Subj l oboAt faonm + v&Ab + adjektlv/pasuticZp

Till den här gruppen hör belägg av något olika typ. En typ är följande: (9) a Människor åt, såg på varandra en smula framåtlutade...(AW 124)

b Skolväskor och ryggsäckar ligger hafsigt spridda i gångarna (BB 118)

c Nåra personer går högröstade förbi ute på perrongen... (OH 35) d Överallt låg färger, penslar och pennor, dukar och ramar stod

staplade mot väggarna. (PAF 184)

e Boningshus och lagård stod ännu någorlunda upprätta. (KE 17) f Tre brödskivor låg parata på hans assiett. (AW 35)

g Allt fler sängar stod tomma och uppbäddade. (BB 67) k Ett fönster stod öppet till Vindys lägenhet... (GQ 50)

i ...sina händer, de är repiga och fula och ett och annat sår ligger alldeles öppet med en tunn hinna levrat blod över sig. (PGE 290)

j Nu satt haren under äppelträden och gnagde. Ruttnade frukter från i höstas låg fastfrusna i marken, bruna som svampar. (ME 130) k Nu var man på hemväg, redo för avfärd till femton olika länder.

En dov melankoli låg lika påtaglig som det trasiga duntäcket av cigarettrök över dem alla. (ME 95)

(9a-i) ingår i beskrivningar av en lunchrestaurang, en skolsal, utsikten från en tågkupé, en ateljé, en gård på landet, smörgåsätande, en sjukhus­ sal, en promenad längs en gata samt händer som just vandaliserat och sla­ git sönder fönster. (I (9j-k) klarläggs situationen genom meningarna som

står före. Subjekten utgör alltså inte i något av beläggen oväntad eller uppseendeväckande information och tål därför att placeras till vänster om verbet trots den obestämda formen. Vänsterställningen gör att satserna in­ tegreras i den föregående beskrivningen på ett annat sätt än om de skulle ha utgjorts av presenteringskonstruktioner med det, t ex Det stod allt

fler sängar tomma och uppbäddade, eftersom dessa konstruktioner med det

framhåller något nytt. Presenteringskonstruktion känns dock - oavsett kontext - av olika anledningar onaturliga i (9a), (9c) och (9j), se vidare 4.3.3. I (9e) är presenteringskonstruktion omöjlig på grund av att sub­ jektet är définit trots den obestämda formen. Det rör sig här om bonings­ hus och ladugård som hör till en viss gård och författaren kunde lika gärna ha valt bestämd form.

Informationsstrukturen i satserna i (9) kan ställas i relation till Östen Dahls begrepp "on-stage" och "off-stage concepts" (Dahl 1976:40). Med "on­ stage concept" menar Dahl sådana begrepp som redan finns aktualiserade i mottagarens medvetande (korttidsminne) medan "off-stage concepts" måste aktiveras av talaren. Subjekten i (9) är "on-stage concepts", eftersom de situationer som skildras bidrar till att aktualisera vissa begrepp hos mottagaren. Det är föga oväntat att det finns skolväskor i en skol­ sal osv. Detta medför att spetsställningen av subjekten känns naturlig trots den obestämda formen. Den senare betingas av att subjekten utgör inte tidigare nämnd information.

Till de ovan beskrivna beläggen bör man sannolikt också hänföra följande: (10) Fromma broschyrer med kalkar, kors och duvor ligger strödda i

gräset, ända upp till De Förstföddas Buskar. (SD 228)

Trots att broschyrerna omtalats två sidor tidigare {...sina evinnerliga

broschyrer... (SD 226))har författaren här valt obestämd form; möjligen

beroende på att subjektet är icke aktuell information eller också för att ange obestämd mängd. Meningen avslutar den episod som just skildrats och ger en sammanfattande bild av den situation som uppstått, vilket innebär att en presenteringskonstruktion hade varit mindre lämplig här. Om sända­ ren inför något som han/hon markerar som nytt förväntar sig mottagaren normalt en fortsättning.

I (11) införs däremot något nytt i beskrivningen:

(11) Ur fickan tog han upp en näsduk, som han höll i nypan och lång­ samt flaxade med - ett par snabba fingergrepp, en vit råtta låg hopkrupen i hans handflata. En råtta som kilade mellan fingrarna på honom, hoppade... (BB 15)

ligen kunna bero på att hon därmed velat markera att denna råtta bara är den förvandlade näsduken och alltså inte någon ny referent. Den obestäm­ da formen i nästa sats anger väl också ett avståndstagande från faktisk referent. Normalt skulle man här ha väntat bestämd form eller ett prono­ men, eftersom råttan redan är ett känt begrepp, men satsen skulle då ha handlat om råttan i stället för att beskriva en situation.

Närmast tematiskt verkar subjektet - trots formen - i (12), som ingår i en karakteristik av svenskar (alltså nästan generisk betydelse):

(12) Ingen människa kunde väl vara ensam? Jo då, sa jag. Många män­ niskor både bor och lever ensamma i Sverige... (AW 119) Allmän betydelse har också följande subjekt:

(13) ...en kyrka i ett sådant läge kan inte stå öppen för vem som helst (SL 91 679)

Ett belägg (Å många människor står ju främmande för den - DL 31 1699) har jag inte alls kunnat bedöma då jag inte haft tillgång till Talsyntax1

hela material utan enbart satser med predikativ och "övriga adverbial". (Beträffande stå främmande se vidare 4.3.3 nedan.)

Många av subjekten i denna grupp är således snarast tematiska. Däremot är, som jag ser det, inte något av de här redovisade subjekten klart re-matiskt. Wallin (1953:46) framhåller att det kan vara "fullt korrekt att skriva En gammal uggla satt i en bergskreva" även om talspråk skulle ha presenteringskonstruktion, eftersom läsaren har möjlighet att göra paus och "identifiera" subjektet. Jag tror dock snarare att skillna­ den mellan tal och skrift här ligger i textbindningen på det sätt som framgått ovan. Skriften bygger upp långa sammanhängande textstycken och använder subjekt i obestämd, form som fundament om de hänger samman med den föregående texten, eftersom de då ej behöver stå i remaposition. För att införa ny referent/referens som är icke förberedd och således mindre förutsägbar information används också i skrift konstruktionstyper genom vilka den nya referenten/referensen placeras till höger om verbet, t ex satser med obestämt objekt, spetsställt adverbial eller predikativ (jfr 4.3.4, 4.3.5, 5.3 och 5.4 nedan) eller presenteringskonstruktioner med

det (jfr 4.3.3 nedan).

De verb som förekommer oftast (13 belägg) i den här gruppen är ligga och

stå. Som predikativ ingår 7 particip (,framåtlutad, spridd, staplad, upp­ bäddad', fastfrusen, strödd, hopkrupen) och 8 olika adjektiv (högröstad, upprätt, parat, tom, öppen (3 belägg), påtaglig, ensam, främmande). Här