bundna att se till att
normgivningen följer
barnkonventionen och
barnets bästa utgör
ett villkor i allt fler
rättsliga sammanhang
kap. 4 § utlänningslagen). Under den efterföljande handläggningstiden an- svarar Migrationsverket för att söka efter barnets föräldrar och eventu- ellt åldersbedöma barnet.
Åldersbedömning kan göras om barnet saknar identitetshandlingar och Migrationsverket bedömer att barnet är äldre än det uppgivit, det vill säga att barnet kanske skulle vara över 18 år och därmed en myndig person (Migrationsverket, 2011c; FARR, 2007). Om barnet bedöms som över 18 år kan det leda till betydande konsekvenser för såväl asylärendet som mottagningsförfa- randet. Det beror på att en person över 18 år inte kommer i åtnjutande av de särskilda skyddsmekanismer för barn som finns i bland annat ut- länningslagen (2005:716), lagen om mottagande av asylsökande m.fl. (1994:137), lagen om god man för ensamkommande barn (2005:429) eller socialtjänstlagen (2001:453). Migrationsverket har möjlighet att skriva upp barnets ålder, ibland ef- ter att barnet har genomgått rönt- gen av t.ex. tänder eller handleder. En uppskrivning av en persons ålder kan inte överklagas. Åldersbedöm- ning är dock medicinskt komplice- rat och även om en tand-eller hand- ledsröntgen genomförs kan Migra- tionsverket enbart få en indikation på en persons ålder i ett spann om några år. Socialstyrelsen har i svar till Migrationsverket och kommunerna angående metoder för att åldersbe- stämma asylsökande barn konstate- rat att det, i vart fall för närvarande,
saknas en tillförlitlig, enkel och sä- ker metod som kan fastställa om en person är under eller över 18 år. De har noterat att det är tveksamt om åldersbestämning av asylsökande barn är jämförbart med Strålskydds- institutets föreskrifter. I detta sam- manhang har man också uppgivit att Socialstyrelsens allmänna råd om medicinsk åldersutredning av invandrarbarn och adoptivbarn inte är avsedda för att åldersbestämma asylsökande barn (Socialstyrelsen, 2008).
Migrationsverkets tillämpning av åldersbedömning har alltså inte undgått kritik. Rädda Barnen har också anmärkt på att åldersbedöm- ning kan komma att ske godtyckligt vilket kan medföra att rättssäkerhe- ten sätts på spel. Organisationen har även kritiserat åtgärden att skriva upp ålder utan att det är överklag- bart. Rädda Barnen kräver vidare att Migrationsverket inte borde kunna skriva upp ett asylsökande ensam- kommande barns ålder utan att en barnläkare gjort en medicinsk utred- ning (Rädda Barnen, 2011c). Sveri- gedemokraterna har å andra sidan motionerat i riksdagen om att till- lämpningen av åldersbedömningar borde skärpas, då antalet ensam- kommande barn som söker asyl ökar och det kan finnas flera personer som låtsas vara yngre än de egentli- gen är (Motion 2011/12:Sf353). So- cialstyrelsen arbetar för närvarande med att se över det svenska regel- verket för åldersbedömningar. Mig- rationsminister Tobias Billström har
under hösten 2011 varit i kontakt med sina nordiska kollegor, som till skillnad från Sverige, har lagstiftning till förfogande som reglerar hur ålder ska fastställas i tveksamma fall. Bill- ström har dock uppgivit att han av- vaktar Socialstyrelsens arbete innan ett eventuellt initiativ till en svensk förändring av regelverket påbörjas (Riksdag & Departement, 2011). Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter, Thomas Hammarberg, har också uppmärk- sammat de svårigheter som finns kring åldersbestämning av ensam- kommande barn; både vad gäller de osäkra resultaten och de möjliga rättsliga konsekvenserna för de asyl- sökande ungdomarna. Kommissio- nären har i kommentar konstaterat att barnombudsmännen på europe- isk nivå intagit hållningen att ålders- bestämning enbart bör äga rum då det förekommer uppenbart falsk do- kumentation och erinrat om att FN:s barnrättskommitté kommit fram till att enbart möjligheten att en individ är ett barn bör leda till att han eller hon bör behandlas som ett sådant (Council of Europe Comissioner’s human rights comment, 2011). Migrationsverkets ansvar
Migrationsverket har det centrala uppdraget att pröva ansökningar från utländska personer som öns- kar bosättning i Sverige, vilket således även omfattar ensamkom- mande barn. Som andra delar av den offentliga sektorn har verket begränsade resurser till sitt förfo-
gande. På enhetsnivå innebär det att produktionskrav, eller produk- tionsmål, fastställs, det vill säga det antal ärenden som bör avgöras un- der ett verksamhetsår i förhållande till antalet anställda handläggare. Migrationsverkets verksamhetsom- råde Asylprövning är sannolikt det mest medialt uppmärksammade verksamhetsområdet. Mottagnings- systemet har prioriterats relativt lågt historiskt, detta har dock förändrats under senare år då de negativa häl- soaspekterna för asylsökande upp- märksammats i flera statliga utred- ningar, framför allt de situationer där väntetiden i asylprocessen dragit ut på tiden (Andersson, Björnberg & Eastmond, 2010).
I utlänningslagen (2005:716) som Migrationsverket tillämpar i sin handläggning av de ensamkomman- de barnens asylärenden återspeglas barnkonventionen huvudsakligen i 1. Kap 10 §, där det framgår att i fall där barn är inblandade ska särskilt beaktas ”vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver”. Betoningen av barnets bästa innebär att svensk rätt är normerande, vilket betyder att den försöker påverka samhälls- utvecklingen i en specifik riktning; enskilda tolkningar av barnets bästa ska i högre grad underlättas och för- bättras vilket gör betydelsen av rätts- politiska överväganden i rättsveten- skapliga undersökningar om barn mer angelägna (Schiratzki, 2005a). Migrationsverkets utgångspunkt är att alla barn har rätt att komma
till tals (Migrationsverket, 2010). I 1 kap. 11 § utlänningslagen fram- går att i tillståndsärenden ska barnet höras om det inte är olämpligt, vil- ket återspeglar barnkonventionens principer. Barnet har också rätt att ha en vuxen med sig vid utredning- en. Eftersom ett ensamkommande
tum inte är säkert kan, till exempel, boendepersonalen uppmärksamma den uppgivna födelsedagen för att få barnet att må bättre, så länge man inte ”överidentifierar” sin rela- tion till barnet (Brendler-Lindqvist, 2004).
Alla barn, som kan och vill, har således rätt att tala och bli lyssnade på. Det har dock visat sig vara lättare sagt än gjort. Keselman (2009) kon- staterar att ett barn under 18 år står i ett rättsligt beroendeförhållande till sin gode man och sitt offentliga bi- träde. De ska hjälpa barnet att ta till- vara sin rätt gentemot Migrations- verket. Detta blir särskilt aktuellt vid den muntliga utredningen som är av central betydelse för bedömningen då det oftast saknas annan skriftlig bevisning. Även om handläggare till de ensamkommande barnen har goda avsikter kan dessa på ett väl- menande sätt ta över barnets egen röst genom sin intervjumetodik och bidra till att utredningen inte uppnår det ändamål man förutsatt sig, det vill säga att låta barnets egen berät- telse och vilja framträda (Keselman, 2009). Det är därför viktigt att vara medveten om hur olika frågetyper kan påverka kvalitén på den berät- telse barnet ger. Migrationsverkets handläggare bör formulera sina frå- gor så att barnets rättssäkerhet inte riskerar att hamna i kläm. Det inne- bär att teoretisk kunskap om inter- vjuteknik bör varvas med regelbun- den metodträning och handledning för att handläggare fortlöpande ska kunna förverkliga de rekommenda- barn inte har någon förälder i Sve-
rige kan den personen vara ett of- fentligt biträde eller en god man. När barnet berättar sin historia, även utanför utredningsrummet på Migrationsverket, är det viktigt att få barnet att känna att det bemöts med respekt och att vuxna lyssnar utan att ifrågasätta. Bemötandesti- len blir därför en central faktor, inte bara för Migrationsverket utan för alla vuxna som formellt är delaktiga i det ensamkommande barnets liv. Även om barnets exakta födelseda-