Hur den psykiska ohälsan uttryckte sig

I följande avsnitt belyses gemensamma upplevelser från studiens resultat, utifrån hur den psykiska ohälsan kan uttrycka sig. Dessa upplevelser jämförs sedan med Honneths och Goffmans teorier.

Gemensamt för samtliga respondenter är att den psykiska ohälsan uttryckte sig på ett eller annat vis, dock kunde det ge uttryck i form av både fysisk och mental smärta. Detta ökar vår förståelse för att den psykiska ohälsan känns och gör sig påmind på olika sätt. Vi förstår därmed att olika händelser och upplevelser under livets gång kan leda till psykisk ohälsa. Vi förstår detta genom den rad av exempel som studiens respondenter delar med sig av. Denna smärta förstärks om individen befinner sig i en omgivning som påverkar individen negativt, exempelvis skolmiljön. Det är framförallt Goffman (2020) som särskilt belyser farorna med att leva i en omgivning som ökar på stigmatiseringen, då individen lätt hamnar i en negativ spiral, som blir allt svårare att ta sig ur om omgivningen inte ändras.

Studiens resultat visar även respondenternas vilja av att känna sig lyckade, istället för misslyckade. Detta är väl egentligen en självklarhet hos alla människor, vilket Honneth i sin erkännandeteori förtydligar och menar vidare att det är en förutsättning för individuellt självförverkligande. Detta kan vara självklart för många, men studiens resultat visar även på konsekvenserna av att inte känna sig lyckad, utan istället misslyckad. Människor som allmänt känner sig misslyckade, får då en mer negativ relation till sig själv och vidare riskerar att inte uppnå individuellt självförverkligande, som Honneth belyser är så vitalt. Här kan vi också dra paralleller till den negativa spiral som är farlig att hamna i.

37 Samtliga respondenter beskriver på olika sätt om rädslan för sociala situationer och främst att det är nya sociala situationer som tar mest energi. Vi ser det inte som särskilt konstigt att dessa situationer tar mycket energi från individen, med tanke på hur Honneth (2003) markerar vikten av bekräftelse. Bekräftelse är enligt honom fundamentalt och påverkar individers utveckling. Det är därmed inte en orimlig tolkning att dessa situationer tar extra mycket energi från individer som saknar bekräftelse i liknande sociala situationer.

Utfrysning och mobbning är ett återkommande resultat av dåligt mående från våra

respondenter. Vi länkar även här samman den begränsade energidepån individer har att nyttja, då exempelvis vardagliga situationer förmodligen tar slut på energin snabbare för utsatta individer. För att orka med och spara på sin energidepå visar studiens resultat exempel på att respondenterna inte allt för sällan valde att distansera sig mot sociala situationer. Riskerna med att distansera sig beskriver Goffman (2020) i sin teori om stigmatisering. Han menar på att individer som befinner sig i sociala situationer riskerar att utsättas för negativa attityder som skam och stämpling. Individer med psykisk ohälsa hamnar därmed lätt utanför ramen för samhällets normer och utanförskap i form av utfrysning och mobbning är tyvärr ett faktum. För att inte upplevas vara utanför och vidare för att undvika hemska attityder som utfrysning och mobbning, är det inte konstigt enligt oss att utsatta individer håller sig undan sociala situationer.

Ovanstående är ytterligare exempel på hur psykisk ohälsa kan visa sig på olika sätt och framförallt riskerna med att en redan utsatt individ hamnar allt djupare i sin negativa spiral. Att befinna sig i en negativ spiral och leva med psykisk ohälsa kan ta sig uttryck på olika sätt, vilket vi menar att studiens resultat visar flera exempel på.

6.2 Att uppvisa en fasad och gömma sin psykiska ohälsa

Nedan diskuteras upprättandet av en fasad och anledningar till detta samt kopplingar till både Honneths och Goffmans teorier. Gemensamt för studiens respondenter var vikten av att upprätthålla en stark fasad och på så sätt dölja sitt faktiska mående.

Vi finner ett flertal exempel på hur detta uttrycks i studien. Fasaden beskrivs som en "social mask". Vi ser flera intressanta kopplingar till orsakerna bakom fasaderna och vi finner det mycket intressant att samtliga respondenter var eniga om detta. Fasaden blev ett effektivt

38 verktyg för att hantera vardagen och alla de sociala situationer respondenterna utsattes för i skolan. Respondenterna använder ord som fasad, medan Goffman (2014) kallar det för att ingå en roll. Då studiens resultat visar på att, trots upprättande av en stark fasad, upplevde individerna en känsla av ensamhet. Vi anser att Goffmans rollteori är mycket intressant och vi ser tydliga likheter med hans teori och studiens resultat. Fasaden som respondenterna

beskriver, kan vi direkt översätta till en skådespelarroll. En roll där skickligheten i

skådespelarens prestation handlar om att kunna presentera sitt manus på det mest trovärdiga sätt. Allt detta skådespel som Goffman beskriver samt vad studiens respondenter beskriver, handlar som vi tolkar det om att finna trygghet i vardagen. Upprättandet av fasaden, hur skicklig individen är att hålla sig till sitt manus, ökar förutsättningarna för att bli accepterad av sin omgivning och leva upp till de förväntningar som är knutna till rollen. Allt detta för att undvika utanförskap. Vidare förklarar Goffman att människor alltid försöker imponera på varandra, vilket studiens resultat ger flera exempel på. Enligt Goffman försöker vi människor ständigt styra det intryck vi vill att sin omgivning ska få av oss. Detta kan vara anledningen till att flera respondenter upplevde att andras intryck av dem var ett hårt yttre. Den hårda yttre fasaden användes tolkar vi, är en täckmantel för att dölja sin sociala osäkerhet och sin

psykiska ohälsa, och istället visa upp en tuff och bestämd bild av sig själv för andra.

En annan gren under detta tema är den svårighet studiens respondenter beskriver, att öppna upp sig, även gentemot sina egna familjer och närmaste relationer. Här ser vi likheter med Honneths (2003) resonemang kring sina teorier om erkännandet. Han beskriver riskerna med att öppna upp sig för sin familj. Risker som att inte få sina känslor besvarade. Detta blir särskilt påtagligt om ens känslor inte besvaras av, vad Honneth benämner som, sina primärrelationer. Vi rör oss inom den sfär Honneth kategoriserar som kärlek. Människan behöver enligt honom erkännande genom kärlek och omtanke från sina primärrelationer, och då syftar han främst på individens familj eller andra närstående. Vi får därmed en förståelse för rädslan hos utsatta individer att dela med sig av sina känslor till sina primärrelationer, då obesvarad kärlek förmodligen leder till ännu sämre mående.

Ovanstående är exempel från både teoretiska och empiriska tolkningar, om hur en individ som lider av psykisk ohälsa i exempelvis skolan, kan hantera sociala situationer genom att

upprätthålla en fasad och på så sätt finna trygghet och acceptans i sociala samspel. Det ger också en ökad förståelse för varför det kan vara svårt för utsatta individer att berätta för sina närstående om sina problem.

39