Diagram 1. De handledande professionerna enligt respondenterna.
Diagrammet visar skolledarnas och specialpedagogernas svar på vilka professioner som genomför den pedagogiska handledningen i verksamheterna. De staplar som presenteras som Specialpedagog och Speciallärare framkom då respondenterna enbart valt ett av alternativen. Då respondenterna valt att nämna två professioner har vi presenterat det genom staplarna Specialpedagog och skolpsykolog samt Specialpedagog och speciallärare. EHT stapeln representerar de svar där respondenterna lyft fler professioner som ingår inom elevhälsan. Stapeln Annan innefattar förstelärare, pedagogista (handledande pedagog inom Reggio Emilia inspirerade verksamheter), talpedagog, utvecklingspedagog, utbildad handledare, lärare samt skolutvecklare.
I båda yrkeskategorier som deltagit i enkäten har majoriteten svarat att skolledaren alltid är med i att fatta beslut om handledningsuppdrag. Av den totala responsen var det 4 stycken som svarade att det är specialpedagogen som fattar beslut om att handledning ska ske. Annan innefattar EHT och personalen, inom denna kategori sker handledningen i samråd med skolledningen. 7 1 7 2 6 4 17 1 1 2 1 0 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90
Specialpedagog Speciallärare Specialpedagog
och psykolog och speciallärareSpecialpedagog EHT Annan Skolledarna Specialpedagogerna
37
Analys
Skolledarnas respons visade på en större variation av handledande professioner då denna grupp respondenter hade en jämnare utspridning inom staplarna. Eftersom skolledarna har en avgörande roll i relation till den pedagogiska handledningen då det är de som leder och fördelar arbetet, har det varit intressant att titta på skillnader i responsen mellan dessa två yrkesgrupper. Ytterligare en yrkesprofession som framträtt utifrån diagrammet och tycks ha en stor pedagogiskt handledande roll är skolpsykologen, denna framkom dock i kombination med specialpedagogen. Vi har tolkat framkomsten av denna kategori som att man ser en vinning i att använda sig av de olika kompetenser som dessa professioner har. Vi har dock i denna undersökning valt att ha fokus på den pedagogiska handledningen vilket innebär att vi gjort en skillnad på olika former för handledning.
Med utgångspunkt ur Gustafssons (2009) beskrivning om vilka olika handledande professioner som finns i pedagogiska verksamheter, är pedagogisk handledning kopplad till den specialpedagogiska kompetensen. De olika yrkesprofessionerna och deras handledande roller kompletterar varandra och ett samarbete bör med fördel prioriteras. Vi vill dock betona att specialpedagogens kompetens inte är att förringa i dessa sammanhang. Vår tolkning av varför det ser ut så här överensstämmer med Bladinis (2004) studie om att handledning som begrepp är otydlig och ger därför utrymme för egen tolkning av innehåll och form. Varför professioner som inte har en pedagogisk utbildning möjligtvis ges mer utrymme att handleda i pedagogiska situationer än vad som egentligen ingår i deras uppdrag. Även i Arvidsson och Gustafssons (2010) undersökning visade det sig att skolpsykologen har en stor handledande roll. I deras resultat kan vi utläsa att 34 % av handledarna är skolpsykologer och 42 % är specialpedagoger i de verksamheter som erbjuder handledning. Vårt resultat i jämförelse med deras är lite mer utspritt men på drygt nio år så kan man ändå se en antydan till att specialpedagogens roll i relation till handledning förändrats en aning.
Malmgren Hansens (2002) studie visar att det tar tid för en ny profession att etableras så att den överensstämmer med syftet för dess utbildning. Berglund, Malmgren, Riddersporre och Sandén (2007) skriver i sin studie att rektorer anser att den specialpedagogiska professionen innehar en kompetens som kan bidra till verksamhetsutveckling, men på grund av dess komplexitet och relativt nya roll medför det att den specialpedagogiska identitet en inte är tillräckligt tydlig.
Som vi inledningsvis skrivit i arbetet så ingår 15 högskolepoäng i handledande samtal i specialpedagogprogrammet på Malmö universitet. Jämförelsevis med andra lärosäten
38
(Göteborgs universitet, Umeå universitet, Linköpings universitet, hämtad 2018-12-10) är denna del av det specialpedagogiska uppdraget något otydligare. Med utgångspunkt ur det mål som står i examensordningen för specialpedagogprogrammet att specialpedagogen ska ”visa fördjupad förmåga att vara en kvalificerad samtalspartner och rådgivare i pedagogiska frågor för kollegor, föräldrar och andra berörda” (SFS 2007:638), så finns det en skillnad på hur man väljer att konkretisera detta i de olika utbildningsplanerna. Detta faktum kan ligga till grund för hur man som skolledare, specialpedagog och pedagog tolkar den specialpedagogiska handledarkompetensen.
Även Åberg (2009) skriver om den relativt korta handeldningskursen som ingår i specialpedagogutbildningen och ställer den i relation till utbildningar inom psykosocialt arbete där handledningen ingår i en större grad under en längre utbildningstid. Detta kan förklara varför till exempel professioner som skolpsykolog får ett större handledaruppdrag i pedagogiska verksamheter. Vilket även bekräftar det faktum att specialpedagogens kompetens är otydlig. Vår tolkning är också att det psykosociala arbetsfältet även har en högre status och förväntas ha bredare kunskaper som också innefattar pedagogiska områden. I handledningssammanhang betonar Gjems (1997) vikten av likvärdighet i de parter som deltar, handledare och deltagare. Hon skriver att det är en fördel om handledaren har samma utbildningsbakgrund som deltagarna vilket bidrar till en ömsesidig förståelse. Detta innebär att specialpedagogen med sin pedagogiska bakgrund bör användas i dessa sammanhang. Vi vill än en gång betona vikten av att nyttja kompetenser för att nå gemensam utveckling i pedagogiska verksamheter. I detta sammanhang är specialpedagogen den som besitter spetskompetensen inom pedagogik och ska därför bedriva det pedagogiska utvecklingsarbetet. Då den specialpedagogiska handledande rollen inte har visat sig vara tydlig i de verksamheter som vi har undersökt, tolkar vi det som att man som skolledare till viss del styr utifrån ”case” istället för ”script” som Öquist (2018) beskriver. Med det innebär det att man utgår från ett specifikt problem där en handledare tillsätts för konsultation i syfte att lösa problemet, istället för att reflektera över omständigheter runt om för att försöka kringgå problemet i framtiden. På så sätt uteblir ett helhetsperspektiv som man annars lättare hade kunnat åskådliggöra. Som skolledare har man som uppgift att hålla isär de olika delarna i systemet, men ändå kunna ta in information från olika håll och omsätta den i praktiken. Därför ser vi ur ett systemteoretiskt perspektiv en fördel med att skolledarna är med och fattar beslut om handledningsuppdrag. För att nå utveckling behöver man som skolledare få en inblick i de behov som verksamheten har och utifrån det fatta beslut som gynnar de långsiktiga målen.
39
Orsaker till att pedagogisk handledning inte erbjuds
I denna fråga var svarsfrekvensen låg. Det var 8 stycken av skolledarna som besvarade denna fråga och 13 stycken av specialpedagogerna.
Diagram 2: Specialpedagogernas svar. Diagram 3: Skolledarnas svar.
På frågan om man har rätt att avstå pedagogisk handledning svarade 11 stycken av specialpedagogerna ja och 9 stycken av skolledarna.
Analys
Vi har tolkat svaren om orsakerna till att pedagogisk handledning inte erbjuds (fråga 8) som att det kan ha uppstått en missuppfattning hos respondenterna om huruvida man skulle svara på frågan då man tidigare besvarat att det erbjuds pedagogisk handledning (fråga 2). Har man svarat ja på att handledning erbjuds så kan man dels ha uppfattat att denna del i enkäten inte har behövt besvaras, eller att man har besvarat den med vet ej. Det kan också varit så att respondenterna som svarat nej på fråga 6 (om det har erbjudits pedagogisk handledning tidigare), vilket totalt 5 stycken gjort, besvarade fråga 8 utifrån detta. Däremot har övriga svar skiljt sig lite beroende på yrkesgrupp. Detta har vi tolkat som att respondenterna svarat utifrån sin egen profession och i relation till vad som gäller generellt i verksamheterna. Utifrån empirin har vi sett att pedagogisk handledning är något som erbjuds i större delen av verksamheterna, trots detta svarade specialpedagogerna att en orsak till att det inte erbjuds är brist av stöd hos ledningen samt avsaknad av intresse hos pedagogerna.
1 4 4 4 0 5 10 15 20 25 30 35 Brist på intresse hos personalen Brist på stöd hos ledningen Tidsbrist Vet ej 3 1 4 0 10 20 30 40 50 60 Tisdbrist Ingen handledare Vet ej
40
Som Öquist (2010) skriver så är en del i utvecklingsprocessen ur ett systemteoretiskt perspektiv att hantera eventuella motstånd. Det måste ske en acceptans av motståndet och utmana till argumentation för att en förändring ska ske. Det hade därför varit intressant att undersöka om specialpedagogerna har någon specifik strategi för att etablera sin roll i pedagogisk handledning hos skolledare och pedagoger. I relation till de svar som har givits på frågan om vad pedagogisk handledning är har vi tolkat även detta som en del i otydligheten kring specialpedagogens roll och kompetens.
Tidsbristen uppfattades som en väsentlig orsak av alla respondenter. Däremot framgick det inte om det innebär att specialpedagogerna själva inte har tid att genomföra handledning eller om det i själva verket är så att det inte finns utrymme i verksamheterna. Om man utgår från Börsbos (2016) argument i relation till en horisontell relation i handledningen kan man förstå att pedagogisk handledning inte genomförs då den är mer tidskrävande.
En intressant del i resultatet är skolledarnas svar att det inte finns någon handledare. Då alla skolledare svarat att det erbjuds pedagogisk handledning blir vi fundersamma över hur det då i självaverket kan erbjudas när det inte finns någon handledare. Har svaren baserats på hur det sett ut tidigare läsår blir det mer förståeligt, om det då inte har funnits någon specialpedagog i verksamheten. Annars kan svaren vara kopplade till att specialpedagogen inte ses som en handledande person utan syftar då på att det har saknats tillgång till psykolog, kurator eller någon annan utomstående handledande profession.
Utifrån svaren har vi utläst att pedagogisk handledning generellt sker på frivillig basis. Det är dock färre skolledare som svarat att man får avstå pedagogisk handledning. Vilket även det styrker att den pedagogiska handledningen inte är ett etablerat kompetensverktyg, eftersom en förutsättning för lyckad handledning enligt Gjems (1997) är att de handledda ska vilja delta.
41
Sammanfattning
Vårt resultat visar att pedagogisk handledning används i verksamheterna, dock med olika definitioner som inte är i enlighet med hur forskningen beskriver att pedagogisk handledning bör vara. Specialpedagogen upplevs vara en del i det handledande arbetet men har inte den största handledande rollen då andra yrkesprofessioner anses kunna genomföra pedagogisk handledning. Våra resultat visar också att tidsbrist, bristande stöd från ledningen samt bristande intresse från personalen är bidragande faktorer till varför handledning inte erbjuds. Resultatet styrks av forskning av bland annat Bladini (2004) som gjorts gällande att specialpedagogens roll inte är etablerad och att handledningsbegreppet är otydligt.
Utifrån de sociala system som respondenterna befinner sig i formas handledningsuppdraget utifrån den egna nivån, samverkan mellan nivåerna visade sig inte vara lika tydlig. Skolledarna anses vara delaktiga i beslutsfattandet kring delegering av handledningsuppdraget, men styr utifrån ”case” istället för ”script”. Detta visade sig genom att det tillsätts handledning vid uppkomsten av problem som genom detta forum ska lösas. Utifrån ett systemteoretiskt perspektiv blir det på så sätt svårt att få en helhetsbild över de utvecklingsområden som verksamheten kan ha.
42
Diskussion
I detta avsnitt kommer vi föra en diskussion om resultatet av arbetet, varför vi tror det blev som det blev och vad det ger för konsekvenser i vår kommande profession. Vi för också ett resonemang kring val av metod, konsekvenser, fördelar och nackdelar. Avslutningsvis ger vi förslag på fortsatt forskning som kan bidra med kunskap inom området.
Metoddiskussion
Som vi tidigare har skrivit så är syftet med vårt val av metod att nå ut till så många som möjligt, varför vi valde att genomföra en kvantitativ undersökning med hjälp av enkäter. Innehållet med frågor av både kvantitativ och kvalitativ karaktär möjliggör för oss att få både raka svar och djupgående förklaringar på vårt undersökningsområde. Själva formen på enkäten kan problematiseras då vi inser att det kan ha skett missuppfattningar om vilka frågor som skulle besvaras, varpå vi fått en del bortfall av svar på frågan om vilka orsaker som finns till att pedagogisk handledning inte ges. Likaså i relation till frågan om när pedagogisk handledning ges samt i frågan om vad pedagogisk handledning är, vilket medfört att respondenterna besvarat de olika frågorna på ett liknande sätt. Fråga 5 som handlade om rätten till att avstå handledning var otydligt formulerad. Detta framkom då respondenterna, trots att de gett svar, frågade i egna kommentarer vem vi syftade på. Patel & Davidsson (2003) menar att en del i förberedelsen inför en undersökning är att kontrollera att frågorna är rätt formulerade, vilket vi hade som ambition genom pilotstudien som genomförts. På grund av tidsbrist valde vi att använda oss utav tre deltagare som vi trodde hade möjlighet att besvara enkäten omgående. Vi ser en brist i genomförandet då ett större underlag i pilotstudien hade minimerat risken för felformulering av frågorna.
Ambitionen har varit att inte ha för många frågor, vi har utgått från Stukáts (2005) rekommendation om att ha mer tidskrävande frågor i slutet av enkäten. Vi anser att frågorna ringar in det område som vi haft för avsikt att undersöka, däremot hade ett komplement kunnat vara intervjuer. Detta för att få en djupare förståelse för respondenternas svar och tankar och för att möjliggöra för oss att ställa följdfrågor och göra förtydliganden, vilket Bryman (2011) menar är en fördel med intervjuer, men även för att få ett bredare underlag att grunda arbetet på.
43
Förutom ambitionen om att nå ut till många gjordes också avvägningen av metodval på grund av tidsbrist, vilket till slut resulterade i den kvantitativa metoden. Stukát (2005) menar att intervju som undersökningsmetod är mer tidskrävande och kräver mer planering och en annan tillgänglighet hos respondenterna. Däremot är en reflektion att det ibland kan vara lättare att uttrycka sig verbalt än att skriva, vilket är något vi tar med oss till eventuella framtida undersökningar. Den kvantitativa undersökningsmetoden är inget vi tidigare har varit bekanta med, varför denna metod var intressant att prova på att genomföra. Försöket att nå ut till fler respondenter vägde tyngre än att genomföra en kvalitativ undersökning med färre respondenter. Valet av metod kan ha påverkat mängden data vi lyckats samla in. Enligt Stukát (2005) är en känd risk med enkätundersökningar bortfallet, vilket också blev vårt utfall. Hade vi däremot valt att genomföra en kvalitativ undersökning så hade det eventuellt genererat en säkrare datainsamling.
Det faktum att vi valde att skicka enkäten via mail och inte via post gjordes också med anledning av tillgängligheten. Vi visste att urvalsgruppen ingick i nätverk som var lätta att komma i kontakt med och det möjliggjorde också att de som hade behovet kunde ställa direkta frågor till oss via mail. På så sätt kunde vi förtydliga frågor som var oklara och hantera eventuella tekniska hinder. Det visade sig att några respondenter hade svårt att besvara enkäten i den form som vi skickade ut, vilket också Bryman (2011) problematiserar. Respondenterna gjorde därför på eget bevåg en omformatering av dokumentet för att besvara den. Detta var vi inte förberedda på och vi kom då till insikt om att en webbaserad enkät kanske hade varit enklare för respondenterna att besvara ur ett formatperspektiv. Däremot tror vi att ett sådant tillvägagångssätt kan anses som ett merjobb för respondenterna som då blir omdirigerade till en obekant sida för att kunna delta. Detta tror vi kan leda till en ovilja att genomföra enkäten. Fördelen med vårt tillvägagångssätt tror vi är att det är mer lättöverskådligt för respondenterna, vilket gör det motiverande att delta.
De strukturerade frågorna i enkäten upplevdes inte svåra att sammanställa då vi använde oss av Surveymonkey. Den utmanande delen av sammanställningen var de ostrukturerade kvalitativa frågorna som krävdes en innehållsanalys för att möjliggöra en kategorisering av svaren, och på så sätt synliggöra de övergripande uppfattningarna. Här hade intervjuer varit ett bra komplement till undersökningen.
I missivbrevet som skickades ut i samband med enkäten var ambitionen att synliggöra förutsättningarna som påverkar genomförandet av den pedagogiska handledningen ur ett skolledar- och specialpedagogperspektiv. Detta insåg vi på grund av utformandet av frågorna
44
var svårt att genomföra. Istället blev vårt fokus att synliggöra vilken roll specialpedagogen har i relation till pedagogisk handledning, vilket vi anser att vår enkät har bidragit till.