Lärande och samhälle
Skolutveckling och ledarskap
Examensarbete
15 högskolepoäng, avancerad nivåPedagogisk handledning ett
kompetensutvecklande verktyg?
-
En studie om specialpedagogens roll i pedagogisk
handledning
Pedagogical tutoring a competence-developing tool?
-
A study of the role of the special educator in pedagogical
tutoring
Jimena Cármenes
Louise Hillmann
Specialpedagogexamen 90 hp Examinator: Olof Sandgren Slutseminarium 2019-01-18 Handledare: Kristian Sjövik
3
Förord
Vi hade redan tidigt under denna process bestämt oss för att genomföra arbetets samtliga delar tillsammans, då vi ville försäkra oss om att arbetet skulle bli enhetligt och något som vi båda kunde stå för. Vi såg även detta som sätt att begränsa eventuella hinder i skrivandet och effektivisera arbetet. Detta blev produkten av vårt tänk och sätt att arbeta.
Vi vill rikta ett tack till de skolledare och specialpedagoger som deltagit i studien. Ni har gett oss större kunskap om vår nya yrkesroll samt de olika utmaningar som vi kommer att möta. Ett tack för förståelse och stöd under utbildningens gång riktas även till Thomas Wilton och Eva Mobeck som under processen har bidragit med tankar och idéer om vårt kommande uppdrag.
Vi vill också tacka vår handledare som fungerat som ett bollplank och har guidat oss under processen i skrivandet.
Ett sista stort tack vill vi rikta till våra familjer som har ställt upp för oss under utbildningens gång, utan er hade detta inte varit möjligt!
4
Sammanfattning/Abstract
Cármenes, Jimena & Hillmann, Louise (2019). Pedagogisk handledning ett kompetensutvecklande verktyg? – En studie om specialpedagogens roll i pedagogisk handledning Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.
Förväntat kunskapsbidrag
Då vi påbörjade utbildningen till specialpedagoger förväntade vi oss att få kunskap om och redskap för att bedriva specialpedagogiskt arbete i olika verksamheter. I vår tredje kurs introducerades samtal och handledningens roll som verktyg för professionsutveckling, vilket vi såg som en viktig och intressant del för oss att fördjupa oss mer i. Vår bild av handledning utifrån våra egna erfarenheter skiljer sig en del från den som vi har studerat under vår utbildning. Genom vårt arbete hoppades vi kunna bidra till att synliggöra specialpedagogens roll i genomförandet av pedagogisk handledning i förskolan och skolan, samt vilken syn ledning och specialpedagoger har på pedagogisk handledning.
Syftet med denna studie har varit att bidra med ökad kunskap om specialpedagogens roll i pedagogisk handledning ur ett skolledar- och specialpedagogperspektiv. Ambitionen var att genom enkäter undersöka hur professionerna förstår användandet av pedagogisk handledning i deras verksamhet samt vilken sorts handledning som ges. De frågeställningar som vi har velat besvara i undersökningen är:
• Vad är pedagogisk handledning enligt skolledare och specialpedagoger? • Vilka professioner genomför pedagogisk handledning?
• Hur kan de specialpedagogiska implikationerna förstås utifrån resultatet tolkat ur ett systemteoretiskt perspektiv?
Teori
I arbetet kommer vi att utgå från ett systemteoretiskt perspektiv där vi försöker få en helhetsbild över specialpedagogens roll i pedagogisk handledning. Det gjorde vi genom att undersöka samspelet mellan de olika delarna i systemet och gränssnittet mellan dem för att få en ökad förståelse och kunskap om hur det fungerar.
5
Metod
Vi använde oss av en mixad metod bestående av en kvantitativ och kvalitativ enkätundersökning. Inledningsvis genomfördes en pilotstudie med två specialpedagoger för granskning av enkäten och missivbrevet. Deras svar och respons låg till grund för den slutgiltiga produkten av enkäten. Enkäten skickades ut till skolledare och specialpedagoger i två kommuner. Vi använder oss av systemteorin i tolkningen av resultaten, samt genomförde en innehållsanalys för att sammanställa övergripande teman i respondenternas svar.
Resultat
Resultatet visade att specialpedagogens roll i pedagogisk handledning är otydlig. Det saknas en tydlig definition av vad handledning innebär, vilket ger utrymme för egna tolkningar av form och innehåll. Vi fann fem övergripande kategorier av vad respondenterna beskriver att pedagogisk handledning är: Pedagogisk handledning utifrån specialkompetens, Pedagogisk handledning där man möter behov och ger stöd, Pedagogisk handledning som forum för att ge råd, tips och idéer, Teoretiskt förankrad pedagogisk handledning samt Ledningens betydelse för pedagogisk handledning. Resultatet visade också att specialpedagogen per automatik inte är den självklara handledande personen, utan att även andra professioner genomför pedagogisk handledning.
Specialpedagogiska implikationer
Specialpedagog som profession är under utveckling och ett klargörande av uppdragsinnehållet och kompetensen är i dagsläget behövligt för att kunna etablera yrket. Den otydlighet om handledningsbegreppets innebörd som finns hos de olika aktörerna inom pedagogiska verksamheter, men även hos specialpedagogerna, själva utgör en svårighet för genomförandet. Den kultur och tradition som genomsyrar verksamheter är den utmaning som specialpedagogen måste ta sig an för att implementera och legitimera sin yrkesroll. Genom att ta fasta på arbetsformer som är teoretiskt förankrade, och anta ett systemteoretiskt förhållningssätt i pedagogiskt arbete gynnar förståelsen för och utvecklingen av handledning som ett kompetensutvecklande verktyg.
Innehållsförteckning
INLEDNING ... 8
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 9
CENTRALA BEGREPP ... 10 Handledning ... 10 Specialpedagogik ... 11 Ledare ... 12 TIDIGARE FORSKNING ... 13 VAD INNEBÄR HANDLEDNING? ... 13
DE OLIKA HANDLEDANDE KOMPETENSERNA I DEN PEDAGOGISKA VERKSAMHETEN ... 18
Den specialpedagogiska kompetensen ... 18
Den psykologiska kompetensen ... 18
Den sociala kompetensen ... 19
Den medicinska och omvårdande kompetensen ... 19
SPECIALPEDAGOGENS UPPDRAG UR ETT HANDLEDNINGSPERSPEKTIV ... 20
HANDLEDNING UR ETT SKOLLEDARPERSPEKTIV ... 21
SAMMANFATTNING ... 22 TEORETISK FÖRANKRING ... 23 METOD ... 26 METODVAL ... 26 URVALSGRUPP ... 27 GENOMFÖRANDE ... 27 Bortfall ... 27 Pilotundersökning ... 28 ETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 28
ANALYS OCH BEARBETNING ... 29
HYPOTES ... 30
RESULTAT OCH ANALYS ... 31
PRESENTATION AV INTERNT BORTFALL ... 31
PEDAGOGISK HANDLEDNING UR ETT SKOLLEDARPERSPEKTIV ... 32
Pedagogisk handledning utifrån specialkompetens ... 32
Pedagogisk handledning där man möter behov och ger stöd ... 33
Pedagogisk handledning som forum för att ge råd, tips och idéer ... 33
7
PEDAGOGISK HANDLEDNING UR ETT SPECIALPEDAGOGPERSPEKTIV ... 34
Ledningens betydelse för pedagogisk handledning ... 34
Analys ... 34
PROFESSIONER SOM GENOMFÖR PEDAGOGISK HANDLEDNING ... 36
Analys ... 37
Orsaker till att pedagogisk handledning inte erbjuds ... 39
Analys ... 39
SAMMANFATTNING ... 41
DISKUSSION ... 42
METODDISKUSSION ... 42
SPECIALPEDAGOGISKA IMPLIKATIONER OCH DISKUSSION ... 44
FÖRSLAG PÅ FORTSATT FORSKNING ... 46
REFERENSER ... 47
BILAGA 1 ... 50
BILAGA 2 ... 54
8
Inledning
Utifrån kursen ”Att leda professionella samtal” på specialpedagogprogrammet väcktes vårt intresse för handledning som verktyg för professionsutveckling inom pedagogisk verksamhet. Som vi tidigare har nämnt skiljer sig den teoretiska kunskapen som vi fått under utbildningen från den praktik som vi har erfarenhet av. Vår upplevelse av de verksamheter som vi har arbetat inom säger oss att det finns en frånvaro av handledning från specialpedagoger. Detta kan tänkas bero på bristande kunskaper och förståelse för specialpedagogens kompetens. Vår uppfattning kring vilka handledande yrkesprofessioner som finns inom pedagogiska verksamheter har vidgats under utbildningen. Vi uppfattar också att det finns en otydlighet i vem som ska handleda vad och inom vilka områden. Enligt examensordningen står det att man som specialpedagog ska ”visa fördjupad förmåga att vara en kvalificerad samtalspartner och rådgivare i pedagogiska frågor för kollegor, föräldrar och andra berörda” (SFS 2007:638). Malmö universitet (2018) konkretiserar denna förmåga i att studenten på specialpedagogprogrammet ska kunna genomföra kvalificerade samtal och handledning. Specialpedagogen bör ha en central roll i relation till de pedagogiska frågor som rör verksamheten.
Genom den här otydligheten som vi upplevt har frågor väckts kring skolledarnas syn på handledning och specialpedagogens roll i relation till den. Därav har vi valt att undersöka hur detta kan tänkas ta sig uttryck i uppdraget som specialpedagogen har genom enkäter riktade både till ledning och specialpedagoger. Utifrån det innehåll som Skolverket (2015) har sammanställt om rektorsprogrammet kan vi läsa att rektorn eller förskolechefen har ”ansvaret för att personalen får den kompetensutveckling som krävs för att de ska kunna utföra sina uppgifter på ett professionellt sätt.” Skolverket (2015, s.4). Vidare står det att utifrån de kunskaper som programmet ger, möjliggör det för förutsättningarna att utmana personalen i att utveckla sina arbetsformer utifrån ett fokus på barn och elevers lärande. Detta för att höja undervisningens kvalitet och för att nå högre måluppfyllelse och resultat. Granskningar, analyser och utvärderingar av den egna verksamheten ska ligga som underlag för att skolledare ska kunna utforma ett arbete som utgår från utvecklings- och förändringsprocesser.
9
Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att bidra med ökad kunskap om specialpedagogens roll i pedagogisk handledning ur ett skolledar- och specialpedagogperspektiv. Vi vill genom enkäter undersöka vilken syn skolledare och specialpedagoger har på pedagogisk handledning samt hur det används i deras verksamheter. Utifrån syftet med arbetet har vi valt att fokusera på följande frågeställningar:
• Vad är pedagogisk handledning enligt skolledare och specialpedagoger? • Vilka professioner genomför pedagogisk handledning?
• Hur kan de specialpedagogiska implikationerna förstås utifrån resultatet tolkat ur ett systemteoretiskt perspektiv?
Vi vill genom dessa frågeställningar synliggöra hur pedagogisk handledning används i verksamheterna. Stämmer det överens med den kunskap som vi har fått genom utbildningen och den forskning som finns inom området? Vår förståelse säger oss att en avgörande förutsättning för det handledande uppdraget är den kunskap som skolledarna (i egenskap av beslutsfattare) och specialpedagogerna själva har, vilket vi även tror synliggörs genom de professioner som genomför den pedagogiska handledningen. I arbetet kommer vi att använda oss av olika centrala begrepp som vi anser vara viktiga för undersökningen, dessa kommer vi i nästa avsnitt att definiera närmare. Som en del i analysen kommer vi att använda oss av ett systemteoretiskt synsätt i tolkningen av resultatet och kommer därför även att definiera systemteorin som begrepp. Genom detta är vår förhoppning att underlätta för förståelsen i arbetet.
10
Centrala begrepp
Vi går här närmare in på de centrala begrepp som vi använder oss av i arbetet. Syftet med de centrala begreppen är att förklara deras innebörd för att förtydliga innehållet i arbetet.
Handledning
Handledning är det primära fokuset för arbetet och här ger vi definitioner av begreppet och beskriver vad handledning används till. Vidare i arbetet kommer vi att rikta oss mot pedagogisk handledning där vår definition har sin utgångspunkt i Löws (2009) beskrivning som en ”övergripande beteckning för handledning i undervisnings- och utbildningssammanhang,” (s.24). Han skriver vidare att den pedagogiska handledningen har sin utgångspunkt i lärande- och undervisningssituationer som kopplas till barn/elevers framtida situation. Vad som kännetecknar den pedagogiska handledningen är dess progression och struktur.
Lauvås och Handal (2015) gör en närmare definition av begreppet handledning som supervision, vägledning, rådgivning, mentorskap, ”tutoring” och konsultation. Löw (2013) benämner handledning som coaching och intervision. Handledning ses som en form av kompetensutveckling där man utgår från den kompetens och det behov som de som utövar den själva definierar. I handledning använder deltagarna både sina känslor och intellekt för kompetensutveckling. Det är en speciell inlärningsprocess och ska syfta till att belysa aktuella teman eller områden som deltagarna befinner sig i just nu. Gjems (1997) skriver att handledningen utmanar till att reflektera över sambandet mellan teoretiska kunskaper och praktiska erfarenheter. Detta innebär att handledningen blir ett professionellt samtal där man utvecklar sina teoretiska kunskaper och hur man praktiskt kan genomföra dem.
Hon skriver vidare att till skillnad från annan kompetensutveckling är en förutsättning för en lyckad handledning att den är på frivillig basis. Deltagarna måste själva se en vinning med handledning för att vidareutveckla sin kompetens. Då organisationer använder handledningen som ett sätt att belysa brister i kompetens hos sina medarbetare, misslyckas handledningen. Det ska alltid vara ett fokus på utveckling när det handlar om handledning. Gjems (1997) menar att en annan grundtanke med handledning är att den ska ske regelbundet då det är en process som hela tiden är levande.
11
Specialpedagogik
Arbetet syftar till att belysa skolledares och specialpedagogers syn på pedagogisk handledning samt specialpedagogens roll i denna, därför är det av betydelse att definiera vad specialpedagogik är. Detta för att få en fördjupad förståelse för begreppets innebörd.
För att närmare definiera specialpedagogiken som begrepp tar vi vår utgångspunkt i olika perspektiv som Nilholm (2007) diskuterar. Han skriver om specialpedagogiken som ett kompensatoriskt synsätt, vilket innebär ett övergripande fokus på att kompensera brister hos individer.
Den grundläggande idén i ett kompensatoriskt perspektiv är att kompensera individer för deras problem. För att göra detta identifierar man olika typer av problemgrupper, söker efter grundläggande, främst neurologiska och psykologiska, processer som kan bidra till förståelsen av gruppens problem samt föreslår metoder och åtgärder för att kompensera de problem som individen uppvisar. (s.25)
Detta synsätt beskriver specialpedagogiken som ett sätt att se individen som bärare av problemet och blir på så sätt kategoriserande. Som motpart till detta synsätt menar Nilholm (2007) att det finns ett kritiskt perspektiv som kritiserar det kompensatoriska perspektivet. Här söker man istället efter lösningar som ligger utanför individen och pratar om att skapa en god miljö som inkluderar den mångfald av individer som finns. Diagnoser anses mer som ett verktyg för verksamheter att ”rättfärdiga” de misslyckanden som finns eftersom det egentligen handlar om brister hos individen.
Ett sista perspektiv som Nilholm (2007) diskuterar är ett dilemmaperspektiv som har sin utgångspunkt i kritik mot det kritiska perspektivet. Det centrala i detta perspektiv är att man kan se specialpedagogiken som ett komplext område eftersom dagens utbildningssystem innehåller en rad olika dilemman som är kopplade till de olika perspektiv som finns. Motsättningarna som finns går i sig inte att lösa men att problematisera på olika sätt, därav dilemma som ett perspektiv på specialpedagogiken.
Sammanfattningsvis identifierar Nilholm (2007) tre sätt att förstå specialpedagogiken: Specialpedagogik som disciplin, Specialpedagogik som mång- och tvärvetenskap och Specialpedagogik som en integrerad del av pedagogiken. Specialpedagogiken skapas oavsett vilket sätt man väljer att förstå den, i samspel mellan individ, miljö och samhälle.
12
” Specialpedagogik är en pedagogik där den vanliga pedagogiken inte anses räcka till och är således intimt förknippad med de skillnader mellan barn som så att säga ryms inom den vanliga undervisningen.” (s.13)
Ledare
I samma syfte som när vi definierade begreppet specialpedagogik kommer här en förklaring till vad vi utgår från när vi skriver om ledare, i vårt fall skolledare. Det ska också nämnas att skolledare för oss innefattar en ledare för såväl förskola och skola. För att ge en tydligare bild över begreppet behöver vi göra en jämförelse mellan orden ledare och chef. Ledare betyder ”föra”, ”visa”, ”peka” och står för beteende och handling och det latinska ordet chef betyder ”huvud” och står för tänkande och planering menar Nilsson och Waldemarson (2011).
Vidare skriver de att begreppen utgör en skillnad gällande innebörd. Chefer är utsedda av organisationen medan en ledare är utsedd av medarbetarna. I dagens organisationer, inte minst inom skolväsendet, har chefer ett större krav på sig att även vara ledare. Nilsson och Waldemarson (2011) beskriver chefskapet som ett specialfall av ledarskapet. Att vara ledare idag innebär att man ska leda och fördela arbetsuppgifter men även hantera personalfrågor, bedriva motivationsarbete, arbeta med grupputveckling, kvalitet och konflikthantering samt bedriva förändringsarbete i organisationen och i verksamheten.
Ledarskap handlar mer konkret om att bemöta och hantera de processer varigenom en eller flera medlemmar i en grupp eller organisation påverkar de övriga medlemmarna. Man använder sitt inflytande för att påverka andra, ibland men inte nödvändigtvis mot det mål som gruppen eller organisationen ställt upp. Nilsson och Waldemarson (2011, s.48)
Då skolledarens centrala uppdrag är att bedriva utvecklingsarbete, har ledaren en avgörande roll i att skapa förutsättningar som gagnar verksamhetens fortsatta utveckling. Eftersom pedagogisk handledning är ett kompetensutvecklande verktyg är denna form en del i förändringsarbetet. Som pedagogisk ledare ansvarar man för fördelning av resurser som skapar ramar för hur arbetet kan utövas, vilket speglas i det uppdrag som specialpedagogen får i relation till pedagogisk handledning.
13
Tidigare forskning
I detta kapitel redogör vi för tidigare forskning som finns inom området handledning. Då fokus i vårt arbete är specialpedagoger och skolledares perspektiv på specialpedagogens roll i pedagogisk handledning har vår ambition varit att rikta kapitlet mot detta. Dock finns det inte mycket forskning på just detta område, vilket i sig är intressant men gör det också problematiskt. Utifrån de sökningar vi har gjort på universitetsbibliotek och i de elektroniska databaser har vi försökt att hitta litteratur som ringar in undersökningsområdet på ett generellt sätt. En del i processen i litteratursökningen har vi läst igenom tidigare examensarbeten för att genom deras referenslistor hitta inspiration till relevant forskning för vår undersökning. Vi kommer att problematisera detta faktum vidare i vår diskussionsdel.
Vad innebär handledning?
Handledning är viktigt och ett sätt för individer och grupper att utvecklas på ett professionellt sätt, och ska ses som ett viktigt bidrag i pedagogiska verksamheter. Lauvås och Handal (2015) skriver att handledningen lätt kan bli ett forum för fikaprat, skvaller eller annat allmänt prat, men att det egentligen bör riktas ett fokus mot de enskilda individernas eller gruppens praktiska yrkesteori. Genom handledning medvetandegör, utvecklas och förändras man i dessa. De skriver vidare att handledning kan belysas ur tre traditioner:
• Terapitraditionen, som har sin utgångspunkt ur psykiatrisk eller psykologisk terapi. Man riktar sitt fokus mot någon form av problematik och arbetar med deltagarens känslotillstånd.
• Hantverkstraditionen, som har varit ledande inom yrkesutbildningar. Man utgår från det rätta sättet att utföra ett arbete på. Den som har mest erfarenhet inom yrket lär den nya och korrigerar om det inte blir rätt.
• Handledning och reflektion, som syftar till att använda reflektionen som en del för att utvecklas i sitt görande.
Den sistnämnda traditionen är den som direkt kan kopplas till pedagogisk handledning då den syftar till att deltagaren utvecklas utifrån där den befinner sig just nu. Det spelar därför ingen roll vilka uppfattningar som handledaren har. Deltagarens utgångspunkter är grund för lärandet. Lauvås och Handal (2015) skriver vidare att handledning är ett stort begrepp och används i olika former samt att definitionen skiljer sig internationell, beroende på vilken profession man
14
har och den enskilda individen. Som vi tidigare skrivit så finns det en rad definitioner för handledning såsom supervision, mentorskap, rådgivning, vägledning, ”tutoring” och konsultation. De skriver vidare att man kan urskilja olika områden för handledning:
• Yrkesriktad handledning som utförs i verksamheter med fokus på det egna yrket. • Uppsatsinriktad handledning som används i forum där man ska göra skriftliga
framställningar.
• Studie- och yrkeshandledning som riktar sitt fokus på yrken och utbildning och vägledning i dessa.
• Personlig handledning och rådgivning vilket innebär professionell hjälp till de eller den som har sociala eller personliga problem.
• Undervisning i form av handledning som kan vara mindre grupper såsom basgrupper, projektarbete och Problembaserat lärandegrupper (PBL).
De olika formerna för handledning har egna sätt och regler för hur det ska gå till. Till exempel kan ansvarsförhållandet bestämma hur det ska gå till. I en supervision har handledaren det formella ansvaret, men i en konsultation ligger ansvaret hos den som blir handledd. Inom vissa handledningsformer är handledningen obligatorisk och i andra är den inte det. Om handledningen ingår i sin yrkesövning och därför är betald så är den rimligtvis obligatorisk. Vidare problematiserar Lauvås och Handal (2015) supervision och konsultation då det kan uppstå situationer i handledningen där deltagarens brist på viktiga yrkeskompetenser kan utgöra en svårighet för att utvecklas. Det blir då svårt för handledaren att leda eftersom kunskaperna, förhållningssätten och färdigheterna saknas.
Handledning kan som vi tidigare har skrivit vara olika saker, Löw (2015) gör en referens till den etymologiska definitionen som är att ”leda vid handen”. Detta kan tolkas som att en person blir ledd åt ett visst håll av en annan person. Han gör även en jämförelse med begreppet på andra språk; ”rättleing” på nynorska, ”vejledning” på danska, ”supervision” och ”coaching” på amerikanska och ”mentoring” på engelska. Dessa olika översättningar av begreppet handledning ger olika bilder av vilken betydelse det är att ge och få pedagogisk handledning, men också vilka förväntningar som finns.
Löw (2015) skriver vidare att det är beroende på vilken definition och association handledaren och deltagaren har av begreppet som utgör betydelse för vilken förståelse man går in i när man har pedagogisk handledning. Vilket i sig lägger grunden för vilken strategi man
15
som handledare väljer i handledningen. Val av strategi kan utgå från olika förhållanden såsom dennes uppfattning om professionskultren, erfarenhet- och utbildningsgrund, institutionella traditioner samt synen på lärandeprocesser och uppfattning om vad som är kunskap. Handledaren måste utforska genom processen vilken typ av handledning som krävs för den aktuella situationen.
Det finns vad Löw (2015) skriver tre perspektiv i handledning:
• Handlingsorienterad där det är genom handling som lärande sker. • Reflekterande där lärandet sker genom reflektion och samtal.
• Samskapande där man använder berättelse, reflektion och dialog som en del i lärandet.
Gjems (1997) menar att handledning är ett redskap för kompetensutveckling. Hennes perspektiv på handledning utgår från ett relationellt perspektiv mellan människor och att handlingar får konsekvenser för andra inom det system man befinner sig i. Samhället ställer krav på att yrkesroller ständigt ska förändras och som på så sätt påverkar de människor som är i direkt kontakt med dessa yrkesroller, till exempel pedagoger i relation till barn/elever, så kallade målpersoner. Hon menar att handledningen kan därför vara ett bra redskap för att handskas med de utmaningar och utökade krav som man möter.
Gjems (1997) skriver vidare att det krävs kunskap om handledning för att kunna handleda. Det är också en fördel om den som handleder har samma utbildningsbakgrund och tjänsteställning som deltagarna/en, vilket hon beskriver som en horisontell relation där inlärningsprocessen blir mellan jämlikar. Dessa grunder utgör de bästa förutsättningarna för att problematisera, reflektera och diskutera frågeställningar utifrån den aktuella professionens behov. En handledare med samma tjänsteställning som deltagarna har också bättre förutsättningar att känna till viktiga relationer samt deras påverkan på individen.
Börsbo (2016) skriver dock att en nackdel med en horisontell relation är att handledningen kan dra ut på tiden som blir på bekostnad av kompetensutvecklingen. Detta för att det ibland i handledning där det finns en horisontell relation läggs tid på konflikthantering som kan uppstå i processen. Motsvarigheten till horisontell relation kallas vertikal relation, vilket innebär att handledaren har högre utbildning och status än deltagarna. Risken med den vertikala relationen är att handledaren ofta uppfattas som den rådgivande och besitta svaren på problemen och kan på så vis komma med lösningar. Gjems (1997) skriver även att i handledning med en vertikal relation kan man ofta uppleva att handledare besitter på makten och ha kontroll. En vertikal
16
relation har fördelar i att handledningen blir mer effektiv och ledaren får en tydligare auktoritet och kontroll menar Börsbo (2016).
Begreppet ”supervision” kan kopplas till ”professionell handledning” och ”supervisor” till ”handledare”. Killén (2008) beskriver att den professionella handledningen har som syfte att stärka professionen och upprätthålla utvecklingsprocesser med ambition att kvalitetssäkra yrkesutövandet. Den professionella handledningen pågår under en längre tidsperiod av en kunnig kollega, vilket kan relateras till den horisontella handledningen som också Gjems (1997) förespråkar.
De olika definitionerna av handledning kan som vi har beskrivit ha olika betydelse och olika målsättningar. Killén (2008) skriver att handledningens primära mål är professionsutveckling vilket görs genom att belysa ett preciserat problem. Konsultationens primära målsättning är det omvända, att belysa ett specifikt problem som genom att lösa problemet leder till professionsutveckling.
I de flesta pedagogiska verksamheter ses tidsbrist som ett stort problem, vilket också kan vara en faktor till varför handledning inte ges då den mest framgångsrika typ av handledning innebär en process som sker över tid. I USA gjorde Wilczynski, Labrie m.fl (2017) en studie med utgångspunkt ur detta då man tittade på huruvida handledning via ett webbaserat program gav effekter för professionsutveckling. I programmet ger handledaren feedback utifrån det videoinspelade materialet som den pedagogen spelat in. Där läggs fokus på fungerande faktorer och ges råd för vad man kan utveckla i sin profession. Handledaren förser pedagogen med en typ av checklista som ska följas och som har sin utgångspunkt i det som anses vara utvecklingsområdet, som också spelas in på video. Därefter får pedagogen respons via webben av konsultativ karaktär. Studiens resultat tyder på att kunskaperna inom det specifika utvecklingsområdet ökar hos de handledda, men inte förmågan i det praktiska görandet. I jämförelse med den forskning som till exempel Gjems (1997) gjort så är studien intressant då den tydliggör effekterna av att det saknas ett reflekterande perspektiv i handledningen. Vilket också styrker det faktum att handledning av rådgivande karaktär inte är att föredra.
Det finns även en vidare bild av begreppet handledning. Bladini (2004) beskriver samtalet som viktig form och relaterar därför handledning till det. Hon beskriver handledning som ett paraplybegrepp där sammanhanget det används i spelar roll för utformningen. Detta eftersom samtal ingår i en process som påverkar oss och kan ske på olika sätt, såsom bekräftelse, rådgivning, utmaning, disciplinering, som stöd, kunskapsförmedling och utmana till att tillämpandet av den egna kunskapen. Bladini (2004) skriver vidare att utveckling och lärande är det primära syftet för all sorts handledning. Handledningen är dock komplext men är till för
17
att kvalitetssäkra arbetet med den tredje parten, såsom barn/elever och föräldrar i förskola och skola. Page och Wosket (2001) kallar detta för handledningstriangeln där man menar att all handledning utgår från att det är tre aktörer involverade, trots att den tredje parten, det vill säga barn/elever och föräldrar inte är närvarande i aktiviteten.
Det finns delade meningar om vad handledning innebär vilket styrker dess komplexitet. Steinberg (2011) skriver att handledning är en sammanställning mellan coachning och mentorskap vars primära mål är att utveckla själva yrket och nå en större professionalism. Även Löw (2011) delar uppfattningen om att dessa två begrepp går att likställas med handledning. Killén (2008) motsätter sig denna beskrivning och menar att coachning är kopplat till företagsvärlden vars primära syfte är att sträva mot företagets mål. Steinberg (2011) skriver att det är behovet hos den som blir handledd som styr vilken typ av handledning som ges. För att dra en koppling till pedagogisk handledning menar han att båda typer av handledning behövs, mentorssamtal utifrån ett makroperspektiv kring det större sammanhang den handledde ingår i samt coachningsamtal utifrån ett microperspektiv, där de närmsta relationerna ligger i fokus. I internationell forskning gjord av Pas, Johnson m.fl. (2016) undersöktes genom videoinspelade situationer det praktiska genomförandet av undervisningen i kombination med handledning, som de benämner som coaching. I denna undersökning användes också ett datorprogram där man simulerat olika undervisningssituationer. I studien refererar forskarna handledning som ett professionsutvecklande verktyg som gynnar pedagoger och specialpedagoger. I denna studie står psykologen eller en doktorand i utbildningsvetenskap som tidigare har varit lärare för den handledande professionen. Fokus i handledningen är reflektion över de inspelade observationerna av undervisningen, och därför ges ingen rådgivning eller feedback. Denna form menar forskarna ger bättre förutsättningar för reflektion över görandet än genom feedback. Handledarna använder sig istället av motiverande samtalsfärdigheter som sammanfattningar av innehåll och parafraseringar. Tillsammans med pedagogen kommer man överens om delmål som vid nästa tillfälle följs upp.
18
De olika handledande kompetenserna i den pedagogiska verksamheten
I pedagogiska verksamheter ska det finnas någon form av elev/barnhälsoteam, även kallat EHT. Här ska finnas kompletterande kompetenser för att främja barn och elevers utveckling. Ofta har dessa yrkesprofessioner även någon form av handledande utbildning och kan därför användas till detta ute i verksamheterna. Vi väljer att beskriva vad de olika professionernas huvudsakliga uppdrag innebär för att tydliggöra på vilket sätt handledning ingår i deras yrkesbeskrivning.
Den specialpedagogiska kompetensen
Många specialpedagoger är specialiserade inom ett specifikt område såsom läs- och skrivsvårigheter och dyslexi, lek och bild, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar eller andra funktionsnedsättningar inom syn och hörsel. Förutom detta kan specialpedagogen arbeta med grupper eller med enskilda barn och elever som är mer likt en speciallärarroll. Gustafsson (2009) skriver att specialpedagogen har många liknande kompetenser som en psykolog har men med en större betoning på pedagogisk metodik.
”Specialpedagogen har fördjupad kunskap när det gäller barns och ungdomars utveckling och lärande liksom om specifika inlärningssvårigheter av olika slag. […] – specialpedagogen har särskilda kunskaper om hur de fynd man gjort vid en utredning ska omsättas i det pedagogiska arbetet. Det kräver fördjupad kunskap om rena metodfrågor men också om hjälpmedel av olika slag.” Gustafsson (2009, s.153)
Han skriver vidare att en central del i specialpedagogens uppdrag innebär handledning till verksamhetens pedagoger, ofta som uppföljning av en observation eller utifrån elevhälsoteamets arbete. Likaså sker handledning som en del i det förebyggande arbete utifrån samtal kring enskilda elever.
Den psykologiska kompetensen
Gustafsson (2009) skriver att för att garantera att skolans verksamhet ligger på en hög nivå vad gäller utveckling- och gruppsykologi behövs en skolpsykolog. Många gånger förstås barn och elevers beteenden på ett felaktigt sätt för att denna kompetens saknas i verksamheterna. Han skriver vidare att fortbildning och handledning av personal är en central del i psykologens uppdrag. Detta sker oftast när det uppstår specifika situationer eller i anslutning till diskussioner
19
om elever. Gustafsson (2009) betonar vikten av att pedagoger ska kunna rådfråga en psykolog för att förstå och tolka situationer som uppstår i klassrummet. Psykologen är också den som gör utredningar för bedömning om elevers skolform, men även andra tester som psykologiska tillstånd. Han skriver vidare att psykologen ska ha samtal med både elever och föräldrar, och handleda personal som ansvarar för de åtgärder som man har beslutat.
Den sociala kompetensen
Enligt Gustafsson (2009) står kuratorn inom EHT för den sociala kompetensen. Han eller hon arbetar med de sociala frågorna, till exempel som kontaktperson till socialtjänsten. Kuratorn är ett stöd i hur man kan tänka när det uppstår någon form av problematik kring sociala frågor, till exempel vart man kan vända sig som förälder för att få stöd i sin roll. Även pedagoger kan vända sig till kuratorn för att få stöd hur man kan arbeta med sociala frågor med sina elever. Gustafsson (2009) skriver att kuratorns fokus tidigare främst har varit riktad mot de äldre barnen, men att det har visat sig främja förebyggandet av psykosociala problem genom att arbeta med barn i ett tidigt skede i utvecklingen. Han skriver vidare att det ingår i kuratorns utbildning att kunna genomföra någon form av samtal eller psykoterapi. Att ha enskilda samtal med elever är därför en av kuratorns primära uppgifter. Kuratorn leder också så kallade tjej- och killgrupper och arbetar för att förebygga drog- och alkoholmissbruk.
Sammanfattningsvis kan man koppla kuratorns handledande roll främst riktat till elever såsom enskilda samtal eller gruppsamtal. Kuratorn kan också fungera som stöd till föräldrar och pedagoger i hur man kan hantera problematik som är av social karaktär.
Den medicinska och omvårdande kompetensen
Skolsköterskan står för den medicinska och omvårdande kompetensen inom elevhälsoteamet. Hon/han genomför hälsosamtal med elever och kan fungera som en rådgivande person när det rör rena omvårdnadsfrågor. Skolsköterskan ingår i det förebyggande arbetet på skolan och kan numera ingå i så kallade allergironder och i arbetet som rör livsfrågor. Gustafsson (2009) menar att skolsköterskan fungerar som en länk mellan skolan och skolläkaren som hjälper till för att bedöma olika medicinska frågor. Skolsköterskan arbetar under sträng sekretess och i de fall samtal genomförs så måste ett godkännande ges om någon annan ska få informationen. Skolsköterskan har journalplikt och måste dokumentera varje litet ”möte” med elev som görs. Sammanfattningsvis kan skolsköterskans handledande uppdrag kopplas till någon form av konsultationsform där man rådfrågar om sådant som rör det rent medicinska och omvårdande.
20
Specialpedagogens uppdrag ur ett handledningsperspektiv
Bladini (2004) beskriver i sin studie att bilden av specialpedagogens uppdrag skiljer sig och kan vara djupt rotad i den tradition som finns i de olika verksamheterna. Det finns en uppfattning om att specialpedagogen genom att ta hand om elever i behov av särskilt stöd löser olika problem som finns bland eleverna. Hon skriver vidare att man behövde utveckla specialpedagogprogrammen på ett sådant sätt så uppdraget blir mer kopplat till ett förebyggande arbete, såsom att arbeta med svårigheter i lärmiljöer och undanröja hinder för dessa. Likaså skulle man utforma ett sådant program som gjorde att specialpedagogen skulle komma närmare verksamheten ledning med en kompletterande pedagogisk kompetens.
Vidare skriver Bladini (2004) att utbildningen i slutet på 1990 – talet utvecklades och förstärktes genom att specialpedagogens uppdrag som kvalificerad samtalspartner betonades. Detta innebar att specialpedagogen fick en handledande funktion. Det finns dock olika formuleringar på vad det handledande uppdraget innebär för en specialpedagog. I läs- och skrivkommitténs slutbetänkande står följande att det specialpedagogiska uppdraget är: ”- handledande, vägledande, rådgivande och konsultativa arbetsuppgifter i pedagogiska frågor.” (SOU 1997:108, s.58). Vidare kan vi läsa i Lärarutbildningskommitténs formulering att specialpedagogen ska ” – utgöra en kvalificerad samtalspartner/rådgivare för kollegor, elever, föräldrar i pedagogiska frågor.” (SOU, 1999:63, s.208).
Bladini (2004) skriver vidare att de oklarheter som finns gällande handledningsbegreppet medför att den enskilda specialpedagogen ges utrymme att själv tolka vad det handledande uppdraget innebär. Hon skriver vidare att handledning av specialpedagoger har använts olika mycket i grundskolor och förskolor. Bladini (2004) ställer sig kritisk till det faktum att den specialpedagogiska kompetensen i handledning alltmer handlar om samtal med fokus på frågandet och problemlösandet. Hennes studie visar även att det handledande uppdraget hos specialpedagoger inte har fått någon större trovärdighet som kompetensutvecklande verktyg. Det finns ett större intresse av att få råd och tips än att reflektera över det praktiska yrkesutövandet och relationerna till barn och elever.
21
Handledning ur ett skolledarperspektiv
Som vi skrev inledningsvis i kapitlet så finns det inte mycket forskat på skolledares perspektiv på pedagogisk handledning och hur den synliggörs i praktiserandet av pedagogisk handledning i förskolan och grundskolan. Lendahls Rosendahl och Rönnerman (2003,2005) lyfter att handledning inom pedagogiska verksamheter är ett relativt nytt fenomen vilket innebär att dess form och innehåll fortfarande är under utveckling. Skolledaren har en avgörande roll i relation till handledningens utveckling och etablering genom att tillhandahålla resurser, analysera behov samt boka handledartjänster. Genom den förståelse skolledaren har på sin verksamhet skapas förutsättningar i relation till användandet av handledning på den egna skolan. Enligt Lendahls Rosendahl och Rönnerman (2005) är det tre parter som är väsentliga och som utgör grundbultarna i handledningssammanhang. Dessa tre är handledaren, pedagogen och skolledaren. Då dessa aktörer bidrar med olika kunskapsbidrag i relation till handledningen är samarbetet sinsemellan avgörande för att det gemensamma projektet ska bli givande. Skolledarens roll i detta sammanhang är att ha kunskap kring vad handledning innebär men även om vilken kompetens handledaren bör besitta för att den effekt som är önskvärd ska vara möjlig att uppnå. Om handledningen ska gynna kompetensutvecklingen för pedagogerna och därmed bidra till skolutveckling krävs en medvetenhet kring att det inte går att bortse från någon av parterna i handledningsuppdraget.
Åberg (2009) har skrivit en avhandling om skolledares perspektiv på grupphandledning där hon problematiserar att det finns en avsaknad av en gemensam definition av vad handledning är mellan, handledare, de som blir handledda och skolledare. Hon menar att ett tydliggörande av vad begreppet innebär skulle kunna möjliggöra att den reflekterande handledningen används mer. Detta styrks även av Bladini (2004) då hennes forskning visar att specialpedagogens handledande funktion är som en rådgivare och problemlösare.
22
Sammanfattning
Enligt tidigare forskning ska pedagogisk handledning vara ett reflekterande kompetensutvecklande verktyg som är en process som med fördel ska ske över tid. En påvisad svårighet är dock den tidsbrist som finns i verksamheterna. Vidare nämns att handledning bör utgå från en horisontell relation där handledaren har samma utbildningsbakgrund som deltagarna. Forskningen visar även att det finns brist på kunskaper om specialpedagogens kompetens samt hur handledning bör utformas. Då handledning är ett nytt fenomen finns det fortfarande ingen tydlig struktur för användandet av den, vilket innebär att den ännu inte är etablerad som ett kompetensutvecklande verktyg inom pedagogiska verksamheter.
I elevhälsoteamet (EHT) finns många handledande professioner. Dessa professioner har kompetens inom olika områden som i det förebyggande arbetet kompletterar varandra i strävan att skapa förståelse kring individen. Specialpedagogen har inom detta team den ledande kompetensen i relation till pedagogiska frågor.
Då specialpedagogutbildningarna skiljer sig åt vad gäller upplägget av och fokus på det handledande uppdraget, lämnas det tolkningsutrymme för specialpedagogen att fritt utforma innehåll och struktur viket i sin tur kan leda till olika variationer i arbetsformen. Den struktur som specialpedagogen ingår i och är en del av kan man tolka och förstå med stöd av systemteorin. Via denna synliggörs interaktionen mellan de olika delar som påverkar varandra och skapar förutsättningar för det fortsatta arbetet.
23
Teoretisk förankring
Som teoretisk grund i arbetet har vi valt att utgå från ett systemteoretiskt perspektiv då det enligt Gjems (1997) berör ett stort område och är en tvärvetenskaplig teori. I systemteorin utgår man från sammanhang och samspelet mellan delarna i ett system. Nilholm (2016) skriver att det är relationen mellan omgivningen och systemet som ligger till grund för hur vi förstår hur ett system fungerar. Eftersom arbetet riktar sig till specialpedagoger och skolledare i olika verksamheter och som därför ingår i olika sammanhang, ger systemteorin oss möjlighet att åskådliggöra den pedagogiska handledningen ur ett helhetsperspektiv utifrån det fokus som vi har i arbetet.
Ett systematiskt tänk innebär att se världen utifrån strukturer, ordning, mönster och form och inte som en avgränsning till enstaka händelser och individer. Öquist (2010) skriver att ”Det är samspelet mellan delarna snarare än delarna själva som bildar grunden för förklaringar.” (s.9), varför vi har valt denna teori till vårt arbete för att kunna analysera vad som sker i strukturerna på organisationsnivå och hur det speglar sig i praktiken. Grundläggande i systemteorin är att allt hänger samman och har en ömsesidig påverkan på varandra.
När man studerar mänskliga förhållanden i relation till teorin kallas det för sociala system. Det innebär ett system bestående av individer som lever eller arbetar tillsammans under en längre tidsperiod. Gjems (1997) skriver vidare att ett sådant typ av system måste ses ur ett helhetsperspektiv där ett samspel mellan delarna äger rum. De handlingar som görs i någon del i systemet ger konsekvenser på de andra.
Människorna i ett socialt system kan inte förstås isolerade från varandra, utan de måste förstås i relation till varandra. En persons beteende eller handlingar måste alltid ses i ljuset av vad de andra människorna i systemet gör. Och det som en person gör måste alltid förstås i förhållande till det sammanhang det ingår i. Gjems (1997, s.24)
Öquist (2010) skriver att för att nå ett resultat måste man som ledare ta sin utgångspunkt i kunskaperna hos medarbetarna för att systematiskt ge dem möjligheter till utveckling. Detta är vad han menar är att använda sig av information istället för kraft. En ledare kan inte nå utveckling enbart av egen kraft. Återigen kan detta val av teori styrkas av att fokus i arbetet belyser respondenternas uppfattningar utifrån vilket sammanhang de befinner sig i.
24
Ett systematiskt förhållningssätt kan även användas för att hantera eventuella motstånd. Öquist (2010) menar att man bör vara följsam och accepterande vad gäller motstånd och be om utvecklande argument. Genom information och tydliggörande frågor läggs istället kraft på att lösa problem utifrån det motstånd som man möter. Ur ett systemteoretiskt perspektiv är detta en del av processen för att nå utveckling. Att ställa frågor som synliggör nya perspektiv och skillnader menar Öquist (2010) underlättar för att nå förändring och utveckling eftersom det skapar förutsättningar för att åskådliggöra mönster och sammanhang.
Sammanfattningsvis tycker vi att vi kan dra kopplingar mellan syftet med vårt arbete som är att synliggöra specialpedagogens roll i pedagogisk handledning ur ett skolledar- och specialpedagogperspektiv, och frågeställningar till Öquist (2010) beskrivning av ett systemteoretiskt synsätt där:
• ledarskapets kraft används följsamt för att förstå motstånd • förändring måste utgå från den information som finns • mottagaren är den som förändras
Öquist (2018) skriver att det är viktigt att nivåerna inom ett system måste hållas åtskilda. Medarbetarna inom en viss nivå måste behålla sin självständighet och frihet i de angelägenheter som rör den egna nivån. För att nå verksamhetens mål måste ledningen utgå från gränsvillkoren. ”Centrala begrepp inom systemteorin är gränser mellan olika nivåer i system och gränsen mellan system och omvärld. Det viktiga som sker i en organisation sker alltid i gränssnitten och passagerna mellan delar och nivåer i ett system.” Öquist (2018, s.58) Han menar att om syftet för kommunikation mellan nivåerna är styrning så måste det ske med utgångspunkt ur gränsvillkoren. Öquist (2018) definierar detta som ”script”, det vill säga författning. En ledare får inte basera sin styrning utifrån det enskilda fallet, vilket han benämner som ”case”. Många organisationers problematik grundar sig ofta på att man inte har kunnat skilja på ”script” och ”case”.
Systemteorins perspektiv menar Gjems (1997) lägger en god grund för att förstå handledning i professionsgrupper där arbetet sker med människor som arbetar nära och i team, eftersom den synliggör relationerna dem emellan. Detta är ett så kallat socialt system då människorna i systemet påverkar och samverkar med varandra. Gjems (1997) beskrivning av sociala system kan relateras till vår undersökning, då ambitionen är att synliggöra de olika uppfattningarna om hur handledning används utifrån de olika respondenternas perspektiv. Hon menar att det är samverkan mellan människorna i det sociala systemet som för det framåt och hur detta tar sig uttryck i handling. För att förstå sociala system måste man utgå från ett helhetsperspektiv där
25
delarna hänger samman och påverkar varandra. Det innebär att resultatet av handledningen kommer att ge konsekvenser på ett eller annat sätt beroende på hur förändringen sker. För att nå ett helhetsperspektiv och förståelse i handledning måste man förstå att deltagarna i det sociala systemet står i relation till varandra, men även att de har andra relationer och ingår i andra system.
Handledning ska ses som en kompetensutveckling där man har möjlighet till att lyfta situationer, problem och frågor som är aktuella just nu. Detta menar Gjems (1997) är en väsentlig del i handledningen. I dessa handledningssituationer ställs frågan ”hur?” vilket uppmanar till utveckling och möjliggör förståelse för och reflektion över vad som påverkar fenomenet, samt olika alternativa handlingar relaterat till problemområdet. Sammanfattningsvis kan denna förståelse beskrivas som cirkularitet, vilket ur ett systemteoretiskt perspektiv innebär ömsesidig påverkan i relationer där saker och händelser hänger samman. Genom att belysa cirkulariteten och det gemensamma i verksamheten genom handledning, möjliggörs det att helheten blir tydlig.
26
Metod
I följande kapitel kommer vi att redogöra för vårt val av metod samt hur vi genomfört undersökningen. Vidare kommer den urvalsgrupp som varit i fokus för detta arbete att presenteras.
Metodval
För att samla in data till vårt arbete valde vi att använda oss av en mixad metod. Att använda mixade metoder menar Creswell (2014) kan ge en mer mångsidig bild av det man studerar, vilket är vår ambition med arbetet utifrån ett skolledar- och specialpedagogperspektiv. Vi har använt oss av både kvantitativ och kvalitativ metod i form av enkäter med slutna och öppna frågor. Syftet med detta upplägg har varit att genom de kvalitativa frågorna nå en djupare förståelse för de kvantitativa svaren.
Enligt Stukát (2003) ska metodvalet styras av studiens syfte och det område som man undersöker. Det är av vikt att använda sig av en fungerande metod och inte basera valet på vad man som forskare känner sig bekväm med. En kvantitativ studie kan mätas i tal, storlek och mängd. Det ger forskaren möjlighet till att problematisera ett område på ett generaliserande sätt och dra slutsatser utifrån det. Den kvalitativa datan riktar sitt fokus på egenskaper och kvaliteter hos problemområdet. Formuleringar i en kvalitativ studie behöver vara smalare än i en kvantitativ metod. I användandet av en kvalitativ metod blir det svårare att generalisera sitt resultat då det oftast innehar en begränsad mängd data.
Vi har gjort vad Bryman (2011) beskriver som en surveyundersökning för att samla in kvantitativa eller kvantifierbar data för att sedan kunna hitta olika sambandsmönster. I insamlandet av data användes två olika enkäter, en som var avsedd till skolledarna och en till specialpedagogerna (bilaga 1). Enkäterna skickades ut till två olika kommuner i syfte att öka precisionen i mätinstrumentet. Enkäterna utformades på ett liknande sätt med undantag från några bakgrundsfrågor samt svarsalternativ. För att utforma frågor som är kopplade till arbetets syfte och frågeställningar utgick vi från Stukáts (2005) mall för att få en bra struktur och överblick. I enkäten fanns frågor av kvalitativ natur som gav respondenterna möjlighet att utrycka sig på ett djupare plan. Vi skickade ut missivbrev med information kring arbetet och respondenterna fick besvara enkäten via mail. Syftet med att maila ut enkäterna var för att nå ut till så många som möjligt på så kort tid som möjligt, då tidsbrist var en avgörande faktor att ta hänsyn till.
27
Urvalsgrupp
Ambitionen med arbetet var att nå ut till så många som möjligt och få en hög svarsfrekvens, därför gjordes ett vad Bryman (2011) kallar för bekvämlighetsurval. Vi valde att undersöka skolledare och specialpedagoger i de två kommuner som vi själva är aktiva i och där vi har tillgång till kontaktpersoner. Detta är även något som Patel och Davidson (2003) tar upp i relation till genomförandet av undersökningen, då de understryker vikten av att precisera den utvalda gruppen. De två kommunerna ligger i Skåne och i Halland och skiljer sig i storlek. Vi har vänt oss till både kvinnor och män, men lägger inte något fokus på genusperspektivet i genomförandet av analysen. Vi valde att fokusera på skolledare i förskola och grundskola på grund av bristande tillgänglighet till skolledarna på gymnasiet.
Genomförande
Inledningsvis började vi med att skicka ut mail till alla skolledare (bilaga 2) i de valda kommunerna inom förskola, grundskola och gymnasiet. I den största kommunen skickades det ut 226 stycken mail och i den andra kommunen 30 stycken mail, detta i syfte att kartlägga om handledning används i verksamheterna, men också för att undersöka om det fanns ett underlag för oss att studera vidare. Den slutgiltiga enkäten (bilaga 1) baserades på respons som gavs via den pilotstudie som vi tidigare genomfört. Slutligen skickades enkäten ut via mail till alla skolledare i förskola, grundskola samt specialpedagoger i de två kommunerna. Till enkäten bifogades ett missivbrev (bilaga 3). Stukát (2005) skriver att för att motivera den tilltänkta urvalsgruppen ska en tydlig information i ett missivbrev där presentation av oss, arbetets syfte och betydelsen av deras medverkan står. Det är också viktigt att det framgår att respondenterna har möjlighet att få tillgång till slutresultatet av arbete. En påminnelse via mail skickades ut innan sista svarsdagen till de personer som inte svarat. Denna påminnelse gjorde inte någon skillnad på antalet som till slut valde att delta i enkäten.
Bortfall
I vårt arbete valde vi att genomföra en enkätundersökning med ambition att nå ut till fler respondenter. Då vi valde urvalsgrupp hade vi en viss förkunskap om att vårt val innebar en svårtillgänglighet, men försökte rikta oss till verksamheter som var lätta att få kontakt med. Vi hade trots detta en del bortfall. Vi hade framförallt vad Stukát (2005) kallar för ett externt bortfall, det vill säga personer som väljer att inte delta eller inte kan nås. Vi hade också ett
28
internt bortfall av den karaktären att den del av enkäten som behandlar respondenternas bakgrundsinformation inte har kunnat analyseras. Vi redogör för detta i resultatdelen. Det var också många som inte besvarade fråga åtta. Detta kommer vi problematisera i metoddiskussionen.
Vårt största bortfall var i den större kommunen där många valde att inte svara alls. Det har varit svårt för oss att analysera anledningen till bortfallet. En adekvat reflektion är tidsbristen och den arbetsbelastning som merparten av personer i pedagogiska verksamheter omges av idag. Likaså är en reflektion att enkät som fenomen kan uppfattas som ointressant och inte fylla något syfte för respondenten. Stukát (2005) menar dock att ett stort bortfall per automatik inte innebär att resultatet är otillförlitligt.
Pilotundersökning
Vi valde att göra en pilotundersökning i syfte att testa tydligheten i frågorna. Bryman (2011) menar att pilotundersökningar är särskilt viktiga i genomförandet av enkätundersökning eftersom de inte ger något utrymme att hantera några eventuella oklarheter. Pilotundersökningen underlättar också möjligheterna till att formatera om frågor och innehåll. Bryman (2011) skriver vidare att genom pilotundersökningen har forskaren möjlighet att synliggöra brister i utformandet av informationen och instruktionerna kring enkäten. Det skickades ut en enkät via mail med tillhörande missivbrev till två specialpedagoger och en skolledare som en pilotundersökning innan den slutliga enkäten sammanställdes.
Förutom att de fick besvara enkäten fick de svara på frågor gällande upplägg och innehåll av den samt missivbrevet. Enligt Stukát (2005) är detta en viktig del av processen då man som forskare ges möjlighet att förtydliga och förändra utformandet. Då skolledarens svar uteblev redigerades enkäten utifrån specialpedagogernas respons. Specialpedagogerna som ingick i pilotundersökningen deltog inte i den stora undersökningen.
Etiska överväganden
I arbetet utgick vi från Vetenskapsrådets (2017) forskningsetiska principer som innefattar sekretess, anonymitet, tystnadsplikt samt konfidentialitet. Detta menar Ahlberg (2009) är för att skydda de som deltar i studien. I missivbrevet (bilaga 3) som skickades ut hade vi tydliggjort de områden i vilka individskyddet kan delas in i.
29
• Informationskravet och nyttjandekravet – här preciserar vi vad arbetet ska användas till, i vilket syfte, vilka vi är samt våra kontaktuppgifter, att respondenterna har rätt till att ta del av slutprodukten av arbetet.
• Samtyckeskravet – genom deltagande av enkäten godkänner respondenterna att deras svar används för undersökningens syfte, samt att deltagandet är frivilligt och att respondenterna när som helst kan välja att avstå från att medverka.
• Konfidentialitetskravet –respondenterna informeras om att de besvarar enkäten anonymt och att resultatet inte kommer att härleda till någon specifik skola eller person.
I resultatdelen kommer svaren på enkäterna redovisas på generell nivå och deltagarna i arbetet kommer att benämnas som respondenter.
Analys och bearbetning
Analysen av de enkätfrågor som innehållit svarsalternativ har sammanställts med hjälp av Surveymonkey, som är ett webbaserat enkätverktyg för utformning och sammanställning av enkäter. Detta har vi sedan redovisat i tabeller, diagram och i löpande text. Det systemteoretiska synsättet kan likställas med Patel och Davidsons (2003) beskrivning av reduktionism. Det vill säga att området (helheten) som man undersöker kan reduceras i delar som undersöks var för sig. Detta har gjorts genom att analysera de två yrkesgruppernas perspektiv på pedagogisk handledning, för att skapa en förståelse för fenomenet.
Eftersom vi även hade frågor som var av öppen och förklarande karaktär gjorde vi en innehållsanalys för att kunna kategorisera svaren. Vi läste igenom respondenternas öppna svar och gjorde en innehållsanalys där vi tog fram nyckelord som vi sedan jämförde och gjorde till underteman. Ahlberg (2009) menar att man genom analysen kan hitta teman och kategorisera utifrån de mönster, skillnader och likheter som man finner. Detta gjordes och utifrån analysen kom vi sedan fram till övergripande teman som senare kommer att redovisas i resultatdelen. Som Bogdan och Biklen Knopp (2007) skriver så är den kvalitativa forskningsanalysen en process som eftersöker mönster och kategorier genom systematisk undersökning av data för att finna resultatet.
30
Hypotes
Vi gick in i arbetet utifrån en föreställning grundad på vår egen erfarenhet om att det finns en avsaknad av specialpedagogisk kompetens inom handledning i pedagogiska verksamheter. Med utgångspunkt från denna föreställning ville vi via vårt arbete se om detta antagande gick att styrka, och samtidigt undersöka specialpedagogens roll i pedagogisk handledning.
31
Resultat och analys
I detta kapitel kommer vi att redovisa vårt resultat och i anslutning till varje avsnitt görs en analys. Resultaten kommer att redovisas i varierad form genom tabeller, diagram där staplarna visar antal svar inom respektive alternativ samt i fritext. De frågor som är av öppen karaktär analyseras utifrån en innehållsanalys där olika kategorier är framskrivna.
Inledningsvis kommer vi presentera det interna bortfall som inte kunnat användas i analysen av arbetet då det inte genererat något större underlag.
Presentation av internt bortfall
I den fråga (fråga 4) där respondenterna fick besvara när den pedagogiska handledningen använts fick vi svar som liknade de definitioner som gjorts över vad pedagogisk handledning är (fråga 9). Därför valde vi att slå ihop och sammanställa de svaren i olika kategorier som framkommit.
I den del av enkäten som riktat sig mot respondenternas bakgrund (fråga 1) hade vi som ambition att undersöka om ålder och utbildning spelade någon roll för hur man ser på det pedagogiska handledarskapet. Det hade behövts ett större empiriskt underlag för att göra en sådan koppling, samt en diskursanalys för att jämföra de olika respondenternas utbildningsplaner för respektive examensår. Vidare hade man även behövt sätta detta i relation till specialpedagogutbildningen för att få en bild över vilka grundkunskaper om området som finns.
Enkäten var inte utformad för att kunna utläsa när examen för grundutbildningen varit avlagd. Inte heller var den utformad på ett sätt som kunde undersöka om rektorsutbildningens examensmål sett annorlunda ut och i så fall på vilket vis detta påverkat kunskapen kring specialpedagogens roll i relation till handledning. Utifrån detta hade vi behövt göra en större undersökning för att kunna göra en koppling mellan utbildning och kunskap om pedagogisk handledning. Med den anledningen har vi valt att inte redovisa dessa svar och har istället fokuserat på de frågor som är direkt kopplade till arbetets syfte.
32
Tabell 1. Antalet respondenter som deltagit utifrån 229 mail till skolledare och 175 mail till specialpedagoger i båda kommunerna.
Skolledare 27st Specialpedagoger 22st
Som tabell 1 visar var det totala antalet svar lågt, detta på grund av att majoriteten i den största kommunen valde att inte delta. Det var endast 2 personer i den kommunen som meddelade att de på grund av tidsbrist inte kunde delta, övriga gav ingen respons.
Tabell 2. Antal respondenter i den större kommunen.
Skolledare 8st
Specialpedagoger 14st
Tabell 3. Antal respondenter i den mindre kommunen.
Skolledare 19st
Specialpedagoger 8st
Då syftet med vårt arbete inte var att jämföra de två kommunerna har vi presenterat det totala empiriska underlaget utifrån kategorier som framkommit. Vi har redovisat resultaten från de respektive yrkeskategorierna parallellt och sedan gjort en jämförelse i analysen.
Pedagogisk handledning ur ett skolledarperspektiv
Det var tjugosju skolledare som deltog i enkäten och samtliga svarade att pedagogisk handledning används i deras verksamhet. Vi kunde utläsa följande teman utifrån skolledarnas svar på vad pedagogisk handledning är. Några av skolledarna gav svar som kunde inordnas i mer än en kategori.
Pedagogisk handledning utifrån specialkompetens
Inom denna kategori nämnde åtta av tjugosju respondenter att när det finns behov av att utveckla metoder och förhållningssätt genomförs pedagogisk handledning av någon med specialkompetens. Denna behöver inte finnas i den egna verksamheten utan med fördel vara en extern kompetens som kommer utifrån eller från någon utav de yrkesprofessioner som finns
33
inom elevhälsan. Denna kompetens refereras till någon som är sakkunning och som kan bidra till att öka kunskapen hos pedagogerna inom ett visst område. Två respondenter skrev att handledningen har sin utgångspunkt i observationer som genomförts då pedagoger uttryckt ett behov av råd och stöd i olika situationer. Dessa behov blir teman för handledningen. Andra svar inom denna kategori var att handledning används för att utveckla pedagogiska metoder samt stärka de befintliga kunskaperna hos pedagogerna. Det uttrycktes även att man nyttjar specialkompetens för handledning av pedagoger som inte har förstått sitt uppdrag.
Pedagogisk handledning där man möter behov och ger stöd
Inom denna kategori användes handledningen utifrån ett behovsstyrt fokus. Sex av tjugosju skolledare skrev att pedagogisk handledning är ett verktyg som används utifrån det behov som finns hos pedagogerna för att ge stöd i syfte att utveckla undervisningen och verksamheten. Handledningen används för att ge stöd i att hitta pedagogiska strategier i det dagliga arbetet. I detta fall ses handledningen som ett kollegialt forum där man lyfter svårigheter och söker mentalt stöd och bekräftelse i det pedagogiska arbetet. Genom denna anser skolledarna att man finner alternativa lösningar på vardagliga dilemman.
Pedagogisk handledning som forum för att ge råd, tips och idéer
Inom denna kategori var handledningen av mer konsultativ karaktär där både tips, råd och idéer utbyts. Tio av tjugosju respondenter lyfter handledningen som ett sätt att ventilera funderingar och tankar som väcks i relation till grupper, barn och elever som utmanar. Här utbyts erfarenheter och konkreta tips och råd ges i relation till användandet av olika metoder och bemötande av individer och grupper. Vidare uttrycks att kunskaperna finns i rummet, det vill säga att utveckling och lärande sker i en social kontext. Handledningen ses här som en möjlighet att bolla idéer och tankar då man har kört fast.
Teoretisk förankrad pedagogisk handledning
Fokus i denna typ av handledning ansågs utifrån fyra av tjugosju respondenters svar vara av vetenskaplig karaktär och ska hållas av specialpedagog. Här nyttjas den specialpedagogiska kompetensen för att utveckla verksamheten genom vetenskapligt förankrade teorier. Genom ett systematiskt kollegialt lärande skapas samsyn och gemensam värdegrund utifrån ett individ-, grupp- och organisationsperspektiv. Handledningen ses som en process där pedagogerna med
34
stöd av specialpedagog ges möjlighet att reflektera kring sina erfarenheter, tankar och perspektiv.
Pedagogisk handledning ur ett specialpedagogperspektiv
Utifrån de tjugotvå specialpedagoger som deltog i enkäten framkom det att pedagogisk handledning används i samtliga verksamheter utom en. Baserat på det underlag vi fått kan vi utröna samma kategorier som framträtt utifrån skolledarnas svar, med undantag från den teoretiskt förankrade pedagogiska handledningen som saknas i specialpedagogerna svar. Däremot framkom en ny kategori som presenteras nedan.
Ledningens betydelse för pedagogisk handledning
I denna kategori skiljde sig specialpedagogernas bild över pedagogisk handledning i relation till skolledarnas. Här uttrycks det att ledningens synsätt och kunskaper om handledning spelar roll för vilken typ av handledning som erbjuds i verksamheten. Det innebär att den pedagogiska handledningen kan vara både av konsultativ karaktär där man bollar idéer, ger tips och råd, och ett verktyg för kompetensutveckling där reflektion ges möjlighet. Här uttrycks det att det per automatik inte är specialpedagogen som utför handledningen eftersom det även kan innebära att annan utomstående yrkesprofession också kan bli inkopplad som konsult.
Analys
Det som framträtt i de båda yrkesgruppernas svar var att man generellt sett hade samma definition av vad pedagogisk handledning är. Det fanns dock bara ett fåtal av dessa som definierade pedagogisk handledning enligt den beskrivning som Gjems (1997) ger, där handledningen är ett redskap för kompetensutveckling och ett forum för reflektion över befintliga kunskaper som blir en lärandeprocess och utvecklar det praktiska görandet. I denna typ ska kompetensutvecklingen generera en kvalitetssäkring för arbetet med den tredje parten, det vill säga barn och elever. Vi har även i annan forskning läst om hur viktig den reflekterande handledningen är för att nå professionsutveckling. Pas, Larson, m.fl (2016) skriver i sin artikel om ett utvecklingsarbete som visar att grupphandledning av reflekterande karaktär har gett positiva effekter i professionsutvecklingen till skillnad från handledning av en mer konsultativ karaktär. Då Gjems (1997) utgår från ett systemteoretiskt synsätt så riktar Pas, Larson m.fl (2016) sitt fokus på det sociokulturella perspektivet där lärande för professionsutveckling sker i socialt samspel. Deras ståndpunkt är att förändring hos människor sker först när möjlighet till
35
reflektion över det egna agerandet sker. Det sociokulturella perspektivet kan vi utifrån vårt resultat tolka som en genomgående grund för pedagogisk handledning, dock i olika form och innehåll.
Genomgående i respondenternas svar lyftes handledning som konsultation där konkreta råd, tips och idéer utbyts. Vår tolkning är att det liksom i Bladinis (2004) studie tyder på att pedagoger gärna vill ha snabba lösningar på problem och att handledningen blir ett sätt att ”släcka bränder”. Detta styrker även Killéns (2008) förklaring om att den primära målsättningen för konsultation är att belysa ett specifikt problem, och att när det problemet är löst så nås professionsutveckling.
I kategorin ledningens betydelse för pedagogisk handledning syntes en otydlighet gällande vilken form och innehåll den ska ha. Dock blir denna kategori mer förståelig med utgångspunkt ur Bladinis (2004) beskrivning av handledning som ett paraplybegrepp där sammanhanget är av betydelse för utformandet av handledningen. Som vi skrivit i kapitlet om tidigare forskning så är handledningsbegreppet svårdefinierat och kan betyda olika beroende på vem som gör definitionen, vilket även Lendahls Rosendahl och Rönnerman (2003,2005) anser. Dock styrks denna sista kategori om vad pedagogisk handledning är av Steinbergs (2011) förklaring om att det är behovet som styr handledningstypen, utifrån både ett makro- och ett mikroperspektiv. Ur ett systemteoretiskt perspektiv gjorde vi tolkningen att de sociala system som deltagarna är i kontakt med påverkas av handledningen. Detta eftersom handledningen, oavsett form, har som mål att utveckla arbetet med den tredje parten, den så kallade cirkulariteten som Gjems (1997) skriver om. Då samspelet mellan delarna är centralt i det systemteoretiska tänket styrker detta den form av pedagogisk handledning som utformas beroende av skolledningens kunskaper. Genom att anpassa handledningsform utifrån vilket sammanhang som är aktuellt, de pedagoger som blir handledda och de förväntningar och förutsättningar som handledaren ställs inför, stödjer helhetsperspektivet. Det blir alltså dessa olika delar som formar handledningsuppdraget.
36
Professioner som genomför pedagogisk handledning
Diagram 1. De handledande professionerna enligt respondenterna.
Diagrammet visar skolledarnas och specialpedagogernas svar på vilka professioner som genomför den pedagogiska handledningen i verksamheterna. De staplar som presenteras som Specialpedagog och Speciallärare framkom då respondenterna enbart valt ett av alternativen. Då respondenterna valt att nämna två professioner har vi presenterat det genom staplarna Specialpedagog och skolpsykolog samt Specialpedagog och speciallärare. EHT stapeln representerar de svar där respondenterna lyft fler professioner som ingår inom elevhälsan. Stapeln Annan innefattar förstelärare, pedagogista (handledande pedagog inom Reggio Emilia inspirerade verksamheter), talpedagog, utvecklingspedagog, utbildad handledare, lärare samt skolutvecklare.
I båda yrkeskategorier som deltagit i enkäten har majoriteten svarat att skolledaren alltid är med i att fatta beslut om handledningsuppdrag. Av den totala responsen var det 4 stycken som svarade att det är specialpedagogen som fattar beslut om att handledning ska ske. Annan innefattar EHT och personalen, inom denna kategori sker handledningen i samråd med skolledningen. 7 1 7 2 6 4 17 1 1 2 1 0 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90
Specialpedagog Speciallärare Specialpedagog
och psykolog och speciallärareSpecialpedagog EHT Annan Skolledarna Specialpedagogerna
