det här kapitlet problematiseras dilemman med att genomföra po- lisförhör med barn som misstänks ha utsatts för människohandel och/eller koppleri. Med hjälp av Michael Lipskys implementerings- teori om närbyråkrater (street-level
bureaucrats) (Lipsky, 1980), och uti-
från dels polisens uppdrag och syfte med verksamheten och dels FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen), diskuteras här utdrag ur tre förhör med barn som misstänks vara utsatta för männis- kohandel och/eller koppleri i Sverige. Min ambition är att problematisera hur bemötandestil kan förstås i för- hållande till teorin om närbyråkra- ter, rättsliga regleringar och barn- konventionen.
Jag menar att det finns ett glapp
mellan å ena sidan rättigheter och rekommendationer och å andra si- dan de professionellas tillämpning och implementering av dessa. Det tycks finnas ett dilemma i att å ena sidan uppfylla ändamålen för poli- sens verksamhet, att förebygga och utreda brott, och å andra sidan att genomföra förhör på ett sätt som respekterar barnet och dess rättig- heter. Detta har jag för avsikt att diskutera här.
Kapitlet är uppdelat i sju avsnitt. Först kommer en introduktion och därefter en beskrivning av vad män- niskohandel och koppleri är utifrån ett juridiskt perspektiv. Därefter följer ett avsnitt om polisens upp- drag. Detta följs av en genomgång av barnkonventionen inklusive kommentarer och rekommendatio-
ner från FN-kommittén för barnets rättigheter. Sedan kommer en ge- nomgång av Michael Lipskys imple- menteringsteori om närbyråkrater. Efter detta redovisas utdrag ur tre olika förhör, vilka diskuteras utifrån konventionen, implementeringsteori samt polisens uppdrag. Kapitlet av- slutas med diskussion och slutsatser. Introduktion
Ett stort antal barn antas varje år utsättas för människohandel både globalt och inom Europa. Europol (Europeiska unionens brottsbe- kämpande organ) menar att denna brottslighet kommer fortsätta ha väsentlig påverkan på EU och säger också att det inte finns några tecken på att brottsligheten sjunker. Upp- skattningsvis förs varje år omkring 250 000 personer, varav 120 000 kvinnor och barn, till Europa för att utnyttjas i olika syfte (Europol, 2011; UNODC, 2009 b). Det offici- ella organet The United Nations Of- fice on Drugs and Crimes (UNODC) menar att människohandel är en av de snabbast växande formerna av organiserad brottslighet där den vanligaste formen är människohan- del för sexuella ändamål. De som utnyttjas är framför allt kvinnor och barn – globalt uppskattas barn utgöra 20 % av den totala männis- kohandeln (UNODC, 2009 a). Mycket av den forskning som be- drivs inom området har studerat oli- ka komponenter av fenomenet: re- kryteringsprocessen, kontroll av och påverkan på offren, vilka de är som
råkar ut för människohandel samt faktorer som skapar förutsättningar för detta. Mekanismerna bakom fe- nomenet, hur globaliseringen bidra- git samt förslag på förebyggande åt- gärder presenteras också. Ofta görs en genomgång av aktuell lagstiftning samt vilka konventioner och pro- tokoll som är relevanta för ämnet. Enligt denna forskning är människo- handel ett globalt problem som an- tagit enorma proportioner (Bokhari, 2008; Clark, 2003; Hodge & Lietz, 2007; Svensson Wennerholm, 2002). Samtidigt konstaterar forskare som Gozdziak (2008) och Kelly (2005) att det än så länge finns begränsat med studier på området och argu- menterar för en mer tvärvetenskap- lig ansats för att öka förståelsen av fenomenet. De menar att i den forsk- ning som bedrivs ingår oftast endast ett mindre antal barn, varför det är svårt att dra några långtgående slut- satser. Forskningen är även bristfäl- lig då det ofta saknas metodkapitel för datainsamling och dataanalys samt att kvinnor och barn tenderar att behandlas som en enhet, varför en analys av barns särskilda behov inte är möjlig.
Ytterligare ett problem är defini- tionen av ”barn” och att barnkon- ventionen inte gör någon skillnad mellan en 4-åring och en 17-åring, trots att ”barn” och ”barndom” har olika innebörd beroende på social, kulturell, historisk och religiös kon- text men också beroende på barnets egna omständigheter. Problematiken kring definitionen av ”barn” innebär
Johanna Lindholm är statsvetare
och doktorand i barn- och ung- domsvetenskap vid Stockholms universitet. Hon har en master- examen i mänskliga rättigheter och barnets bästa vid Barn- och ungdomsvetenskapliga insti- tutionen, och praktiserat på UNICEF Sverige i Stockholm. Johannas avhandlingsarbete, med arbetstiteln ”Legal proces- ses when children are exposed to trafficking and procurement in Sweden”, kommer att för- djupa kunskapen om barn och unga som utnyttjats för männis- kohandel för sexuella ändamål och koppleri i Sverige.
Johanna.Lindholm@buv.su.se
dessutom att barn behandlas som en homogen grupp, utan en egen sexu- ell identitet, utan egen agens och primärt som offer (Gozdziak, 2008; Kelly, 2005).
För att bidra till forskningen och kunskapsutveckling inom området pågår därför, sedan juni 2010, ett forskningsprojekt om människohan- del för sexuella ändamål och kopp- leri med barn i Sverige vid barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet. Jag skri- ver min avhandling inom ramen för detta projekt.
Utgångspunkten är att anlägga ett barnperspektiv och lyfta fram barnets perspektiv, alltså att försöka lyfta barnens egna röster. En viktig teoretisk utgångspunkt är att se bar- net som en social aktör med egen agens, en person som både påverkas av och påverkar sin omgivning (Mea- dows, 2010). Ytterligare en viktig as- pekt är att sätta människohandel för sexuella ändamål med barn i relation till barnkonventionen, eftersom sex- uellt kommersiellt exploaterande av barn är en grundläggande kränkning av barns rättigheter (United Nations, A/51/385, annex., paragraf 5). Projektet utgår från samtliga ärenden om människohandel för sexuella ändamål och koppleri med barn som hanterats av svensk tingsrätt sedan lagen om männis- kohandel infördes i brottsbalken 1 juli 2002. Data utgörs dels av tings- rättsdomar och dels av allt förun- dersökningsmaterial från de svenska polismyndigheter som hanterat och utrett dessa ärenden. Skälet till att också inkludera koppleriärenden är att straffbestämmelsen om männis- kohandel visat sig otydlig och svår att tillämpa varför få fällande do-
mar om människohandel hittills av- kunnats. Istället resulterar flertalet utredningar om människohandel i domar om mäniskohandelsliknande brott, alltså koppleri och/eller grovt koppleri (Justitiedepartementet, 2010; Rikspolisstyrelsen, 2009). För de läsare som inte tidigare stött på detta ämne ges nedan den juridiska definitionen av vad människohandel och koppleri är utifrån svensk lag- stiftning.
Människohandel och koppleri Lagen om människohandel finns införd i brottsbalken 4 kap. 1 a § och är utformad i enlighet med den definition av människohandel som görs i FN:s protokoll om förebyg- gande, bekämpande och bestraf- fande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn, det s.k. Palermoprotokollet, från år 2000. Enligt definitionen består människo- handel av tre rekvisit: för det första en handelsåtgärd (vad som görs), ex- empelvis rekrytering och transport; för det andra ett otillbörligt medel (hur det görs), exempelvis hot och våld; och för det tredje ett utnytt- jandesyfte (varför det görs) i syfte att utnyttja personen för exempelvis prostitution. Alla tre rekvisit behö- ver vara uppfyllda för att en gärning ska anses utgöra människohandel. Människohandel omfattar således handlingar som hotar offrets frihet och som resulterar i att offret ”helt eller delvis berövas möjligheten att själv påverka den egna situatio- nen” (SOU 2008:41, s. 63). Om
den brottsutsatte är ett barn (under 18 år) krävs inte att ett otillbörligt medel har använts eftersom barn an- ses vara extra sårbara och därför ges ett större skydd. När den brottsut- satte har rekryterats och/eller trans- porterats från ett land till ett an- nat benämns människohandel som gränsöverskridande. Det ska dock
uppmärksammas att människohan- del också sker inom ett lands gränser, och då alltså inte är gränsöverskri- dande (UNIFEM & Länsstyrelsen i Stockholm, 2009).
Ordet trafficking används syno- nymt med människohandel. Traf- ficking är det engelska begreppet för människohandel och har sin bakgrund i att brottet regelmässigt innebär en förflyttning av en per- son (Brottsförebyggande rådet, Brå, 2008).
Lagen om koppleri finns införd i brottsbalken 6 kap. 12 § och inne- fattar den som utnyttjar att någon annan har tillfälliga sexuella förbin-