Professionellas förhållningssätt utifrån erfarenheter och kunskaper

Ännu ett återkommande tema blev coacherna och vägledarnas förhållningssätt till deltagarna på Jobbcentrum som är utformad efter deras egna erfarenheter och kunskaper, från tidigare deltagare som blivit självförsörjande efter stöd från dem. Flera av informanterna berättade hur enstaka situationer med deltagarna gjorde ett avtryck på dem. Dessa avtryck beskrevs vara ett motiverande utgångspunkt för arbetet med nya och mer krävande deltagare. Informanterna lyfter även upp vikten av det egna ansvaret för deltagarna på Jobbcentrum, trots att coacherna och vägledarna stöttar och arbetar tillsammans med dem är det egna ansvaret central för ett lyckat inträde och en stabil ställning på arbetsmarknaden. Utifrån intervjumaterialet kunde vi tolka att coacher och vägledare på Jobbcentrum har en öppen och positiv syn på deltagarna i syfte att skapa en god relation och en gemensam tillit med deltagarna. De är även empatiska och förtroendeingivande men samtidigt så kan de vara krävande. Detta för att bibehålla ett förhållningssätt gentemot deltagarna som inte blir allt för personligt. Informanterna beskriver att en stor del av detta arbete kräver en

professionalitet:

Min inställning har jag lärt mig, om jag är positiv och öppnar upp för en diskussion så visar jag personen under mötet att det finns möjligheter. Det får personen att tänka på de möjligheter som finns som personen inte kände till. Att jag som vägledare har tillgångar till vad denne behöver och att jag kan behandla deltagarens svagheter eller problematik. Att jag kan sätta ramar som deltagaren bör anstränga sig efter (Vägledare 3).

Citatet ovan kan tolkas som att informanterna talar utifrån erfarenhet och införskaffade kunskaper som uppkommit utifrån sin yrkesroll. Många professionella utgår från sitt eget

förhållningssätt och handlingsutrymme, vilket gör att de agerar utifrån erfarenheter som de vunnit under åren. Vägledarna och coacherna har genom att ha lärt sig olika tekniker stöttat deltagarna i att skapa sig nya tankesätt. En liknande slutsats framkommer inom tidigare studier. Att professionella ska vara styrande för att deltagaren inte ska tappa sig själv i processen. Deltagarna ska samtidigt främjas till att ta ett större ansvar (Askheim & Starrin, 2017). Informanterna upplevde att hårdare krav på deltagarna ökar motivationen och självkänslan. Ett brett handlingsutrymme hjälper till att veta hur man ska hantera

deltagarnas behov på ett sätt som gynnar dem. Genom en trygghet i processen kan deltagarna nå målet som innebär egen försörjning. Informanterna lyfter fram att de inte innehar

fördomar mot deltagarna när de tar kontakt och ber om hjälp, utan att de ger deltagaren bekräftelsen och försöker förmedla att de finns där för deltagarna. Detta är något som kan problematiseras utifrån att vägledarna och deltagarna även uttrycket sitt perspektiv att yngre deltagare är lättare att motiveras. Detta kan förstås skapa en fördom gentemot nya deltagare. Att de som är yngre möts med större förhoppningar om att komma in i arbetsmarknaden. I och med att vägledarna och coacherna försöker ge bekräftelse till deltagarna när de ber om hjälp, har de upplevt att detta är en anledning till varför många deltagare upplever trygghet i sin kontakt med sin vägledare och coacher som enligt Payne (2015) ger deltagarna en

förutsättning till egen kraft och styrka. Dock framkom det även från intervjumaterialet att vissa deltagare inte frågar efter hjälp när de exempelvis upplever svårigheter med cv- skrivandet, vilket i sig har försvårat arbetet med dem.

6.4.1 Handlingsutrymme och dess begränsningar

I materialet lyfts ännu en utmaning som talar för hur makten och handlingsutrymmet kan påverka och begränsa arbetet inom Jobbcentrum. En av informanterna beskriver olika situationer som kan begränsa deras handlingsutrymme och makten som de innehar:

Ja, det finns flera saker som kan begränsa vårt arbete. Det är allt från våra befogenheter och resurser. Exempelvis har vi många utländska deltagare som vi inte känner deras kultur allt för väl, det kan göra att vi hamnar i någon slags kulturkrock när våra uppfattningar inte möts. Det kan också vara att vi inte har tillgång till många tolkar som till och med är svåra att få tag på. Vad jag gör i sådana fall är att jag läser på helt enkelt och försöker arbeta utifrån det (Vägledare 5).

Det kan förstås vara en begränsning i arbetet med att få deltagarna till egen försörjning. Ovanstående citat påpekar att resursbrister är något som vägledarna och coacherna ser försvåra arbetet med deltagaren, dels handlar det om begräsningar i bemötandet som uppstår på grund av kulturkrocken och dels om brist på tillgång till tolkar. Resurserna ska delas rättvist särskilt när det gäller tolkar, detta med anledning av att informanterna har svårt att förstå deltagare som inte pratar bra svenska. Det kan skapa ett förhinder med arbetet med deltagarna. Med avstamp i citatet har informanten lyft fram att hen läser sig på dem olika kulturerna som deltagarna kan ha. Detta tolkas även skapa en starkare relation till deltagarna med anledning av att vägledaren och coacherna skaffar sig mer information om deltagarnas kultur. Men trots detta arbetar vägledarna och coacherna med ett begränsat handlingsutrymme som oftast styrs av begränsade befogenheter och resurser. Med

begränsade befogenheter syftar vi på att Jobbcentrum är en verkställande verksamhet, vilket innebär att personalen inte har befogenheter till att besluta om något utan följer för det mesta efter beslut ifrån handläggarna från ekonomiskt bistånd. Detta kan begränsa handlingsutrymmet då arbetet med deltagarna är till en viss del begränsat. Resonemanget ligger i linje med tidigare studier, som likades understryker att professionella ska ha en medvetenhet i hur maktförhållanden kan begränsa deras handlingsutrymme. Samtidigt som de tar en ställning till vilket stöd och vilka åtgärder som delgararen kan gynnas av (Teir, 2016). Detta innebär även att professionella har en maktposition gentemot klienterna som påverkar deras arbetsuppgifter:

Ja, många deltagare som jag har är också aktuella på försörjningsstöd. Jag har varit med om att deltagare skäller på mig när de får avslag på sin ansökan då de tror att det blev så pga. av min rapportering till handläggaren. Många deltagare kommer också och säger att ”jag är här för att inte få avslag på ekonomiskt bistånd”, min uppgift här blir att skapa ett intresse för att personen ska utnyttja möjligheten och vilja jobba på sig själv (Vägledare 5).

Detta är förenligt med den tidigare forskningen som också belyser hur avslagsbeslut kan kopplas till att människor inte finner ett intresse i att delta på olika arbetsmarknadsåtgärder (Nybom, 2014). Flera av informanterna upplever att deltagarnas motivation ligger främst på deras rätt till ekonomiskt bistånd. Med avstamp i citatet upplever informanten att en del deltagare känner sig på tvingade av att delta på Jobbcentrum utifrån deras ekonomiska bistånd. Persson (2011) beskriver att verksamma inom sådana verksamheter som

Jobbcentrum kan inneha en dubbel roll som de ska förhålla sig. Dels är det en roll gentemot ledningen och dels en roll med deltagarna. Detta kan tolkas att vägledarna och coacherna behöver navigera sig i deras handlingsutrymme för att lyckas förhålla sig till bägge rollerna.