Principen om befogad tillit

Vid ansvarsfrågor som avser ren förmögenhetsskada ska i sammanhanget även principen om befogad tillit nämnas.196 Det är nämligen inte tillräckligt att tillit satts till viss inform-ation som exempelvis en årsredovisning utan tilliten måste även vara befogad.197 Princi-pen anses enligt litteraturen vara ett självständigt institut för att begränsa ansvaret och innebär att en avtalspart kan bli bunden av den tillit som hans eller hennes handlade skapat hos motparten.198 Om principen tillämpas krävs att kausalitetskravet är uppfyllt; alltså ska den skadelidande bevisa att denne faktiskt har fäst tillit till informationen.199 För personer som genom felaktig informationsgivning orsakat skada, torde principen innebära en slags räddningsfunktion mot ett allt för brett ansvarsområde. I förarbeten anses principens

ställ-193 Moberg m.fl., s. 186.

194 Moberg m.fl., s. 190.

195 Gullefors, s. 145.

196 Kleineman (1987), s. 467 f.

197 NJA 2014 s. 272 p. 20, mer känt som BDO-fallet. Se även Nerep m.fl., lagkommentar till 29 kap. 2 § ABL för en kortare redogörelse kring HD:s utläggning kring principen om befogad tillit.

198 Grönfors, s. 164.

ning medföra att endast den, vars tillit har varit befogad, kan få framgång med sitt skade-ståndsanspråk.200 Genom NJA 1987 s. 692 och NJA 2001 s. 878 har det bland annat fast-slagits att en skadelidandes befogade tillit till felaktig information är en av förutsättning-arna för utomobligatoriskt skadeståndsansvar avseende ren förmögenhetsskada.201 När det gäller skadeståndsansvar på grund av felaktig information innebär principen att endast den, vars tillit varit befogad, kan få framgång med sitt skadeståndskrav.202

5.4 Sammanfattning

Skadeståndsansvaret för revisorer gäller även andra former än bara genom uppdrag. Ska-deståndsansvaret kan aktualiseras när revisorerna arbetar som rådgivare, vilket medför att ABL sätts ur spel i sammanhanget. Skadeståndsansvaret delas in i två former, där den ena rör kontraktuella förhållanden och den andra förhållanden gentemot annan än avtalspart. Den första formen innebär en rådgivning som sker utan samband med revisorns gransk-ning och som tillhandahålls på kontraktsrättslig grund. För att skadeståndsskyldighet ska föreligga krävs nästintill samma krav som för skadeståndsbestämmelserna som framgår av 29 kap. ABL. Skillnaden är att det endast ska finnas ett uppdragsavtal, det finns alltså inget krav på att vållandet ska ha skett genom utförandet av uppdraget. Att ett uppdrags-avtal ska föreligga innebär att uppdrags-avtalet ska ha slutits på antingen muntligt eller skriftligt sätt. I särskilda fall kan det vara svårbedömt om avtalet är uttryckligt överenskommet eller inte, jfr NJA 1992 s. 243. Som ett konkret exempel kan tänkas att en revisor inom ramen för sitt revisionsuppdrag ger rådgivning med anledning av de iakttagelser som re-visorn gör under själva uppdragsförloppet.

Den andra formen handlar om utomobligatorisk skada. Av 2 kap. 2 § SkL framgår att i utomobligatoriska förhållanden ersätts ren förmögenhetsskada endast i samband med brott. Regeln utesluter emellertid inte helt och hållet möjligheten att utdöma skadestånd till tredje man då rådgivare varit culpös; ett exempel kan vara att en person har satt sin tillit till en rådgivare och därigenom har orsakat skada för tredje man. Två rättsfall av

200 SOU 2016:34 s. 73.

201 Se vidare kapitel 5.3 för en redogörelse av NJA 2001 s. 878. Se även NJA 2014 s. 272 (BDO-fallet) där domstolen anför att för frågan huruvida tillit är befogad och därmed skyddsvärd, måste det skiljas på vad som krävs för att påstådd tillit alls ska anses föreligga. Utgångsläget är att den skadelidande har bevisbörda att denne har fäst tillit till en viss sak eller händelse. Faktisk tillit bör i allmänhet kunna presumeras om det finns grund för att anse att en tillit av det slag som påstås är befogad (p. 28). Det ska noteras att principen om befogad tillit har en annorlunda formulering i BDO-målet jämfört med tidigare rättsfall och det är därför oklart i vilken mån ledning kan tas från tidigare rättsfall.

särskilt intresse hänförs till den så kallade befogade tilliten. Gemensamt kan de samman-fattas med att det finns ett visst utrymme att som rådgivare friskriva sig gentemot tredje man och den befogade tilliten, såtillvida att det i ett intyg framgår en ansvarsfrihetsklau-sul. Det är också av betydande vikt att inte pålägga en revisor en rådgivningsplikt som hotar ställningen som granskare.

6 Fokus på praxis – NJA 2017 s. 1101

6.1 Inledning

Av stor vikt för uppsatsens tema är NJA 2017 s. 1101. Rättsfallet illustrerar gränsdrag-ningsproblematiken avseende ansvarsfördelningen mellan bolagsstyrelse och revisor. I fallet diskuteras om en oaktsam revisor kan föranleda att ett aktiebolags ledning, trots att den ådragit sig medansvar enligt kapitalbristreglerna i ABL, kan få sin skada ersatt av revisorn med anledning av revisorers skadeståndsansvar i 29 kap. ABL.

6.2 Bakgrund

En revisor var revisionsansvarig i två bolag, varav det ena var ett moderbolag, det andra ett systerbolag (S-bolaget).203 År 2004 utsågs denne som revisionsansvarig för ytterligare ett systerbolag i koncernen (Q-bolaget). För de tre bolagen fanns en grupp bestående av fem personer som utgjorde styrelse för samtliga tre bolag. Av årsredovisningarna för rä-kenskapsåret 2004/05 framgick att Q-bolaget hade en fordran mot moderbolaget om cirka 2 mkr. Moderbolaget hade i sin tur en fordran mot det andra systerbolaget (S-bolaget), även den om cirka 2 mkr. Revisorn hade upprättat en revisionsberättelse som angav att S-bolaget saknade betalningsförmåga och att moderbolagets fordran mot systerbolaget hade avgörande betydelse för moderbolagets fortbestånd.204 Varken moderbolaget eller S-bolaget bedrev någon verksamhet. Samtliga tre bolag försattes i konkurs i oktober år 2006. Mot bakgrund av konkursen blev samtliga styrelseledamöter betalningsskyldiga enligt medansvarsreglerna i 25 kap. ABL med anledning av att de inte upprättat en kon-trollbalansräkning, jfr 25 kap. 13 § ABL. Styrelsen riktade i sin tur skadeståndsanspråk mot revisorn i enlighet med 29 kap. 2 § samma lag för att denne hade brustit i sitt yrkes-utövande då god revisionssed inte hade följts. Styrelsen menade att om revisorn väl följt seden hade styrelsen i sin tur upprättat en kontrollbalansräkning och således undvikit per-sonligt betalningsansvar för de aktuella skulderna i bolagen. I HD avslogs styrelsens yr-kande med anledning av att styrelsen dels inte ingick i det skyddade omfånget av intres-senter, dels inte hade utfört sina plikter enligt ABL.

203 Skälet till varför termen systerbolag används har den enkla förklaringen i att den anges i rättsfallet.