Akademins särställning i samhället kan sam-manfattningsvis sägas medföra två grund-läggande uppdrag; ett som frihetsforum och ett som framtidsgaranti. Det förra av primärt principiell och demokratisk bety-delse, det senare av praktiskt avgörande sådan. Dessa två syften står på intet sätt i motsats till varandra. Tvärt om är de intimt sammanhängande och båda direkt avgö-rande för människans välbefinnande på kort och lång sikt.
Jag vill se en politik som uttryckligen be-svarar den bortglömda frågan om varför vi ska ha en akademi med just detta.
Politiken är den kraft som bestämmer de grundläggande villkoren för hur samhället fungerar. Politiken måste därför ständigt återkomma till den inledande frågan om hur akademin kan lyckas prestera det den förväntas. Med utgångspunkt i betydelsen för individen och samhället måste politiken
aktivt eftersträva att akademin befolkas av ett tvärsnitt av samhällsmedborgarna.
Härav byggs den demokratiska akademins legitimitet. För att uppnå det ändamålet måste konceptet om breddad rekrytering återupprättas och stärkas. Att bredda rekry-teringen till akademin handlar inte om hur många som engagerar sig i högre utbild-ning och forskutbild-ning, utan om vilka som gör det. Idag förhåller sig politiken sig närmast slentrianmässigt till frågan om breddad re-krytering och inte sällan med nästintill ral-jant underton. Med hänsyn till de krav på demokratisk förankring och heterogenitet som akademins båda huvuduppdrag bär med sig måste en bred rekrytering vara ett centralt politiskt mål. Att akademins hu-vudsakliga finansiering kommer från staten motiveras med våra gemensamma intres-sen i den. På samma sätt måste rekrytering-en betraktas.
För att lyckas med detta räcker inte en välfungerande grund- och gymnasieskola som ger människor de färdigheter och för-kunskaper som är nödvändiga för ett aka-demiskt liv. En bred förståelse för varför den demokratiska akademin är nödvändig måste etableras – svaret på frågan om var-för vi behöver och vill ha en akademi måste vara självklart. Målet ska inte vara att alla tar klivet in i akademin, målet ska vara att alla att alla har möjlighet att göra det, vet varför somliga väljer att göra det och vad vi alla vinner av det.
I det post-industriella, globala samhället står vi inför, aldrig förr skådade, i både ut-tryck och omfattning, problem och möjlighe-ter. Alla vet och anser att akademin behövs, men i frågan om hur går däremot åsikter brett isär. Den kanske viktigaste frågan,
31 nämligen den om varför och vad dessa
syf-ten ska anses vara artikuleras och besvaras dock mycket sällan, om ens alls. Politiken, som ytterst stipulerar förutsättningarna för akademin, måste inse och kommunicera hur den både som medel och mål är helt nöd-vändig för att vi ska kunna klara framtidens utmaningar. Min vision är att vi i framtiden har förverkligat akademins fulla potential som frihetsforum och framtidsgaranti. En sådan vision förutsätter att vi anlägger ett långsiktigt perspektiv och formulerar mål om vad akademin ska vara. År 2030 hoppas jag därför att vi har etablerat den demokratiska akademin.
H
32H ögskolans
upp-drag i framtidens
samhälle
33 Hur ser högskolesektorns framtid ut? Under
senvåren 2012 genomfördes, på uppdrag av Sveriges universitets och högskoleförbund, en intervjustudie bland landets universi-tets- och högskolerektorer samt ett antal studentrepresentanter i syfte att ta del av deras framtidsvisioner inför 2030. Studien redovisades i en rapport som överlämnades inför SUHF:s förbundsförsamling den 16-17 oktober 2012. I denna artikel försöker jag att utifrån underlaget teckna en framtidsbild för högskolesektorn som bygger på intervjuer-na. Det finns en påfallande samstämmighet bland landets rektorer och i stor utsträckning också bland studenterna i synen på sektorns framtid. I denna artikel har jag därför valt att teckna en bild utifrån materialet i syfte att skapa ett underlag för diskussion.1
Det finns en optimism när det gäller sek-torns betydelse i framtiden. I framtidsvisio-nen får sektorn en ökad roll på en allt mer diversifierad utbildningsmarknad som visser-ligen består av fler aktörer, både internatio-nella och privata, än enbart svenska univer-sitet och högskolor. Vi kommer, spås det, att se en explosion på utbildningsmarknaden där 1 För djupare beskrivning av rektorernas framtidsvi-sioner se Samtal med högskolerektorer och studenter om framtiden 2030: http://www.suhf.se/arbetsgrupp/
framtidsanalysforhogskolesektornmedsiktepa2030
andra länders universitet konkurrerar med oss på den svenska marknaden.
Den breddade utbildningssektorn med dess diversifiering kommer att innebära en ökad rörlighet bland studenterna. Men det innebär inte med självklarhet att vi, som idag, har en så pass mycket större mängd in-resande studenter än utin-resande. Eftersom fler länder nu alltmer bygger upp större egna utbildningsmöjligheter kommer det inte att vara givet att studenter från t ex Asien kom-mer till oss för att studera i samma utsträck-ning utan det kan snarare vara så att svenska ungdomar i högre grad reser utomlands.
Denna ökade rörlighet kommer att innebära att studenter inte i samma utsträckning kom-mer att vara så trogna ett lärosäte längre utan de kommer att välja det bästa från de bästa oavsett var lärosätet ligger. Ranking-listor blir därför ett primärt verktyg vid va-let av utbildningsort. Studenterna kommer att se på utbildning som på ett smörgåsbord