Hur positioneras förskolläraren i diskursen (erna), i relation till begreppet psykisk ohälsa?

I diskursen om ”Den utbrända förskolläraren” är uppfattningen om att ”det var bättre förr” en socialt konstruerad ”sanning” som inte minst yttrar sig i diskursiva sammanhang (Bolander och Fejes, 2015). Foucault menar på att man, med språket som verktyg, kan demaskera omedvetna strukturer som styr oss individer, strukturer som skapar bestämda mönster över hur vi talar och tänker (Nilsson, 2008, s. 48). Enligt en av hans teorier ses sannings- och vetanderegimer skapas genom såväl praktiska handlingar som mellanmänskliga (makt)relationer (ibid., s. 93). Detta leder vidare till att ”förskolläraren”, som en flytande signifikant, är utsatt för ett ständigt bety- delsekrig där bilden av förskolläraren, inte minst ”Den utbrända förskolläraren”, påverkas av en samhällelig och tidsbunden kontext (Winther Jörgensen och Philips, 2000, s. 35). I den dis- kursiva formation som berör ”det moderna samhället” framgår det i analysen av empirin att

45

samhällets utveckling har lett till att förskollärarrollen och sjukskrivning som fenomen har fått en förändrad betydelse. Sociala media pekas här ut som modern och väsentliga faktor till dessa fenomens förändrade karaktär.

Det av Laclau och Mouffe myntade begreppet flytande signifikant syftar till att tecken definie- ras på skilda sätt genom olika diskurser (Winther Jörgensen & Phillips, 2000, s. 35). Förskol- läraren, som flytande signifikant, får därmed sin betydelse skapad och omformad genom bl.a. språket i diskursen om ”Den utbrända förskolläraren”, där olika maktfaktorer påverkar dess meningsskapande (ibid., s. 35). ”Makt ses som något ständigt närvarande och som positionerar olika subjekt, som ex. förskollärare, och deras relationer till varandra” (Börjesson, 2003, s. 96). Enligt Foucault producerar samt innehåller språket makt; det både stärker makten, blottar den samt motsätter sig den (Nilsson, 2008, s. 68). Därmed är den föränderlig, likt diskursen om ”Den utbrända pedagogen” är föränderlig. Foucault menade vidare att ”sanningar” ständigt pro- duceras genom handlingar, institutioner, samt inte minst genom språket (ibid., s. 81). Subjekt kan således inte ses som ”fritt meningsskapande individ[er]”, utan de är ständigt påverkade av diskurser, normer, relationer och regler som gäller för olika sammanhang. (ibid., 179–180; Foucault, 2008). Förskolläraren ses sålunda vara en produkt av den sociala ordning samt in- stitutionella ramar som hen befinner sig i och verkar inom. Det är inom denna kontext som ”Den utbrända pedagogen” produceras och formas (Nilsson, 2008, s. 60). Förskolläraren är ett mångfacetterat element som är utsatt för en ständig kamp om dess betydelse. Denna kamp ge- staltas inte minst i den antagonism eller konflikt, som synliggörs i vår analys; där förskollärare skiljs åt utifrån vilken generation de tillhör. Medans den äldre generationen förskollärare lyftes fram som en mer avkopplad grupp som har lättare för att hantera det ”tuffa klimat” som råder i förskoleverksamheten, så tilldelades den yngre generationen förskollärare attribut som ambi- tiösa och lättutbrända. De blev således, i diskursen, till varandras motsatser.

Ökade krav på den yngre generationen kopplas framförallt samman med dagens globaliserade samt medialiserade samhälle, där sociala media ses ha en tydlig inverkan på framförallt den yngre generationen förskollärare. Detta skildras i och genom diskursen om den ”Den utbrända förskolläraren”. Udovic (2015) lyfter i sin forskning fram att kraven har ökat, från media, In- ternet och från människor runt omkring de unga (s. 101). Författaren hävdar att samhället har blivit mer narcissistiskt, och att alla är medskyldiga till detta. ”I dag ska man vara en enda sak – en entreprenör” (ibid., s. 95). Socialantropologen Hanna Wittrock (2011), som har forskat i kulturell identitet, ser ett samband mellan utbrändhet och hyllandet av den unga, ambitiösa och

46

kreativa eldsjälen. Hon har undersökt hur den typiska eldsjälen förväntas åtgärda svåra struk- turella samhällsproblem, som till exempel integration (Wittrock, 2011). Udovic (2015) lyfter fram hur den unga generationen mår allt sämre i dagens samhälle, sett ur en psykologisk aspekt, något som korrelerar med de uppfattningar som lyftes fram i empirin. Det blir sålunda tydligt hur förskolläraren, i sitt privat- och arbetsliv, ständigt (om)formas i diskursiva formationer, genom språket och praktiska handlingar. I diskursen kring sociala media- sammanhang synlig- görs inte minst förskolläraren som en offentlig individ, vilken ”marknadsför sig som en pro- dukt”. Höjda krav och stressnivåer ses vara konsekvenser av detta.

I Junestavs (2010) studie framkom det hur individen anpassar sig efter de rådande sociala regler och normer som finns i samhället, vilka förmedlas genom samhälleliga institutioner. Här lyfts språket fram; hur det skapas och formas utefter kontextuella sammanhang som inte minst är tidsbundna och kulturellt betingade. Det politiska språket pekas ut som en betydande maktfak- tor, samt ett verktyg, i kampen om vem som har makten över ordet och tanken i samhället. Institutionerna ses således vara en sammanbunden länk till gällande sociala normer och regler (ibid. s, 8–9). Bland dessa normer och regler som råder i samhället tas ”arbetsnormen” upp som ett exempel. En tolkning som gjordes utifrån analys av empirin är att olika typer av arbetsnor- mer skapas i relation till vilken generation man som förskollärare tillhör. Normen för den yngre förskolläraren är att hålla en hög ambitionsnivå där allt ska vara ”tipp topp”, medans normen för den äldre generationen snarare är att vara avslappnad och ”stresstålig”. En slutsats som dras utifrån detta är att den yngre generationens förskollärare har lättare för att bli utbränd. Detta är en tolkning av hur arbetsnormen för förskollärare har förändrats parallellt med samhällets ut- veckling, samt hur den skiljer sig åt mellan förskollärare i dagens moderna samhälle.

Det framgår i vår analys hur diskursen om ”Den utbrända förskolläraren” skiljer sig åt beroende på vart talet förs. Till exempel ses talet om diskursen ute på debattforum stärka en negativ bild av förskolans arbetsmiljö som allt försämrad, med konsekvenser som höjda krav och stressni- våer. Junestav (2010) påpekar i sin studie att språket, som ett ”maktredskap”, påverkar bestäm- melser kring sociala normer och regler som råder i samhället. Det politiska språket ses i syn- nerhet bestämma över vem som har makten över ordet och tanken i samhället (ibid., s. 8–9). För att koppla detta till analysen av empirin uppfattar förskollärare idag sina möjligheter att påverka sin arbetsmiljö och arbetsvillkor som föga, då dessa styrs av yttre maktmekanismer. Frågan om hur maktlös förskolläraren egentligen är, är dock kontroversiell. I och med att makt- relationer förekommer överallt i samtliga mänskliga relationer så existerar inte makt ensamt.

47

Makten finns överallt, i språket samt i praktiska handlingar (Nilsson, 2008, s. 93). Genom den ökade globaliseringen och medialiseringen av samhället blir detta än mer tydligt - hur makten är dynamisk och flytande.

Vilken roll som förskolläraren får, som subjekt likväl som objekt, omformas ständigt inom såväl förskoleverksamheten som utanför. Diskursen om ”Den utbrända förskolläraren” befinner sig som sagt i ett ständigt närvarande betydelskrig som är kopplat till förändringar som sker i sam- hället. Bjerstedt, Hetzler och Melén (2005) pekar i sin studie på att begreppet ”sjukskrivning” har förändrats genom det ökade användandet av trygghetssystem (ex. socialförsäkring) och den ökade globaliseringen ute på arbetsmarknaden (ibid., s. 15). Detta anses vidare ha lett till att den som är sjukskriven har gått från att positioneras som ett ”offer” till att bli betraktad som en ”fuskare” (Frykman och Hansen, 2009, s. 12–63). Viktigt att poängtera här är att det finns det olika sjukskrivningskulturer med olika attityder kring den ”utbrända och sjukskrivne indivi- den”. Detta beskrivs inte minst, av Frykman och Hansen, vara lokalt betingat. I empirin blir detta centralt, då olika attityder kring förskolläraren lyfts fram. Bland den yngre generationen förskollärare ses det råda en öppnare attityd till samtal om psykisk ohälsa, jämfört med de äldre mer ”härdade” förskollärarna som snarare ”biter ihop”. Slutsatsen vi drar av detta blir således att diskursen om ”Den utbrända förskolläraren” och psykisk ohälsa som fenomen måste sättas i relation till kontextuella kontexter vilka bl.a. rör sig om samhälleliga, sociala, historiska och kulturella aspekter.

6.4 Metoddiskussion

Alvehus (2013) påtalar att användandet av ett flertal olika metoder kan ringa in och fastställa ett empiriskt fenomen på ett genomgående vis. Med detta i åtanke hade därför varit en fördel att använda fler material än intervju i denna studie.

Avsikten från början var att granska hur diskursen om psykisk ohälsa samt sjukskrivning och stress som fenomen skildras även i sociala medier. Under processens gång bestämde vi oss emellertid för att utesluta detta perspektiv och istället fokusera på att göra en djupare analys av intervjumaterialet. Studiens omfattning kan, utefter detta, betraktas som relativt begränsad. Utifrån en diskursanalytiskt vald ansats ansåg vi dock att intervjumaterialet var omfattande nog för att besvara studiens frågeställningar på ett kvalitativt sätt. Om empirin även hade omfattat en medial aspekt tror vi att studiens omfång skulle ha blivit alltför spretigt och oklart.

48

En annan reflektion är att empirin hade kunnat innefatta fler intervjuer. Detta hade åsyftat till att belysa fler röster i diskursen, något som hade kunnat tillföra ett ytterligare djup till analysen av det insamlade materialet.