Pragmatismen och dess fallgropar

Den dominerande strategin när det gäller skyltning är den pragmatiska. Fem av våra respondenter arbetar huvudsakligen utifrån den, och de andra har mer eller mindre starka inslag av den i sitt skyltningsarbete. Detta innebär att bland våra respondenter är pragmatismen bibliotekariens dominerande strategi.

Elzinga och Andersson menar att pragmatiker definierar sin attityd som modern och anser att den traditionella forme n av humanism, som den traditionalistiska strategin representerar, framstår som ålderdomlig.85 Några av våra respondenter86 kontrasterar gårdagens bibliotek gentemot dagens, när de menar att inköpen av kvalitetslitteratur har tonats ned till förmån för den efterfrågade litteraturen. Denna användarfokus blir ännu tydligare när respondenterna87 menar att biblioteket i princip inte kan säga nej till inköp på efterfrågan, såvida det inte rör sig om fel sorts värderingar. Att pragmatismen är den dominerande strategin kan följaktligen bero på bibliotekens förändrade arbetssätt, där användarna nu befinner sig i fokus.88

En nackdel med att basera sin skyltning på det efterfrågade materialet är dock att det i längden inte är fördelaktigt för låntagarna. Enligt Trueswell står nämligen

82 Raber 1996, s. 225ff. 83 Ibid., s. 225. 84

Greta och Irene samt i viss mån Diana

85 _{Elzinga & Andersson 1988, s. 72f.}

86 _{Anita och Eivor}

87 _{Cecilia, Anita, Eivor, Hilda och Flora}

88

Ainley, Patricia & Totterdell, Barry 1982. Alternative arrangement: New approaches to public library

uppskattningsvis 20 % av beståndet i biblioteket för 80 % av den totala utlåningen.89 Denna situation hjälper bibliotekarierna till att bibehålla när de agerar pragmatiskt och skyltar med den nyss återlämnade, efterfrågade litteraturen, vilket gör att den snabbt utlånas igen. När dessa böcker kommer tillbaka skyltas de igen och den onda cirkeln av exponering och utlåning av det uppenbart efterfrågade perpetueras. Även Borgwardt menar att överexponering av efterfrågad litteratur ”är lönlöst, eftersom att öka deras efterfrågan endast är genant” 90. Biblioteket, som oftast inte har tillgång till ett flertal exemplar av varje titel, behöver inte lyfta fram just de böcker som redan lånas ut så snart de kommer in. Detta förbättrar inte heller utlåningsstatistiken, eftersom boken ändå hade lånats ut.

Detta förfaringssätt innebär också att här ges låntagarna knappast möjlighet till att ta del av bibliotekets hela bestånd. Detta är både en nackdel för de frekventa låntagarna, eftersom de sällan ser nå gra nya titlar och därigenom kan börja ignorera skyltningen, och även för de ovana låntagarna eftersom de inte kan hitta alternativ till de nya böckerna på egen hand och redan är översköljda med storsäljare utanför bibliotekets väggar. Här kan alltså i förlängningen den pragmatiska strategin lyckas alienera både den trogna låntagarkretsen och de oerfarna biblioteksbesökarna. Att skylta alltför ensidigt med efterfrågad litteratur kan alltså i förstone synas vara ett bra sätt att få böcker utlånade på, men visar sig i längden vare sig gynna utlåningsstatistiken eller utnyttjandet av hela bibliotekets bestånd.

Ytterligare en nackdel med att alltför ensidigt fokusera på vad som efterfrågas, är att den pragmatiska bibliotekarien härigenom undviker att ta ställning rörande om det efterfrågade materialet faktiskt gagnar låntagaren. När bibliotekarierna inte tar ”politiske, religiøse eller moralske hensyn”91 utan drivs av en ”angst for at pådutte brugerne nogle synspunkter”92 resulterar detta i en överdriven fokus på neutralitet i skyltningen. Detta innebär i förlängningen att bibliotekarien undviker att ta ansvar för sin skyltning. Hon ställer ju bara fram vad folk vill ha – det är inte hon som avgör vad de efterfrågar. Här menar vi att denna avsaknad av moralisk hållning strider mot en av de grundläggande principerna för vad bibliotekarierollen innebär, vilket även Murison håller med om när han säger att först och främst ska ”bibliotekarier [...] betjäna samhällets behov”93 och inte falla offer för rollen att försöka ”tillfredsställa de självsvåldiga önskemål som allmänheten har”94.

Således existerar det en viktig skillnad mellan efterfrågan och behov, som måste beaktas av bibliotekarien i hennes yrkesutövande. Låntagare som ständigt möts av en ödmjuk, efterfrågansbunden hållning får visserligen de böcker som de vet att de vill ha, men knappast den litteratur de inte vet att de behöver.95 Genom sin överdrivna

neutralitet misslyckas den pragmatiska bibliotekarien alltså med att möta låntagarnas

89 _{Trueswell, Richard L. 1969. Some behavioral patterns of library users: The 80/20 rule .}

90

Borgwardt, Stephanie 1970. Library display, s. 31. 91 Thorhauge 1995, s. 188. 92 Ibid., s. 188. 93 Murison 1988, s. 229. 94 Ibid., s. 229. 95

Mänsklig kunskap kan indelas i fyra kategorier, varav den fjärde, ”vad vi inte vet att vi inte vet”, är den största. Se Olaisen, Johan 1996. Pluralism or positivistic trivialism: Criteria for a clarified subjectivism, s. 281. (Här vill vi påpeka att vi är medvetna om att Olaisens kategorier visserligen utgår från ett

vetenskapsteoretiskt perspektiv men de används även inom biblioteks- och informationsvetenskap för att beskriva informationsbehov, vilket är den kontext vi har valt här.) Eftersom den nämnda kategorin är den största anser vi att bibliotekarierna bör ta speciellt stor hänsyn till denna kategori i sitt arbete.

Bibliotekarieyrket enligt vår åsikt har inte endast till uppgift att tillgodose de kända behoven utan även de okända. Även Thorhauge menar att ett ”[e]ffektivt formidlingsarbejde balancerer mellem det kendte og det ukendte” även om han talar om material istället för om behov. 1995, s. 188.

outtalade behov.96 I längden gynnar detta förfaringssätt varken låntagarna eller

biblioteket, eftersom låntagarna – då de inte får sina behov tillgodosedda där – söker sig någon annanstans.

De pragmatiska bibliotekarierna är dock troligtvis inte medvetna om det ovanstående, utan agerar utifrån en tro på att det bästa arbetssättet är att låta efterfrågan stå i centrum och att de istället för att fostra låntagarna genom skyltningen bör förmedla tilltalande litteratur utan att lägga några värderingar i vilken typ av litteratur som förmedlas.