Psi&dLLkatlv X bÀAcuUoA

I huvudsats ingår ^ slutfältet och på satsadverbialens plats (a-kolumnen) i mittfältet. Eftersom satsadverbialen i bisats placeras före den finita formen ("BIFF-regeln") kan det vara av intresse att se vilka regler som gäller för predikativens placering i bisatser. Påpekas bör kan­ ske att bisatserna i följande exempel är sådana där man inte kan bryta mot BIFF-regeln, vilket är möjligt i vissa fall (Andersson 1975a:94ff). För att belysa skillnaden mellan ledens informationstyngd i de olika positioner­ na har jag här försökt sammanställa likartade belägg innehållande predika­ tiv i olika positioner. (Ibland har jag här varit tvungen att ta med ganska mycket kontext, eftersom det annars inte skulle ha framgått vad jag menar.)

(21) a Men strängt taget är det ju lika illa att han står hundögd en me­ ter ifrån mig och vill göra det men inte kommer sig för. (GBS 10) b Han vill inte se upp och se Ivan över sig, inte Robert och Georg, som dragit sig tillbaka till bersån, inte soldaterna, som sysslo-lösa står längre bort under päronträden och stirrar på Paula. OGT 172~)

(22) a Först där, på andra sidan vägen, där man går osedd från Stora huset, kommer friden... (UI 139)

b I stället tänker han på Kristus som osynlig skrider genom fabri­ ken och lägger sin hand på Lindströms axel. (PCJ 53)

(23) a ...ja, det är faktiskt bara Gert Svensson som saknas, han som ligger frusen och doven jämte skorstensstocken i Fridebo, slö och liknöjd som han vurti... (SD 13f)

b Naturligtvis var det likgiltigt att kisse insvept i en gul siden-sjal låg i en onaturlig ställning. Och det behövde naturligtvis inte betyda att hon led när döden kom. (OH 123f)

(24) a Drängen är den enda som kan stappla in svårt berusad på Systemet och ändå i allmänhet bli "serverad". (PCJ 38)

b ...bygdens ärelöse och utsötte, en kalkvit skugga, som lealös ranglade längs risiga alléer av hån och skam... (SD 183)

(25) a Det är som om människan, jaget, förväntades traska oberörd genom alltsammans, konstatera händelserna - och så var det inte mer. (AW 195)

b Ängsullen och hjortronplantorna som förskräckta hade flytt under jorden inför avverkarens fötter, vågade så småningom återvända till trädets fot. (GT 221)

I a-satserna ovan utgör predikativen en viktig del av verbens betydelse och utgör viktig information för textens kommunikativa utveckling. Predikativen i b-satserna innehåller för kontexten icke nödvändig information, dvs ad­ jektivens betydelseinnehåll följs inte upp i den fortsatta texten utan är isolerad tilläggsinformation. (21) - (25) innehåller samtliga verb av liggar typen, i vissa fall exakt samma verb (ligga* stå). Att endast ange verbtyp räcker alltså inte om man vill ge regler för predikativens position i t ex bisats, men jag menar att mitt kontextuella kriterium för obligatoriska predikativ här kan vara till hjälp och att regeln blir

(i) Fakultativa predikativ (Pf^) placeras i bisats i mittfältet före det finita verbet och obligatoriska predikativ (P0bj_) placeras i slutfältet.

Med hjälp av en sådan regel kan man förklara predikativens olika positio­ ner i t ex (23a) och (23b). Att förklara skillnaden med t ex hjälp av vikt­ principen (långa led mot slutet) går inte här, eftersom det framflyttade ledet är lika utbyggt som det efterställda ledet. Däremot kan man alltså ha hjälp av informationsprincipen (informationstunga led mot slutet).

innehåller ju viktigare information än Pf^- Några ytterligare belägg på P i_i i bisats: _obi

(26) a Hon hade lämnat honom genast, tagit en av Finlandsbåtarna och ham­ nat i Helsingfors där hon i två dygn legat hulkande och skamsen på ett hotellrum, pinsamt medveten om att hon under flera år an­ vänt Tob för att bygga upp sin egen säkerhet... (LF 232)

b Hon var två miss Francisar nu, en som låg klen i sängen och behöv­ de hjälp, en som stod röd och andfådd i köket och mumlade:... (ME 109)

c Maj och Gunnar avlöste varandra vid [döds-]bädden, emellanåt måste Maj också in och se till Jenny som satt apatisk inne i rummet. (PAF 167)

d ...som springer då glad till sidan förtisex... (SL 42 432) (27) a Om man inte kommer i sjön sönderbränd, då märker man att det inte

är så rent. (Thorsten Jonsson, Konvoj, s 185. Litteraturfrämjan­ det 1977.)

b ...mot en systerson, som uppträtt berusad på ett välsignat möte och därvid... (SD 66)

c ...men Nikodemus som levat aktad i si na likars mitt... (SD 77) d ...Torsten och Greta, som i bästa fall bör hållas luktfria och torra under hela skolavslutningen... (SD 188) ~~ e ...ett språk man nästintill förstår när man plötsligt vaknar svet­

I (26) och (27) förekommer verbtyper som behandlas i avsnittet om obliga­ toriska predikativ (se 3.2 ovan). Satserna får med struket predikativ en helt annan betydelse, varför predikativen bör anses obligatoriska vilket också stöds av efterställningen. I b-satserna i (21) - (25) ovan förekommer delvis samma verbtyper med ^ mitt material finns emellertid också belägg med vid andra typer av verb:

(28) a ...hon drömmer om att bli en stor och vacker dam, som hårdspacklad och välluktande föres i tangons turer på dansbanan av någon poma­ derad herreman, som sedan kan hugna henne med kyssar... (SD 141) b ...innan hon återtar sin plats i växeln, där hon opartisk som Rätt­

visan avlyssnar bygdens alla telefonsamtal, utan undantag, varpå hon sprider... (SD 156)

c Med ett ryck lyfte han helikoptern tio meter upp i luften, den cirk­ lade runt ett par varv, och sedan stack den iväg med hög fart, medan Super-Max nästan halvkvävd av raseri knöt båda nävarna åt förrädaren med resväskan. Nu fick han syn på poliserna... (NOF 116) d ...och fjorden som milslång sträckte sig mellan klippväggarna ända

ut mot havet långt borta. (BJ 155)

Enligt min mening är således valet av position viktigt för satsens betydel­ se, eftersom positionen efter verbet fokuserar ledet mera än positionen före verbet. Så tycker jag t ex att fjorden uppfattas som längre om predi-kativet i (28d) placeras i efterställning: och fjorden som sträckte s%g

m-ilslång... Det skulle dock vara förvånande om en regel för predikativens

placering i bisats som (i) ovan vore helt utan undantag, eftersom flera ordföljdsprinciper hela tiden samverkar. Några belägg i materialet visar också en ordföljd som kan tolkas som brott mot regel (i):

(29) a Kunderna fick en förnimmelse av något överjordiskt när de stod och såg på henne i affären, ända tills att deras blickar föll på hen­ nes händer, som blåröda och stela av kyla handskades med de kalla och blöta köttstyckena. (GQ 67)

b ...bröt infernot löst. Åtminstone upplevdes de första ögonblicken så av Evy, som fullkomligt oförberedd på maskinernas ljudstyrka stod mitt ibland dem och för några korta sekunder kände sig helt uppslukad och instängd av ljudet. Inga tankar - bara en stark ångestförnimmelse. (GQ 86)

I (29a) uppfattar jag blåröda... som den viktiga oppositionen till "något överjordisk", men ledet har av författaren fått P^^-position. En place­ ring sist i satsen är här utesluten, eftersom kontaktprincipen då skulle kunna medföra att blåröda,.. kopplades till köttstyckena, men varför inte

handskades blåröda...1 En sådan position skulle stämma med en del andra

belägg i materialet

(30) ...fast han höll emot så hårt att huden skavdes sönder i handfla-torna och barken skalades av i grönbruna band och klykan pekade vit

och darrande rakt ner mot källådern i marken. (UI 36)

(30) är i strukturen mycket lik (29a), men här har författaren valt en an­ nan ordföljd. I (29b) är jag osäker på om det viktigaste i satsen är att hon var oförberedd eller om det är att hon stod mitt ibland maskinerna. Författarens ordföljd anger det senare. Det kan således finnas fall där man kan tveka, men de är tämligen få.

Sammanfattningsvis kan konstateras att bar en annan position i bisat­ ser än i huvudsatser, eftersom de på samma sätt som satsadverbialen flyttar fram framför det finita verbet. P . .. behåller däremot också i bisatser sin _obi position i slutfältet. Vilken slutfältsposition det rör sig om återkommer jag till i sammanfattningen av alla avsnitten om predikativens position (se 5.5).

5 . 2 . 4 Vsizdlkcutlv vid paAXlkeZkomponeAade. vojtb

Termen partikelkomponerade verb ges här en ganska vid betydelse, och hit räknar jag bl a kombinationer av följande typ: komma fram/hem/tillbaka3

vandra vidare/iväg, stiga - fara upp, ligga kvar, spritta till, sticka hemifrån. "Partikeln" (i vissa fall ordinära rumsadverb) består här av ett

ord (eventuellt undantag iväg) och är tryckstark.

Predikativen har vid dessa verb flera olika möjliga positioner, och deras placering före eller efter partikeln ändrar satsens informationsstruktur. Jag börjar med några belägg för att belysa mitt påstående:

(31) a Jag önskar du någon gång ville komma hem glad och se på mig med ett leende. (AW 72)

b När Robert Erikson slutligen och fullkomligt genomfrusen kommer hem förvånar det honom först att ytterdörren är olåst. (PGE 21) (32) a Men denna afton gick han in till Handlarn och fick en halvpanna på kredit, begav sig ensam ut i skogen, kom hem full och sparkade sönder barnsängen i sitt ursinne... (SD 76)

b Sedan går han ensam hem medan Aronsson stannar kvar på matstället tillsammans med de båda rörmokarna. (PGE 161)

De slutställda predikativen i (31a) och (32a) hänger direkt samman med den text som följer efter, medan det i (31b) och (32b) är handlingen komma/gå

hem som följs upp i den efterföljande texten. Slutställningen framhäver

således predikativet och markerar att det är viktigt för textens kommuni-kativa utveckling. Jämför följande citat från Halliday (1973:164):

"The textual function of language requires that, for effective commu­ nication, new information should be made grammatically explicit. New

lexical content has to be backed up, as it were, by adequate quanta of grammar; specifically, it has to make clear what is the ideational function of any new material in the discourse..."

Halliday menar att ny information bör markeras explicit för att kommunika­ tionen skall vara effektiv. Detta tycks emellertid inte vara tillräckligt i svenskan - både P^-^ och Pfa^ är ju ny information - utan det tycks också krävas en markering av hur predikativet informationsstrukturelit skall upp­ fattas i förhållande till verbet, dvs om verbhandlingen är satsens vikti­ gaste information eller om det är verbhandlingen just i förening med predi-kativets betydelseinnehåll som är det viktiga. I det senare fallet kan verbet uttrycka både känd och okänd information, medan predikativet här alltid uttrycker information som är ny, viktig och avgörande för den fort­ satta texten. Jämför följande satser:

(33) a Det är andra gången den här veckan som du kommer hem full, (rep­ lik i svensk översättning i TV-version av Eugene O^Neills Morning becomes Electra, TV 2 27.12.79)

b Det är andra gången den här veckan som du kommer full hem. c ?Det är andra gången den här veckan som du full kommer hem.

(33a) och (33b) har samma kognitiva betydelse med den skillnaden att (33a) enligt min - och tydligen också översättarens - mening bättre speglar in­ formationsstrukturen. Satserna uttrycker här att subjektet kommit hem full två gånger under veckan, men han kan mycket väl ha kommit hem ytterligare fem gånger samma vecka. I (33c) fokuseras däremot kommit hem och tolkningen blir att subjektet endast kommit hem två gånger under veckan. Fult utgör här visserligen ny information, men det är endast obehövlig sådan, och satsen känns inte som riktigt naturlig svenska. Möjligen beror detta på att vi normalt inte skjuter in sådan information i påståenden av den här typen, eftersom den kan tänkas förvilla det avsedda budskapet och är irrelevant information. Detta är dock endast en hypotes, och det skulle krävas en stor och systematisk undersökning för att man skulle kunna bekräfta eller förkasta den (jfr 3.3 ovan och 5.3 nedan).

Här följer ytterligare belägg med P^-^ vid olika partikelverb:

(34) a ...för att hon skulle berömma honom. Som hon hade gjort de gånger han kommit tillbaka nykter och fin från en permission. För hen­ nes skull, nästan. För att få hennes beröm. (PAF 124)

b Här hade jag gått omkring så lugn och trott att det inte fanns nånting farligt i Nangijala, men nu blev jag verkligen rädd. (AL 49)

c Erik såg sig litet vilset omkring, snöpligt att vandra iväg all­ deles ensam. Men där fanns ju Bengt och hans Britta. (PAF 168)

d Johan å sin sida stack hemifrån ursinnig och blödande med såret hjälpligt täckt av ett plåster, och ilskan täckte besvikelsen liksom plåstret såret. (AW 23)

I samtliga belägg ovan har författarna genom efterställningen framhävt predikativet, som också hänger samman med den efterföljande texten. Jäm­ för också (35) och (36):

(35) a Tillbringar en sömnlös natt med att inse att jag vill inte ha Drömjobbet. ...Stiger upp hålögd och miserabel för att ringa för­ laget om närmare upplysningar. (GBS 55)

b Jag rister till så att jag far upp klarvaken, och kan fortsätta idissla min situation. (GBS 325)

c [samtal om lämning] ...men ja menar dom [lamm] kom ut döda (av­ lyssnat talspråk)

(36) Mamma och Lisbeth låg ihopkrupna på filten och sov men for röda och rufsiga upp när de hörde oss komma. (BB 117)

I (36) är det till skillnad från i (35a-b) handlingen som är satsens vik­ tiga information, vilket markeras genom slutställningen av verbpartikeln. Denna sker trots att predikativet enligt viktprincipen borde ställas efter eftersom det är så pass långt i förhållande till partikeln upp. Informa­ tionsprincipen har alltså här större betydelse än viktprincipen. Andra belägg där handlingen är viktigare för kontexten än predikativets betydel­ seinnehåll är bl a följande:

(37) a Hans blick gled modlös förbi. Han såg på de ljusblå kökslyckorna, den gula lampskärmen... (AW 191)

b Själen kröp storögd fram och ville veta mer. (BB 82)

c Så avlägsnade sig gestalterna i ljuset. - Och hon stod där ensam kvar och stirrade på den bruna kullen som. .. (BT 35)

En slutställning av predikativen i (37) skulle på ett omotiverat sätt foku­ sera dessa, och satserna skulle inte alls lika fint smälta in i kontexten. Av (31) - (37) ovan framgår således att ordningsföljden mellan leden har betydelse för satsernas informationsstruktur och för textbindningen. Att påstå att det endast är den sista positionen i en sats som är avgörande räcker inte, eftersom samspelet mellan verb+partikel+predikativ äger rum även om inte någon av dessa komponenter ingår som sista led i satsen. I beläggen ovan är detta fallet i (34a), (34d) och (35a). Av predikativ och partikel placeras den komponent sist som skall tillmätas största vikten. Därutöver finns den grammatiska principen att ta hänsyn till och enligt denna placeras adverbial ofta sist. Detta ingår i svenskans omarkerade ordföljd (jfr t ex Ekeroth 1979:91).

I huvudsats med enkelt tempus finns då följande möjliga kombinationer: (39) i V E RK F I N + Predikativ + partikel

ii verkfin + partikel + predikativ

Om predikativet är fakultativt placeras det före partikeln och om det är obligatoriskt placeras det efter, varför man skulle kunna formulera följan­ de huvudregel för predikativ ens ordföljd vid -partikelverb (x står här för i sammanhanget ovidkommande led):

(40) i x + vert)£;£n (+ subj) + Pfak + partikel (+ x) ii x + verbf£n (+ subj) + partikel + (+ x) Om satsen innehåller sammansatt tempus lyder regeln: (40) iii x + P£ak + ver^inf + partikel (+ x)

iv x + ver^£n£ + partikel + P^^ ( + x) v x + verb^nf + + partikel ( + x)

Pfak behåller således här sin position i mittfältets a-kolumn, men det lexikala verbet flyttar till höger och predikativets mindre framträdande ställning i satsen framträder klarare. P^^ ^ar alltid sin position i slut­ fältet och ju längre till höger ledet står desto mer fokuserat blir det. Om satsen också innehåller ett adverbial finns också följande möjlighet: (40) vi x + verb (+ subj) + partikel + adverbial + P0^

I nästa avsnitt skall jag försöka visa att placeringen i (40vi) ytterligare fokuserar predikativen.

5.2.5

PfizclLkcutlv i. òcutb&i mud. objekt òamt tiumb- ock tl(h>a.d\)&ibÅ.cdL

I samband med genomgången av obligatoriska predikativ ovan (3.2.2) hävdade jag att obligatoriska predikativ också kan förekomma i satser med objekt. Att vissa predikativ också i satser med objekt verkligen bör betraktas som obligatoriska skall jag här försöka visa genom att redovisa hur predikati­ ven kan ändra position också i satser med objekt. Studera följande satser: (41) a Man dricker inte andras sprit objuden. (PCJ 71)

b De två var nästan de enda passagerarna, och de fick disponera aktersalongen helt ostörda. (LF 133)

c Men barnen, utbrast han förtvivlad. Hur ska hon klara barnen ensam? (BJ 122)

d - att dö under stort oväsen, hade legat nära till hands, var gång hon körde bil ensam på bergiga vägar. (ME 118)

I (41a-d) har predikativen möjlighet att ingå i annan position, antingen före det infinita verbet, nämligen i (41b-d), eller mellan verb och objekt, nämligen i (41a). Den placering som författarna valt framhäver dock predi­ kativen som viktig och obligatorisk information till skillnad från om pre­ dikativen skulle ha placerats längre fram i satsen. I det senare fallet hade de varit enligt de regler jag skisserat för ordföljden ovan och skulle alltså ha varit möjliga att stryka. Detta är emellertid inte fallet i (41) utan en strykning av predikativen skulle här leda till att satserna ändrar betydelse så mycket att de inte längre passar i sin kontext. I (41d) finns dessutom möjligheten att placera predikativet i satsslutet efter ad-verbialet, vilket skulle medföra ytterligare fokusering av predikativet. Att ordningen mellan leden är viktig för satsens betydelse framgår vidare av (42) nedan. Denna sats blir med en omkastning av objekt och predikativ oacceptabel :

(42) Elsa tillbringade större delen av dagarna instängd i sin lägenhet. (GQ 75)

En omkastning av leden här innebär att satsens huvudinformation blir till­

bringade större delen av dagarna, vilket är löjlig information och därför

inte kan fungera som satsbärande information. Här krävs ett komplement och detta måste placeras sist för att satsen skall få en riktig informations­ struktur. Detta belyser en princip för svenskans ordföljd som föreslagits av Erik Andersson (1977:500), nämligen den att "satsslutet bör innehålla en viss mängd ny information...ett rematiskt minimum". Detta tycks således stämma här.

Med exemplen ovan kan jämföras följande:

(43) a Edvard Evansson som hade kommit som dräng från början fick nu ensam sköta hemmanet de månader som återstod innan konkurs och exekutivauktion. (KE 16)

b ...då sliter sig Ville fri och Olle störtar före honom mot por­ ten. .. Och Nora kastar förtvivlad de flaxande broschyrerna om­ kring sig och skriker... (SD 185)

c - Allt arbete är aktningsvärt, förklarade Ahlenius, och betraktade tankspridd sina vita händer. (SD 74)

I (43) är predikativen tilläggsinformation. De är inte centrala för textens kommunikativa utveckling utan skulle kunna avlägsnas, eftersom det förfat­ tarna vill uttrycka framgår klart ändå ( (43a): som dräng - sköta hemmanet; (43b): kastar - skriker; (43c): arbete - vita händer). Att placeringen av

predikativen faktiskt är föranledd av informationsprincipens inverkan på ledföljden och inte av begränsningar orsakade av ledens längd, dvs viktprin­

cipen,hoppas jag framgår av (44) och (45) nedan samt i avsnittet om predi-kativ utanför satsen (se 5.4 nedan).

Rums- och tidsadverbial förekommer vanligen i slutfältets sista delfält (A) (jfr Thorell 1973:229). Det händer dock att predikativ placeras efter

dessa adverbial. Enligt Thorells beskrivning av predikativens position är predikativen då PA, dvs tilläggsled som kan avlägsnas. Studera följande satser :

(44) a Men en dag hade han lyssnat färdigt. En morgon när Vindy vaknade låg han där i sin säng bredvid henne vit och kall. (GQ 71) b Viveka på institutionen föreslår mig att följa med till landet

över helgen: hennes man är bortrest och hon vill inte fara till stugan ensam. (GBS 316)

c Han har en svag känsla av att han dragit sig undan, att ha gjort något underförstått förbjudet när han gick ut i skogen ensam. (PCJ 54)

d Att först krypa genom gången alldeles ensam. Det var otäckt bara det. (AL 143)

e Hon sitter där i tystnaden orörlig. Hon vänder inte blicken mot honom när han kommer in. (AW 92)

f ...hon ser på honom och skakar i hela kroppen, och smärtan skär i henne skarp. (AW 88)

(45) a Fadern däremot var hårt ansträngd av att sköta det hela, han vacklade under veden... han var mycket mager: ögonen stod ut ur huvudet på honom febriga och glosiga. (BT 29)

b Hans runda ansikte föreföll plussigt och uppsvällt. De små ögonen stirrade dumt och simmigt mot Dennis. De glesa lockarna föll ner i pannan ovårdade och svettindränkta. (BJ 160)

c Men Birgitta var Röda Kors -syster och sådana fick inte gifta sig. Hon kom hem till träslottet onaturligt tjock och förgråten. Hon försökte äta sig till tröst... (ME 50)

I (44) fokuseras egenskaperna genom placeringen efter adverbialen på ett i kontexten lämpligt sätt. I (44a) är det dödsfallet som skall framhävas, i (44b-d) att handlingen utförs i ensamhet och i (44e-f) framhävs orörlig och

skarp på ett effektfullt sätt genom den ovanligare positionen efter

ad-verbialet. Predikativen är här obligatoriska för kontexten och detta marke­ ras genom placeringen. Satserna i (45) ingår alla i beskrivningar och adjek­ tiven och participen är för kontexten den viktigaste informationen, trots att satserna innehåller andra verb än Vara-typen. Jämför däremot följande satser:

(46) a Jag skulle inte göra nånting, bara vänta tills allt var över. Det hade Jonatan sagt. Jag skulle sitta alldeles ensam hemma i köket och vänta. (AL 206)

b Drängen sträcker fram en benig gul hand. Lindström ser paralyserad in i Drängens utmärglade skäggiga ansikte. Munnen 1er så att ett par trasiga framtänder skymtar! (PCJ 95f)

c Och Märta kränger av sig koftan och bär den i hanken över axeln, sedan hon knäppt upp den översta knappen i klänningen: sådan kli-^