gentemot andras uppfattning av dem. Vid dessa fall påverkades självkänslan vilket är en aspekt som inte diskuteras i Tomas studie från 2010. Hon menar att sociala medier kan fungera som själv-bekräftelse när egot utsätts för prövning. I denna studie menar dock deltagarna att deras självkänsla även prövas på sociala medier. Intervjupersonerna upplevde också att det var svårt att avstå sociala medier då detta var något omgivningen brukade.
Davis (2014) menar att människans beteende påverkas på grund av mediernas ständiga närvaro. Den digitala verkligheten gör sig påmind i den fysiska verkligheten och gör
intervjupersonerna oroliga att gå miste om något, även kallat fear of missing out. Livet pågår på båda platserna samtidigt och att då inte vara delaktig i en av dessa kan ställa individen i en utanför-position (Davis, 2014). För att få vara med i gemenskapen anslöt sig därför
intervjudeltagarna till sociala medier även om de ibland kände att dessa skapade press. Å andra sidan finns det delar av den fysiska verkligheten som kan orsaka stress och oro. Det behöver nödvändigtvis inte vara så att sociala medier är de enda stressmomentet som existerar. Fear of missing out är ett begrepp som gäller såväl den fysiska som den digitala verkligheten. Exempelvis menade en av studiens deltagarna att sociala medier gav en mer rättvis bild av vem hon var, enligt henne själv, medan den sociala interaktionen i hennes skola var det som gjorde henne blyg och osäker. På sociala medier fick hon således den röst hon inte hade i vardagen, något som också går i linje med det studiens sista koncept.
Det fjärde, och sista, konceptet som i denna studie presenterades är hur sociala medier är en
den fysiska verkligheten mött exkludering i den kulturella/musikaliska sfären. På sociala medier skapar de ett forum för att uttrycka sin identitet samt dementera den stereotypa bilden av kvinnliga musiker, antingen genom att själva publicera inlägg eller genom att följa en, enligt dem, bredare representation av musiker. Det blir här tydligt att identitetens konstruktion överlappar den fysiska och digitala verkligheten. Exkluderingen som branschen utgör i den fysiska verkligheten tar sig till uttryck på sociala medier. Intrycken som i sin tur ges i digitala miljöer tas tillbaka som konsekvenser i den fysiska verkligheten (Zhao, Grasmuck & Martin, 2008; Davis, 2014). Ett exempel på hur jämställdheten inom den musikaliska sfären fått konsekvenser efter ageranden i sociala medier är uppkomsten av Statement-festivalen. Festivalen är en reaktion på det sexuella våld kvinnor utsätts för i publikhaven på festivaler och kommer vara fri från cis-män på både scenen och i publiken. Idén till festivalen kläcktes i ett inlägg på sociala medier och på så vis skapade kvinnor en egen spelplan att bestämma över. En annan överlappning mellan digital och fysisk verklighet är #Närmusikentystnar som sprang ur #Metoo. Reaktion startade online men har skapat konsekvenser i fysiska
verkligheten då det strukturella förtrycket mot kvinnor uppmärksammats.
Det har i denna studie framgått att kvinnliga osignade musikers identitet i sociala medier formas i mötet med andra användare. Oron för att passa in sträcker sig mellan den fysiska och digitala verkligheten och under intervjuerna märktes denna överlappning tydligt då
intervjupersonen förhöll sig till båda. Ageranden i den digitala verkligheten kunde ge konsekvenser i den fysiska och vise versa.
Det bör slutligen understrykas att denna studie inte på något vis är generaliserbar då den endast omfattar fem deltagare. Den ger dock en första förnimmelse till hur kvinnliga musiker resonerar kring sin identitet och presentation av densamma i sociala medier. En framtida studie skulle kunna pröva de framtagna koncepten gentemot en större population innefattande såväl kvinnor som icke-binära då båda dessa grupper är exkluderade i den kulturella sfären. Kvinnliga musiker har aldrig varit norm, men de har alltid existerat. När historieböckerna skrevs exkluderades kvinnorna. Som inledningen nämt vet få att den första rock-gitarristen var en svart queer-kvinna. Sociala medier dokumenterar människors liv och varje
i framtiden blir svårare att osynliggöra en sådan stor del av musikhistorien som kvinnor och icke-binära utgör.