Komposition
Att betrakta som visuellt framskjutet på denna sida är den slideshow (3) som visas på sidans mittsektion. Detta beror dels på storleken men också på att det i och med slideshoweffekten händer något i elementet. Människors uppmärksamhet dras ofta till rörelse, speciellt om resterande delar av omgivningen är stilla (se Wærn m.fl., 2004) Att bilderna som visas föreställer människor, även då de inte möter modelläsarens blick, kan ses som bidragande till framskjutenheten.
Vidare kan även logotypen i headern (1) ses som visuellt framskjuten. Detta på grund av den orangea färgen på den annars vita headern. Till detta läggs sedan den funktion som gör att headern följer med läsaren nedåt vilket gör att den ständigt är i fokus i det visuella rummet. Även det faktum att logotypen är en del av det visuella rim som finns på sidan blir en resurs för att skjuta fram elementet. Även de andra element som är delar av det visuella rimmet (4, 5, 8, 9, 10) blir visuellt framskjutna, dock ej till samma grad som slideshowen och logotypen i headern. Detta gäller alltså de båda rubrikerna som är placerade mellan bildelement och löpande text och de tre blocken i höger sidomarginal.
Gällande de olika dimensionerna i det visuella rummet kan här en centrering av bildelementet ses som markant. Bildelementet och det som kan ses som med nära samband till bilden, element 4, 5 och 6, bildar ett slags kärna på sidan med resterande element i periferin.
Ideationell metafunktion
På Vård- och omsorgsprogrammets programbeskrivning realiseras handlingar med dels ”du”, modelläsaren, som aktör men även handlingar med utbildningen, ”programmet Vård och omsorg” som aktör. I det förra fallet kan meningen ”På programmet Vård och omsorg blir din arbetsdag aldrig tråkig då du hela tiden möter nya människor och situationer” fungera som exempel. Här är det aktören, som modelläsaren kan förstås som, som möter målobjekten, nya människor och situationer. Här konstrueras en roll för modelläsaren som aktivt handlande i mötet med nya människor. Den första delen av meningen är mer att förstå som ett tillstånd där arbetsdagen på vård- och omsorgsprogrammet som bärare tillskrivs attributet ”aldrig tråkig” vilket kan förstås som ett önskemål från den aktivt handlande modelläsaren. Exempel på där utbildningen kan ses som aktör är följande: ”Utbildningen ger dig också bra förutsättningar för att studera vidare på högskola och universitet”. Här ger utbildningen bra förutsättningar, som kan ses som objekt, till en mottagare, dig, som kan antas vara modelläsaren. Utbildningen på Vård- och omsorgsprogrammet realiseras som aktiv i givandet
31
av förutsättningar. Detta givande kräver dock en handlande modelläsare som ”studerar vidare”.
Modelläsaren attraheras av den för modelläsaren konstruerade rollen som handlande och därigenom aktiv. Modelläsaren anser möten med nya människor och situationer som viktigt i den kommande gymnasiala utbildningen. Efter gymnasiet vill modelläsaren studera vidare och detta är en anledning till varför denne väljer att gå Vård- och omsorgsprogrammet. Genom att gå Vård- och omsorgsporgrammet får modelläsaren bra förutsättningar för detta. Vidare beskrivs i den löpande texten (6) ytterligare attribut hos Vård- och omsorgsprogrammet som exempel på vad de goda förutsättningar som programmet ger kan leda till för modelläsaren. Olika typer av vidareutbildning exemplifieras genom att nämna ”polis, socionom, brandman, sjuksköterska, sjukgymnast eller arbetsterapeut”. Modelläsaren känner sig lockad av att kunna vidareutbilda sig till något eller några av dessa yrken. I bildelementet, slideshowen (3), finns två bilder som alternerar. I den första av bilderna (som exponeras när den vänstra rutan i bildelementets högra nederkant är markerad) finns en man och en kvinna avbildad. I denna bild, liksom i den andra bilden, realiseras en aktionsprocess där mannen är aktör och kvinnan är mål och armarna fungerar som en vektor dem emellan. På båda bilderna ser mannen ut att ta någon slags prov på kvinnan. Mannen är förutom aktör i provtagningen även, i bild nummer två, aktör i processen att skratta. Kanske kan bildelementet förstås som ett förtydligande av den löpande texten som följer under bildelementet på grund av de båda elementens närhet. I så fall kan bildelementet förstås som ett realiserande av hur en situation på en lektion på Vård- och omsorgsprogrammet kan se ut. En situation där producenten till sidan vill koppla det som står i den löpande texten (6) där utbildningen kopplas till attributet aldrig tråkig vilket kanske mannens skratt kan ses som ett förtydligande av. För modelläsaren konstrueras, ideationellt sett, en roll som handlande och sökande efter en sysselsättning som först och främst aldrig är tråkig. Modelläsaren är nyfiken på nya människor och situationer. Bilden attraherar modelläsaren som gärna ser sig själv i denna typ av praktiska lektionssituation där närhet till skratt är viktigt. Den relation som skapas mellan mannen och kvinnan genom vektorn i bilderna är även av vikt. Modelläsaren tycker att relationen till klasskamraterna är betydelsefullt.
Interpersonell metafunktion
Gällande bildelementet (3), som starkt visuellt framskjutet på sidan, skapas en distans till modelläsaren då det inte är relationen till modelläsaren utan relationen mellan de båda personerna i bilden som poängteras. Distansen skapas dels genom att mannen på bilden
32
ej ser på modelläsaren men även på grund av bildens kameravinkel. De båda bilderna har skurits vid midjan på de avbildade personerna. En sådan typ av skärning beskriver Björkvall (2012) som nära medelavstånd och konnoterande opersonlighet.
I motsats till distansen till modelläsaren som skapas i bildelementet skapas närhet i den löpande texten. Textelementets början karaktäriseras av frågor till modelläsaren. Frågor är enligt Björkvall (2012) tydligt kontaktskapande. Frågorna lyder: ”Vill du jobba med människor och hjälpa andra?” och ”Ett varierat och spännande arbete?”. Den första frågan adresserar modelläsaren och som nämnt tidigare gällande krävande kontakttyper är det meningen att modelläsaren acceptera sådana vilket modelläsaren också gör. Den andra frågan adresserar inte modelläsaren på samma sätt. Om frågan skulle inletts med exempelvis ’vill du ha’ hade så varit fallet. Frågans utformning gör frågan svår att förstå och svara på och blir således ett misslyckande i det eftersträvade kontaktskapandet som användandet av frågorna antyder. Resultatet av denna fråga kan alternativt bli en undran huruvida programmet verkligen ger ett varierat och spännande arbete om ’är detta’ läses in istället för ’vill du ha’. Detta undrar i så fall även modelläsaren. Denna mening som ett exempel bland flera på inkorrekt byggda satser på sidan påverkar konstruktionen av modelläsaren. Modelläsaren anser inte att denna typ av felaktigheter gör någonting.
I textelementet med löpande text skapas närhet till modelläsaren även genom bruk av du- tilltal. Exempel på detta kan ses i dels frågorna, dels i meningen ”[…] då du hela tiden möter […]” men även i det andra stycket i textelement 6; ”Programmet Vård och omsorg har inga inriktningar men du kan specialisera dig inom exempelvis […]” vilket följs av exempel på områden. De områden som sedan räknas upp står uppradade i en lista med ett > framför varje område. Genom att använda en lista istället för att skriva i löpande text minskar dock närheten till modelläsaren. Björkvall (2012) argumenterar för att parataktisk syntax minskar avståndet men att detta är beroende av kontext och målgrupp. Listformen kan dock ej ses som meningar. Här kan argumenteras för att listformen gör att personligheten i tilltalet till modelläsaren tappas1. Eftersom det endast är fyra områden som tas upp i listan och ingenting annat än dessa ord finns med där kan det antas att modelläsaren tycker att detta är bättre och enklare att ta del av än om områdena hade skrivits i löpande text. Tilläggas bör även att påståendet om att programmet inte har några inriktningar inte gör något för modelläsaren eftersom områden att specialisera sig inom räcker. Dessa områden poängteras ytterligare en gång i element 9. Där
1
En tanke är dock att större än-tecknen konnoterar till interaktivitet och de interactive signs/sites som Adami(2013) beskriver. Kanske på grund av programmeringskonnotationer. Om det hade varit så att dessa tecken verkligen hade lett till en annan sida, där områdena till exempel hade fått en djupare förklaring, hade möjligtvis personlighetsgraden ökat istället för minskat som när läsaren inser att dessa signs inte alls är sites.
33
under rubriken ”Exempel på yrken”. Områdena kanske inte kan ses som yrken men på grund av att områdena tas upp två gånger på sidan kan modelläsaren förstås som intresserad av dessa områden.