Resultatdiskussion

7.1.1 På vilket sätt arbetar socialarbetarna för att stärka arbetslösa ställning

på arbetsmarknaden utifrån deras professionalitet?

Motivationsarbetet är en central del för socialarbetarnas arbete på Jobbcentrum med att stärka arbetslösas ställning på arbetsmarknaden. Deltagarna har ett omfattande behov av arbetsmarknadsåtgärder för att kunna skapa sig eller stärka sin ställning på

arbetsmarknaden. Resultatet visade att arbetslösa oavsett bakgrund är en prioriterad grupp i Jobbcentrum. Flera bedömningar har framkommit som stärker och stöttar deltagarnas motivation till att söka arbete. Enligt informanterna ska deltagarna motiveras till att få en stabil och rutinmässig vardag som gör att de når egen försörjning. Vad deltagarna värderade högt var att skapa ett socialt sammanhang, oftast genom ett arbete. Ett arbete kan ge

möjligheten till att hålla individen aktiv och känna sig kunna bidra med något till samhället, vilket tillgodoser individens behov av acceptans. Utifrån vårt resultat kunde vi se likheter med Bandura (1997) förklaring av att en stärkt självförmåga är en del av motivationen, vilket flera arbetssökande saknar. Enligt informanterna motiveras deltagarna genom ett förändrat tankesätt, där de uppmuntras till att ha tillit till sig själva och till sina egna resurser. Det framträdande draget som gör vårt resultat unikt är vikten av samarbetet mellan coacherna och vägledarna och deltagarna. Forskningen pekar även på ett gynnsamt drag av skapandet av en relation med deltagarna (Dustmann & Fabbri, 2003; Biswas-Diener, 2009). Vår studie synliggör detta genom att kasta ljuset på själva samarbetet och vad den bidrar till. Då

samtliga informanter har visat ett engagemang i att få alltfler människor till arbete har de lagt ett omfattande fokus på att bygga upp en relation med deltagarna. Vägledarna och

coacherna har på olika vis utgått från sina egna erfarenheter om vad som kan vara gynnsamt för respektive deltagare. Dels omfattar byggandet av en tillit från deltagarens håll och dels handlar det om ett gemensamt arbete med deltagaren.

I samband med studien har Empowerment, Self-efficacy och handlingsutrymme visat sig vara av betydelse i relation till resultat och analysdelen. Empowerment lyfter den positiva synen på människan där den enskilde ska vara motiverad och aktiv för att lyckas uppnå sina mål. Resultatet diskuteras utifrån Empowerment som på olika sätt framhäver vikten av motivationsarbete för att deltagarna ska lyckas nå sin största mål som omfattar egen

försörjning (Adams, 2003). Arbetet med Empowerment har utifrån studiens resultat tolkats vara en utgångspunkt för motivationsarbetet. Med detta menar vi att vägledarna och

coacherna har försökt ge makten till deltagarna i syfte att skapa ett förtroende i deltagaren i fråga. informanterna upplever en positiv känsla hos deltagarna av att skapa socialt

sammanhang genom ett arbete. Det så kallade Empowerment orienterade arbetssättet stöttar människor som står långt från arbetsmarknaden till att göra sig anställningsbara för att sedan fylla på det sociala kapitalet nämligen deras resurser i form av färdigheter och förmågor, vilket de oftast förlorar i utanförskap och isolering (Askheim & Starrin, 2007).

7.1.2 Vilka utmaningar anser socialarbetarna uppstår kring arbetslösas

möjligheter att stärka sin ställning på arbetsmarknaden?

Utifrån resultatet kan vi dra slutsatsen att flera utmaningar och förhinder kan försvåra arbete med arbetssökande. Dessa är bland annat bristande motivation, brist på sociala färdigheter och språksvårigheter. Vilket är en aspekt som även bekräftas av tidigare forskningen som presenteras (McArdle m.fl., 2007; Eriksson m.fl., 2017; Kennerberg & Åslund, 2010), Resultatet visar dessutom attflera vägledare och coacher har haft en viktig roll i stärkandet av självförmågan och självkänslan hos deltagarna. Forskningen från Martson och Mcdonald (2008) pekar på vikten av Self-efficacy inom arbetsmarknadsåtgärder, begreppet tolkas vara en central del av arbetet med att stärka tron och tilliten på egna förmågan hos

arbetssökande. Likheter som vi funnit med Martson och Mcdonald (2008) forskning är att arbetsmarknadsåtgärderna syftade till att stärka deltagarnas självmedvetenhet på sina resurser. Arbetsmarknadsåtgärderna i form av insatser och program syftar till att genom stöttning och motivationsarbete få människor som står långt från arbetsmarknaden till ett arbete. Genom att erbjuda deltagarna på sådana program möjlighet till stöttning med jobbsökande kan vissa skapa sig en förståelse om att de inte är ensamma i deras situation. Utifrån resultatet kan vi konstatera att Jobbcentrum som verksamhet fokuserar på att deltagarna ska ut i arbete och genom det även nå egen försörjning. Deltagarna ska genom motivationsarbete nå en personlig utveckling som gör de anställningsbara, detta nås genom praktik eller utbildning. Forskningen som Thomsen (2009) redovisar lyfter däremot att coacher och vägledare brister i att stärka deltagarnas jobbsökaraktivitet då de istället

fokuserar på den egna utvecklingen utan någon relation till arbetsmarknaden. Detta är något som vi vill motsäga. Utifrån vårt resultat har flera faktorer presenterats som avgörande för att deltagarnas ska hitta en ställning på arbetsmarknaden. En av dessa faktorer är vägledarnas och coachernas stöd till deltagarna, där de stöttar deltagarna att navigera sig på vägen till arbetsmarknaden genom att bland annat stärka deras egen kapacitet, egen självkänsla och framhäva egna resurser. Dock är vår urvalsstorlek begränsat och kan inte vara representativ för riket.

Vägledarna och coacherna har ett brett handlingsutrymme som innehåller tolkningar utifrån regler och riktlinjer (Svensson m.fl., 2008). Flera vägledare och coacher använder detta handlingsutrymmet för att undvika orättvisa bedömningar. Utifrån sin roll som

professionella försöker de tillhandahålla en balans i fördelningen av resurserna. Med hänsyn till resultat har informanterna påvisat vikten av att vara tydliga med deltagarna när det gäller att delge relevant information. Genom att lyssna, vara där, stötta och motivera deltagarna

försöker de skapa en tillit gentemot deltagaren. Detta bekräftas även av Empowerment, Self- efficacy och forskningen. Som argumenterar att skapandet av tilliten kan leda till ett

förbättrat samarbete som även uppnås genom tydligheten med deltagarna (Persson, 2011; McArdle m.fl., 2007).