Prioritera fritidshemmet

Hur intervjupersonerna prioriterar fritidshemmet i förhållande till den obligatoriska skolundervisningen ser olika ut i verksamheterna som beskrivs i intervjuerna. De flesta av intervjupersonerna är överens om att fritidshemmet har en viktig roll att fylla och att effekterna av ett välfungerande och tillgängligt fritidshem som möter elevernas behov

“sippra(r) ut” (8) även i skolan. Vid läsning av intervjuerna går det knappast att undgå att den obligatoriska skolan, med sin skolplikt och sina kunskapsmål, i många verksamheter har en högre prioritet än den frivilliga skolformen fritidshemmet:

Vi måste ju ordna skolan först, sen tar vi fritids. Och det tror jag också är naturligt att det är så för att skolan är… det är plikt, skolplikt. Alla barnen måste, vi har mycket krav på oss. Vi har mycket bör, ska och rättssäkra för elever och så. Där fritids är… inte en frivillig

verksamhet egentligen men det är en frivillig [verksamhet] på papper är det ju det. Deras uppdrag (fritidspedagoger) på Allmänna råd förut men nu också som en del av läroplanen. Där dom har tittat och satt sin touch på hur de har tolkat det som står i läroplanen (1).

En annan intervjuperson uttrycker att hen ser fritidshemmet som sitt “sorgebarn” (3), att det är en verksamhet som glöms bort. Tid och fokus läggs istället på elever och personal under skoltid, mellan 8 - 13. Det framkom att flera intervjupersoner möter och samverkar med fritidspedagoger under skoldagen men att de samtidigt har ingen, eller sparsam, samverkan med fritidspedagoger om fritidsverksamheten: “det går inte med en (specialpedagog) på 450 (elever) utan det som vi ser (på fritidshemmet är) när [det är] skolans elever och de råkar också vara fritidsbarn” (2).

7.3.1 Vara insatt i fritidshemmets styrdokument

Att fritidshemmet har ett eget kapitel i läroplanen (Skolverket, 2017) har alla

intervjupersonerna vetskap om men endast några har insikt i vilka läroplansmål fritidshemmet ska leva upp till. De flesta intervjupersonerna tror sig veta att fritidspedagogerna har fått

utbildning i och tillfälle att diskutera läroplanen. Intervjuperson 7 påtalar att hens rektor är drivande i arbetet med att implementera läroplanen för fritidshemmet och inte endast mot fritidshemspersonal utan även i samtal med lärarna på skolan. Att alla på skolan har vetskap om varandras uppdrag kan bidra till kunskap och respekt för varandras verksamheter. Intervjupersonen berättar om arbetet med implementeringen av fritidshemmets läroplan:

Just med kap 4 alla utveckling som ska ske i kombination med att man ska orka, stimulera elevernas utveckling och lärande och erbjuda eleverna en meningsfull fritid det är inte helt lätt (skratt) jag menar hitta nivån. Sedan är det lite hårfint. Om ni missförstår mig rätt, att det inte får bli skola en gång till. Det är mycket, och det som gör att det blir så utmanande och spännande verksamhet (7).

7.3.2 Att stärka fritidshemspersonalens status

Hur intervjupersonerna ser på fritidspersonalen och deras status i verksamheterna verkar skilja sig åt en del. Några av intervjupersonerna uppger att frågan om fritidshemmens och deras personals status är prioriterad. En intervjuperson berättar att rektorn tar upp fritidshemmets uppdrag och kap 4, Lgr 11, i möten med lärarna just för att påtala fritidshemmets uppdrag och få en samsyn, ”min rektor jobbar stenhårt med att ta plats att fritidspersonalen ska få ta den platsen. De har mycket kunskap och det är viktigt att vi använder alla våra kanaler och resurser, när vi pratar om olika elevgrupper eller specifika elever, den här skolan har bra samsyn” (7).

Intervjupersonerna 4 och 8 beskriver hur centralt fritidshemmet och dess personal är i

verksamheten. Ett utvecklingsarbete om tillgänglighet som pågår på en av skolorna utgår från fritidshemmet och “sipprar ut”(8) till skolan. Flera intervjupersoner lyfter sin strävan efter att skapa fler tillfällen för tvärprofessionella samarbeten mellan fritidspersonal och lärare: “Vi ser pedagoger, vi ser kompetens” (8). Även andra skolor har samma erfarenheter, att status höjs om man samverkar, och tar in allas kompetens oavsett verksamhet; “då söker vi kunskap hos våra pedagoger, vi särskiljer inte” (7). “Jag plockar in i möten en fritidspedagog eller flera stycken och då kan man ju ta upp specifika elever eller grupp” (4).

På en skola satsar de på att ta med fritidshemmet i ledningsgruppen för att skapa delaktighet och att få en helhetssyn på skolan. Vi har även sett exempel på lärare i fritidshem som har en

förstelärartjänst och en som har ett utvecklingsuppdrag för fritidshemmet. Alla satsningarna kan ses som exempel på sätt att stärka fritidshemmets status.

De flesta av intervjupersonerna berättar att arbetet som fritidspedagog inom deras verksamhet ofta innebär skiftande arbetsuppgifter under dagen. I sju av åtta undersökta verksamheter uppger intervjupersonerna att fritidshemspersonalen både deltar i den obligatoriska skoldagens undervisning samtidigt som de före och efter skoldagen har ansvar för fritidshemmets

verksamhet. Flera intervjupersoner uttrycker en stor respekt för fritidspedagogernas yrkeskunnande och uppdrag som de beskriver som komplext och många gånger krävande:

Just med kapitel 4 (i läroplanen) och all utveckling som ska ske i kombination med att man ska orka, stimulera elevernas utveckling och lärande och erbjuda eleverna en meningsfull fritid det är inte helt lätt! Jag menar att hitta nivån (7).

Några skolor verkar ha en lägre prioritet för att höja fritidshemmet, där olika hinder finns som gör att fritidspersonalens yrkesroll och status kommer i skymundan. Specialpedagogen kan ha en roll att fylla när det gäller hur verksamheten i stort ser på fritidshemmet:

Jag tror det handlar jättemycket om att hjälpa fritidspedagoger att bli trygga i sin yrkesroll för jag tror dom tycker att dom är värda samma sak som en lärare fast de har olika uppdrag (...) de har ett jättevärdefullt uppdrag men de har andra uppgifter. Deras uppdrag är lika viktigt (1).

Andra intervjupersoner menar att statusen för fritidshemspersonalen är en utmaning i deras verksamhet. Det kan handla om studiedagar då fritidshemsverksamheten håller öppet och som fritidshemspersonalen därmed exkluderas från eller andra förbiseenden från skolledningens sida: “fritidspedagogerna känner sig inbjudna med armbågen ibland … likvärdigheten i status och de bitarna det är en utmaning i sig tror jag” (3). En annan intervjuperson menar att: “det är en kamp för fritidspedagogerna hela tiden att få status” (2).

Ett hinder som lyfts fram av flera intervjupersoner i arbetet att höja fritidshemspersonalens status är motståndet hos fritidspersonalen själva att arbeta som fritidspersonal. Intervjuperson 1 berättar att hens upplevelse är att flera av fritidspersonalen i hens verksamhet hellre verkar vilja arbeta som lärare. Hen uppger att många fritidspedagoger tar arbetsuppgifterna under skoltid på större allvar än dem under fritidshemstiden vilka tillhör fritidshemspersonalens

huvudansvar. Intervjupersonen menar att fritidspersonalen inte använder planeringstiden rätt: “det blir mycket (planeringstid) fördelat till skoltid” (1). I intervjuperson 8:s verksamhet har det legat stort fokus på utveckling och fritidshemmen har stått i centrum. Hen beskriver en annan aspekt på motstånd:

Det kan finnas ett motstånd från fritidspedagogerna själva ... Det är mycket som sitter i väggarna, men det kan också vara personer som tycker det kan vara jobbigt, det är inte alla som kan vara öppna i sinnet och tycker det är roligt att få vara med. Det är tryggare och bättre att stå kvar med två ben i det gamla (8).

Några av intervjupersonerna lyfter att det råder brist på lärare i fritidshem. Denna brist kan bidra till att yrkets status sänks och därmed viljan att arbeta i fritidshem. Alla medverkande i studien berättar på olika sätt att de ser vinster i att ha utbildad fritidspersonal i verksamheten, en av dem säger: “de kan ju se saker på annat sätt när man har en kunskap” (5). Lärare i fritidshemmet, med sin universitetsutbildning i bagaget, uppges ha lättare att ta kontakt om det finns svårigheter eller funderingar runt elevgrupper eller enskilda elever. En intervjuperson formulerar: “det ingår i mitt (pedagogens) uppdrag (att ta kontakt med specialpedagogen) och det är inget fel på det, på mig” (6).