8.4 Idéutveckling
8.4.4 Problemet klarnar – ett koncept kan ta form
Jag var inte nöjd med det första systemet – någonting saknades, en eller flera insikter. Det första konceptet var utvecklat med en pragmatisk och förenklad syn på designprocessen. I efterstanken på det första konceptet funderade jag mycket på var och när man är som mest kreativ.
Det första konceptet hade fokus på det kollaborativa med huvuduppgiften att stödja dokument/skiss hantering i samband med diskussioner. Naturligtvis är situationer när vi arbetar med en problemställning tillsammans kreativa, och bilder och
skisser/skissande har en viktig roll i detta.
Att använda skisser och bilder i en konversation - att visualisera tankar och idéer, skapa öppningar/beslut i designförslag - har en speciell egenskap. Den att:
bildtolkningsprocessen och perceptionsprocessen, både (vanligtvis) förser oss med en omedelbar (preliminär) betydelse och förståelse (intuition) och (alltid) initierar en långsam/långvarig betydelseutveckling.
Tolkningsprocessen är en helt och hållit individuell process. De individuella omedelbara tolkningarna är naturligtvis en källa för idégenererande dialoger i de spänningar och aspekter, som uppstår mellan deltagarna. Men all den information som träffar våra sinnen kommer inte att vara tillgänglig omedelbart i situationen. Betraktar man en konversation där stora mängder information bearbetas i språk och i bild – begrepp, bilder och skisser dyker upp, försvinner och förändras - tycker jag också att det kan vara en idé att fundera på vad exempelvis perceptuella
selektionsprocesser (center – periferi), sublimal perception, minnesprocesser och så vidare kan betyda för idéarbetet i helhet.
44 http://www.daimi.au.dk/workspace/index.htm
Att detta perspektiv är grundligt undersökt i kreativitetsforskning står klart för mig genom mina litteraturstudier av ämnet. Men behandlingen av dessa psykologiska, alternativt kognitiva, besvärliga processer i teoribildning runt kreativiteten som mänskligt fenomen är allt annat än samstämmig och ”lösningarna” lika många. Boden har sin teori om ”Conceptual Spaces” och att kreativitetens kärna ligger i att bryta vår benägenhet att hålla sig inom den (konfirmationsbias46). Hennes strategi är att med datorers hjälp (AI) vidga eller bryta nya ”Concepual Spaces”.47
Smith och Carlsson har med ”preconscious processes”, ”percept genetic” och ”reconstruction” en processmässig syn på den kreativa individen som inte bara tar hänsyn till kreativitet ur enskilda problemsituationer utan ser kreativiteten som en människas personliga psykologiska sammanhangskedja48.
De Bono, och i viss mån Betty Edwards, har en ganska märklig tro på att mänsklig kreativitet är någon form av ett metodiskt framställt ”kreativt språng” som ett
fenomen av ”lateralt tänkande”. Denna syn beror kanske mest på att de Bonos teoribyggnad är lite väl mekanisk i sin konstruktion och blandning av
kognitivpsykologi och neurologivetenskap. De Bonos inställning till intuition som, något som inte går att förklara utan bara är att acceptera, ta emot och tacka för gör honom med automatik till min antagonist (se Praktisk intuition). Han påpekar dock på en viktig sak angående begreppet intuition när han menar att intuition verkar ha två betydelser. Den ena som insikt som en ”blixt från klar himmel” den andra som en omedveten påverkan av erfarenheter som uppenbarar sig genom känslor, varvid det senare är nära min tolkning av intuition49. Men det är klart, de Bonos kreativa
metoder är nog en betydligt bättre affärsidé än ”praktisk intuition”.
Om vad ”den sanna kreativitetens” teori är kan jag inte avgöra inom ramen för detta arbete. Men, insikterna om vår perceptions krumbukter och att intuitionen delvis (tolknings och betydelseutvecklingen av skisserna i samarbetssituationen) är åtskild från det diskursiva tänkandet (och därmed också språket) 50, vilket egentligen
46 Lundh Lars-Gunnar, Montgomery Henry, Waern Yvonne. Kognitiv psykologi, s. 157 ff 47 Boden Margret A. The Creative Mind
48 Smith, Gudmund J. W, Carlsson Ingegerd M. The creative process 49 de Bono, Edward. Verklig kreativitet s. 37
innebär att vi diskuterar andras skisser med preliminärbetydelser, gör att idéer om ett designverktyg i kollaborativt syfte handlar lika mycket om vad som sker med varje deltagare utanför dialogen som dialogen i sig självt. Jag anser att kollektiv kreativitet är möjligt men bara i ett perspektiv av att beakta de i kollektivet ingående individuella kreativa förmågorna som enskildheter. Alltså är det tydligt att ett system för att stödja idéverksamhet bör sträcka sig utanför designers arbetsmiljö.
Det individuella perspektivet gör att man måste bygga ett system inifrån designern och ut mot den kollektiva designmiljön - både i tid och i rum. I det första konceptet förutsattes att allt material – skisser och bilder - fanns på plats i systemet. Den förutsättningen kan därför inte längre anses giltig.
Exempel: I min bakgrund beskrev jag att mycket av den idéprocess som tog sig uttryck i mitt måleri, skede utanför ateljén i det att jag ständigt tecknade och skissade när så andan föll på, och att dessa skisser var aktiva kreativa element både i själva skissakten i ”fält” och framför allt när de hamnade i ateljén. Idégenerering handlar därför mycket om att ta tillvara på hela tillvaron.
Att ”hela tillvaron” är en del av designprocessen framgår med en viss tydligt i de intervjuer av MichaeI Hay och Conny Rickardsson, IKEA, som jag har gjort, men framförallt i min lilla etnografiska studie av hur Annalena Andersson (AD) IKEA
Catalouge arbetar utanför sin arbetsplats. Annalena sätter sig i princip varje kväll och reflekterar över den gångna dagens händelser och arbetar då med en form av
skissystem där hennes arbetsmaterial blandas med tankar från tågresan hem. Detta samlas i hennes pärm som i princip är en dynamisk mobil arbetsyta.
Figur 9: Annalenas arbetspärm med blandat material.
Jag har funderat mycket över hennes beteende och kommit fram till att den restid (ca 1 timme) som Annalena har mellan arbetsplatsen i Älmhult och vår bostad i
Kristianstad är en orsak till att Annalena känner sig inspirerad att arbeta lite till. Jag antar att den koncentrationsväxling som sker i och med resan skapar dels
(naturligtvis) tid att reflektera, dels möjligheten för omvärlden att strömma in utan att behöva attackera vårt tänkande med rationella sammanhang. Idéutvecklingen i ett sådant perspektiv påminner om ett upplevelseorienterat konstruktivt omedvetet dagdrömmeri.
Även Michael Hay och Conny Rickardsson vittnar om liknade beteenden. Efter en del lirkande med min intervjuteknik kunde jag komma förbi alla beskrivningar på IKEA’s formella designprocess och fråga om Michael och Connys idéaktiviteter utanför arbetsplatsen. Michael berättade, att det händer att tankar och idéer kommer när han är ute och går med sina hundar51. Conny menade att han ofta ”tänker bäst”
51 Intervju med Michael Hay maj 2002
när han går52. Conny svara på frågan om han har någon metod att ta med sina idéer in i designprocessen att han har testat en diktafon och att tala in sina idéer. Han menar dock att det inte var någon bra teknik – det kändes konstigt att prata med diktafonen. Conny har funderat på att skaffa en Tablet PC och prova om den tekniken kan tillföra något.
Ett gemensamt drag för mina intervjuade personer är att de berättar om sina idéer som små ”berättelser” innehållandes detaljer som inte är direkt relaterade till
designsituationen. Det borde betyda att den miljö eller kontext i vilken idén föddes är betydelsefull för att återkallandet av minnet.
Alltså, vad gör vi när vi behöver tänka. Antigent försöker vi fokusera, koncentrera oss mer, eller reser vi oss upp går en runda i vår förtvivlan över att ha fastnat – byter miljö.
9 Koncept
Konceptet bygger på idéer om designerns tänkande som ett flöde i vilket omvärlden ständigt påverkar kunskap, kreativitet och språk. Konceptet är avsett för kunskap och informationstäta miljöer med en målinriktad designverksamhet.