I detta kapitel presenteras det amerikanska institutet plea bargains. Denna genomgång syftar till utreda om det går att utläsa vilken inverkan åtalsuppgörelser har på förekomsten av falska erkännanden. Det amerikanska systemet används här då plea bargains använts i USA under flera decennier, vilket framgår nedan. Efter det amerikanska inbördeskriget var löften om fördelar i utbyte mot ett erkännande förbjudna. Under 1900-talet ansågs dock plea bargains bli en nödvändighet i det amerikanska rättssystemet på grund av den stora överbelastningen på domstolarna. I och med att antalet lagar ökade blev det även fler som begick brott, och domstolarna kunde inte hantera den stora ökningen. Åklagare hoppades då att erbjudanden om lägre straff kunde locka misstänkta att gå med på en påföljd utan rättegång, för att minska detta höga tryck på domstolarna. Mellan 1908 och 1925 steg andelen domar i federala mål som avgjordes genom plea bargains från 50 % till 90 %.115 Sedan 1960-talet är plea bargains ett erkänt institut i hela USA.116
En plea bargain kan ingås under hela rättsprocessen, alltifrån innan den misstänkte grips tills under huvudförhandlingen. För att överenskommelsen ska anses giltig krävs att den misstänkte går med på en plea bargain medvetet, informerat och frivilligt. De två första kraven försäkrar sig rätten om framförallt genom att den misstänkte måste företrädas av en advokat, som måste närvara när överenskommelsen skrivs på. Krav ställs på denna advokat att vara aktivt involverad i utredningen och att endast rekommendera en plea bargain när han eller hon anser det troligt att den misstänkta personen kommer dömas vid en huvudförhandling.117 Vad gäller frivilligheten anses en plea bargain inte vara ofrivillig för att den föranletts av hot om strängare straff vid en huvudförhandling eller löften om lindrigare straff om den misstänkte ingår avtalet.118 Förutom
115 Dervan, L E, Edkins, V A, The Innocent Defendants Dilemma, s. 9 f.
116 Subin, H I, m.fl., The Criminal Process, s. 131.
117 Subin, H I, m.fl., The Criminal Process, s. 131 f.
38
ovanstående krav måste det även finnas en tillräckligt extensiv utredning för att kunna avgöra om personen är skyldig eller inte. Detta innebär att domaren måste göra en bedömning av bevisningen som framkommit i utredningen, där medgivandet av yrkandet som den misstänkte har gjort i och med avtalet inte får tas med i beaktning. Vanligtvis ber domaren den misstänkte att förklara brottets händelseförlopp samt sitt motiv. Det är följaktligen domaren som avgör om den plea bargain som åklagaren och den misstänkte kommit överens om ska godkännas. I den vanligaste varianten av plea bargains utlovar inte åklagaren en specifik påföljd, utan förbinder sig istället att yrka på en viss påföljd hos domaren. Domaren kan sedan välja att döma hårdare än åklagaren yrkat på, vilket då inte innebär en grund för den misstänkte att frångå avtalet.119
Den amerikanska lagstiftningen är utformad på så vis att den ska uppmuntra misstänkta att ingå plea bargains, bland annat genom att det stadgas att en plea bargain inte kan användas som bevisning i en senare rättegång annat än i mål om mened.120 Enligt praxis är det även tillåtet för en misstänkt person att ingå en plea bargain och fortfarande hävda sin oskuld, en så kallad Alford Plea.121 Som förklarats i avsnitt 2.3.1 kan en misstänkt i Sverige medverka till en utredning utan att för den delen erkänna att han eller hon gjort sig skyldig till en brottslig gärning. Skillnaden mellan detta och en Alford Plea är att i det svenska fallet erkänner den misstänkte fortfarande att han eller hon begått gärningen i sig, men menar att gärningen inte var brottslig. Vid en Alford Plea hävdar den misstänkte personen att han eller hon inte begått gärningen över huvud taget, men medger att åklagaren har tillräckliga bevis för en fällande dom.122
5.2 Falska erkännanden
Genom att jämföra studier gjorda under 1980- och 1990-talen gällande erkännanden i bland annat USA utläste Gudjonsson att ett erkännande innebär viktig eller avgörande bevisning i omkring 20 % av alla fällande domar. Dessutom
119 Subin, H I, m.fl., The Criminal Process, s. 134 f.
120 Subin, H I, m.fl., The Criminal Process, s. 133 f.
121 Schneider, S, When Innocent Defendants Falsley Confess, s. 280.
39
framgick att en misstänkt som har erkänt ett brott i de allra flesta fallen döms för brottet. Han framför även studier som visar på att poliser i USA inte tillräckligt utreder sanningshalten av ett erkännande, samt efter ett erkännande inte lägger tillräckliga resurser på att hitta andra, fristående bevis för att bevisa den misstänktes skuld.123
Som tidigare nämnts är det omöjligt att med säkerhet fastställa hur många falska erkännanden som görs och hur många av dessa som leder till fällande domar. I USA beror detta problem enligt Leo och Ofshe bland annat på att det inte finns någon statistik över antalet förhör och erkännanden, samt ingen som bedömer hur tillförlitliga dessa erkännanden är. Vidare är de flesta förhören där betvivlade erkännanden har gjorts inte inspelade, och slutligen kan det vara omöjligt att fullständigt bevisa den objektiva sanningen av ett händelseförlopp.124 Bristen på kunskap om antalet falska erkännanden som avges under förhör kan också bero på att de flesta studier rörande felaktiga domar berör grov brottslighet, såsom mord eller våldtäkt, där det finns DNA-bevis som har kunnat bevisa den misstänktes oskuld. Vid lindrigare brott med kortare fängelsestraff är det inte lika vanligt att den dömde får sin oskuld fastställd genom exempelvis resningsförfaranden, varför statistiken för falska erkännanden vid dessa typer av brott är bristfällig. Dessutom kan vissa plea bargains innehålla ett förbud för den misstänkte att överklaga domen, vilket leder till att oskulden aldrig kan fastställas i domstol.125
I USA tycks den vanligaste orsaken till falska erkännanden vara påtryckningar från poliser under förhör.126 Detta beror bland annat på att amerikanska poliser tränas i den så kallade Reid-tekniken, där syftet är att få den misstänkte gärningsmannen att erkänna genom övertalning och villfarelser, såsom att ljuga om mängden bevis.127 I en studie från 2007 uppskattade de 332 deltagande amerikanska poliserna att omkring 10 % av förhör med misstänkta leder till falska
123 Gudjonsson, G H, The Psychology of Interrogations and Confessions, s. 131 f.
124 Leo, R A, Ofshe, R J, The Consequences of False Confessions, s. 431 f.
125 Dervan, L E, Edkin, V A, The Innocent Defendats Dilemma, s. 21.
126 Se ex. Schneider, S, When Innocent Defendants Falsley Confess, s. 287 & Drizin, S A, Leo, R A, The Problem of False Confessions in the Post-DNA World, s. 908 f.
127 Meyer, J R, Reppucci, N D, Police Practices and Perceptions Regarding Juvenile Interrogation and Interrogative Suggestibility, 760 f.
40
erkännanden.128 Frågan om plea bargains leder till ett ökat antal falska erkännanden är omdiskuterad bland amerikanska experter. Den amerikanska högsta domstolen, The Supreme Court, menar att så länge en misstänkt inte är tvingad att acceptera en plea bargain och så länge han eller hon har tillgång till en advokat är det otroligt att den misstänkte kommer erkänna ett brott han eller hon inte begått.129 Domstolen får stöd av ett flertal författare, som bland annat menar att risken för falska erkännanden vid åtalsuppgörelser är överskattad då oskyldiga vanligtvis tror på att deras oskuld kommer skydda dem mot att dömas.130 Andra menar dock att risken för falska erkännanden vid plea bargains är så påtaglig att hela systemet bör ifrågasättas.131
För att få en uppfattning om hur oskyldiga personer ställer sig till ett erbjudande om en åtalsuppgörelse genomförde de amerikanske professorerna Dervan och Edkins år 2012 ett experiment med 82 amerikanska studenter. Samtliga studenter anklagades för att ha fuskat på en tentamen, där hälften av studenterna var skyldiga till fusket genom att en student som var involverad i experimentet gett dem svar eller bett dem om svar på frågorna. Den andra hälften av studenterna hade inte haft någon kontakt med den utsedda studenten och därför inte fuskat på tentamen. Professorerna erbjöd samtliga studenter möjligheten att acceptera en plea bargain, där de om de erkände endast skulle gå miste om kompensationen de blivit lovade i utbyte mot att genomgå tentamen. Om de valde att inte acceptera avtalet blev de informerade att de skulle behöva argumentera för sin sak framför skolans disciplinnämnd. De informerades även om att ca 80-90 % av de som anmäldes till disciplinnämnden blir fällda, vilket var tänkt att motsvara andelen tilltalade som fälls i domstol. Studenterna fick även veta vilken påföljd disciplinnämnden förväntades utdöma, vilket bestod av bland annat förlorade studiemedel och en obligatorisk etikkurs. Genom experimentet menade författarna att så långt som möjligt likna situationen för den anklagade studenten med en person som är anklagad för brott. Även om det antagligen är långt värre att vara
128 Meyer, J R, Reppucci, N D, Police Practices and Perceptions Regarding Juvenile Interrogation and Interrogative Suggestibility, s. 770 f.
129 Bordenkircher v. Hayes.
130 Dervan, L E, Edkins, V A, The Innocent Defendants Dilemma, s. 18 f, med källor.
41
anklagad för ett faktiskt brott menade författarna att den ångest som studenterna kände inför valet de ställdes för kan jämföras med den ångest en åtalad person känner inför möjligheten till att ingå en plea bargain.
Experimentet resulterade i att 9 av 10 skyldiga elever samt nästan 6 av 10 oskyldiga elever accepterade avtalet. Andelen oskyldiga studenter som accepterade avtalet översteg författarnas förväntningar, och de menar att den höga siffran borde leda till en omvärdering av hur plea bargain ska kunna användas i det amerikanska rättssystemet.132
5.3 Sammanfattning och kommentarer
Av det ovan anförda framgår att plea bargains är ett etablerat institut i det amerikanska rättssystemet, som uppmuntras av lagstiftningen. Att mer än 90 % av alla federala domar avgörs genom plea bargains visar på det enorma genomslag detta institut har fått. Trots detta är plea bargains ett omdiskuterat ämne där risken för falska erkännanden upptar en stor del av diskussionen. Det förefaller finnas två olika läger av experter; de som anser att möjligheten till plea bargains innebär en avsevärt förhöjd risk för falska erkännanden, och de som menar att denna risk är överdriven och att det krävs mer än en möjlighet till lindrigare straff för att övertyga en oskyldig person att erkänna ett brott.
Det finns i nuläget inget sätt att fastställa vilket av dessa läger som har rätt, då det inte är möjligt att ta fram statistik på exakt hur många falska erkännanden som avges och varför. Den redovisade studien visade dock att när de deltagande studenterna fick möjlighet att ingå en plea bargain valde 6 av 10 av de oskyldiga studenterna att göra så, trots att det innebar att erkänna att de fuskat på tentamen. Det finns självklart stora skillnader mellan att vara anklagad för att fuska på en tentamen och att vara anklagad för ett brott, men studien kan i alla fall visa på tankesättet hos anklagade personer när de erbjuds möjligheten att säkerställa ett lindrigare straff istället för att riskera ett strängare genom att gå till huvud-förhandling. Det framgår dock inte av studien huruvida studenterna blev erbjudna
42
att företrädas av ett ombud hos disciplinnämnden, vilket hade varit av intresse då detta kunnat visa på om misstänkta tänker annorlunda när de har möjlighet att representeras av en advokat.
Det finns många väsentliga skillnader mellan det amerikanska och det svenska rättssystemet, vilket försvårar möjligheten att göra en direkt jämförelse mellan de två. I USA tillämpas jurysystemet, varför den misstänkte kanske känner sig mindre säker på utgången i målet än i Sverige. Dessutom har USA längre straff och i vissa delstater till och med dödstraff, vilket innebär att riskerna för misstänkta i USA om de inte accepterar en plea bargain kan bli mer allvarliga än i Sverige. Vidare använder sig poliser i USA av den så kallade Reid-tekniken vid förhör, där syftet är att få fram ett erkännande från den misstänkte, oavsett hur detta går till. Incitamentet att ingå ett plea bargain-avtal är av dessa anledningar större för de som står åtalade för brott i USA än i Sverige.
43