Principerna om barnets bästa och barnets rätt till delaktighet

Ytterligare ett syfte är att undersöka hur principen om barnets bästa och principen om barnets rätt till delaktighet kommer till uttryck i frågan om hemlig vistelseort i kammarrätternas domskäl. Till viss del har redan principen om barnets rätt till delaktighet i kammarrätterna redovisats i kapitel 6.4.3. angående barnets egen inställning som en grund för att hemlighålla barnets vistelseort för föräldrarna.

107 _{Kammarrätten i Jönköpings dom 6 november 2015 i mål nr 2524–15.} 108 _{Kammarrätten i Stockholms dom 19 december 2011 i mål nr 5404–11.} 109 _{Kammarrätten i Göteborgs dom 20 november 2007 i mål nr 4766–07.}

I femton av de trettiotvå granskade målen har kammarrätterna varken behandlat principen om barnets bästa eller principen om barnets rätt till delaktighet i domskälen.110 Detta utgör ca 47 % av alla mål som har granskats. I åtta av de trettiotvå granskade målen har kammarrätterna i sina domskäl berört både principen om barnets bästa och principen om barnets rätt till

delaktighet.111 Det motsvarar 25 % av de granskade målen.

I fyra av de trettiotvå granskande målen har kammarrätterna i domskälen beaktat principen om barnets rätt till delaktighet men inte principen om barnets bästa.112 Det utgör ca 13 % av det totala antalet mål som har granskats. Ett av de mål där barnets egen inställning beaktades i domskälen var i Kammarrätten i Jönköpings dom 18 december 2014 i mål nr 3378–14. Barnet hade i målet uttalat att hen inte ville att föräldrarna kände till vistelseorten. Domstolen

uttryckte sig på följande sätt:

”Mot bakgrund av vad nämnden anför angående [barnets] egen inställning till

hemlighållandet av hans vistelseort, samt vad som i övrigt har framkommit i detta hänseende, får det anses nödvändigt med hänsyn till vården att [barnets] vistelseort inte röjs.”

Här var domstolen tydlig med att barnets egen inställning utgjorde en grund till att vistelseorten skulle hemlighållas. Barnet fick inte endast framföra sin åsikt utan åsikten tillmättes även betydelse vid bedömningen. Det som emellertid inte framgick av domen var barnets ålder och mognad. Barnets åsikt ska enligt 36 § LVU tillmätas betydelse med hänsyn till barnets ålder och mognad. I Kammarrätten i Jönköpings dom 18 september 2015 i mål nr 1898–15 beaktade kammarrätten principen om barnets rätt till delaktighet och tog, till skillnad från det nyss nämnda målet, även hänsyn till barnets ålder och mognad. Kammarrätten gjorde i målet samma bedömning som förvaltningsrätten som i domskälen anförde följande:

110 _{Se Kammarrätten i Jönköpings dom 25 mars 2014 i mål nr 471–14, Kammarrätten i Jönköpings} dom 30 maj 2017 i mål nr 1258–17, Kammarrätten i Jönköpings dom 6 november 2015 i mål nr 2524– 15, Kammarrätten i Jönköpings dom 11 december 2009 i mål nr 1852–09, Kammarrätten i Jönköpings dom 3 februari 2010 i mål nr 3790–09, Kammarrätten i Jönköpings dom 20 januari 2009 i mål nr 3345–08, Kammarrätten i Sundsvalls dom 12 juli 2011 i mål nr 1122–11, Kammarrätten i Sundsvalls dom 1 november 2004 i mål nr 1674–04, Kammarrätten i Sundsvalls dom 5 december 2014 i mål nr 2749–14, Kammarrätten i Stockholms dom 19 december 2011 i mål nr 5404–11, Kammarrätten i Göteborgs dom 20 augusti 2013 i mål nr 3627–13, Kammarrätten i Göteborgs dom 4 januari 2016 i mål nr 6493–15, Kammarrätten i Göteborgs dom 20 november 2007 i mål nr 4766–07, Kammarrätten i Göteborgs dom 2 december 2008 i mål nr 5250–08 och Kammarrätten i Stockholms dom 7 juli 2016 i mål nr 3822–16.

111 _{Se Kammarrätten i Jönköpings dom 18 juni 2014 i mål nr 900–14, Kammarrätten i Göteborgs dom} 8 juli 2016 i mål nr 2634–16, Kammarrätten i Stockholms dom 23 mars 2017 i mål nr 1095–17, Kammarrätten i Jönköpings dom 17 december 2014 i mål nr 3067–14, Kammarrätten i Jönköpings dom 18 december 2014 i mål nr 3378–14, Kammarrätten i Jönköpingsdom 21 oktober 2013 i mål nr 1938–13, Kammarrätten i Sundsvalls dom 21 juli 2015 i mål nr 755–15 och Kammarrätten i

Jönköpings dom 16 december 2013 i mål nr 3090–13.

112 _{Se Kammarrätten i Göteborgs dom 24 november 2015 i mål nr 5206–15, Kammarrätten i} Jönköpings dom 18 september 2015 i mål nr 1898–15, Kammarrätten i Sundsvalls dom 2 december 2011 i mål nr 2521–11 och Kammarrätten i Göteborgs dom 4 januari 2016 i mål nr 6493–15.

”I målet har inte framkommit annat än att Sekretess A, som är 12 år gammal, uppnått en mognad som svarar mot hans ålder. Sekretess A har gett uttryck för oro och rädsla gentemot [pappan] och har varit konsekvent i sitt ställningstagande att han inte vill ha någon kontakt med sin far. Med beaktande av lagstiftningens barnperspektiv finner förvaltningsrätten att Sekretess A:s inställning bör respekteras.”

Utöver att barnets ålder och mognad uttryckligen beaktades i domskälen, så framhölls även barnperspektivet. Att barnets inställning bör respekteras med tanke på lagstiftningens barnperspektiv.113 I detta sammanhang, angående principen om barnets rätt till delaktighet, ska även ett mål som inte behandlade denna princip belysas, nämligen Kammarrätten i Sundsvalls dom 1 november 2004 i mål nr 1674–04. Detta med anledning av att

socialnämnden, i motiven till beslutet om hemlig vistelseort, anförde att ett av barnen hade uttryckt rädsla för att föräldrarna ska få reda deras vistelseort och därigenom söka upp de. Trots att socialnämnden hade framhållit barnens uttryckliga inställning i fråga så kunde det inte utläsas att kammarrätten beaktade åsikten.

Slutligen återstår fem av de trettiotvå granskade målen. Kammarrätterna lyfte i de målen fram principen om barnets bästa men inte principen om barnets rätt till delaktighet.114 Det utgör ca 16 % av det totala antalet mål. Ett tydligt exempel där domstolen argumenterade för barnets bästa är i Kammarrätten i Sundsvalls dom 10 november 2015 i mål nr 1500–15. Domskälen avslutas på följande sätt:

”.. det är tillräckligt att konstatera att situationen, som den faktiskt ser ut, innebär att det inte kan anses vara till barnets bästa att nu upphäva beslutet om umgänges begräsning och hemlighållande av vistelseort”.

Ytterligare ett mål där kammarrätten uttryckligen framhöll principen om barnets bästa var i Kammarrätten i Stockholms dom 7 juli 2016 i mål nr 3822–16. I domskälen anförde kammarrätten att det vid en intresseavvägning mellan barns vårdbehov och barnets och förälderns rätt och intresse av att träffas så ska barnets bästa placeras i främsta rummet.