Intervjusamtalen gav möjligheter att tycka till generellt om den egna tränarkarriären och livet som mästerskapscoach. Vad har man fått ut av sitt tränarskap egentligen?….
”Jag har hela mitt liv att tacka för idrotten. Jag får ju leva oerhört priviligierat. Jag har ju fått betalt för att jobba där jag jobbar nu.” (rodd)
”Jag känner att jag fått ut så otroligt. Jag har lärt mig mina bra och dåliga sidor….om jag säger så här…jag skulle inte vilja ha bytt ut nånting…..Jag tycker jag lever ett väldigt rikt liv.” (simhopp)
”Jag har ju inget annat att jämföra med. Jag är en lycklig människa och så länge jag är det får jag väl utgå ifrån att det har gett mig det jag behövde ha som stimulans att fungera i min roll som familjefar och över huvud taget. Jag värdesätter väldigt mycket andra saker i livet än vad kanske andra gör. Jag tycker jag har fått det som känns lyckligt för mig. Jag trivs med min tillvaro. Jag mår bra.” (friidrott) ”…så idrotten är en del av mitt liv. Det är mitt jobb. Det är min fritid, mitt allt, liksom. Det har ju styrt var jag har bott….Det har gett mig berömmelse, uppmärksamhet, också kritik, men framför allt gett mig uppmärksamhet.” (fotboll) ”Jag skulle aldrig välja annorlunda. Jag har många gånger tänkt på vad jag skulle göra om jag plötsligt skulle bli ekonomiskt oberoende… om jag inte skulle behöva ha gymnastiken som ett jobb…..Jag skulle stå här nere i gymnastik- salen i alla fall.” (gymnastik)
”Bowlingsporten har ju präglat mig eftersom jag började som så liten…det är ju en livsstil. Jag har fått göra det som jag tycker är roligast.” (bowling)
”Jag har haft så jävla mycket roligt, upplevel- sen, glädjen när man vinner…samtidigt besvi-
kelsen. Det är inte lika roligt, men den finns ju där……man kommer in med ett leende och det gör det hela så lätt. Sen när det är uppförs- backe då är det jobbigt. Då får man försöka hitta andra vägar till det som varit roligt…. Man får träffa mycket folk. Man får ju bo bra. Man lever bra. Man har en social tillvaro som är så jävla bra. Man har hållit på i 30 år…det är det som är mitt liv.” (ishockey)
”Mycket…allt ifrån att få vara med människor och den utveckling det medför till att resa. Lära sig att umgås med andra människor, vilka regler som gäller. Men även självkänsla…ha ett mål att sträva efter som är jätteviktigt…och jag träffade t.o.m. min flickvän i föreningen här. Det var en bonus.” (handboll)
”Glädje när skyttarna lyckas…när de lär sig nåt nytt. Men också om livet. Mycket saker om livet, faktiskt. Utbytet med andra ledare…och i och med att man är utomlands som tränare ibland, andra kulturer, kulturskillnader…och hur jag ser på människor utomlands. Vi har så mycket att lära varandra, alla människor.” (sportskytte)
”Jag har fått allt utom en guldmedalj. Jag har fått ut väldigt mycket. Jag är väldigt glad för det naturligtvis. Jag har ju fått möjlighet att prova på både breddidrott, ungdomsidrott…jag har jobbat med yttersta eliten. Jag har jobbat med den yttersta internationella eliten och fått lära känna mycket människor….Jag tycker verkligen jag fått möjlighet att prova på allting och det är få förunnat.” (fotboll)
Elittränarskapet har emellertid inte enbart varit ett liv i ”rosenrött”. Vi hittar också minus- tecken. Vad tycker man att man fått offra genom åren?
”Det har varit minustecken….är man på elit- nivå så måste man vara medveten om att man får ta smällar. För min del klarar jag att ta konstruktiv kritik…men det är dom här per- sonliga påhoppen. Dom måste man på nåt vis klara, för dom är hårda. Dom sticker i hjärtat.
Dom sitter kvar länge….” (fotboll)
”Jag försöker att ha…jag har ett flexibelt arbete, jobbar som säljare…jag har familj med små barn. Jag kan inte plocka tid därifrån. Det blir att jag tar tid från mitt arbete så vi blir lite ekonomiskt drabbade. Sen är det ju så att familjen blir lite drabbad också, visst är det så.” (boxning)
”Så är det ju, men samtidigt…det var värt det. Nu när jag ser tillbaka på det. Det var värt varenda dag, men jag vill inte göra om det. Det blev ingen fritid till kompisar. Alla kom- pisar hade man ju i skyttet….men nu så har jag börjat spela fotboll igen för att träffa folk utanför skyttet.” (sportskytte)
”Det har kostat mig väldigt mycket pengar…. samtidigt som jag känner, jag skulle inte vilja bytt….jag skulle kunna tänka mig att min man kanske skulle se det lite annorlunda..” (sim- hopp)
”Det enda som har känts de här åren som tränare är det sociala vintertid. Match varje lördag t.ex….sitta hemma hos nån och dricka vin…man får tacka för sig klockan tio. Nu måste jag hem och sova…jag ska upp…måste sticka klockan sju i morgon bitti. Bortamat- cher, då kommer man sent hem på kvällen. Det sociala livet vintertid är minimalt. Det är svårt att få flyt med kompisar. Det är jobbigt för frugan också…..men samtidigt får man ju ut så mycket…allt har rullat på, mycket glädje. Då skiter Du i att Du får sätta Dig i bilen halv sju en lördagmorgon.” (ishockey)
”Jag vet inte, jag har ändå varit gift i sjutton år och har haft väldigt bra förhållande. Jag har t.o.m. den förmånen att när vi skildes, så har vi förblivit väldigt goda vänner. Däremot har vi flyttat mycket. Det som varit jobbigt, om man ska hitta det som varit negativt…..kon- trakt?….Vad kommer sen…snacka om att vara färskvara, om att Du styrs av hur det går de tre sista matcherna….Den stressen måste jag säga har varit jobbig. ” (fotboll)
”Det har ju varit tuffa tider…bitar där det varit väldigt skört…om man tagit ett felsteg ytterligare då, va….Vi har haft människor runt om oss som ställt upp…..andra människor när dom träffas och gör saker….jag hade ju bandyn då…..Jag hade sommaren då som vi hade till- sammans med familjen på ett annat sätt. Vi hade mycket tid tillsammans sommartid…. Vintertid levde jag ju ett eget liv….då berodde ju allt på henne att vi klarade familjelivet…….. Nu var jag så tidigt ute och tackade för mig. Det räckte nu och vi har ett liv nu som är helt annorlunda. Det är fantastiskt…” (bandy)