Praktikgemenskaper och allianser i fritidshemmet

Detta kapitel presenterar fritidpedagogernas beskrivningar av barnens praktikgemenskaper och allianser, vad de karaktäriseras av, hur de kan uppstå, med vilket innehåll samt hur de värderas av de vuxna. Analysen visar på de praktikgemenskaper och allianser som fritidspedagoger kan identifiera samt den syn på barns relationer, som ligger i pedagogers beskrivningar av dessa praktikgemenskaper och allianser. Enligt Wenger utgörs en praktikgemenskap av ett ömsesidigt engagemang, gemensamma aktivitet runt ett intresse och en delad repertoar. När fritidspedagogerna identifierar praktikgemenskaper i sin verksamhet, talar de ofta i termer av grupp. En del grupper är organiserade av fritidspedagogerna efter till exempel skolklasstillhörighet, medan andra grupperingar ligger utanför pedagogernas organisation. Mindre konstellationer av gemenskaper beskrivs ofta i termer av tvåsamhet, vilket innebär att två barn skapar allianser där de inte ger andra tillträde. I en praktikgemenskap kan det uppstå olika allianser. Andra sätt är enligt pedagogerna att beskriva grupperingar utifrån ålder, kön, likhet eller intresse. Även beskrivningar av grupperna utifrån dess egenskaper eller karaktäristiska drag förekommer.

Karaktäristiska drag för praktikgemenskaper och allianser

Det finns några gemensamma aspekter, som fritidspedagogerna menar ligger till grund för barns deltagande i praktikgemenskaper, även om de också identifierar en variation av praktikgemenskaper och allianser i verksamheten.

Generellt är att gemensamt engagemang och ömsesidigt intresse både konstituerar och är villkor för praktikgemenskaper. När pedagogerna blickar ut över sin verksamhet, identifierar de barns praktikgemenskaper utifrån barn, som är engagerade och delar ett gemensamt intresse runt en aktivitet. Vidare identifieras en praktikgemenskap genom barnens inbördes positioner, om gemenskapen är öppen för andras tillträden samt om det förekommer alliansbildning. Allianser identifieras av fritidspedagogerna som en mindre gemenskap med speciella intressen inom eller utanför de praktikgemenskaper som är verksamma. I allianser intar något eller några barn ofta en position, som är mer eller mindre stark, dock behöver det inte innebära att andra barn inte får tillträde till alliansen.

Enligt fritidspedagogerna kan även barns intressen handla om att barn, som liknar varandra, också delar en värld av ömsesidig förståelse.

Per: Är det inte lite det här, det här tycker jag är kul och det här, ja men då leker du och jag tillsammans, alltså lika barn leka bäst och så kan det ju vara. De som har samma humor och skrattar åt samma saker, mentalitet och jag har en här (pekar på ett foto) hon är inte som alla

andra. Hon kan vara både i idrottsgruppen, hon kan vara med där och där, hon kan vara med där. Här har du en som är väldigt duktig i fotboll men han kan även gå med i rollekarna, spelen, han kan bygga lego med någon. Så finns det nog vissa som är väldigt fixerade vid bara en bästis, en relation, kan bara leka med den. Men nu har det lättat lite, att man leker mer i klassen.

(Intervju, 2012.06.20)

Vad som framgår i utsagan ovan är att gemensamma intressen och mentalitet medverkar till att barn väljer varandra. Ordspråket lika barn leka bäst, som används som en metafor, kan symbolisera att samvaron underlättas om barn tycker lika och skrattar åt samma saker. Samtidigt som det finns en del barn som deltar i mer än en gemenskap där barnets intresse styr, finns det andra barn, som väljer att leka med enbart en kamrat. Variationen av hur barn organiserar sig i olika grupper väcker frågor hos fritidspedagogerna så som vilken sorts likhet det handlar om och hur pedagogerna kan stödja de barn som inte omfattas av denna likhet. Andra frågor rör om det är ålder, kön eller etnicitet, som har störst betydelse för att barn ska hitta varandra i en verk- samhet.

En annan tolkning av att lika barn leka bäst är att sammanhållning kan vara en början till social utslagning.

Sofie: Som jag ser det så är det ju den sociala utslagningen och lite smått kan jag ju säga att den börjar redan här. Det är ju lite, dem som är lite tuffare liksom, de här tjejerna är lite tuffare och sedan killarna lite mer.

Ja och de här killarna är sådana som inte har det så jättestabilt och som söker sig till varandra också. De går väl inte och spelar fotboll i den här gruppen och så de andra föräldrarna lite mer lika. Har du 100 ungar och två har problem så dras de till varandra.

(Intervju, 2012.06.20)

Av beskrivningen ovan framgår, att identifikation är en anledning till att barn hittar varandra i en större barngrupp. Gemensamt intresse kan, enligt fritids- pedagogerna, handla om att man befinner sig i en liknande livssituation. Barn söker sig till varandra för att de har liknande ”problem”. Detta kan medverka till en viss utslagning längre fram i livet, menar pedagogerna, även om det inte sker med automatik. Hem och föräldrars likhet är en faktor, enligt pedagogerna, som gör att barn dras till varandra. Barn känner acceptans för varandra, om de upplever varandra som lika i sätt, att de dessutom har liknande hemförhållanden och att de möts på fritiden i till exempel en fotbollsförening. Kamratskap innebär inte bara likhet, utan även tillit. Att

Kapitel 7 Praktikgemenskaper och allianser i fritidshemmet

Detta kapitel presenterar fritidpedagogernas beskrivningar av barnens praktikgemenskaper och allianser, vad de karaktäriseras av, hur de kan uppstå, med vilket innehåll samt hur de värderas av de vuxna. Analysen visar på de praktikgemenskaper och allianser som fritidspedagoger kan identifiera samt den syn på barns relationer, som ligger i pedagogers beskrivningar av dessa praktikgemenskaper och allianser. Enligt Wenger utgörs en praktikgemenskap av ett ömsesidigt engagemang, gemensamma aktivitet runt ett intresse och en delad repertoar. När fritidspedagogerna identifierar praktikgemenskaper i sin verksamhet, talar de ofta i termer av grupp. En del grupper är organiserade av fritidspedagogerna efter till exempel skolklasstillhörighet, medan andra grupperingar ligger utanför pedagogernas organisation. Mindre konstellationer av gemenskaper beskrivs ofta i termer av tvåsamhet, vilket innebär att två barn skapar allianser där de inte ger andra tillträde. I en praktikgemenskap kan det uppstå olika allianser. Andra sätt är enligt pedagogerna att beskriva grupperingar utifrån ålder, kön, likhet eller intresse. Även beskrivningar av grupperna utifrån dess egenskaper eller karaktäristiska drag förekommer.

Karaktäristiska drag för praktikgemenskaper och allianser

Det finns några gemensamma aspekter, som fritidspedagogerna menar ligger till grund för barns deltagande i praktikgemenskaper, även om de också identifierar en variation av praktikgemenskaper och allianser i verksamheten.

Generellt är att gemensamt engagemang och ömsesidigt intresse både konstituerar och är villkor för praktikgemenskaper. När pedagogerna blickar ut över sin verksamhet, identifierar de barns praktikgemenskaper utifrån barn, som är engagerade och delar ett gemensamt intresse runt en aktivitet. Vidare identifieras en praktikgemenskap genom barnens inbördes positioner, om gemenskapen är öppen för andras tillträden samt om det förekommer alliansbildning. Allianser identifieras av fritidspedagogerna som en mindre gemenskap med speciella intressen inom eller utanför de praktikgemenskaper som är verksamma. I allianser intar något eller några barn ofta en position, som är mer eller mindre stark, dock behöver det inte innebära att andra barn inte får tillträde till alliansen.

Enligt fritidspedagogerna kan även barns intressen handla om att barn, som liknar varandra, också delar en värld av ömsesidig förståelse.

Per: Är det inte lite det här, det här tycker jag är kul och det här, ja men då leker du och jag tillsammans, alltså lika barn leka bäst och så kan det ju vara. De som har samma humor och skrattar åt samma saker, mentalitet och jag har en här (pekar på ett foto) hon är inte som alla

hanterar och stödjer dessa. Pedagogerna tar hjälp av olika metaforer i sina berättelser om barns olika gemenskaper. Metaforen blir ett bildligt sätt att be- skriva det som uttrycks som specifikt för gruppen och för de barn som ingår i gemenskaperna. Liksom andra språkliga uttryck är metaforer föränderliga och innerbörden varierar. Metaforer väcker associationer och kan betraktas som ett vardagsvetande och ett sätt att beskriva fenomen, som kan upplevas svår- begripliga⁹. Följande praktikgemenskaper och allianser har kunnat identifieras i data: Självständiga gäng, Järnstarka gäng, och Tajta i sin egen bubbla.

Självständiga gäng

Självständiga gäng belyser en karaktär hos en gemenskap, som av de vuxna uppfattas som just självständig. Det finns ofta ett särskilt innehåll i det praktikgemenskapen samlas runt och som också förutsätter speciell kompetens hos deltagarna. I det empiriska materialet framkommer, som redan fram- hållits, en föreställning bland pedagoger att barns praktikgemenskaper är intressestyrda. Dock kan praktikgemenskapens intresse ibland upplevas lite främmande av de vuxna. Praktikgemenskapen karaktäriseras ibland, men inte alltid, av öppenhet. Viktigt är också att relationerna utgår från engagemang och ansvar. En kvalitet i barns relationer som redan framgått är själv- ständighet. Gemenskapens självständighet för med sig att barnen, enligt pedagogerna, kan klara mycket av sitt relationsarbete på egen hand, eftersom de är upptagna av egenstyrda aktiviteter.

Ett exempel på en självständig gemenskap består av en grupp barn, som samlas runt fotboll och rörliga lekar. Gemenskapen är intresserad av fysiska aktiviteter, där både pojkar och flickor är deltagare.

Ulla: I år tre, där är något fotboll rörligt gäng och då är det tjejer som också är med och spelar, ja de här tycker jag leker väldigt mycket så där mixat ändå. Det är klart när de börjar i trean tjejerna blir lite vuxna då, en del av dem, men i stort sett så håller de ihop.

(Intervju, 2012.06.14)

Fotbollsgemenskapens sammansättning av både pojkar och flickor betraktas av pedagogerna som positiv, samtidigt som det framhålls att en del av flickorna kanske inte kommer att delta i denna gemenskap, när de blir äldre. Ålder och kön verkar vara avgörande faktorer för hur länge barn deltar i just denna praktikgemenskap enligt pedagogerna.

Gemenskaper, som relateras till de självständiga gängen, beskrivs som öppna. Öppenhet är, som vi redan har sett en kvalitet i barns relationer som stöds av fritidspedagogerna i studien. Aktiviteten fotboll är ett exempel på ett

9 von Wright (1997).

kunna anförtro sig till den andre kan vara en anledning till att barn hittar varandra och utvecklar en gemenskap.

När fritidspedagogerna har arbetet länge på samma institution och följt barnens skolgång, är det möjligt att läsa av hur val av kamrater har påverkat och styrt barnens skoltid, enligt pedagogerna.

Sofie: Jag tror att man dras till varandra om man är lika redan i den här åldern. Det ser man ju på högstadiet jag som följer barnen. Man ser precis vilka gäng det är och hur det var här. Ja man ser precis, alla som läser, och de här tuffingarna.

(Intervju, 2012.06.20)

Pedagogerna ser kopplingar mellan kamratval och skolframgång. Det fritidshemmet kan medverka till är att alla barn oavsett bakgrund möter varandra. Det finns en tydlig idé i fritidspedagogernas handlingsrepertoar att fritidshemmet kan göra skillnad, genom att erbjuda möten mellan barn med olika bakgrund. Fritidshemmets delade repertoar kan skapa möjligheter för barn att få dela erfarenheter med andra, som inte nödvändigtvis bor eller delar fritidsaktiviteter utanför skola och fritidshem. Olikhet kan bli en tillgång i barngruppen, om pedagogerna ser och utmanar den. Dock konstaterar en av pedagogerna, … fast vi kan inte styra vilka de ska gå hem och leka med, det kan föräldrarna (Sofie, 2012.06.20). Oavsett om alla barn möts på fritidshemmet, är det ytterst föräldrar som bestämmer vilka kamrater, som barnen ska leka med på sin fritid. Fritidshemmet kan bara styra barns fritid till en viss del.

Barns gemenskaper verkar också hänga samman med institutionella villkor.

Ibland tar nya gemenskaper form, när barns närmaste kamrater har gått hem.

Dessa gemenskaper är oftast temporära, menar fritidspedagogerna. När fritidshemsplatsen sägs upp och ett barn slutar på fritidshemmet, kan nya gemenskaper uppstå. I mina data framgår att fritidspedagogerna ger uttryck för att de inte med säkerhet vet vilka gemenskaper, som kommer att utvecklas, när de tänker på den kommande terminen. Grupper av barn förändras efterhand i en verksamhet. Däremot verkar institutionella strukturer styra hur grupper av barn kommer samman. Skolklassen är en faktor som, enligt pedagogerna, medverkar till att barnen vistas samtidigt på fritidshemmet och därför väljer att leka med varandra. De inbördes relationerna mellan några få barn kan vara enklare att påverka för pedagogerna än att påverka hela gemenskapers existens.

Barns praktikgemenskaper och allianser från pedagogers perspektiv

Kommande avsnitt beskriver de praktikgemenskaper som kan identifieras i fritidspedagogernas berättelser om barnens gemenskaper samt hur de vuxna

hanterar och stödjer dessa. Pedagogerna tar hjälp av olika metaforer i sina berättelser om barns olika gemenskaper. Metaforen blir ett bildligt sätt att be- skriva det som uttrycks som specifikt för gruppen och för de barn som ingår i gemenskaperna. Liksom andra språkliga uttryck är metaforer föränderliga och innerbörden varierar. Metaforer väcker associationer och kan betraktas som ett vardagsvetande och ett sätt att beskriva fenomen, som kan upplevas svår- begripliga⁹. Följande praktikgemenskaper och allianser har kunnat identifieras i data: Självständiga gäng, Järnstarka gäng, och Tajta i sin egen bubbla.

Självständiga gäng

Självständiga gäng belyser en karaktär hos en gemenskap, som av de vuxna uppfattas som just självständig. Det finns ofta ett särskilt innehåll i det praktikgemenskapen samlas runt och som också förutsätter speciell kompetens hos deltagarna. I det empiriska materialet framkommer, som redan fram- hållits, en föreställning bland pedagoger att barns praktikgemenskaper är intressestyrda. Dock kan praktikgemenskapens intresse ibland upplevas lite främmande av de vuxna. Praktikgemenskapen karaktäriseras ibland, men inte alltid, av öppenhet. Viktigt är också att relationerna utgår från engagemang och ansvar. En kvalitet i barns relationer som redan framgått är själv- ständighet. Gemenskapens självständighet för med sig att barnen, enligt pedagogerna, kan klara mycket av sitt relationsarbete på egen hand, eftersom de är upptagna av egenstyrda aktiviteter.

Ett exempel på en självständig gemenskap består av en grupp barn, som samlas runt fotboll och rörliga lekar. Gemenskapen är intresserad av fysiska aktiviteter, där både pojkar och flickor är deltagare.

Ulla: I år tre, där är något fotboll rörligt gäng och då är det tjejer som också är med och spelar, ja de här tycker jag leker väldigt mycket så där mixat ändå. Det är klart när de börjar i trean tjejerna blir lite vuxna då, en del av dem, men i stort sett så håller de ihop.

(Intervju, 2012.06.14)

Fotbollsgemenskapens sammansättning av både pojkar och flickor betraktas av pedagogerna som positiv, samtidigt som det framhålls att en del av flickorna kanske inte kommer att delta i denna gemenskap, när de blir äldre. Ålder och kön verkar vara avgörande faktorer för hur länge barn deltar i just denna praktikgemenskap enligt pedagogerna.

Gemenskaper, som relateras till de självständiga gängen, beskrivs som öppna. Öppenhet är, som vi redan har sett en kvalitet i barns relationer som stöds av fritidspedagogerna i studien. Aktiviteten fotboll är ett exempel på ett

9 von Wright (1997).

kunna anförtro sig till den andre kan vara en anledning till att barn hittar varandra och utvecklar en gemenskap.

När fritidspedagogerna har arbetet länge på samma institution och följt barnens skolgång, är det möjligt att läsa av hur val av kamrater har påverkat och styrt barnens skoltid, enligt pedagogerna.

Sofie: Jag tror att man dras till varandra om man är lika redan i den här åldern. Det ser man ju på högstadiet jag som följer barnen. Man ser precis vilka gäng det är och hur det var här. Ja man ser precis, alla som läser, och de här tuffingarna.

(Intervju, 2012.06.20)

Pedagogerna ser kopplingar mellan kamratval och skolframgång. Det fritidshemmet kan medverka till är att alla barn oavsett bakgrund möter varandra. Det finns en tydlig idé i fritidspedagogernas handlingsrepertoar att fritidshemmet kan göra skillnad, genom att erbjuda möten mellan barn med olika bakgrund. Fritidshemmets delade repertoar kan skapa möjligheter för barn att få dela erfarenheter med andra, som inte nödvändigtvis bor eller delar fritidsaktiviteter utanför skola och fritidshem. Olikhet kan bli en tillgång i barngruppen, om pedagogerna ser och utmanar den. Dock konstaterar en av pedagogerna, … fast vi kan inte styra vilka de ska gå hem och leka med, det kan föräldrarna (Sofie, 2012.06.20). Oavsett om alla barn möts på fritidshemmet, är det ytterst föräldrar som bestämmer vilka kamrater, som barnen ska leka med på sin fritid. Fritidshemmet kan bara styra barns fritid till en viss del.

Barns gemenskaper verkar också hänga samman med institutionella villkor.

Ibland tar nya gemenskaper form, när barns närmaste kamrater har gått hem.

Dessa gemenskaper är oftast temporära, menar fritidspedagogerna. När fritidshemsplatsen sägs upp och ett barn slutar på fritidshemmet, kan nya gemenskaper uppstå. I mina data framgår att fritidspedagogerna ger uttryck för att de inte med säkerhet vet vilka gemenskaper, som kommer att utvecklas, när de tänker på den kommande terminen. Grupper av barn förändras efterhand i en verksamhet. Däremot verkar institutionella strukturer styra hur grupper av barn kommer samman. Skolklassen är en faktor som, enligt pedagogerna, medverkar till att barnen vistas samtidigt på fritidshemmet och därför väljer att leka med varandra. De inbördes relationerna mellan några få barn kan vara enklare att påverka för pedagogerna än att påverka hela gemenskapers existens.

Barns praktikgemenskaper och allianser från pedagogers perspektiv

Kommande avsnitt beskriver de praktikgemenskaper som kan identifieras i fritidspedagogernas berättelser om barnens gemenskaper samt hur de vuxna

Praktikgemenskapen består av fyra pojkar, varav en inte vistas så ofta på fritidshemmet. Denna pojke positioneras mer i periferin.

Det gemensamma intresset kretsar runt ”främmande världar” och barnen förkroppsligar sitt intresse genom att skapa en berättarlek på egen hand.

Axel: Ja, dom gillar ju att gå runt, de går runt och runt. Klara: De pratar, men det är ändå en handling hela tiden. Det är nästan som att de berättar en berättelse. Axel: Ja. Elsa: Det är lite så här, de som är ute och går där, de har en berättandelek och då cirkulerar de hela tiden då de går.

(Intervju, 2012.02.22)

Kärnan i gemenskapen bygger, enligt fritidspedagogerna, på ett gemensamt intresse för spänning. Berättelsen hämtar inspiration i rollspelens värld.

Gemenskapen går in för sin uppgift i en gemensam strävan. Barnen inspirerar och utmanar varandra att hitta nya dimensioner i det som upptar intresset. Det kan också handla om att anpassa sig efter varandra. Pedagogerna menar att barnen formas efter varandra (Klara, 2012.06.13), men vem som formar vem ligger utanför de vuxnas vetskap. En faktor, som kan stödja barns möjligheter att dela intresset för till exempel rollfigurer från olika spel, är tillgång till TV-spel och datorer i miljön. Fritidspedagogerna menar dock att barnen oavsett detta tar med sina erfarenhetsvärldar till fritidshemmet och omvandlar dem till nya lekformer. Praktikgemenskapen inspireras och formas inte bara av de olika deltagarnas erfarenhetsvärldar utan även efter det regelverk som fritids- pedagogerna har skapat i sin handlingsrepertoar. Regelverket ger inte barnen tillträde till datorn i den utsträckning som praktikgemenskapen önskar.

Skylanders verksamhet fortsätter dock genom att barnen på egen hand utvecklar alternativ till TV-spelen.

En självständig praktikgemenskap, som Skylanders, iscensätter TV-spelen och intar spelets olika roller i en egen lek.

Per: Ja och då är det mer i olika spel, man går omkring och hittar på allt, man är med i rollerna, de leker spelet, då är det mest killar.

(Intervju, 2012.06.20)

Det som är mest centralt för praktikgemenskapen är att gemenskapens engagemang och inspirationen från spelens innehåll flyttas ut i en annan kontext, det vill säga från cyberrymd till barnens lek på fritidshemmet.

Huruvida praktikgemenskapen ger andra barn tillträde framkommer i följande citat … frågan är om det är någon som orkar … nej det är ingen som förstår (Klara, 2012.02.22). Enligt fritidspedagogen är det tänkbart att special- intresset för Skylanders i sig utesluter de barn som inte har kompetens inom området och av den anledningen inte söker tillträde till gemenskapen.

gemensamt intresse, där interaktionsutrymmet är öppet för dem som vill delta, när det behövs spelare. Centralt är att barnen engagerar sig på egen hand.

Klara: Jag menar att fotbollsgruppen är mer öppen eftersom där ingår inte bara de ”fasta” gruppmedlemmarna utan även andra som har lust att spela fotboll just då, men kanske inte gör det varje dag.

Klara: Jag menar att fotbollsgruppen är mer öppen eftersom där ingår inte bara de ”fasta” gruppmedlemmarna utan även andra som har lust att spela fotboll just då, men kanske inte gör det varje dag.