Respondenterna som presenteras nedan har påhittade namn. Deras ålder och varifrån de kommer stämmer dock med verkligheten. Karta över Afghanistan kan ses i Bilaga 4. Omar, 18 år, från Mazar-i-Sharif, norraAfghanistan.
Erfan, 17 år, från Ghanzni, södra Afghanistan. Safi, 17 år, från Kapisa, södra Afghanistan.
Ehsan, 18 år, från Ghanzni, södra Afghanistan. (Ingen tolk, därav mycket kroppsspråk och säkerställande av information.)
Muhammad, 17 år. Flyttade från Daikondi i Afghanistan till Iran när han var 9 år. (Ingen tolk, därav mycket kroppsspråk och säkerställande av information.)
Hussein, 17 år, från Maidan Wardak, södra Afghanistan. (Respondenten behövde använda mycket tolk.)
Saber, 17 år, från Kunduz, norra Afghanistan.
Drömyrken
Alla respondenter utom Hussein hade yrkesdrömmar. ”Vad vill du jobba med när du är vuxen?” frågade vi. Hussein svarade: ”Ja inte drömmer just nu.” Då ställde vi följdfrågan: ”Har du drömt om något yrke när du var liten?” Han sa:” Jag ville något bra i framtiden.” ”Vilket jobb är bra?” Undrade vi. ”En läkare kanske”, svarade Hussein.
Hur drömmar om yrken kan ändras och även vara någon annans vilja, belyste Safi:
Förut jag tänkte på att jag ska bli läkare för att min mammas mål att ”Du blir läkare”. Men nu jag tänker alltså, det tar mycket tid, kanske tio år man läser då, kan
bli läkare. Nu jag tänker att bli journalist. Men inte skriva i tidning eller någonting, nej, prata på teve, intervju, reporter man kan se. Reporter man kan gå till andra länder, utrikeskorrespondent.
Saber pratade om att ha ett yrke som huvudsaklig sysselsättning, och samtidigt arbeta med annat:
Jag ska arbeta med olika saker. Men den största är läkare som ska jobba med. Ja, drömmer eller önskar kunna jobba med. […]Ja, vid läkare jag ska bli konstnär och ha egna konst som tavla och teckningar. Och jag är en simtränare också samtidigt.
Fyra av respondenterna hade ännu inte bestämt riktning gällande yrken och framtid. Erfan var en av dessa:
Jag har inte bestämt exakt, men jag har två val att jag vill, någonting som är handläggare eller som chef någonting, jag vill jättemycket sådant. Eller polis, jag önskade när jag var liten.
Ehsan och Muhammad ville bli något inom musikvärlden. ”Jag tänker att jag ska bli sjungare… Ja sångare. Ja”, svarade Ehsan. ”Jag vill bli nånting om musik, vet inte exakt vad men, kanske en musiker eller”, sa Muhammad.
På frågan om vad respondenterna ville jobba med som vuxna, uppgav de: advokat; politiker; diplomat; handläggare; chef; polis; tevereporter; utrikeskorrespondent; musiker; sångare; läkare; konstnär; simtränare. Samtliga yrken hade hög status enligt respondenterna.
Förebilder
Gällande förebilder valde vi att inte särskilt fråga om föräldrar eller familj av respekt för respondenternas livssituation. Frågan löd istället: ”Har du någon vuxen som förebild?” Några av respondenterna blev osäkra på vad de fick svara. Ett exempel på det var Ehsans svar ”[…] jag har en känd person som. Han är sångare. Men han kommer från [namn på landet]. Kan jag säga det? […]” Vi sa att alla svar var tillåtna. Då fortsatte Ehsan: ”Han heter [artist-namn] Han är jättebra sjungare och han är jättebra spela musik. Omar frågade ”Om det är levande eller död, det spelar ingen roll?” Vi visade med vårt kroppsspråk att det inte hade någon betydelse.
Fem av respondenterna nämnde en förebild, två av respondenterna hade två förebilder vardera.
Ehsans och Muhammads förebilder var sångare. Dessa sångare är mycket kända i sin respektive genre. Ett annat exempel på en förebild med kändisstatus, är den fotbollsstjärna från Barcelona som Hussein nämnde. Ett tredje exempel är en konstnär som blivit ikon inom konstvärlden, och som var Sabers förebild.
Ledargestalter var för Omar och Erfan viktiga förebilder. Omar berättade om politiska ledare som gjort skillnad:
Det är en person som jag gillar mest […] Han var Afghanistans president och jag läste om honom mycket och så, han var jättesnäll mot människor och människor visste inte om honom, de tänkte att han var elak mot Afghanistan och så. Och sedan när han dog, så människor visste att det var en bra person, att ville hjälpa Afghanistan och alltså fixa Afghanistan på ett bra sätt. […]Finns fler personer så, det, för mig, det är en person jag har läst och jag har hört många gånger från olika människor och så det är bra personer, så finns en annan person som heter [namn på en ledare]. Så han är bra också, jag tänker på honom också, han var alltså, han var ledare för en folkgrupp och så han, ja, han hjälpte mycket och han ville, Han gjorde massa grejer för Afghanistan, för att, att ingen annan komma och vara illa mot Afghanistan och göra Afghanistan så dåligt. Det var han också. (Omar)
Erfan talade om en idrottsledare: ”Min tränare. Jag gillar jättemycket att jag blir en fotbollstränare också, nästan en som en chef för mig. Ja, han säger många saker som vi måste göra och träna så.”
Ett par av respondenternas förebilder var varken kända eller ledargestalter:
Vuxen, ja… Jag inte känner, men jag vet en kille som är, han är också afghan, men han är polis i Sverige. Och också jag, jag vill bli polis om jag blir vuxen och ska få jobb (Erfan)
Jo, jag har en kompis, […] Han bor i Sverige för tre år sedan. Han blev medborgare och har fått körkort också. Så han ska bli sjuksköterska man kan säga. Nu han praktik i sjukhuset. (Safi)