Organisationen som jag har förlagt min studie till kan, som i presentationen av fältet nämnts, beskrivas som en ren ungdomsorganisation. Jag och en av informanterna, Saga, talar lite om varför hon valt att engagera sig i just denna organisation. Hon berättar:
NN var det väl för att det, det finns flera organisationer som sysslar med internationella konflikter och det är en ungdomsorganisation och det finns liknande. Det finns FN-förbundet, det finns ungdomsföreningen och alla dom där. Men NN är den enda, ren och skär ungdomsorganisation. /…/ Just för att NN har mer det här inspiration, mycket lobbying och mycket sånt. (Saga)
Det som kännetecknar informanterna – och troligen majoriteten av medlemmarna i organisationen med tanke på organisationens karaktär – är att de vill vara ”praktiskt aktiva”. De vill göra något, och de vill själva bestämma vad det ska vara. Det informanterna vänder sig mot är att få ovanifrånkommande direktiv. Även Evelina och jag talar lite om varför hon har valt just denna organisation. Hon berättar att hon tidigare varit i kontakt med Röda Korset och Rädda Barnen. Anledningen till att hon inte ville engagera sig i sådana ”gigantorganisationer” är just att det i dessa finns starka strukturer och det är klart definierat vad medlemmarna ska arbeta med, och för. ”Och då sa folk: du kan göra det här eller det här eller det här, för det har någon annan bestämt att det är det här vi ska syssla med nu” (Evelina). Agnes talar om samma sak. Hon säger:
Och så ville jag göra lite mer kontroversiella saker än vad man får göra inom Röda Korset, det är på tok för mycket formalia för mig/…/ jag vet vad jag gör och varför, och det räcker där liksom /…/ och inom Röda Korset är det lite så att ’vi är så himla bra och vi vet det’ liksom. Fan, men då är det väl bättre att göra något bra av det liksom /…/ att trycka fina fyrfärgsaffischer är inte min grej. (Agnes)
Just det faktum att informanterna vill göra något själva, är någonting som kan ses tillhöra ungdomstiden. Det handlar om att ungdomar i allmänhet är mer utåtagerande, de vill ha snabba förändringar och arbetar hårt för det de tror på, något som poängterades i inledningen. I frigörelseprocessen från föräldrarna vill de inte ha direktiv rörande vad ska ägna sig åt, de vill inte bli tillsagda vad de ska göra. Det kan här vara relevant att dra paralleller till varför antalet förstagångsväljare och ungdomar i regeringspartierna minskar. Partipolitik kan ses begränsande, det är klart definierat var de står i olika frågor genom partiprogram et cetera. Detta kan ses lämna lite utrymme för egna initiativ. Det kan även vara lätt att inlemmas i ett homogent tänkande, vilket kan leda till att individens egen förmåga att agera och ifrågasätta går förlorad. Grupper som dessa kan vara positiva för personer som har ett behov av att känna en trygghet, de vet var gruppen står i olika frågor och de vet vad som kommer att hända inom en överskådlig framtid. För personer som själva vill handla och vara ”praktiskt aktiv” kan grupper som dessa emellertid ses vara begränsande. I diskussionen kring varför färre ansluter sig till regeringspartierna anser jag att även aspekter som dessa måste belysas för att komma fram till ett adekvat svar. Rena ungdomsorganisationer kan ses som något bra, då de ger en möjlighet till ungdomar att själva testa vad som är möjligt att göra och var deras gränser som individ går. Organisationen är en kollektiv institution, men den ger även en möjlighet för medlemmarna att pröva sina vingar. Agnes beskriver det på följande sätt:
/…/ och så var det just en organisation med unga, alltså unga som tar eget ansvar, du kan göra vad fasiken du vill. Det är du som gör det, det är ditt ansvar, du kan göra precis vad som helst. (Agnes)
Framtiden
Att engagemang är en livsstil för informanterna gestaltas inte enbart av den tid de lägger ner, eller att deras utbildning är kopplad till intresset för internationella och globala frågor. Även deras framtidsplaner pekar på denna slutsats. För att skapa en större legitimitet åt min konklusion om att engagemanget är en livsstil, måste det sätt informanterna ser på framtiden diskuteras.
I framtiden vill samtliga informanter arbeta med något som har med deras engagemang att göra. Erik skulle gärna vilja arbeta som journalist och han ser då sin roll i att lyfta fram ”ungdomsorganisationsvärlden” och visa på alla positiva saker som är förenade med denna. De andra informanterna vill däremot arbeta på en mer global nivå. Evelina svarar:
Alltså exakt vad jag gör i NN idag, men på ett professionellt sätt, hoppas jag. /…/Det är så himla lätt att säga konflikthantering och demokratiutveckling, då kan du jobba inom FN eller OSSE eller SIDA eller vad som helst. Svenska regeringen också. Men jag vill jobba inom dom här områdena och hemskt gärna så nära gräsrotsnivå som möjligt. Jag har inte alls någon ambition att sitta på nåt kontor och bestämma eller analysera alltför mycket. Utan känner att man gör något praktiskt. (Evelina)
Det som Evelina talar om är starkt kopplat till viljan att vara ”praktiskt aktiv”, som ovan diskuterats. Jag finner dock något komplext och ambivalent i dessa funderingar kring framtiden. Samtidigt som de önskar förända världsbilden, vill de arbeta för någon av de större organisationerna Dessa organisationer, anser jag, kan till stor del ses spegla och reproducera den orättvisa som finns i världen.