Praktiska och konkreta arbetssätt är också en del i arbetet med nyanlända elever i skolorna. Därför vill jag lyfta fram hur deltagarna arbetar konkret och varför de arbetar på de sätten.
Teman
För att barnen ska förstå och lära sig av varandras kulturer jobbar deltagarna i A med olika teman i klassrummen. De ber barnen rita hur deras hem såg ut i hemlandet och diskuterar och jämför med hur det ser ut i Sverige. De har även teman som handlar om mat, vad för mat som äts i deras länder och i Sverige. Det är på detta sätt de jobbar för att få ihop det mellan de olika kulturerna.
... utifrån det temat ska de lära sig t.ex. hemmet, en massa ord om möbler, vad rummen heter och vad man kan göra hemma. Hela skolan jobbar med samma teman, från förskoleklass upp till nian. Och då är det inte såhär att så gör vi med Irakierna och så med Somalierna utan man kräver olika från barnen beroende på hur mycket de klarar. En trea kanske klarar av att skriva lite mera och har skolbakgrund men är det en trea som inte har gått skolan och inte kan läsa och skriva, de kan göra på ett annat sätt med bilder och så... man kräver inte lika mycket på det viset... (paus) men det beror inte på vilken kultur utan vad man kan och har för erfarenhet och gjort innan… (deltagare 1A)
Deltagarna i A berättar att deras uppgift är att ha en introduktion i närområden vilket innebär att de kommer ut till stadens centrum. Det tar med barnen till biblioteket och till skogen och så vidare. Deltagare B berättar att det har förekommit att han ber sina elever att baka någon kaka eller någonting annat de brukar äta i sina hemländer på deras högtider. För att senare ta med det till skolan och bjuda varandra, liknande ett knytkalas. Det har varit väldigt uppskattat. Det har till och med förekommit att de har bakat mycket och tagit med till skolan, vilket innebar att de fick äta kakor i flera dagar. Det är ett sätt att lära känna varandras kulturer och vad de äter i sina hemländer menar deltagare B.
Deltagarna i C jobbar med sina barn genom att träna upp olika ljud och fonem efter det svenska alfabetet. Att deltagare 1C kan arabiska är en fördel i inlärningen av det svenska språket. Hon kan säga samma mening på arabiska och sedan på svenska. Praktisk arbetar deltagarna i C även med att förklara vad till exempel begreppet tung och lätt betyder. De gör det genom att till exempel använda sig av en fjäder och en sten och därefter visa med miner och kroppsspråket hur tungt och lätt något är, då förstår barnen bäst.
7.5 Erfarenheter från hemlandet Krig och våld
Deltagarna i A berättar att de har mött på barn som har olika upplevelser av hemskheter från hemlandet. Det pratar om barn som har varit med om att någon har blivit skjuten eller använt våld. Det finns barn som inte har med sig sina föräldrar till Sverige vilket påverkar dem mycket. Det kan finnas många olika orsaker egentligen.
… jag vet en mamma som har varit här i två år och nu kommer hennes barn till henne. Då har barnet bott i Somalia i två år utan mamma och nu kommer barnen hit. Det måste kännas konstigt i sådan situation… (deltagare 2A)
Då har barnet inte sett mamman på två år och det kan förekomma att han glömt bort
mamman. Deltagare B berättar att det är möjligt att barnens föräldrar kan ha blivit våldtagna inför deras ögon. Det förekommer även att det blivit rånade, bestulna. I en annan skolgrupp som deltagare B hade hand om förekom det barn som hade upplevt att deras föräldrar hade blivit mördade inför deras ögon. Han berättar också att det förekommer flickor som lider av att de blivit omskurna, hur mycket de lider av det vet han inte precis för att det är svårt att prata om sådant med en man. Det handlar om intima saker, men det är också ett problem som förekommer menar deltagare B. Deltagarna i C berättar också om liknande saker. De berättar bland annat om en pojke från Tjetjenien som har varit med om bombexplosioner i hemlandet. Den pojken hade kramper i perioder.
Konsekvenser och symtom
Deltagarna i A berättar att det förekommer situationer där barnen har obehagliga erfarenheter med sig. Det är i omgångar och olika år som de möter barn som har blivit remitterade och tvungna att gå och prata med någon. Men om man tittar tillbaka så har det alltid funnits fall. Vidare berättar deltagarna i A att en del barn pratar om vad de har varit med om och på så sätt får utlopp för det. Det är inte alltid man ser på barnen när de mår dåligt. Den gruppen
deltagarna i A har nu är ganska vanliga, men de vet inte säkert. De ser ut att må bra i alla fall säger de. Deltagare B och deltagarna i C instämmer i att det förekommer bakomliggande
hemska upplevelser, men att det ter sig på olika sätt. Många av deltagare B:s elever vill inte
prata om problemet och håller det inom sig. Men visst förekommer det att de ser på barnen när de mår dåligt. Ibland känner deltagarna i A i likhet med de i C att det är svårt att veta vad barnen går igenom på grund av att det inte kan språket. Deltagare B uttrycker sig så här vid frågan om det förekom trauman bland eleverna:
…uuhja!! det har vi. men det förhåller sig olika. En del vill överhuvudtaget inte prata om det. Just nu har vi elever som har lagt sig så att säga och sjunkit in…
Vidare berättar att han att när elever inte har ork har de lagt sig ner på golvet och sjunkit in. De sover hela dagarna och vill inte resa sig upp. Lärarna vill prata med eleverna om detta, men det har gått så lång att de helst inte vill prata om det. Det kan hända att några öppnar sig och då tar de in föräldrarna och pratar tillsammans, det har hänt att lärarna har funnit hemska upplevelser i bakgrunden. Deltagarna i A har varit med om en pojke som har suttit inlåst i sig själv, där psykologen har blivit inkopplad. I likhet med deltagare B känner de att barnen vill helst inte vill prata om det, de sluter sig samman. Det har hänt att barn har blivit apatiska och
sittande. Deltagarna i C berättar också hur det haft elever som inte har lyssnat, fallit ifrån
konversationer och suttit i egna tankar. En del barn har även gråtit mycket utan någon märkbar anledning eller för att de ibland känner frustration över det svenska språket och kan inte göra sig förstådda.
Koncentrationssvårigheter
Deltagarna i A och deltagarna i C berättar att det har funnits barn som varit väldigt
okoncentrerade. Det kan ha utagerande beteende ibland. Deltagarna i A finner det svårt att
veta vad koncentrationsproblemen kan bero på, det kan nog vara för språket i somliga fall. Det är svårt att märka det i början, därför väntar det ett tag och ser efter i efterhand.
Hos deltagare B förekommer det också koncentrationssvårigheter bland hans elever. Det har hänt att eleverna inte varit närvarande och stänger av allt runt omkring sig när de sitter i klassrummen. Det har även visat sig finnas minnesfunktionsproblem bland några elever. Deltagaren B berättar:
… vi har även sett att eleverna inte kommer ihåg. De ser vakna ut och tittar och så vidare. Men efter att ha gått igenom en sak för femte gången och vi frågar så förstår de fortfarande inte. Även vissa enkla ord…
Då börjar man fundera hur minnesfunktionen egentligen är hos barnet. Det förekommer avskärmningar, som utagerande beteenden i likhet med vad deltagarna A berättar.
Posttraumatiskt stressyndrom
Deltagaren B berättar att han har haft en elev som led av posttraumatiskt stressyndrom. Eleven hade lågt blodtryck, pulsen var alldeles för hög, svår balans. Det är de typiska symptomen och det akuta för PTSD. Då berättar deltagare B att han fick agera snabbt och koppla in skolsköterska, psykologen och andra människor. Han berättar också att en sådan elev inte går att undervisa för att den inte är mottaglig överhuvudtaget. Det är inte vanligt att det förekommer PTSD hos eleverna men det finns. Återigen finns det elever som inte vill prata om varför de mår dåligt och lärarna kan inte tvinga dem menar deltagare B.
Befintliga resurser
Deltagarna i A tycker att det är svårt att hantera svåra situationer barnen upplever. Det är viktigt att vara lyhörd och som lärare försöka analysera deras avvikande beteende. När deltagarna A har haft barn som inte mått bra har barnet stannat hemma ett tag för att de inte klarar av att vara i skolan. I likhet med deltagare B menar deltagarna i A och i C att
föräldrarna blir inkopplade och de samtalar om barnet, ibland berättar föräldrarna om bakomliggande upplevelser och ibland inte men det gäller att ha en god kontakt med dem. Deltagare B berättar att det finns olika anledningar till varför föräldrarna inte vill öppna sig och det kan vara för att de tycker att saker och ting inte angår skolan. När det gäller att koppla in psykologen tar det oftast ett tag menar deltagarna i A och i C. Deltagare B berättar att på deras skola finns det ett elevvårdsteam som består av rektorn, kuratorn, skolsköterska och specialpedagog. Där får de stöd och hjälp med svåra fall, även deltagarna i C har ett
specialteam att vända sig till. Deltagarna i C berättar att ibland händer det att elever remitteras
till BUP (barn- och ungdomspsykiatrisk mottagning), som har speciell psykologisk hjälp för traumatiserade barn, eller så remitteras de till vanliga läkare. Deltagare B tycker i likhet med deltagarna i A och i C att det är svårt med elever som drabbas av olika symtom. Han berättar
att det inte heller är deras uppgift att rota alltför mycket i barns problem som psykologer gör. Vidare tycker han att det är farligt för att man inte vet vad som kan hittas hos barnet. Dels har intervjuläraren en rädsla för att det kan innebära att en process sätter igång och att det kanske blir svårt att hantera. Gemensamt för alla intervjulärarna är att de tycker att skolan har brist på
psykologer och kuratorer.
Några säger:
… där hade vi önskat ha större möjlighet att ta kontakt, för det finns för lite psykologer och kuratorer… (deltagare 1A)
… vi saknar kuratorer och psykologiska resurser. Då hade vi fått chansen att fråga mer också som lärare. Fråga om råd om vad vi bör avstå ifrån att fråga och så vidare... därför är vi rädda för att vi ändå inte kommer att få någon hjälp och vad är det vi kommer att sätta igång? det vet vi inte heller. Det är inte heller bra att tänka så för barnen men det är ett bekymmer, man vet inte vad det kommer att innebära för barnet…(deltagare B)
Avslutande synpunkter
Som avslutning på intervjun säger deltagare B att det är glädjerikt för barnen att komma till skolan. Sjukfrånvaron hos deras elever är mycket lägre än hos eleverna i ordinarie klasserna, det måste tyda på någonting? Deltagarna i A och i C uttrycker sig likadant, att barnen tycker att det är roligt att få komma till skolan. De är duktiga som klarar av att vara här trots att de inte förstår säger de. Deras elever avskyr lov i form av ledigheter. Det kan vara för att en nyanländ elev inte har mycket saker att leka med hemma. De är inte vana att ha spel och färger hemma. Deltagarna i A brukar uppmana föräldrarna att köpa sådana saker som till exempel pennor, sudd och färger så att barnen kan göra sina läxor hemma. Deltagarna i C tycker att deras arbete är stimulerande och givande. De brukar inte bara få elever som har det svårt, ibland händer det att vi får ”stjärnskott” vilket menas elever som är eliter och duktiga och det är roligt att följa upp.
8 Diskussion
I detta avsnitt kommer jag att presentera och sammanväva undersökningens resultat med uppsatsens syfte, frågeställningen och teoribakgrund. Undersökningen har under sin process haft en tydlig koppling till mina frågeställningar för att lättare kunna få svar på syftet med arbetet. Nedan kommer jag att knyta an mina slutsatser och bakgrunden för att visa vad jag har kommit fram till.
8.1 Resultatdiskussion
Det har varit intressant att veta hur viktigt det är med mottagandet av nyanlända flyktingbarn. I undersökningen visade sig att första samtalen med föräldrar och barn är viktiga och att det
alltid måste finnas tolk för att föräldrarna ska känna sig trygga i den information som ges av lärarna. I Skolverkets allmänna råd för utbildning av nyanlända elever (2008) står det skrivet om vikten av att skapa goda förtroendefulla relationer med föräldrar och barn, och att det bör ges en introduktion i skolans värdegrund, arbetssätt och mål vilket intervju- deltagarna gör rätt i. Intervjulärarna kartlägger även elevernas förkunskaper och läs– och skrivförmåga på olika sätt vilket är viktigt för undervisningen. Jag antar att det har sin grund i det råd som Skolverket (2008) har gett ut.
Det är intressant att Ds 2000:26 skriver om att utbildningsdepartementet gjorde en översyn med hjälp av barnkommittén om huruvida Sverige höll sig till FN:s konventions
bestämmelser. Det visade sig att i stor uträckning förhöll det sig så, men i min intervju uttryckte en intervjulärare att det finns ett problem med läroplanens värdegrunder i skolan. I läroplanen står att lärarna ska ha en kristen humanistisk inriktning vilket intervjuläraren anser faller platt i en mångkulturell skola med olika etnicitet. I det fallet är det lättare att hänvisa till FN konventionen i med att det inte kan förhålla sig på det sättet som står i läroplanen. Där ser man en brist med läroplanen i samband med FN:s bestämmelser om förhållningssätten. FN konventionen har bland annat ett krav att alla skolor bör vara offentliga för alla utan av det förekommer diskriminering av någon form.
Praktisk arbetssätt
Under uppsatsens process mötte jag begreppet interkulturell som innebär bland annat ett nytt pedagogiskt arbetssätt och synsätt på lärandet i undervisningen. Enligt Lahdenperä (2004) skulle det främja fred och förståelse mellan olika länder och folkgrupper. Borgström (2004) anser att interkulturell pedagogik lägger en stor vikt i förhållningssättet mellan de kulturella aspekterna. När jag frågade mina intervjudeltagare om det kände till begreppet interkulturell blev svaret väldigt svagt men genom deras berättelser om hur det förhöll sig mellan de olika kulturerna blev det klart för mig att de på ett tydligt sätt arbetar med ett interkulturellt förhållningssätt men att de är omedvetna om det. Enligt min tolkning genomsyrar de
interkulturella arbetssätten i deras verksamhet. Med interkulturell menas att man anpassar sin undervisning för närvaro av många olika språk och kulturer i klassrummet. Mina deltagare arbetar med att lyfta fram barnens kulturer genom att visa att elevernas språk och seder är lika viktiga som Sveriges kultur i klassrummet. Det uppmuntrar barnen att berätta och dela med sig av vad som finns för typisk mat i deras hemländer och startar teman och utställningar. Det tycker även Borgström (2004) är viktigt för att det ger en inblick och hjälper eleverna att
förstå varandras kulturer genom olika teman. Hon menar att genom ett sådant pedagogiskt arbetssätt utvecklas individen i en sociokulturell situation. Det finner jag vara en intressant aspekt för att det får mig att tänka hur viktigt det är att ta tillvara de olika kulturerna. Detta svarar även min frågeställning om hur lärarna arbetar tillsammans med nyanlända elever. Enligt Eklund (2003) fastslog riksdagen att Sverige skall präglas av en interkulturell
undervisning vilket gäller alla skolformer. En sådan undervisning skulle skapa förutsättningar för ömsesidig respekt och förståelse i klassen. Det jag finner med en sådan förutsättning är att det låter mycket bra på pappret men är svårt att hantera i ute verkligheten. Jag utgår från mina intervjudeltagares utsagor om hur deras elever brister i respekt för de andra kulturerna vilket är svårt att hantera. Dels för att min undersökning visade att mycket konflikter förekommer i skolorna. Det förekommer konflikter om hudfärgen, religioner, status, innebörden av respekt
osv. Det jag tyckte var intressant och förvånansvärt var det statustänkande och den hierarki
jag fann på en skola, där en viss folkgrupp var dominerande.
Fredriksson och Wahlström (1997) anser att eftersom Sverige har blivit ett multikulturellt samhälle har det medfört positiva och negativa utvecklingar i mötet med de olika kulturerna. Författarna menar att negativa kulturmöten som förekommer beror på att man tror och känner att ens egen kultur inte är i behov av andra kulturer. Det kan nog vara orsaken till att en viss folkgrupp har ett sådant förhållningssätt till andra kulturer enligt vad jag tror. Under arbetets gång har jag nått fram till att förstå hur viktigt det egentligen är med kulturer. Det stämmer det som Lahdenperä (2004) och Borgström (2004) säger att människan lär sig genom sin egen kultur och att vi är kulturbundna i den sociala världen, det vill säga att vi lär oss i mötet med den andre. Det är som Lahdenperä tolkar att”… Culture not only makes a difference in how we learn, it also makes a difference in what we learn…(s.23) ” Den punkten är viktig att lyfta fram hos lärare och pedagoger som arbetar med mångkulturella elever. Även om man har ett neutralt förhållningssätt till alla kulturer är det viktigt ändå att uttrycka sig med respekt och arbeta praktisk och konkret med de olika kulturerna. För att det är detta arbetssätt som verkar fungera bäst för barnen, så att de lär sig att förstå och sätta sig in i andras situationer.
Intervjudeltagarna försöker att arbeta gemensam för att eleverna ska acceptera varandras kulturer. Genom att själv ha en öppen syn för nya företeelser och ha en god kommunikation med eleverna kommer man långt. Det är viktigt att tänka på hur man förhåller sig till eleverna i en mångkulturell skola. Intervjudeltagarna berättar att genom att visa intresse för eleverna och ställa frågor om deras liv visar man att vi accepterar dem och vill lära oss av dem. Det är
även ett sätt att få kontakt och tillit från eleverna berättar intervjudeltagarna, genom att man engagerar sig. Det svarar på min fråga om hur lärarna förhåller sig till eleverna i en
mångkulturell skola.
Men hur ser barns situation ut när de blir tvungna att bryta upp från sitt hemland och börja om på nytt? Hur ser läraren på flyktingbarns situation? I följande stycke besvarar jag den frågan som är en av mina frågeställningar.
Trauman och koncentrationssvårigheter
När det gäller barns och elevers utsatthet anser Herbert (2006) att det inte finns många lärare som har erfarenhet av att ha arbetat med traumatiserade barn i stora grupper. Hon anser vidare att det finns risk att för lite kunskap kan orsaka konsekvenser. Det kan ligga någonting i det hon säger. I undersökningen fann jag att intervjudeltagarna blev bekymrade när jag tog upp frågor om barnens erfarenhet. Deras svar blev att de finner det svårt att hantera elevers svåra situation på grund av lite resurser och för rädslan att inte veta vilken process de kommer att starta. När det uppstår avvikande beteende hos eleven gör deltagarna så att de observerar och sedan letar information om vad eleven kan ha för problem. Det gjorde även Herbert (2006) vilket innebar att hon upptäckte PTSD (posttraumatiskt stressyndrom) hos sina elever. Jag antar att när man inte vet eller har erfarenhet över en viss företeelse blir följden att man söker