33 Hur ser högskolesektorns framtid ut? Under
senvåren 2012 genomfördes, på uppdrag av Sveriges universitets och högskoleförbund, en intervjustudie bland landets universi-tets- och högskolerektorer samt ett antal studentrepresentanter i syfte att ta del av deras framtidsvisioner inför 2030. Studien redovisades i en rapport som överlämnades inför SUHF:s förbundsförsamling den 16-17 oktober 2012. I denna artikel försöker jag att utifrån underlaget teckna en framtidsbild för högskolesektorn som bygger på intervjuer-na. Det finns en påfallande samstämmighet bland landets rektorer och i stor utsträckning också bland studenterna i synen på sektorns framtid. I denna artikel har jag därför valt att teckna en bild utifrån materialet i syfte att skapa ett underlag för diskussion.1
Det finns en optimism när det gäller sek-torns betydelse i framtiden. I framtidsvisio-nen får sektorn en ökad roll på en allt mer diversifierad utbildningsmarknad som visser-ligen består av fler aktörer, både internatio-nella och privata, än enbart svenska univer-sitet och högskolor. Vi kommer, spås det, att se en explosion på utbildningsmarknaden där 1 För djupare beskrivning av rektorernas framtidsvi-sioner se Samtal med högskolerektorer och studenter om framtiden 2030: http://www.suhf.se/arbetsgrupp/
framtidsanalysforhogskolesektornmedsiktepa2030
andra länders universitet konkurrerar med oss på den svenska marknaden.
Den breddade utbildningssektorn med dess diversifiering kommer att innebära en ökad rörlighet bland studenterna. Men det innebär inte med självklarhet att vi, som idag, har en så pass mycket större mängd in-resande studenter än utin-resande. Eftersom fler länder nu alltmer bygger upp större egna utbildningsmöjligheter kommer det inte att vara givet att studenter från t ex Asien kom-mer till oss för att studera i samma utsträck-ning utan det kan snarare vara så att svenska ungdomar i högre grad reser utomlands.
Denna ökade rörlighet kommer att innebära att studenter inte i samma utsträckning kom-mer att vara så trogna ett lärosäte längre utan de kommer att välja det bästa från de bästa oavsett var lärosätet ligger. Ranking-listor blir därför ett primärt verktyg vid va-let av utbildningsort. Studenterna kommer att se på utbildning som på ett smörgåsbord
”
Studenterna kommer att
34
och ta de kurser som de tycker verkar bäst.
Samtidigt kommer man emellertid rent ge-nerellt att vara mer medveten om behovet av utbildning eftersom det spås vara mycket svårare att få ett kvalificer at arbete om man saknar högre utbildning i framtiden. Mer än 60% av en årskull under 25 år kommer att studera vidare på högskola eftersom det i princip kommer att vara en förutsättning för en god utveckling i arbetslivet.
Det innebär att det inte är säkert att läro-säten behöver läggas ner, som så ofta disku-teras idag i den högskolepolitiska debatten.
Det kommer snarare att finnas behov av utbildning på flera orter i Sverige. Alla läro-säten kommer emellertid inte att vara full-skaliga universitet utan profileringen i hög-skolelandskapet ökar. En högre utbildning kommer i framtiden att vara lika självklar som en gymnasieutbildning är för de flesta idag. Utbildningstiden förlängs därmed och fler personer kommer att vidareutbilda eller omskola sig. Detta innebär att debuten ut på arbetsmarknaden fördröjs och förmodligen också att pensionsåldern höjs. Att dessutom fler personer omskolar eller vidareutbildar sig kommer förmodligen också att medföra en större rörlighet på arbetsmarknaden.
Profileringen av högskolesektorn innebär att vissa lärosäten kommer att rikta in sig på en nisch som till exempel att bedriva kan-didatutbildningar med viss inriktning som innebär en konkurrensstark spetskompetens
i förhållande till andra lärosäten i Sverige och utomlands. Andra lärosäten kommer exem-pelvis att vara starka på forskning och åter andra att bedriva mer renodlade yrkesut-bildningar. Regional särart kommer att vara ett sätt att hävda sig i den allt hårdare kon-kurrensen.
På grund av den ökade profileringen kom-mer innebörden av forskningsanknytning att förskjutas. Alla lärosäten kommer inte att kunna bedriva aktiv forskning vilket innebär att fler forskningsnätverk byggs upp för att på så sätt värna om anknytningen. Forsknings-anknytningen spelar även i framtiden en stor och viktig roll även om vi kommer att finna den i nya former. De forskningstunga lärosä-tena blir noder i dessa forskningsnätverk.
Den ökade diversifieringen och profile-ringen kommer att medföra att redovisnings-skyldigheten ökar för lärosätena. Lärosäten som inte kan uppvisa goda resultat slås ut och ersätts av andra. Men högskolesektorn kan tack vare detta fortsatt vara en viktig aktör vid sidan om andra. Långsiktigheten är en styrka, men också en utmaning efter-som ungdomar kommer att vilja välja enkla vägar som leder till jobb och denna väg går nödvändigtvis inte genom ett universitet el-ler högskola. Privata aktörer kommer att er-bjuda skräddarsydda utbildningar, som präg-las av större kortsiktighet eftersom villkoren i samhället hela tiden förändras. Universitet och högskolor kommer att behöva visa be-tydelsen av en större långsiktighet och er-bjuda möjligheter till vidareutbildning och omskolning för att överleva i konkurrensen och mångfalden.
Eftersom fler personer kommer att utbilda och vidareutbilda sig på en allt mer profile-rad utbildningsarena medför detta att den
” En högre utbildning
kom-mer i framtiden att vara lika
självklar som en
gymnasieut-bildning är för de flesta idag.
35 allmänna kunskapsnivån i samhället ökar.
Lärosätena får en större integrering i sam-hället, dock i konkurrens med andra aktörer som också ges möjlighet att utfärda examina.
Detta blir en smärtsam process för universi-tet och högskolor eftersom konkurrensen ökar. Det kommer emellertid också att inne-bära större och fler samarbeten mellan läro-säten eftersom de ”yttre hoten” ökar. Denna situation leder till att högskolorna kommer att behöva synas mer i samhället genom att till exempel delta mer i debatter, genom fler offentliga föreläsningar och kulturevene-mang. Denna strävan kommer också bland annat drivas av rädslan och absoluta hotet om att förlora bildningsaspekterna och folk-hemstanken.
Högskolorna kommer att bli allt mer be-roende av externa medel och donationer vilket påverkar inriktningen vid högskolor-na. Avgifter kommer också att införas för studerande, men inte på alla lärosäten. En elit kommer att vilja skilja ut sig från massan genom att bilda exklusiva lärosäten med av-gifter för tillträde. Dessa lärosäten kommer att vara så eftertraktade att de har större möjligheter att profilera bildningsaspekt-erna och det är också dessa aspekter som gör att de personer som har tagit examen från dessa högprestigeutbildningar blir mer gångbara till högre positioner på arbets-marknaden. Autonomin kommer att bidra till att göra dessa lärosäten självständiga och privata men de får samma krav på re-dovisningsskyldighet som andra lärosäten.
Ranking får här stor betydelse i konkurren-sen om elitens utbildningstillfällen.
Eftersom hållbarhet och miljöaspekter förutspås att få en allt ökad betydelse kom-mer alternativa utbildningsforkom-mer att ersätta
resandet i högre utsträckning. Den tekniska utvecklingen leder till att fler utbildar och vi-dareutbildar sig på distans vilket innebär att gränsen mellan campus och distans suddas ut och kraven på utbildning som är flexibel i tid och rum ökar.
Trots de påfrestningar som högskole-sektorn kommer att utsättas för finns det hopp om en positiv utveckling som innebär att lärosätena fortsatt åtnjuter ett stort för-troende hos allmänheten och tillåts fylla en viktig roll i samhället som en aktör för forskning och utbildning. Vi kommer att se lärosäten samverka med det omgivande samhället och i det sammanhanget ses som en attraktiv och självklar samarbetspart-ner. På det viset får lärosätena en större integrering i samhället genom en närmare samverkan med omvärlden. Vi kommer att se forskning och utbildning i nära förening men också en större verklig autonomi som ger lärosätena större ansvar för sin egen framtid. Det handlar om en tillit till lärosä-tenas egna förmåga att möta sin framtid.
Det innebär att t ex allianser kommer att kunna bildas av egen kraft och inte genom politiska beslut.
Det finns bland rektorer och studenter en önskan om ett fortsatt arbete med kvalitets-kraven men de ska inte vara så dogmatiska och likriktande som idag . Dessutom ska alla invånare, som uppfyller kraven, ha möjlighet till högre utbildning som leder till jobb. Ar-betslivet kommer att bli en del av högskolan och högskolan en del av arbetslivet. På det viset blir innovationsfrågor mer integrerade och den tekniska utvecklingen och infra-strukturen kommer att stödja detta. Järnvä-gen kommer att vara så utvecklad att man tar sig mellan lärosätena väldigt snabbt. Den
36
digitala tekniken utvecklas också. På det sät-tet kan man säga att rummet löses upp. Det spelar ingen roll var man sitter. Högre utbild-ning blir mer tillgängligt vilket vidmakthåller demokrati och folklig förankring. Därmed ser vi en större mångfald men samtidigt också fler idéer om vad utbildning med bibehållen akademisk kvalitet och vetenskapligt djup kan vara.
I denna framtidsbild värderas kunskap högt och det finns en vilja att använda skatte-pengar till utbildning. Kanske har lärosä-tena en egen myndighetsform som gör att de inte likställs med andra statliga myndig-heter. Det finns flera aktörer och utrymme för variation i storlek och inriktningar och en varierad syn på excellens och kvalitet. Vi har högskolor med bra utbildningar baserade på en vetenskaplig grundsyn; högskolor som ligger långt framme i Europa och globalt. Vi ska vara internationella genom att vara ute i världen och konkurrera, inte bara vara inter-nationella på hemmaplan. Som en student-representant utryckte det:
”Vi ska vara en forskningsintensiv nation med framstående lärosäten som är ledande inom sina områden”.