Ursprungliga idé skissernas ”dans” med dialogens som koreograf

att med hjälp av datorer förstärka pappersskissens egenskaper med de egenskaper som en digital kopia kan ge. Exempel på sådana egenskaper är digitalskissens möjlighet att vara transparant. Transparens är många gånger en önskvärd egenskap när man skissar. Betrakta ljusbordets egenskaper vilket är ett mycket vanligt redskap vid skissarbete. Att lägga ihop två skisser kan skapa nya intressanta bilder. I princip

går de att slå samman två skisser och skriva ut den ”nya” bilden och fortsätta skissa utifrån den. En sådan funktion kan aktiveras med penngränssnittet.

Egenskapen är att visa skissernas rörelse och förflyttningar som orsakas av designerns dialog på en storbildsdisplay. Det är designernas handlade, en del av kroppsspråkets semantik som samarbetsbordets positioneringssystem fångar, och som bildar nya mönster av skisserna. Skissdansen visas i realtid eller med en liten fördröjning på en storbildskärm i direkt anslutning till samarbetsbordet. Tanken är att skissdansen och oväntade nya bilder kan ha en perifer påverkan av deltagarna under dialogen. Exempelvis kan en AI i reagera på vissa typer av möten mellan skisser och påkalla uppmärksamhet. Skissdansen kan sparas i ett filmformat och lagras i skissystemet.

Figur 13: The Collective sketching table på examensutställningen våren 02

10 Scenario med ”System för de ännu inte tänkta tankarna”

på IKEA

Annalena (AD) sitter på tåget hem efter en lång dag med möten om katalogkapitlens ordning. Utanför kupéfönstret rusar landskapet förbi. I knäet har hon sitt skissblock och pennan ritar, utan att hon noterar det, kantiga rytmiska former. Ett fält med stora jättelika halmbalar sveper förbi utanför fönstret. Annalenas fokus skiftar och hon börjar arbeta lite halvt koncentrerat med att stuva om kapitelordningen. Annalena skissar med enkla kvadratiska former en enkel skiss på hur kapitlen hänger ihop. Tåget anländer till Kristianstads station och hon beger sig hemåt. Väl hemma sätter Annalena ner vid skivbordet, tar fram sitt arbetsmaterial och sitt skissblock. Hon vänder blad i skissblock och ritar ner kapitelordningen från den förra skissen som hon gjorde på tåget på den nya sidan. Den gamla var helt nerkladdad och knappt tydbar pga tågets rörelser.

Nästa dag på jobbet (27/2 -2002). Den första personen Annalena stöter på är coachen Conny Rickardsson. Annalena vill diskutera de nya idéer hon fick på tåget hem dagen innan med Conny. De går till samarbetsbordet och Annalena river ur skissen hon gjorde hemma vid skrivbordet och lägger upp den på samarbetsbordet. Annalena petar till aktiveringsrutan i skisspapperet vänstra hörn med sin skisspenna och en bild av samma skiss dyker upp på väggen vid bordet. Conny tar ett stort skisspapper som ligger och i ett pappersfack under bordet och petar till

aktiveringsrutan med sin skisspenna. De diskuterar ordningen mellan några kapitel. Conny vill flytta runt ordentligt och skissar på sitt papper samtidigt som han pratar. Samtidigt växer den skissen fram på skisspapperet framträder den på väggen. Annalena följer skissandet där. Hennes skiss ligger förskjuten 90 grader jämfört med Connys. Hon bryter Conny mitt i en mening och drar till sig hans skiss (den

projicerade skissen på väggen följer förflyttning i realtid). Annalena placerar Connys skiss (fortfarande förskjuten 90 grader) över sin egen. På väggen framträder en helt ny bild av de två sammansmälta skisserna. Det nya mönstret blir en ny utgångspunkt i dialogen.

Två dagar senare.

Conny sätter sig på sin plats. Han kopplar upp sin bärbara dator mot nätverket och loggar in. Han öppnar skissverktyget (en applikation) och söker i listan över möten. Han hittar vad han söker - filen AL – CR (27/2 -2002). Conny klickar på den och en film spelas upp. Det är hans och Annalenas skisser som rör sig i filmen. Conny drar i tidlinjen och filmen snabbspolar. Conny stannar när de två skisserna som blev en vändpunkt i diskussion framträder överlappade. Conny öppnar den bilden i Illustrator och korrigerar ett par detaljer, skriver ut nya bilden på ett skisspapper och stoppar den i sin väska.

11 Prototyputveckling

Prototypen till ” Collective Sketching Table” samarbetesbordet är utvecklad i samarbete med Niklas Nilsson Interaktionsteknologi Malmö högskola under våren 2002.

Collective Sketching Table kan beskrivas som ett lokalt positioneringssystem som kan hålla reda på ett flertal objekt positioner inom en avgränsad bordsyta. Tekniken bygger på att använda en billig webbkamera som avläsningskälla och låta den skicka bilder av bordets yta till ett datorprogram som tolkar bilden och räknar ut objektens positioner.

Programvaran ”BaskerTracker” som tolkar bilderna lånades av PaToolBox, ett projekt på Malmö Högskola. Denna programvara kan hålla reda på tre objekt positioner och orientering. Varje objekt kräver 2 olika färger. Objektets vinkel beräknas ut genom en jämförelsealgoritm mellan de två färgerna. ”BaskerTracker” skickar ett objekts läge enligt protokollet [objekt, x-koordinat, y- koordinat , vinkel]. Den första idén var att lysdioder ger en mycket distinkt ljuspunkt och detta borde vara optimalt för webbkamera att registrera och följa. Om kameran och

tolkningsprogramvaran dessutom reagerade på olikfärgade ljusdioder går det att urskilja flera objekt.

Ett bord med en halvtransparant glasskiva byggdes. Under bordet monteras en webbkamera för att avläsa glasytan. För att ge kameran optimala förutsättningar att se och urskilja de av ljusdioder skapade punkterna sattes kameran i ett slutet rum. På detta sätt kommer kameran att arbeta mot en yta där ett fåtal punkter mycket distinkt uppträder mot en enhetlig yta. Taggarna består av fristående små boxar med en eller flera ljusdioder som genomlyser den halvtransparanta ytan.

Figur 15: Bild tagen av kameran i bordet. De färjade bitarna är transparenta plastbitar

Efter prov visade sig denna lösning inte fungera då kameran inte reagerade på de färgade lysdioderna. Däremot reagerade kameran fint på de färger som uppstår när allmänbelysningen i rummet genomlyser färgat papper som ligger på den

12 Avslutande kommentar

Naturligtvis hade det varit extremt intressant att studera hur designers skissar men det blir tyvärr inte inom ramen för detta arbete. Dessutom anser jag, som jag tidigare påstått, att en stor del av tecknandet ligger i kunskapen ”att se”. Det betyder att vi lär oss ”bildspråket” av den miljö som vi befinner oss i. Detta är en erfarenhet från min konstskoletid där den gemensamma ateljén utgjorde en utbildande och pedagogiskt enhet.

Varför en så teknisk lösning på ett verktyg till ett intimt och känsligt hantverk som skissandet?

De frågorna måste man ställa sig när konceptet framträder med all sin tydlighet. Mitt svar: Som i så många fall av utveckling, idéer och visioner är det att se saker som ”som något annat”. Jag såg hela skissverktyget framför mig när jag fick syn på vad Anoto hade hittat på. Ibland bara måste man testa när det erbjuds ny teknik och se vad som händer…. stilla nyfikenheten en aning.

Rätt eller fel? Det är en sak som de tänkta användarna borde få yttra sig om. Men, inte för tidigt.

Vissa projekt mår inte bra av ett för stort sammanhang. Mitt skissverktyg är ett sådant. Min vision bygger på den outtalbara intuitionen – hur arbetar man med det kollektivt? Jag har knappt kunnat förklara det för mig själv och ibland har jag varit nära att ge upp.

Men nu skulle användarna in, nu när samarbetsbordet går att använda. I det här läget hade det inte gjort mig någonting alls om projektet hade backat till ruta ett. Och till slut: finns det verkligen ett problem att lösa?

13 Referenser

13.1 Litteratur

Arnheim Rudolf, Arts and Visual Perception. Berkeley & Los Angeles: University of California Press. 1974

Boden Margaret A. Dimensions of Creativity. Massachusetts: The MIT Press 1994. Boden Margaret A. The Creative Mind. London: Abacus 1996.

Brandt Jerker, Innovation och design – teori och praktik. (avhandling) Stockholm: KTH 1998

Edwards Betty. Teckna med konstnären inom dig. Borås: Bokförlaget Forum 1986 Eneroth Bo, Hur mäter man ”vackert”?. Natur och Kultur. 1992.

Fogtdals konstlexikon, Köpenhamn, Förlaget Palle Fogtdal A/S. 1988 de Bono Edward. Verklig kreativitet. Malmö: Skogs Grafiska AB, 1994

Larsson Ulf. Människor, miljöer och kreativitet. Stockholm: Nobelmuseet 2001. Lundequist Jerker, Om designteorins uppkomst, (artikel) Nordisk Arkitekturforskning nr 4, 1992

Lundh Lars-Gunnar, Montgomery Henry, Waern Yvonne. Kognitiv psykologi. Lund: Studentlitteratur 1992

Löwgren Jonas, Stolterman Erik, Design av informationsteknik. Lund: Studentlitteratur 1998

Preece Jenny, Human – Comuter Interaction, Essex, UK: Addison Wesley. 1994 Sandström Sven Intuition och åskådlighet. Stockholm: Carlsson Bokförlag 1995 Schön Donald. The reflective practitioner. USA: Basic Books 1983

Smith Gudmund J. W, Carlsson Ingegerd M. The creative process. Madison, Connecticut: International Universities Press, Inc. 1990

Digital Creativity 1999,Vol.10 ed. Colin Beardon Lone Malmborg

13.2 Webbsidor

http://www.otmtech.com/vpen.asp http://depts.washington.edu/napkin/

Bilagor

IKEA intervjuer

För att söka svar på frågan om intuitionens roll för den kreativa förmågan ville jag genom intervjuer av personer som arbetar i sådana situationer där det ställs höga krav på skaparförmåga, skapa mig en mångfacetterad bild av hur människor uppfattar sitt idéarbete.

För att undersöka detta har jag intervjuat personer på IKEA som är knutna till katalogproduktion. IKEA´s katalog tillhör en av världens mest välkända

möbelkataloger och den sprids över stora delar av världen. Katalogens primära syfte är att sälja IKEA´s sortiment av möbler och inredningsaccessoarer, men den

fungerar även som en inspirationskälla för inredningsintresserade. IKEA varumärke står för möbler med god design, och till ett pris som dom flesta människor har råd att köpa.

I intervjuerna inriktar mig huvudsakligen frågor som rör koncept och idéer som till katalogen. Jag har försökt att undersöka den kreativa processen ur två perspektiv. Det första perspektivet är det kollektiva och det formella arbetet. Det faktiska arbete som bedrivs på arbetsplatsen och där det finns formella mål som är dokumenterade. Det andra perspektivet är det individuella kreativa arbetet där jag intresserar för dels personernas idéarbete och dels deras användning av hjälpmedel i sitt arbete. Jag vill även komma åt en mycket personlig sida av processen i hur personerna tar emot det gemensamma ”kreativa materialet”56 och arbetar vidare med det i olika delar av processen.

Urvalet av personer är sådant att det är en vertikal undersökning där personerna har olika roller i det kreativa arbetet. Detta är särskilt spännande eftersom de har ett gemensamt mål eller koncept.

Det personer jag valt ut är, om man räknar uppifrån (koncept) ner till produktion, Michael Hay IKEA Concept, Conny Rickardsson (creative manager) IKEA catalogue AB och Anna Lena Andersson (AD) IKEA catalogue AB.

56 _{Det kreativa materialet är min benämning på ett gemensamt problemområde. Detta material är det}

De gemensamma frågorna som jag ställt till alla de intervjuade är: Vilken funktion har du i processen?

Med denna fråga avser jag att får reda på vilken formell roll personen har i processen.

Vilka metoder användes du dig av i designprocessen? Här inriktar jag mig på arbetets utförande.

Vilka tekniska hjälpmedel använder du?

Frågan är relaterat till fråga 2 men avser datoranvändning och andra digitala hjälpmedel. Jag vill bl.a. veta om och hur PDAer, bärbara datorer, mobiltelefoner, och annan utrustning används av personen i fråga. Det kan vara intressant att veta om det finns en relation mellan val av och användning redskap och nivå av

abstraktion av det ”kreativa materialet”

Jag har medvetet infogat de mer personliga frågorna om idéarbete och det kreativa tänkandet i de huvudfrågor jag ställt. Detta av flera anledningar, dels tror jag att det kan upplevas lite obehagligt och utlämnande att besvara sådana frågor om de ställs enskilt, dels är jag ju intresserad av det kreativa arbetet i relation till deras yrkesroll. Jag vill också att de intervjuade skall tala fritt om sitt skapande. Det borde ge en bra bild av det kreativa tänkandet

Michael Hay IKEA CONCEPT

Michael Hay sitter i toppen på den kreativa processen. Michaels primära uppgift är att arbeta med konceptutveckling och strategi inom IKEAS organisation. Eftersom Michael arbetar med flera avdelningar exempelvis IKEA catalogue, IKEA retail och IKEA systems, har han en holistisk bild på IKEA som företag. Till Michael

huvuduppgift hör att få de olika avdelningarna och delarna inom IKEA att arbeta mot gemensamma mål. Avdelningarna arbetar som Michael säger ”i djupled inom sina

områden”, och Michaels uppgift är att binda samman avdelningarna på en konceptuell nivå.

Michaels arbetsmetod är att hålla workshops på de olika avdelningarna eller med deltagarna ur flera delar av organisationen. Han kallar dessa workshops för

”talkshow” där deltagarna fritt diskuterar utifrån en ”tanke” eller en idé. Det möjliggör att koppla ihop och samla mål över organisationsgränserna. Michaels roll är att samla kunskap och idéer från personerna som finns i rummet. Han är som ”en sekreterare och som växeltelefonist samtidigt”57 där han noterar och kopplar ihop de olika idéerna som kommer upp under talkshowen. Jag skulle vilja beskriva Michaels roll som moderator i en idé process. Han kreativa arbetet ligger på en hög

abstraktionsnivå. Michael har en mycket svår uppgift som ställer höga krav på professionalism där det krävs att han avväger sitt eget idé genererande mot de idéströmningar som finns hos deltagarna. Idéarbetet i talkshows kan ses som kollektiv målinriktad idé utveckling som är snarlik brainstormsessioner där intuition och associationer är bärande element i processen. Resultaten från workshops renderar inte i formella beslut eller dokument som har en reglerande funktion utan det är deltagarnas upplevelser i samband workshopen som är viktiga. Ibland arbetar Michael vidare med resultaten och då kan resultaten redovisas i artiklar eller andra mindre formella dokumentationer.

På min fråga hur Michael arbetar med sina egna idéer svarar Michael att han

använder ganska primitiva metoder. Han skriver ibland ner sina idéer eller använder digitalkamera. Han säger också att bra idéer kommer man ihåg – ”minns man inte idén har den inte heller tillräcklig energi”. Han berättar att han använder en ganska svårbemästrad metod för att arbeta förutsättningslöst med idéer, både sina egna och andras. Inför workshopen (i direkt anslutning) sätter han sig ner och skriver

förutsättningslöst ner lösryckta meningar och tankar allt eftersom de dyker upp och skapar på så sätt en mindmap med utgångspunkt i den miljö han befinner sig i. På detta sätt tvingar han sig att omsortera sina tankar och tillför stämningen i rummet som en aktiv part i tankearbetet. Han använder situationen bättre då han känner att han lösgjort sina tankar och han lyssnar bättre på oväntade riktningar som kan komma upp under workshopen. Detta tolkar jag som att Michael i mycket hög

använder av sin intuition för att skapa en dialektik mellan sitt eget tankearbete och deltagarnas språkligt uttryckta tankar och att denna dialektik är den drivande kraften i workshopen. Michaels kreativa redskap är just intuition och skissarbete som

möjliggör samexistensen av en stor mängd idéer och riktningar och där varje riktning är erbjuder vädefulla möjligheter.

Michael berättar att de använder whiteboard mycket under dessa talkshows. Den är bra för ”att den är ruff och förändringsbar”. Michaels ordval ”ruff och förändringsbar” tyder jag som att han menar att det skissartade öppna bildskapandet på tavlan är en förutsättning för att hålla det öppna idéarbetet igång. Till saken hör att Michael är art director och är van vid att arbeta med bilder. Det märks tydligt i hans sätt att teckna där bilderna har en skicklig tecknares utseende och under intervjun använder många gånger till whiteborden som hänger i rummet för att skissa och förklara.

Michael använder MS PowerPoint till sina presentationer.

Sammanfattning Michael Hay

Michael Hay arbetar på en hög abstrakt nivå i den kreativa processen. Han arbetar med en form av kollektiv idéutveckling i workshopsform där han genom grupparbete bearbetar IKEAS koncept i olika delar av IKEAS organisation. Bilder och skisser har en betydande roll vid dessa workshops där framför allt whiteborden användes som ”skissmaterial”. Han använder inga direkta tekniska hjälpmedel i sitt kreativa arbete. I det personliga idéarbetet har Michael med sin långa erfarenhet inom området en väl utvecklad förmåga att bedöma och bearbeta sina idéer utan att vara beroende av varken teknik eller plats.

Conny Rickardsson. Creative manager. IKEA CATALOGUE AB

Conny är en creative coach på IKEA Catalogue AB. Connys arbetsuppgifter är att säkerställa den kommunikativa kvaliteten på IKEA katalogen. Det kommunikativa

budskapet är fastlagt mellan IKEA Catalogue AB och deras kund innan årets katalogproduktion startar.

Kollaborativt arbete

Conny har mycket kontakter med de AD som han coachar. Det rör sig om både fastlagda möten och tillfälliga då någon AD har designfrågor eller designproblem. Conny arbetar mycket med skisser då de flesta problem rör layoutfrågor i katalogen. Conny använder de normala tekniska hjälpmedlen som finns inom grafisk

produktion. Han arbetar mycket med sin bärbara dator.

Frågor om det individuella idéarbetet:

På frågan om var och när Conny upplever att han har sitt idéarbete svarar han: ”Idéer kommer när jag går – eller är på väg någonstans”

Conny har provat att använda fickminne för att komma ihåg idéer. Dock gillade han inte att ”tala in idéer” i en maskin. Conny tänker eventuellt skaffa en Tablet PC.

Utvärdering och resultat av intervjuer

Jag insåg att jag förmodligen inte har den intervjuteknik som krävs för att nå in på det djupaste individplanet. Det skulle förmodligen krävas stora kunskaper om

psykologi för att fullt tillförlitliga svar. Min undersökning av IKEA är således inte av ett vetenskapligt värde där bevis kan stå som fulla argument. Jag använder däremot resultaten som underlag för att utveckla och korrigera detaljer i mitt koncept.