Slutsatser och avslutande diskussion - Fritidspedagogers handlingsrepertoar: Pedagogiskt arbete

Del IV Diskussion

Kapitel 10 Slutsatser och avslutande diskussion

I följande diskussionskapitel presenteras inledningsvis en sammanfattning av studiens huvudresultat. Därefter presenteras tre dilemman, som kan ut- kristalliseras. Dessa är: Rättigheten att skydda sin praktikgemenskap kontra skyldigheten att ge andra tillträde, Strukturella villkor kontra professionellt handlingsutrymme och Fritidspedagogers närhet kontra distans till barns praktik- gemenskaper. Vidare följer en diskussion om didaktiska implikationer och ett utvidgat relationsbegrepp. Avslutningsvis sker en diskussion om studiens värde och en kritisk reflektion samt förslag till fortsatt forskning.

Sammanfattning av studiens huvudresultat

Studiens syfte har varit att utveckla kunskap om fritidspedagogers arbete med barns relationer i fritidshemmet. Fokus har riktats mot fritidspedagogers kollektiva handlingsrepertoar i avsikt att få kunskap om vad en sådan handlingsrepertoar kan innefatta, liksom vilka kvaliteter i barns relationer som framstår som eftersträvansvärda. Jag har även identifierat de praktikgemenskaper som fritidspedagogerna beskriver och har försökt förstå hur dessa hanteras. I fritidspedagogernas beskrivningar har också föreställningar om barns relationsarbete blivit synliga. Dessa föreställningar säger något om rådande normer för hur barn bör vara i relation med andra. Nedan följer en kort sammanfattning av studiens huvudresultat.

Det som tydligt framkommer är att fritidspedagogernas handlingsrepertoar innefattar olika arbetsformer, som i sin tur villkorar barnens relationer. De arbetsformer som har framkommit i mina data handlar om att som fritidspedagog konstruera såväl miljöer som aktiviteter för barnen, men det handlar också om att vara nära barnen, att övervaka, korrigera och träna barn i relationer. I handlingsrepertoaren finns även en stark underliggande idé om att arbeta för ”goda” relationer, vilket inte minst blir tydligt genom de kvaliteter antas sakna något, som andra barn har ”naturligt”. Det sker en egen-

skapsreducering och brister förläggs i individen. Enligt pedagogerna behöver barnet korrigeras och tränas i relationer för att växa som individ.

Metaforiska uttryck kan vara exempel på vardagsförställningar om barn och barndom, som i sin tur formar en del av pedagogernas handlingsrepertoar i arbetet med barns relationer. En intressant aspekt är att dessa metaforer delas av arbetslaget och blir ett sätt att begreppsliggöra olika föreställningar om barns olika relationer. Metaforerna kan å ena sidan hjälpa pedagogerna att sätta ord på något, som de saknar andra begrepp för. Å andra sidan kan metaforerna snarare låsa fast föreställningar om barn och barndom, istället för att de utmanas och rubbas.

DEL IV DISKUSSION

Kapitel 10 Slutsatser och avslutande diskussion

Sammanfattning av studiens huvudresultat

skapsreducering och brister förläggs i individen. Enligt pedagogerna behöver barnet korrigeras och tränas i relationer för att växa som individ.

om barns relationsarbete. Å ena sidan antas barn ha en inneboende naturlig förmåga att ingå i relationer med andra. Å andra sidan antas barn utveckla sådana kompetenser i möten med andra. I handlingsrepertoaren finns idén om att vissa barn saknar de kompetenser som behövs för att erfara tillhörighet och deltagande i praktikgemenskaper, det vill säga dessa barn har, enligt fritidspedagogerna, svårt att hantera relationer. Det talas om att barnen ifråga inte reglerar sig själva på ett önskvärt sätt, vilket kan förstås utifrån normen om den goda relationen i konsensus. Relationer, vars kvaliteter avviker från denna norm, betraktas som problematiska.

Det framkommer olika föreställningar om barn, som positionerar sig i periferin av praktikgemenskaper. I en föreställning betonas barnets eget val och självständighet. En annan föreställning är att barn saknar förmåga att anpassa sig till andra. Ytterligare en föreställning vilar på antagandet att det aldrig är ett eget val att positionera sig i utkanten av andras gemenskaper, utan att det snarare handlar om att barn positioneras av sin omgivning.

I fritidspedagogernas handlingsrepertoar uttrycks en medvetenhet om att barn inte alltid vill ge vuxna tillträden till sina gemenskaper. Snarare befinner sig de vuxna i periferin och är därför inte alltid insatta i det som pågår i barns relationer. Det blir också tydligt i studien att det saknas en gemensam diskussion och analys av arbetet med barns olika relationer. Det saknas också ett professionellt språk om relationer. Dessa aspekter är självfallet relaterade, utan ett språk blir det svårt att utveckla en analys och i avsaknad av analys begränsas möjligheten och behovet av språk för arbete med relationer.

Möjligen kan det vara en anledning till att pedagogerna använder olika metaforer, för att beskriva arbetet med barns olika relationer.

Under analysprocessen har även ett antal dilemman framträtt, rörande pedagogernas arbete med och tal om barns relationer. Nedan kommer dessa dilemman att presenteras och diskuteras.

Dilemman som kommer till uttryck i den pedagogiska praktiken

I analysen har tre dilemman identifierats i relation till fritidspedagogernas arbete med barns relationer. Ett dilemma förstås här som en situation eller ett problem, som kräver ett val, där valet ofta står mellan olika och motsägelsefulla alternativ och där det inte finns någon given lösning. Även om det uppstår en rad olika dilemman i en pedagogisk praktik är det inte givet att de är föremål för analys i det pedagogiska arbetet. Analysen här bygger på fritidspedagogernas erfarenheter av att, i sitt arbete med barns relationer, ställas inför val som de upplevde motsägelsefulla och där lösningar eller handlings- möjligheter inte var självklara. De dilemman som här har utmejslats utgår således från fritidspedagogernas perspektiv och får betydelse för deras arbete med barns relationer.

som framträder som eftersträvansvärda. Starkt betonade kvaliteter i handlings-repertoaren är konsensus och tolerans. Andra kvaliteter som uppmuntras är respekt, inkludering, ömsesidighet och anpassning efter regler, liksom trygghet, närhet, lugn samt intimitet och förtroende. Även självständighet, som här relaterar till kreativitet och initiativrikedom, är något som uppmuntras. Vidare eftersträvas en ömsesidig kommunikation med kvalitativa inslag av reflektion, förnuftighet, lyssnande och argumenterande. En slutsats är att fritidspedagogerna vill arbeta för att stödja kvaliteter i relationer, som är nära och intima. Samtidigt framkommer det att pedagogerna känner sig osäkra inför relationer som är alltför nära och framhåller att dessa tillhör hemmet och är en privat zon.

Målet är således att verka för ”goda” relationer av harmoni och konsensus, som enligt pedagogerna har ett stort värde för barnen. De menar att sådana relationer ger barnen utrymme att växa tillsammans. I arbetet möter fritidspedagogerna givetvis också relationer, som de uppfattar som problematiska, och refererar då till relationer, som innehåller konflikt och disharmoni. För att komma tillrätta med det som uppfattas som problematiskt, försöker fritidspedagogerna arbeta med att förbättra barnens relationer genom att träna barnen i att få syn på alternativa sätt att handla. En outtalad norm i fritidspedagogernas handlingsrepertoar förefaller vara att relationer, som innehåller spänningar och konflikter, är improduktiva och därför bör undvikas. I handlingsrepertoaren verkar det således saknas förståelse för att barns relationsarbete skulle kunna gynnas eller utvecklas genom just konflikter och oenighet. Istället är idén om att arbeta för att undvika konflikter och disharmoni starkt framträdande. Konsensus tycks vara ett viktigt ideal.

Utifrån fritidspedagogernas berättelser har också ett antal praktikgemenskaper kunnat identifieras. När fritidspedagogerna talar om barnens praktikgemenskaper, tar de ofta hjälp av metaforer, vilket jag ha tagit fasta på i presentationen av dessa. Identifierade praktikgemenskaper benämns därför som Självständiga gäng, Järnstarka gäng samt Tajta i sin egen bubbla.

Handlingsrepertoaren rymmer olika sätt att hantera olika praktikgemenskaper.

Övergripande tycks det handla om att skapa möjligheter för barn att både tillhöra och att delta i gemenskaper. Därigenom ges barn förutsättningar att både utveckla olika relationer och att kunna möta andra i meningsfulla sammanhang.

I fritidspedagogernas handlingsrepertoar framträder också föreställningar om barns relationsarbete. Sådana föreställningar styr delvis hur vuxna förhåller sig till och arbetar med barns olika relationer. De föreställningar som har framkommit i analysen är: Barn som omsorgsskapare, Barn som väljer att vara två, Barn som initiativtagare, Barn som är uppfyllda av ett särskilt intresse, Barn i periferin av gemenskaper och Barn som inte har lärt sig att tolka kommunikationsmönster. Det tycks finnas en dubbelhet i dessa föreställningar

Möjligen kan det vara en anledning till att pedagogerna använder olika metaforer, för att beskriva arbetet med barns olika relationer.

Under analysprocessen har även ett antal dilemman framträtt, rörande pedagogernas arbete med och tal om barns relationer. Nedan kommer dessa dilemman att presenteras och diskuteras.

Dilemman som kommer till uttryck i den pedagogiska praktiken

Handlingsrepertoaren rymmer olika sätt att hantera olika praktikgemenskaper.

vakande öga på det som sker. Å ena sidan visar pedagogerna tilltro till barnens välvillighet och sympati genom att lägga över ansvaret på barnen att inkludera andra. Kanske kan detta relateras till de barndomsförståelser som tar utgångspunkt i det goda barnet och det emotionella barnet, som Johansson och Johansson (2003) beskriver. Betydelsen av det goda barnet bygger på en tilltro att barn har en inre vilja att handla gott, om det ges möjligheter.

Definitionen av det emotionella barnet utgår från att barn utvecklar moral och empati för andra genom att leva sig in andras känslor. Å andra sidan finns en misstanke om att barnen lovar att ta med någon in i en gemenskap, men ändå skyddar sin lek. Pedagogens handling kan då förstås mot bakgrund av barndomsförståelsen om det formbara barnet, som måste fostras till omsorg om den andres väl (Johansson & Johansson, 2003). Alla har rätt att känna tillhörighet, samtidigt som det enligt pedagogerna, är viktigt, att få delta på ett bra sätt, vilket innebär ett deltagande på lika villkor. Frågan är om ett barn, som förhandlats in i leken av de vuxna, kan erfara genuin delaktighet. Det är också tveksamt om ett barn känner förtroende och väljer att berätta för pedagogen hur de upplever detta.

Sammanfattningsvis är den underförstådda normen ”alla får vara med, ingen ska lämnas utanför” komplex och dilemmat om rätten att skydda sin gemenskap för att utveckla egna intressen och på samma gång vara skyldig att ge andra tillträde till sin praktikgemenskap, ställer fritidspedagoger i situationer där lösningar inte alltid finns. Å ena sidan kan inte alla barn leka tillsammans i en enda gemenskap, eftersom gruppen helt enkelt blir för stor. Å andra sidan vill pedagoger stödja barn, så att de utvecklar egna intressen i mindre gemenskaper inom den egna kamratgruppen. I dilemmat ryms också det faktum att alla barn inte dras till varandra eller väljer att umgås (Greve, 2007). Enligt fritidspedagogerna är det optimalt om alla barn har någon att leka med och ingen känner sig exkluderad. Dock krävs ett medvetet arbete från pedagogens sida, för att möjliggöra för alla barn att få känna tillhörighet.

Strukturella villkor kontra professionellt handlingsutrymme

Det andra dilemmat handlar om att fritidspedagogernas handlingsutrymme för arbete med barns relationer har utmanats, eftersom strukturella ramar för verksamheten har förändrats. Handlingsutrymme ses som centralt, för att ett professionellt arbete ska kunna utföras, och innebär att ha tillgång till en repertoar av olika handlingsalternativ, som också är genomförbara i arbetet (Parding, 2010; Jansson & Parding, 2011). Fritidspedagogerna upplever att det har skett en intensifiering av deras arbete. Barngruppen har blivit större, men samma arbetsuppgifter kvarstår och handlingsutrymmet för arbetet med barns olika relationer utmanas. För att säkra barnens trygghet i de stora barngrupperna behövs närvarokontroll, som upptar en stor del av pedagogernas tid, en tid som kan ställas emot nära möten med barn. En aktiv Det första dilemmat rör Rättigheten att skydda en praktikgemenskap kontra

skyldigheten att ge andra tillträde. Detta dilemma innefattar konflikten mellan vad som uppfattas vara moraliskt riktigt, för att värna om den enskildes rätt att delta i gemenskaper och att samtidigt ge barn möjlighet att värna om egna gemenskaper. Ett annat dilemma, som har identifierats i analysen, rör Strukturella villkor kontra professionellt handlingsutrymme. Förutsättningar för ett professionellt arbete innebär bland annat tillgång till en repertoar av olika handlingsalternativ. I arbetet med barns olika relationer utmanas fritidspedagogernas handlingsutrymme, eftersom barnantalet har ökat och antalet pedagoger per barn har minskat i fritidshemmet. För att säkerställa barns trygghet behöver fritidspedagogerna ägna mer tid åt rutiner, som till exempel närvarolistan och får därmed mindre tid till att vara tillgängliga i arbetet med barns olika relationer. Det tredje dilemmat handlar om Fritidspedagogers närhet kontra distans till barns praktikgemenskaper. Fritidspedagogerna strävar efter att komma nära barn, men får inte med självklarhet tillträde till barnens praktikgemenskaper. Pedagogerna väljer istället att inta en viss distans till det barnen är upptagna med. En del barn söker upp pedagogerna, medan andra

In document Fritidspedagogers handlingsrepertoar: Pedagogiskt arbete med barns olika relationer (Page 150-200)