Barn och ungas upplevelse av psykisk ohälsa i grundskolan

Barn och ungas upplevelse av

psykisk ohälsa i grundskolan

“En retroperspektiv studie om erfarenheter samt

upplevelser av stöd och bemötande under skolgången”

Författare: Frida Söderström & Mikaela Jacobson

Handledare: Annemi Skerfving

Södertörns Högskola | Institutionen för samhällsvetenskaper, Kandidatuppsats 15 hp Examensarbete i socialt arbete | Höstterminen 2020

Abstract

Mental illness is a worldwide problem and can be seen as a threat to public health, both nationally and internationally. The purpose of this study is to investigate what kind of reactions and support young people with mental illness experienced, during their Primary School years. This was studied by interviews to understand children and adolescents’ experiences. Of particular interest was to examine how they had been treated, by the school system, staff, classmates, and others in their school environment. The results show that mental illness can take different shapes and that their experience shows that it is important to have a feeling of belonging and to fit in. The results also show that they as children had been badly treated by the staff in their school and felt that they had to put on a mask and hide their mental health problems, which was stressful and hard. The results have been analysed with Axel Honneth's theory of recognition and theories of Erving Goffman.

Title: Children and young people's experience of mental illness in the primary school - A narrative qualitative study where young women talk about perceived mental illness during schooling

Authors: Frida Söderström & Mikaela Jacobson

Sammanfattning

Psykisk ohälsa är ett världsomfattande problem och kan ses som ett hot mot folkhälsan, både nationellt och internationellt. Denna studie har som syfte att undersöka vilket stöd barn och unga med psykisk ohälsa upplever att det har fått i grundskolan samt hur de upplever

bemötandet under skoltiden. Studien genomfördes genom kvalitativa intervjuer samt tidigare forskning. Särskilt intresse ligger på att undersöka hur de själva uppfattar att de blivit bemötta av skolsystemet, personal, klasskamrater och personer som befinner sig och verkar i deras omgivning. Resultatet visar att psykisk ohälsa kan ha olika uttryck, men att det viktigaste är att känna tillhörighet och att passa in i skolan. Det var även vanligt med upplevelser av bristfälligt bemötande av skolpersonal och att tvingas uppvisa en fasad och gömma sin psykiska ohälsa, något som var mycket påfrestande och energikrävande. Data har analyserats med Axel Honneth’s teori om erkännande samt teorier av Erving Goffmans.

Titel: Barn och ungas upplevelse av psykisk ohälsa i grundskolans - En återberättande kvalitativ undersökning där unga kvinnor berättar om upplevd psykisk ohälsa under skolgången

Författare: Frida Söderström & Mikaela Jacobson

Nyckelord: psykisk ohälsa, skolmiljö, bemötande, barn och ungdomar.

Förord

Till att börja med vill vi rikta ett stort tack till våra sex respondenter som har valt att medverka i studien. Det har varit ett privilegium att få ta del av unika berättelser av

upplevelser och erfarenheter av psykisk ohälsa under grundskolan. Utan intervjupersonernas engagemang hade studien inte varit möjlig att genomföra, något som är vi enormt tacksamma för. Vi vill även passa på att tacka vår handledare Annemi Skerfving, som har varit tillgänglig under hela uppsatsprocessen och kommit med goda råd under vägen. Tillsammans som uppsatspartners har vi gemensamt sett till att denna studie har kommit till verk.

Innehåll

1. Inledning ... 1

1.2 Syfte & frågeställningar ... 2

1.3 Avgränsning ... 2

1.4 Centrala begrepp ... 3

1.4.1 Definition av psykisk ohälsa ... 3

1.4.2 Definition av bemötande ... 4

1.5 Disposition av text ... 5

2. Tidigare forskning ... 6

2.1 Psykisk ohälsoproblematik och dess bakomliggande faktorer ... 6

2.2 Psykisk ohälsa och allmänhetens uppfattning ... 7

2.3 Psykisk ohälsa och skolan ... 8

2.4 Psykisk ohälsa och bemötande i skolmiljö ... 9

2.5 Sammanfattning av tidigare forskning ... 10

3. Metod ... 12

3.1 Val av metod ... 12

3.2 Förförståelse ... 12

3.3 Sökprocess ... 13

3.4 Datainsamling ... 13

3.5 Urval och tillvägagångsprocess ... 14

3.6 Databearbetning och analysmetod ... 15

3.7 Etiska aspekter ... 16

3.8 Tillförlitlighet och generaliserbarhet ... 18

3.9 Metoddiskussion ... 19

4. Teoretiska utgångspunkter ... 21

4.1 Erkännandeteorin ... 21

4.2 Rollteorin av Goffman ... 22

4.3 Stigmatisering enligt Goffman ... 23

5. Resultat ... 25

5.1 Psykisk ohälsa kan ha olika uttryck ... 25

5.2 Att uppvisa en fasad och gömma sin psykiska ohälsa ... 28

5.3 Tillhörighet / Känna att man passar in ... 31

5.4 Upplevelser av bemötandet i skolan ... 33

6. Analys ... 36

6.1 Hur den psykiska ohälsan uttryckte sig ... 36

6.2 Att uppvisa en fasad och gömma sin psykiska ohälsa ... 37

6.4 Upplevelser om bemötandet i skolan ... 40

7. Sammanfattande analyser och diskussion ... 43

7.1 Sammanfattning av resultat ... 43

7.2 Koppling till den tidigare forskningen ... 45

7.3 Förslag till fortsatt forskning ... 46

8.0 Referenslista ... 47

9. Bilagor ... 52

9.1 Bilaga 1 ... 52

9.2 Bilaga 2 ... 54

1

1. Inledning

Psykisk ohälsa är ett världsomfattande problem och kan ses som ett hot mot folkhälsan, både nationellt och internationellt. Psykisk ohälsa kan enligt Folkhälsomyndigheten (2020) definieras som något som omfattar flera olika tillstånd med olika allvarlighetsgrad och varaktighet. Begreppet innefattar allt från lättare tillstånd av oro eller nedstämdhet till svåra psykiatriska tillstånd som behöver behandlas av hälso-och sjukvård, såsom depression, ångestsyndrom eller schizofreni (Folkhälsomyndigheten 2020). I Folkhälsomyndighetens (2019) undersökning fann de att psykisk ohälsoproblematik är vanligast förekommande i åldrarna 16–29, och att kvinnor i större utsträckning anger att deras psykiska besvär har ökat. Den psykiska ohälsan tenderar att öka i samhället och en överrepresenterad grupp bland denna ökning står de unga för. Vilket också har genererat större satsningar där målgruppen har blivit mer uppmärksammat (Regeringskansliet, 2020a).

Socialstyrelsen (2017) hävdar att de vanligaste besvären när det kommer till psykisk ohälsa är depression och ångestsyndrom. Utifrån det nationella hälso-och dataregistret från 2016 framgår att omkring 10 procent av barn och unga lider av någon form av psykisk ohälsa, och bland unga kvinnor var andelen till och med något högre. Enligt Socialstyrelsen (2017) kommer den psykiska ohälsan bland unga att fortsätta att öka. Socialstyrelsen framhåller att den psykiska ohälsan kan vara förenat med svåra konsekvenser som långa sjukdomsförlopp, förhöjd risk för suicidförsök och svårigheter att fullfölja utbildning. De exakta orsakerna till att psykisk ohälsa förekommer är oklart, dels kan det handla om ungas livsvillkor generellt, som exempelvis skoltiden, men även inträdet till arbetsmarknad och vuxenliv

(Socialstyrelsen, 2017). Att fullfölja skolan är en viktig skyddsfaktor, därav anser Socialstyrelsen att det ställer vissa krav på olika aktörer att samarbeta för att öka barns möjlighet att klara skolgången. En viktig sådan är givetvis skolan, men även andra aktörer som socialtjänsten samt hälso- och sjukvården anses vara skyddande faktorer för att klara psykiska påfrestningar.

2 elevhälsan och vilken kompetens som behövs utifrån lokala behov och förutsättningar. Det kan alltså variera mellan skolor samt i vilken utsträckning eleverna har tillgång till olika yrkeskategorier. Rapporter visar att skolans arbetsinsatser anses bristfällig och att tillgången till elevhälsa är alltför låg på många skolor (Hoffsten et al 2020; Regeringskansliet, 2020b).

Skolmiljön kan ses som den första anhalten i livet där barn och ungdomars utvecklingsprocess har sin grund. Forskning visar att en grundläggande utbildning har en avgörande betydelse som skydd mot sociala problem i framtiden (Backlund, Högdin, Spånberger Weitz, 2017: 15). Mot bakgrund av detta fann vi det intressant att få en större förståelse av den psykiska ohälsan hos barn och unga under grundskoletiden. Vi har därför valt att i vår undersökning rikta in oss på barn och ungdomars upplevelser av psykiska ohälsa i grundskolan och upplevelser kring stöd och bemötande. Studien kommer därför att utgå ifrån att lyfta ungas perspektiv.

1.2 Syfte & frågeställningar

Syftet med studien avser att undersöka vilket stöd som barn och unga med psykisk ohälsa upplever att de har fått under grundskolan samt hur de upplever bemötandet under skoltiden. Syftet var också att få en djupare förståelse för individuella upplevelser av att leva med psykisk ohälsa under grundskolan. Vi har även intresserat oss för att närmare undersöka hur de själva uppfattar att de blivit bemötta av skolsystemet, personal, klasskamrater och personer som befinner sig och verkar i skolan.

● Hur beskriver barn och unga som drabbas av psykisk ohälsa stöd och bemötandet i

grundskolan?

● Vilka upplevelser kan barn och unga ha av att leva med psykisk ohälsa i grundskolan?

● Vilket behov av stöd i grundskolan kan finnas hos barn och unga med psykisk ohälsa?

1.3 Avgränsning

Detta är en retrospektiv studie, som är en form av studie där författarna i efterhand studerar sådant som redan har skett. Studien avgränsas till att undersöka unga vuxna kvinnor som idag är mellan 22–29 år och deras erfarenheter av psykisk ohälsa under grundskolan.

3 då det var i åldrarna 7–15 år. Psykisk ohälsa är ett brett begrepp och vi kommer nedan att mer detaljerat förklara innebörden. I denna studie har vi gjort en avgränsning som innebär att den psykiska ohälsan inte innefattar några neuropsykiatriska diagnoser. Studien är främst riktad mot att undersöka ångestproblematik och depression.

1.4 Centrala begrepp

1.4.1 Definition av psykisk ohälsa

Enligt Folkhälsomyndigheten (2020) kan psykisk ohälsa omfatta allt från oro eller nedstämdhet till svåra psykiatriska tillstånd. För att skilja psykiska besvär från vanliga

känsloyttringar skriver myndigheten att psykiska besvär är mer ihärdiga än kortvariga känslor, som passerar. Även Socialstyrelsen (2017) definierar psykisk ohälsa som ett tillstånd då individens psykiska välbefinnande är stadigvarande nedsatt. Detta visar sig genom att individen inte mår bra eller får svårt att hantera livets olika upp-och nedgångar. Varierande och vanliga besvär som individen kan uppleva är nedstämdhet, oro, sömnproblem eller psykiska sjukdomar som ångest och depression (Socialstyrelsen, 2017).

Vårdguidens (2020) nämner att barn som mår psykisk dåligt kan uppvisa tecken som arg och irriterad, ledsen, orolig, ha annorlunda aptit eller få svårt att koncentrera sig. Tillkommande symtom kan också vara huvudvärk, magont att man som barn vill stanna hemma från skolan eller börjar ta avstånd från sociala sammanhang och isolerar sig alltmer.

Definition av ångest

Vårdguiden (2019b) förklarar att ångest är en upplevd rädsla eller oro hos en individ. Symtom som är vanligt förekommande när det gäller ångestproblematik är: hjärtrusning, tyngd i

bröstet, andningssvårigheter, yrsel, klump i magen eller stickningar/domningar i händer och fötter. Vårdguiden (2020a) nämner även att vanliga uttryck hos barn med ångestproblematik är att de har lätt till tårar, får utbrott, blir rastlösa, får ökade sömnsvårigheter och

4 i telefon, umgås med flera personer samtidigt, räcka upp handen i klassrummet eller delta i sociala sammanhang (Vårdguiden 2019a).

Definition av depression

I Vårdguiden (2019c) beskrivs depression som att man känner sig nedstämd, trött och

orkeslös under en längre period. Detta innebär att individen tappar lusten och glädjen att göra sådant som hen annars gillar att göra. Oftast leder detta till svårigheter ta itu med saker för att vardagen känns så tung och meningslös. Symtomen som nämns är bland annat låg självkänsla, orkeslöshet, koncentrationssvårigheter, ångest, irritation eller ilska samt självmordstankar. Det kan också komma till uttryck i kroppsliga besvär såsom problem med huvudvärk, värk i kroppen, tappad matlust och minskad sexuell lust. Vårdguiden (2019d) skriver om depression bland barn, där symtomen är likartade, som till exempel att barnet får svårt att sova eller upplevs få förändrad aptit. En del får även kroppsliga besvär som magont och svårt att koncentrera sig i skolan.

1.4.2 Definition av bemötande

Hydén (2001) beskriver att bemötande innefattar hur individer väljer att förhålla sig till varandra under ett aktivt möte. Dessa upplevelser kan skilja sig från individ till individ och upplevas positiva eller negativa, beroende på sammanhang. Bemötande kan förstås utifrån två infallsvinklar, dels finns det alltid en person som bemöter, dels en som blir bemött (Hydén, 2001:49). Hydén påpekar att när människor har svårt att förstå varandra kan det uppstå en så kallad bemötandeproblematik. För att undvika detta behöver den professionella hjälparen ha en förståelse för att kulturella skillnader och tidigare bakgrund kan påverka mötet.

I ett professionellt bemötande belyser även Erik Blennberger (2013) bemötandets etik och pedagogisk skicklighet inom olika yrkesroller på olika arenor. För att uppvisa en professionell hållning krävs det att man tar hänsyn till de etiska dimensionerna i bemötandet, vilket kan komma att påverka människors liv och välbefinnande. Författaren nämner även

5

1.5 Disposition av text

Studien är uppdelad i 8 kapitel. I nästkommande kapitel redogörs den väsentliga forskningen inom uppsatsens studieområde. I kapitel 3 presenteras studiens metodval, som bland annat förklarar val av metod, datainsamling, urval och tillvägagångssätt. Kapitel 4 är en teoridel som redogör för studiens valda vetenskapliga utgångspunkter. Efterföljande kapitel

6

2. Tidigare forskning

Här presenteras både nationell och internationell forskning som utgör grunden för den tidigare forskningen på fältet. Tidigare studier utgör en grund för att förstå hur barn och unga kan uppleva psykisk ohälsa i skolmiljön samt olika bakomliggande omständigheter. Den tidigare forskningen är uppbyggt enligt följande fyra huvudkategorier: Psykisk ohälsoproblematik och dess bakomliggande faktorer, Psykisk ohälsa och allmänhetens uppfattning, Psykisk ohälsa och skolan och Psykisk ohälsa och bemötande i skolmiljö

2.1 Psykisk ohälsoproblematik och dess bakomliggande faktorer

Zetterström, Landstedt och Gillander (2012) förklarar att depressiva symtom hos ungdomar är ett växande folkhälsoproblem i Sverige och i de flesta västländer. De har undersökt svenska ungdomar med depressiva symtom för att studera omständigheter kopplade till det

individuella, psykosociala och strukturella faktorer. De fann att för pojkar har den ekonomiska situationen betydelse för förekomsten av depressiva symtom och för flickor visade det sig oftast i upplevelser av sexuella trakasserier. Lindgren och Lindblad (2010) skriver också om paradoxen mellan den försämrade självrapporterade psykiska hälsan bland svenska ungdomar, samtidigt som den somatiska hälsan har förbättrats. Detta bör tyda på goda förutsättningar för ett gott välbefinnande. Deras synvinkel är att analysera psykisk ohälsa utifrån välfärdssamhällets funktion, där det finns negativa effekter som överdrivna hälsonormer, stress, välfärdsapati och hyperindividualism. Tillsammans med andra faktorer, som en dysfunktionell skola och en otillfredsställande arbetsmarknad för ungdomar, är psykiska sjukdomar involverade i ett samspel som ständigt inducerar ångest och låg självkänsla.

McDougall (2011) uppmärksammar i sin studie det känslomässiga välbefinnandets betydelse för hälsan hos barn och ungdomar och skriver att detta kan vara en betydande faktor för utvecklandet av psykisk ohälsa. Otillfredsställda psykiska behov vid ung ålder kan orsaka besvär i tonåren för att sedan resultera i problem i vuxen ålder (ibid). Hawton, Saunders och O'Connor (2012) studerar också psykisk ohälsa och fann att familjesituationen har en påverkan, liksom genetisk sårbarhet. Författarna nämner också psykiatriska, psykologiska, sociala och kulturella faktorer samt medias samtida roll. Thompson, Robertson, Curtis, och Frick (2013) skriver om hur vanligt ångest är hos barn och unga, och att det mest

7 nämner att ångestproblematik hos barn kan försämra deras sociala färdigheter eller

känslomässiga välbefinnande. Redan under skolgången kan förmågan att koncentrera sig på akademiska uppgifter försämras. I artikeln tar författarna upp eventuella riskfaktorer och nämner att personliga risk-och miljömässiga faktorer är de mest framträdande. De personliga riskfaktorerna, som genetik, är dock måttliga i relation till de miljömässiga faktorerna, som kan finnas i skolan. Därför demonstrerar författarna för olika hjälpinsatser i skolan, som innefattar verktyg för skolkuratorer att upptäcka ångest bland elever.

2.2 Psykisk ohälsa och allmänhetens uppfattning

Kobau, Diiorio, Chapman, och Delvecchio (2010) har sin studie undersökt allmänhetens attityder kring psykisk ohälsa, och beskriver den utbredda förekomsten av stigmatisering. Forskarna beskriver att stigmatiseringen sker genom övertygelser och attityder associerade med uppfattningar om att psykiska sjukdomar är en oönskad egenskap eller ett socialt

annorlunda beteende. Därför kan personer som lider av någon form av psykisk ohälsa utsättas för diskriminering av sin omgivning (Kobau el al, 2010:165). Vidare menar forskarna att stigmatisering utgör ett hinder och kan leda till att den drabbade underlåter att söka

vård. Sociala svårigheter och ekonomisk problematik var också något som var mer vanligt hos individer som upplever stigmatisering. Detta menar författarna kan bero på att personer väljer att avstå från att utsätta sig för situationer som kan vara förenade med ångest, till exempel att söka hjälp för sina besvär. Effekterna av dessa problem, menar forskarna, kan öka social isolering, begränsa arbetsförmågan och drabba individers boendesituation. Studien fann både negativa och positiva uppfattningar från allmänheten, men presenterar överlag befolkningens negativa inställningar till psykiska sjukdomar. Attityderna visade sig bero på faktorer som etnicitet, kön, ålder samt närheten till psykisk ohälsa. Män konstaterades ha en mer negativ inställning till personer med psykisk sjukdom i förhållande till de kvinnor som deltog i studien. De respondenter som själva eller genom bekanta hade erfarenheter av psykisk sjukdom var generellt mer positiva än andra (Kobou et al, 2010:172).

8 tolkning som forskarna gör är att ungdomar inte söker hjälp på grund av den normkultur som ofta finns i en skolmiljö, där status och förväntningar spelar in. Ungdomar kan beskrivas ha en normkultur för hur de ska bete sig och att blanda in utomstående aktörer anses tabubelagt. Brist på kunskap om psykiska problem och tillgänglig hjälp menar de, kan leda till okunnighet och stigma (Tharaldsen et al, 2017:123).

Detta kan även stödjas av Corrigan (2004) som visar att en anledning till att människor med psykisk ohälsa inte söker hjälp är rädslan för att bli kategoriserad som psykisk sjuk, vilket påverkar den drabbades självkänsla och sociala möjligheter (Corrigan, 2004:614). Enligt Corrigan kan det konstateras att personer med svårare psykiatriska tillstånd diskrimineras hårdare av allmänheten än personer som lider av lättare depression eller ångestproblematik.

2.3 Psykisk ohälsa och skolan

Östberg, Alfven och Hjern skriver i en artikel från 2006, att rapporteringen av psykosomatiska besvär från svenska skolbarn har ökat de senaste decennierna. Psykosomatiska besvär kan beskrivas vara ett lidande som berör både kropp och själ. Forskarna ville i sin studie undersöka sambandet mellan psykosomatiska besvär hos ungdomar mellan 10–18 i

förhållande till hemförhållanden och socioekonomisk status. De vanligaste psykosomatiska symtom som de fann var huvudvärk och ont i magen, som flickor rapporterade oftare än pojkar. Ekonomisk stress i hushållet var förknippad med huvudvärk samt svårigheter att somna, medan det inte fanns några signifikanta samband mellan symtom och social klass eller arbetslösa föräldrar. Forskarna menar att det är möjligt att en växande andel familjer i

ekonomisk stress har bidragit till den parallella ökningen av rapporterade psykosomatiska klagomål bland svenska skolbarn.

9 på grund av att det är så vanligt förekommande med depression bland unga världen över, behöver färdigheter och kunskap om välmående läras ut i skolan. Dessutom menar de att det skulle gynna skolgången, därför att ett ökat välbefinnande är synergistiskt med ett bättre lärande (Seligman et al, 2009).

Calear och Christensen (2010) diskuterar liknande insatser, de uppmärksammar behovet av att förhindra utvecklingen av depressiva störningar. Tillvägagångssätt för att uppnå detta mål har varit implementeringen av förebyggande program i skolorna. Skolor ses som en idealisk miljö för att presentera förebyggande program, eftersom de redan har en etablerad kontakt med barn och ungdomar och därmed representerar en plats där målgruppen kan nås. Författarna

undersöker olika förebyggande program mot depression i skolan och utvärderar deras effektivitet att minska depressiva symtom. De fann att de viktigaste förebyggande programmen var kognitiv beteendeterapi till elever som uppvisade förhöjda nivåer av depression

2.4 Psykisk ohälsa och bemötande i skolmiljö

10 hjälp av skolan och från ytterligare aktörer, nämnde att kunskap om tekniker för att hantera negativa känslor var av stor vikt.

James Koller och Julie Bertel (2006) uppmärksammar i en annan studie att den psykiska ohälsan bland skolelever kommer att öka med tiden. Artikeln har som utgångspunkt att belysa behovet av utbildning och bättre arbetsförutsättningar för all personal som arbetar och verkar i skolmiljön. Alla med yrkestitlar som tillhör skolarenan och som arbetar nära barn och

ungdomar i vardagen, bör därför ha en högre utbildning för att kunna möta de mest utsatta (Koller & Bertel, 2006: 197). Forskningen påvisar att många lärare saknar grundläggande kunskaper och färdigheter för att bemöta och ingripa, när elever drabbas av psykisk ohälsa. Lärare utgör i många fall de enda vuxna som finns närvarande i elevers vardag. Ett stort ansvar vilar således på deras axlar när elever som mår dåligt behöver uppmärksammas. Lärare har dessutom en inflytelserik roll i barnets utvecklingsprocess, ur ett akademiskt perspektiv, men även på en mer personlig nivå. Författarna menar därför att det behöver läggas större vikt vid lärares kompetens, som är betydelsefull för att främja elevers hälsa. Skolpersonal bör därför få tillgång till utbildning inom området för att tidigt kunna identifiera och hjälpa de barn och ungdomar som ligger i riskzonen.

2.5 Sammanfattning av tidigare forskning

Den tidigare forskning som presenterats har varit indelad i kategorier som beskriver psykisk ohälsa utifrån olika infallsvinklar. Dessa infallsvinklar har varit relevanta för att ge en helhetsbild av fenomenet psykisk ohälsa bland unga. Inledningsvis valde vi att undersöka bakomliggande orsaker till den psykiska ohälsan, med koppling till individuella, psykosociala och strukturella orsaker. Därefter redovisades forskning kring allmänhetens uppfattningar där begreppet stigmatisering presenterades. Utöver detta undersökte vi närmare den psykiska ohälsan hos barn och ungdomar i relation till deras skolmiljö, vilket är av stor vikt till studiens problemformulering och frågeställningar. Vi hade vid första anblicken svårt att finna

relevanta artiklar som gav en rättvis bild av elevernas uppfattningar kring upplevelser i skolmiljön. En stor del av tidigare forskning utgår från professionellas perspektiv och

utesluter elevernas syn. Utbudet kan därför anses vara något begränsat och med bakgrund av detta finner denna studies intresse för att se till elevernas perspektiv.

11 beskriver att barn och ungdomar med otillfredsställda psykiska behov i ung ålder ofta leder till ytterligare utveckling av problem i vuxen ålder. Den tidigare forskningen presenterar även allmänhetens uppfattningar som visar att begreppet stigmatisering förekommer kring psykisk ohälsa. Konsekvenser som detta kan medföra är att personer avstår från att söka vård. Den tidigare forskningen uppmärksammar även skolan som en nyckelposition för att identifiera och arbeta med stigmatiseringen som finns kring psykisk ohälsa. Samt att personal inom skolan behöver få en bredare utbildning inom ämnet, däribland att lära elever mer om

12

3. Metod

I metodavsnittet kommer vi presentera forskningsprocessen olika steg såsom valet av metod, vår förförståelse och sökprocessen för tidigare forskning. Även datainsamlingen där vi förklarar urvalet för studien och tillvägagångssättet samt en kort presentation av informanterna. Till sist kommer vi att tydliggöra vår analysmetod och belysa de etiska aspekterna.

3.1 Val av metod

Forskningsansatsen som har tillämpas i denna studie är kvalitativ metod. Eftersom studien utgår ifrån att ge en djupare förståelse av barn och ungas upplevelser, ansåg vi att detta metodologiska förhållningssätt var bäst lämpad. Under forskningsprocessen intresserade vi oss för frågor som ”hur”, ”varför” och ”vad” för att få en djupare förståelse (Bryman

2018:340). Vi valde att använda oss av ett abduktivt förhållningssätt för att analysera vår data, då vi i förväg redan hade en idé om den teoretiska referensramen, men lät den formas av empirin. Abduktion är besläktad med både induktion och deduktion, men forskaren får möjlighet att pendla mellan en teoretisk förståelse och konkreta empiriska iakttagelser och låter på så sätt förståelsen successivt växa fram (Bryman, 2018).

3.2 Förförståelse

Förförståelsen avspeglar de åsikter eller den kunskapskännedom forskaren har om sitt forskningsämne redan innan en studie påbörjas. Detta kan i sin tur påverka utfallet av undersökningen. Forskaren bör således ha detta i åtanke för att kunna hitta ett gott

13

3.3 Sökprocess

För att finna relevant forskning har vi använt oss av databaserna: SöderScholar, Scopus och Social Services Abstracts. Vi försökte att söka brett och använda ett flertal sökord och

databaser för att finna både nationella och internationella studier. Detta gjordes för att bredda vårt forskningsfält och för att inhämta så mycket information om ämnet som möjligt. Detta har bidragit till att vi kunnat skapa oss en helhetsbild av psykisk ohälsa bland barn och unga i skolmiljön. På svenska blev dessa sökord relevanta: Psykisk ohälsa, barn och unga,

depression, ångest, skolproblematik, skolmiljö, socialt arbete, skolan och bemötande. Några av de sökorden vi använde på engelska var: Mental illness, mental disabilities, depression, anxiety, young, children, adolescence, school environment, school social work, och treatment. Vi tog hjälp av Social Services Abstracts – Thesaurus för att finna bra sökord på engelska kopplat till vårt ämne. Publicerings år för studierna avgränsas också till 2000–2020 för att få med all relevant men ändå uppdaterad forskning. Vi har under sökprocessen även varit noggranna med att all litteratur är vetenskaplig granskad och sett att alla internationella studier är peer reviewed.

3.4 Datainsamling

Som tidigare nämnts är uppsatsen en retrospektiv studie, vilket är en studieform där

författarna i efterhand tittar tillbaka på sådant som redan har skett. Därför har datainsamlingen bestått av kvalitativa intervjuer med sex unga kvinnor mellan åldrarna 22–29 år. Studien bygger således på återberättelser av upplevd psykisk ohälsa under skoltiden. Kåks (2007) är en författare som uppmärksammar fördelarna med tillbakablickande intervjuformer. Att unga har ett tillbakablickande perspektiv kan bidra till en tydligare organisering i sina dåtida berättelser. Vi ser därför att intervjupersonerna har lättare att i nuläget ställa sig utanför sina upplevelser och kunna återberätta dessa.

14 beskrivas som semistrukturerade med utgångspunkt i specifika teman som skulle beröras under alla intervjuer, därför utformades en intervjuguide (Se bilaga 3) (Bryman, 2018).

Meningen var att låta respondenterna få uttrycka sig fritt med ett brett utrymme till förfogande att göra detta.

3.5 Urval och tillvägagångsprocess

När vi diskuterade studiens urval kom vi fram till att ett bekvämlighetsurval var lämpligast för att kunna besvara studiens syfte och frågeställningar (Bryman 2018:194). Urvalet bestod av sex kvinnor i ung vuxen ålder mellan 22–29. Redan innan studien påbörjades hade vi kännedom om en del kvinnor i vår närhet som har en historia av psykisk ohälsa och som vi visste var villiga att delta. Under urvalsprocessen kontaktades därför dessa kvinnor och samtliga tackade ja till att ingå i studien. Det faktum att respondenterna funnits i vår närhet eller varit bekanta med oss menar vi kan ha varit till vår fördel, då ämnet i sig kan uppfattas som känsligt och det kan vara svårt att hitta intervjupersoner som är villiga att medverka. Samtliga respondenter kontaktades via telefon eller via mejlkontakt där vi förklarade syftet med undersökningen och deras roll för att medverka i studien.

Eftersom studien genomfördes under en period då samhället präglades av Covid-19 pandemin, har vi tagit hänsyn till de rekommendationer som fanns och även lyssnat till på vilket sätt intervjupersonerna föredrog att intervjuerna skulle ske. Därför har fyra av sex intervjuer skett via telefon, och endast två intervjuer med personligt möte. En nackdel som kan nämnas vid telefonintervjuer, är att observationer inte blir möjliga, då man som forskare inte kan studera ansiktsuttryck och kroppsspråk (Bryman, 2018:687). Samtliga intervjuer inleddes med att vi förklarade studiens upplägg samt syftet. Vid de fysiska mötena kunde samtycket bekräftas både muntligt och med underskrift på samtyckesblanketten (se bilaga 2). Alla respondenter fick ett informationsbrev (se bilaga 1) men för de icke-fysiska intervjuerna skickades en samtyckesblankett via skolmejlen innan intervjun påbörjades. Därefter

bekräftade respondenterna via mejlet sitt samtycke och på så sätt blev signeringen giltig. Vi gick för säkerhetens skull igenom informationsbrevet och samtyckesblanketten på nytt innan intervjun påbörjades. Samtliga hade i detta skede även möjlighet att ställa frågor om något uppfattades oklart med de utskickade dokumenten. Vi såg till att informera våra respondenter kring de etiska aspekterna och att alla uppgifter skulle behandlas enligt de konfidentiella kraven (Vetenskapsrådet, 2020). Vi bad även om lov att få spela in intervjun med en diktafon,

15 2014). Träffarna skedde enskilt där endast en av oss var med och genomförde intervjun vid varje tillfälle, dels för att förhålla oss till rekommendationerna men även för intervjupersonens skull. Att vara två som intervjuar och en respondent kan ses som en ojämn fördelning och kan leda till att intervjupersonen känner sig obekväm (Bryman, 2018:633). Vi bestämde oss därför för att den som hade minst kännedom om respektive intervjuperson fick genomföra intervjun utifrån objektivitetsprincipen (Vetenskapsrådet, 2020). Tid och plats för intervjuerna lät vi styras av respondenternas val för att underlätta deras medverkan. Intervjuerna pågick i ungefär 45–60 minuter beroende på hur mycket intervjupersonerna delade, detta eftersom intervjutekniken var semistrukturerad och frågorna mestadels öppna. Intervjuguiden var uppbyggd utifrån olika teman där fick respondenterna stor frihet att själva styra intervjun. Intervjuerna bestod av mycket följdfrågor, vilket är vanligt inom den semistrukturerade intervjutekniken (Trost, 2010:35). Genom denna teknik kom samtalen även att bli mer personliga och dynamiska, då intervjupersonerna fick utrymme att själva beskriva erfarenheter och upplevelser de varit med om. Efter att alla intervjuer spelades in transkriberades och bearbetades dessa för att därefter raderas.

3.6 Databearbetning och analysmetod

Vid bearbetning av data läste vi båda igenom alla transkriberade intervjuer och gick igenom materialet övergripande, för att sedan gå in på djupet och tolka mer noggrant. Vi inspirerades av den hermeneutiska traditionen, i syfte att få en djupare förståelse för vårt valda ämne. Den hermeneutiska texttolknings-traditionen är en metod som har använts i århundraden, där man jobbar i en ständig process mellan helheten och de mindre delarna (Kvale & Brinkmann 2014, s.252). Att se texten i sin helhet, men också i de enskilda delarna, var något som vi strävade efter. När alla intervjuer var genomförda och transkriberade resulterade det i 42 sidor text som vi bearbetade i Word dokument med färgkoordinering. Att gå igenom data gjordes både individuellt och ihop. Till en början gjordes detta enskilt, vilket vi såg som positivt, då det kan bidra till en bredare analys ur olika perspektiv. Därefter slog vi samman våra analyser till en och sammanställde materialet.

16 ska arbeta med sitt material och finna mönster i det, upptäcka de betydelsefulla

beståndsdelarna och på så sätt “reducera” det. Dessa reduceringar skedde flera gånger under analysens gång, målet var att i slutändan identifiera de allra mest centrala dragen. Genom att vi arbetade med att identifiera nyckelpassager och centrala begrepp i textmaterialet, lyckades vi tillskriva dem koder. Vi kodade vår data på djupet där vi noggrant gick igenom materialet i sin helhet och arbetade med färgkoordinering. Under tiden försökte vi sortera varje

iakttagelse, i relation till våra frågeställningar, genom att tillskriva dem provisoriska koder. Allteftersom vi undersökte nya delar av materialet, jämförde vi dessa löpande med de delar som vi redan kodat.

Efter flera genomläsningar av materialet där vi kände oss nöjda med uppsättningen

preliminära koder, var nästa mål att i tematiseringen förfina och utveckla koderna så att de på ett så rättvist och rimligt sätt som möjligt representerar datas huvudinnehåll (Lindgren 2014, s.63–72). Vi funderade och diskuterade då över vilka relationer olika koder hade till varandra och hur vi kunde ordna dem. Tillsammans fann vi tematiska relationer mellan de olika kodade kategorierna.I den avslutande nivån har den växelvisa processen av kodning och tematisering blivit mättat, i syfte att dra slutsatser av det som har valts att studera (Lindgren 2014, 73–86). När vi båda bedömde de två tidigare nivåerna som tillräckliga försökte vi att dra slutsatser, och förmedla resultaten av vår analys på ett fördelaktigt sätt. Det är i denna nivå som resultat och mönster ur kodningen och tematiseringen presenterats, där vårt mål har varit att beskriva och illustrera de mönster som vi fått fram. Huvudteman som växte fram var: Psykiska

ohälsans uttryck, Att uppvisa en fasad, Tillhörighet och Upplevelser av bemötandet i skolan.

3.7 Etiska aspekter

I Vetenskapsrådets (2017) rapport God forskningssed presenteras ett antal forskningsetiska överväganden. Dessa innebär i hög grad att all forskning ska bedrivas ansvarsfullt och på så vis bidra till samhällsutveckling. Principen att anpassa sig till de etiska överväganden och dess riktlinjer har, enligt god forskningssed, en avgörande betydelse för att forskningens kvalitet, genomförande och resultat. I denna studie har vi strävat efter att följa de fyra

huvudkrav som behöver tas i beaktande när man arbetar forskningsetiskt. För att förhålla oss till de etiska principerna har samtliga intervjupersoner innan de deltog erhållit

17 att avsluta deltagandet utan att ange någon orsak. Dessa krav definieras enligt

Vetenskapsrådet som: Informationskravet, samtyckeskravet, konfendensialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2017:13).

De forskningsetiska principerna var i vårt fall mycket viktiga att ha i beaktande, då studien avser att undersöka upplevelsen av psykisk ohälsa. Detta forskningsämne kan i många avseenden upplevas känsligt och vi har behövt se till att anpassa vår forskning så att vi inte bryter mot de etiska principerna. Det gäller att ha en förståelse kring detta för att skydda respondenternas anonymitet och vara medveten om att de kan befinna sig i en utsatt position under varje enskilt möte. Som tidigare nämnt har detta efterlevts då endast en av oss funnits närvarande och genomfört intervjun vid varje enskilt intervjutillfälle för att bidra till en större bekvämlighet för våra respondenter.

Informationskravet innebär att forskarna ska informera kring undersökningens syfte för respondenterna i studien och vad förutsättningarna för ett deltagande innebär

(Vetenskapsrådet, 2017). Redan innan intervjuerna påbörjades fick som ovan nämnts samtliga deltagare tillgång till informationsbrevet via mejl. I detta informationsbrev förklarades

deltagarnas roll, samt att deras medverkan helt och hållet bygger på den så kallade frivillighetsprincipen.

Samtyckeskravet innebär att forskare som genomför studier med informanter behöver få ett bekräftat samtycke att de accepterar sin medverkan (Vetenskapsrådet, 2017). Samtliga respondenter har givit både muntliga-och skriftliga samtycken, en del har signerat

samtyckesblanketten på plats, medan andra har gjort det digitalt. I samtyckesblanketten inför varje intervju blev alla intervjupersoner upplysta om att deras deltagande är helt frivilligt och att de har rätt att avbryta sin medverkan när som helst oavsett anledning.

Konfidentialitetskravet bygger på överenskommelser mellan forskaren och respondenten. Alla deltagares personuppgifter som inhämtats ska hanteras med försiktighet för att stärka

18 Nyttjandekravet innebär att all den datamaterial som inhämtas inte får användas på annat sätt än vad som avser forskningens ändamål. Detta var information som respondenterna fick tillgång till både muntligt och via informationsbrevet.

3.8 Tillförlitlighet och generaliserbarhet

Generaliserbarheten har inom kvalitativa metoder fått en del kritik riktat mot sig eftersom det har ansetts att forskaren har ett subjektivt förhållningssätt till sin data samt kring ämnet (Bryman, 2018:435). Vårt subjektiva förhållningssätt kan, som tidigare nämnts, ha påverkats av vår förförståelse och detta har vi varit väl införstådda med. Tillförlitligheten inom

kvalitativ forskning kan beskrivas som en motsvarighet till begreppen validitet och reliabilitet. Tillförlitligheten kan delas in i fyra olika grundkriterier som avser: Trovärdighet, pålitlighet, överförbarhet samt användbarhet (Bryman, 2018)

Kvale och Brinkmann (2014) menar att trovärdigheten i forskningssammanhang handlar om att kunna säkerhetskälla att forskaren i studien faktiskt undersöker det ämne som studien är ämnad för, samt att forskaren förmedlar en tydlig kunskap om ämnet. Studiens datainsamling grundar sig i livsberättelser och dessa ska redovisas sanningsenligt och överensstämma med den verklighet som respondenterna redogör för (Kvale & Brinkmann, 2014: 295–296). Under intervjutillfällena har vi fått möjligheten att spela in samtliga intervjuer som i efterhand transkriberades ordagrant, utan ändringar i ordval eller i formuleringar. Eftersom vi spelade in intervjuerna och var noggranna med transkriberingen har vi inte heller gått miste om viktig information som respondenterna redogjort för vid intervjutillfället, vilket även ökar studiens pålitlighet och gör den mer trovärdig. Vi även valde däremot att fokusera på vissa uttryck som var återkommande för att kunna besvara forskningsfrågan. En del citat synliggörs även i resultatet för att förtydliga olika ställningstaganden som våra respondenter uttryckt. Vår undersökning kan uppfattas målstyrt och inte särskilt representativt med tanke på att urvalet varit litet i förhållande till populationen, därför blir det svårt att dra några generella slutsatser. Denna faktor kan således ha påverkat trovärdigheten för vår undersökning, men detta har varit något vi varit medvetna om.

19 sig till att endast fokusera på upplevelser hos sex kvinnliga respondenter som har upplevt psykisk ohälsa, och därmed går det inte att applicera i större sammanhang. Resultaten kan dock ge en bild av hur psykisk ohälsa under skoltiden och bemötandet i skolan kan upplevas av den drabbade.

Som tidigare nämnts är undersökningen retrospektiv, den är därför återberättande och det kan möjligen ha varit svårt för de medverkande att minnas tillbaka till upplevelser som skett för relativt länge sedan. Studien bygger på intervjupersonernas minnen och ger dem tillfälle på att tänka och känna sig in i sin barndom. Det innebär att de är subjektiva och kan ha påverkats av andra omständigheter. Vi upplevde dock att samtliga intervjupersoner hade hållbara och tydliga utsagor, som de ville dela med sig från grundskolan. Eftersom studiens urvalsgrupp gick ut grundskolan för 7–14 år sedan, så är vi medvetna om att studiens resultat inte nödvändigtvis representerar upplevelser från barn och unga idag. Det sista berör studiens användbarhet och vår förhoppning är att studien ska bli användbar för oss i vårt kommande yrke som socionomer. Men även för människor i allmänhet som har ett intresse av psykisk ohälsa bland barn och unga i skolan.

3.9 Metoddiskussion

Vår förförståelse kring ämnet psykisk ohälsa hos barn och unga i skolmiljön har till viss del överensstämt med studiens resultat. Samtidigt har bilden förändrats och utvecklats under forskningsprocessen och resulterat i djupare kunskaper i ämnet. Detta efter att vi började bearbeta vårt material under analysprocessen, vilket gav oss del nya insikter. Efter genomförda intervjuer upplever vi att vi blev mer insatta i ämnet genom att få ta del av respondenternas generösa redogörelser. Denna empiri har varit värdefull och bidragit till en del tankar och funderingar och avgörande för att presentera en rättvis bild av

forskningsämnet. Intervjuerna bidrog till att förstå problematiken utifrån olika perspektiv, då vi fått en mer fördjupad kunskap kring att de som drabbas av psykisk ohälsa under uppväxten kan få avtryck senare i livet.

Den tidigare forskning på området har givit oss en klar bild om att problematiken är ett utbrett fenomen både nationellt och internationellt. Vi valde att använda oss av ett

20 dock diskuteras eftersom en redan befintlig relation kan ge motsatt effekt och leda till att respondenten känner sig obekväm i situationen att öppna sig fullt ut. Vi har under

intervjuernas gång inte upplevt respondenterna som otrygga, utan tvärtom blivit positivt överraskade över hur uttömmande intervjuerna blev.

Vi valde att använda oss av en tematisk analysmetod och denna metod har varit ett fördelaktigt metodval, då materialet kodas utifrån olika steg som ingår i en del av

kodningsprocessen. För att bearbeta materialet krävs det att data transkriberas. Detta steg har varit tidskrävande men mycket värdefullt under analysprocessens gång för att inte missa viktig information som våra respondenter uttryckte. Noggrannheten under transkriberingen av materialet som gjordes enskilt underlättade även arbetet med att i efterhand bearbeta

21

4. Teoretiska utgångspunkter

I detta kapitel presenterar vi följande teorier: Erkännandeteorin, Rollteorin och

Stigmatiseringsteorin. Dessa teorier behandlas i vår teoretiska utgångspunkt, mot bakgrund av dess koppling till psykisk ohälsa bland barn och unga. Teorierna valdes utifrån syftet och är relevanta för att kunna förstå målgruppens upplevelse under skoltiden.

4.1 Erkännandeteorin

Axel Honneth är en tysk socialfilosof som har formulerat en teori om den personliga identiteten (Honneth, 2003). För att utveckla en personlig identitet bör man uppleva ett flerdimensionellt erkännande från andra samt ha en positiv relation till sig själv. Detta är enligt Honneth en förutsättning för individuellt självförverkligande. Honneth menar vidare att erkännandet kan beskrivas som någonting mycket primärt i en människas liv, likt en

föreställning om vad den mänskliga existensen är. Det substantiella i hans teori innebär att alla människor är i behov av ett erkännande eller att få någon form av bekräftelse.

Fortsättningsvis menar Honneth att erkännandet är ett genomgripande och fundamentalt mänskligt behov. Visar det sig att detta behov inte lyckas tillgodoses riskerar det att påverka den individuella utvecklingen samt individens överlevnad. När människor lever med

ömsesidigt erkännande och bekräftelse, gror unika identiteter hos människor och individer skapas.

Honneth förklarar närmare att erkännandet sker i tre olika sfärer, som kategoriseras som Kärlek, rättsligt erkännande och solidaritet. Den förstnämnda sfären handlar om

primärrelationen, som innebär att individen behöver trygghet av familjen för att erhålla ett fysiskt välbefinnande. Individen får då självförtroende och erkännande genom kärlek och omtanke i nära relationer. Detta inger trygghet hos individen eftersom de inte riskerar att relationerna bryts upp. Den andra sfären av erkännande handlar om att alla människor har rätt till likabehandling och till de mänskliga rättigheter som varje individ har rätt till. Detta är ett sätt för människan att bli erkänd av omvärlden och kan bidra till självaktning, vilket betyder att man accepterar sig själv. Solidaritet, som är den sista sfären av erkännande, formas genom individers deltagande i en gemenskap med gemensamma värderingar. Sfären handlar om att människors medvetande om varandras goda och värdefulla förmågor. På så sätt blir

22 Något som Honneth beskriver som motsatsen till erkännande är moralisk kränkning, vilket är en handling som en människa kan råka ut för under alla de tre sfärerna av erkännande. Detta vill människor givetvis undvika att vara med om. Exempelvis kan en moralisk kränkning enligt Honneth (2003) vara att människor inte känner sig erkända och bekräftade av sina familjer, samhället de lever i, sitt grannskap eller i sin skola. Sker en sådan moralisk

kränkning rör vi oss egentligen inom alla de tre sfärerna, som då vid upprepade kränkningar riskerar att gå sönder. Ytterligare exempel på negativa följder av kränkning eller missaktning är att det kan leda till den positiva självrelationen skadas, vilket gör det svårare att utveckla en personlig identitet (Honneth, 2003). Även ett begrepp som samhörighet är något som ingår i Honneths teori, där han understryker vikten av att som individ känna sig delaktig och behövd i en grupp. Detta är rent fundamentalt för att som individ undvika sprickor i sin självkänsla vid utebliven samhörighet i grupp.

Honneths Erkännandeteori ökar vår förståelse för hur skador inom de olika sfärerna kan påverka oss individer. Vi ser tydliga kopplingar till hur dessa skador i form av moraliska kränkningar blir ett återkommande tema hos individer som erfar psykisk ohälsa. Vi finner teorin särskilt intressant hos individer som har upplevt psykisk ohälsa under sin skoltid och främst har påverkats negativt av sin omgivande skolmiljö.

4.2 Rollteorin av Goffman

Nästa teori vi anser har kopplingar till studiens syfte är Erving Goffman dramaturgiska rollteori (2014), som syftar till att förklara människors samspel med varandra. Goffman studerade hur individers beteenden skapas i möten med andra människor. Han jämför sociala interaktioner med teater, där människors samspel i vardagen kan ses som ett

23 andras förväntningar, vilket gör att individens beteende inte allt för sällan uttrycks på ett särskilt karaktäristiskt sätt i just den rollen. Goffman (2014) menar på att antagande av en roll är något alla människor i samhället gör. Detta då intagandet av en roll ses som ett allmänt fenomen som människor gör för att försöka göra ett visst intryck på en publik. När människor försöker uppfylla en rolls förväntningar efterföljs ofta samhällets moraliska värden och allmänna normer.

Enligt Goffman anpassar alla människor sina roller till olika situationer, vilket innebär att också rollkonflikter kan uppstå. Vidare innebär detta att när individen hamnar i situationer där olika roller möts, kan detta leda till en viss förvirring kring vilken roll en individ ska

anamma.

Som tidigare nämnt beskriver Goffman mötet bland människor som en skådespelare som försöker imponera på sin publik. Vi finner det därför intressant att tillämpa synsättet på individer som upplevt psykisk ohälsa i skolmiljön som scen, vilket även hjälper oss i att besvara studiens syfte.

4.3 Stigmatisering enligt Goffman

Ytterligare ett fenomen studerat av Goffman är stigma, vilket handlar om individers avsaknad av socialt erkännande, på grund av att individer inte kan svara upp mot de identiteter som särskilt värdesätts i samhället (Goffman, 2020). Goffmans teori om stigma konstaterar att de flesta människor i samhällen strävar efter någon grad av socialt erkännande samt att

24 Goffman (2020) diskuterar i sin teori om personers olika identiteter och dess betydelse. Han menar på att en persons faktiska identitet, är den identitet som just den individen innehar, medan den tillskrivna identiteten istället är byggd på samhällets normer. Skillnaden mellan de olika identiteterna kan leda till negativa konsekvenser som utanförskap, där individer är avskärmade från samhället. I och med detta har vi tagit hjälp av Goffmans

25

5. Resultat

I detta kapitel presenteras studiens insamlade empiriska material. Resultaten baseras på sex kvinnors återberättelser av personliga upplevelser och erfarenheter av psykisk ohälsa under sin grundskoletid. Vi har tidigare nämnt att resultaten successivt framställts genom kodning som analysmetod, mot bakgrund av att på ett effektivt sätt utveckla huvudteman, som presenteras i detta kapitel. Namnen är fingerade till Sana, Jasmin, Haley, Vanja, Ezra och Alida. Intervjupersonerna skildrar upplevelser under skoltiden, och de berättar om

svårigheterna med att hantera sitt mående och vardagen i skolan.

Våra fyra huvudteman som växt fram efter analysering av empiriskt material är följande: Psykisk ohälsa kan ha olika uttryck, Att uppvisa en fasad och gömma sin psykiska ohälsa, Tillhörighet/ känna att man passar in samt Upplevelser av bemötandet i skolan.

5.1 Psykisk ohälsa kan ha olika uttryck

I följande tema får vi följa hur studiens respondenter berättar om hur deras psykiska ohälsa kom till uttryck under deras skoltid, samt på vilket sätt de påmindes om sin psykiska ohälsa. Det visade sig att respondenternas psykiska ohälsa kom till uttryck på olika sätt, dock visade det sig att gemensamt för dem alla var ångest i vissa sociala situationer.

Exempel på att psykisk ohälsa gav sig uttryck på olika sätt är Vanjas och Haleys berättelser. Båda upplevde att deras psykiska ohälsa främst påverkade dem fysiskt. Vanja förtydligar detta och beskriver att hon kände en obehaglig klump i bröstet, som hon inte visste var den kom ifrån. Haley beskriver istället att hon ofta hade ont i magen, framförallt i samband med att hon visste att hon skulle behöva delta i skolidrotten. Vidare menar Haley att denna obehagskänsla kunde infinna sig redan flera dagar före själva idrottslektionen. Hon förstod inte att det hon kände var kopplat till ångest.

26 En annan respondent, Alida, berättar att hennes psykiska ohälsa kom till uttryck i form av tvångstankar och att hennes psykiska ohälsa förmodligen grundade sig i att hon inte trivdes skolan. För att slappna av och inte ”stressa upp sig” hade hon ett knep, hon räknade metodiskt på sina fingrar, vilket oftast fick henne att tänka på annat än att må dåligt. Alida mådde trots detta knep allmänt dåligt och var samtidigt väldigt trött under sin skoltid. För Alida handlade skoltiden om att hitta olika sätt för att inte må dåligt. Hon beskriver att det handlade om överlevnad.

Till skillnad mot de övriga respondenternas exempel beskriver Sana ett annat sätt för hur psykisk ohälsa kan ge uttryck, där den inte är förknippad med någon fysisk smärta. Istället gav den uttryck i form av obehagliga känslor som rädsla, mörker och otrygghet. Detta var inte bara förknippat med hennes skolmiljö, utan med hennes värld generellt.

Sana berättade även att hon kände sig utfryst i skolan. Denna upplevelse delar respondent Jasmin. De båda kände sig antingen utfrysta och mobbade under sin skoltid, vilket har satt djupa spår i dem. Vidare förklarar de att utfrysningen och mobbningen påverkade deras självkänsla och självförtroende på ett högst negativt sätt. Exempel på hur utfrysningen kunde gå till berättar Jasmin. Hon och hennes kompis fick inte delta när andra klasskompisar lekte under rasterna. Exempel på mobbning berättar Sana, som menar att hon blev mobbad för sin hudfärg. Hon blev bland annat puttad i en vattenpöl, vilket gjorde att hon blev rädd och gömde sig på skolgården.

Jag blev mobbad för min hudfärg. Två situationer som jag minns som starkast var när vi skulle gå i led liksom såhär på någon utflykt eller någonting, så var det liksom att dom personerna inte ville hålla min hand för att jag skulle smitta av mig min färg. Sen andra gången eller andra scenarion som jag minns var att jag typ blev puttad i en vattenpöl av en tjej. Och nu när jag pratar om de så kommer det också upp ett minne att jag var på rast och då minns jag hur jag gömde mig bakom ett rött hus typ såhär för att jag inte ville synas liksom eller jag var så rädd liksom och de där när jag gömde mig bakom de där röda huset, de har jag inte tänkt på så mycket, men nu när jag pratar om det så verkligen kan jag minnas tillbaka tydligt - Sana 26 år

27 extrem obehagskänsla i bröstet inför olika sociala sammanhang och framförallt med

människor hon inte var van vid att interagera med.

Jag skulle säga att jag hade en typ av social fobi, jag var extremt blyg och det värsta för mig, det som tog jättemycket energi och tankar var att jag var rädd för att hamna själv med någon som inte var min bästis. Typ som att man går hem från skolan där man är tre och någon avviker först och så ska jag gå med den andra personen. De upptog hela min tid för att jag var så rädd, och de är väl någon slags rädsla för att jag är rädd för att de ska bli tyst eller stelt tror jag. - Vanja 29 år.

Jasmin ger exempel på att hon inte ville gå till skolan på grund av att hon upplevde det sociala så pass ansträngande. Det begränsade henne och hon beskriver sig själv med ord som “socialt awkward”. Hon hade svårt att läsa av olika sociala samspel.

jag var asså...nej, definitivt att min osäkerhet blev värre under skoltiden. och... och att det definitivt har påverkat att det utvecklade den sociala ångesten för uppenbarligen var det något som var konstigt med mig så... jag blev ganska tillbakadragen och ville vara ganska mycket för mig själv - Jasmin 29

Sana beskriver liknande upplevelser som Jasmin och berättar att det var svårt att våga bjuda på sig själv fullt ut i sällskap med sina vänner. Även hon kände sig begränsad genom att den sociala ångesten tog över och gjorde henne allmänt obekväm i sig själv i sociala situationer.

Ja typ skulle jag nog säga men också att jag inte känner mig bekväm i mig själv. Jag liksom känner att jag är ärlig och öppen och liksom och jag bjuder mycket på mig själv, men jag klarar inte av det för mycket för att då blir det såhär att oj, det här har jag aldrig gjort liksom satt aa. De är nog lite så det påverkar på vänner att det går över till den hära sociala ångesten det här med hänga. Att inte veta vad man ska prata om aa men känna lite börda, lite ovant, gillar dom mig? - Sana 26 år

Flera av respondenterna berättar om hur de sociala sammanhangen tog mycket energi från dem och att de kände sig osäkra och ”veliga” både före och efter sociala sammanhang.

Gemensamt för samtliga respondenter är att de beskriver hur de i någon grad försökte undvika de sociala situationerna. Det kände sig för obekväma i sig själva inför mötet. Vidare beskriver de att det under skoltimmarna var svårt att undvika de sociala situationerna, då skolan var obligatoriskt, medan de under sin fritid istället tyckte det var skönt att hålla sig borta från sociala sammanhang.

28 brukade hon falla ihop i sin säng och brista ut i storgråt. Detta då det mesta som förknippades med sociala sammanhang i skolan upplevdes som mycket plågsamt.

Avslutningsvis beskriver Haley att hennes psykiska ohälsa under skoltiden var en känsla hon inte riktigt kunde sätta ord på då. Hon beskriver det idag som en skugga, som följt henne genom hela hennes skoltid i grundskolan. Hon kände sig ofta ensam i sina egna tankar och reflekterade i synnerhet om hur andra uppfattade henne och vad hon kunde göra för att passa in bättre.

För jag kände verkligen ingen förstod mig. För i skolan fick man höra: du är så jävla negativ, varför är du så jävla negativ, va positiv. Och hemma där var de mycket problem som började det så vem skulle lyssna på mig där. Ont i magen är lika med ångest och jag hade det typ varje dag. - Haley, 22.

5.2 Att uppvisa en fasad och gömma sin psykiska ohälsa

I detta avsnitt beskriver vi hur respondenterna uppvisade en fasad och försökte dölja sin psykiska ohälsa. Gemensamt för samtliga respondenter var att de levde med någon slags fasad under sin skoltid. Denna fasad beskrivs som en förklädnad för att dölja för hur de faktiskt mådde. Respondenterna beskriver fasaden som ett verktyg för att passa in och klara av de sociala sammanhangen i skolan. En slags täckmantel som de kunde dölja sina obehagskänslor bakom. På detta sätt kunde de hantera de sociala sammanhangen under sin skoltid och

lyckades ta sig igenom den svåra tiden. Flera av respondenterna förklarar svårigheten med att uttrycka de känslor de kände under sin skoltid. I den åldern fanns det inget tillräckligt

utvecklat språk som hjälpte dem att uttrycka sina känslor både för sig själva och andra. Idag förstår samtliga att den oro och smärta de kände då, var förknippat med psykisk ohälsa. Nedan ger Jasmin ett exempel på detta.

Jag hade inga ord för det. Och sen till exempel när jag fick då mitt kompisgäng där i sexan då känns det...jag minns att jag kände mycket som att aa. Jag kan vara trevlig och social i skolan tillsammans och sådära men det kändes väldigt mycket som en social mask, och inte som, det kändes inte som att jag uttryckte mig själv. Det kändes som jag var så som man behövde vara för att accepteras typ så. - Jasmin 29

29 ensamma inne på skoltoaletten under dagarna. En följd av att må dåligt i sin skolmiljö var svårigheten att hitta vänner, berättar flera av respondenterna. Paradoxalt nog beskriver andra respondenter också att det var vännerna som ofta var räddningen på det dåliga måendet. Sana ger exempel på när den psykiska ohälsan hade övertaget över hennes vänskapsrelationer. Hon berättar att hon hade vänner, vilka hon successivt började ta avstånd ifrån då det blev

ohanterbart att handskas med sina relationer och sitt dåliga mående. Det blev för övermäktigt och då var det enligt Sana lättare att ta avstånd från sina vänner och mänskliga interaktioner i allmänhet. Det var enligt Sana lättare att fly från sin verklighet och då ofta genom att låsa in sig på toaletten.

Aa stänga av och gömma mig för resten av världen liksom. Alltså jag satt liksom på toan och åt lunch och grät grät grät och typ ristade in massa saker på toalettväggarna, att det var liksom den nivån och ibland - Sana 26

Ytterligare situationer som några av respondenterna beskriver som svårhanterliga, var interaktionen med sin familj. Det var framförallt svårt att öppna upp sig för sin familj. Ezra ger exempel på detta, när hon beskriver svårigheten med att uttrycka sina känslor för sina familjemedlemmar. Hon menar att hennes familj ofta kunde se och förstå att något inte var som det skulle med henne, men att hon trots detta hade begränsningar i att öppna upp sig. Exempelvis för Ezra var det svårt att uttrycka vad hon kände till sin familj. Mötena med familjen slutade oftast med att hennes mamma fick gissa vad och varför Ezra mådde som hon gjorde. Det slutade med att det ”låste sig” för Ezra som tillslut brast ut okontrollerat i tårar.

Så jag börja gråta och vi prata ut och sen va de typ: mår du bättre nu? Och sen va de lite slut på de. Men de är nog lite jag också. För ja hade liksom släppt på en spärr så vet inte om ja ville öppna fler spärrar. Ezra, 25

30 En annan av respondenterna berättar att det förmodligen inte var någon som visste att hon mådde dåligt, utan att hennes starka fasad gjorde att hon istället fick höra att hon uppfattades som sur. Andra respondenter beskriver liknande upplevelser och att de förmodligen var så pass skickliga på att dölja att de mådde dåligt, att det var få om inte någon som visste hur de egentligen mådde bakom sin fasad.

Tror jag var ganska bra att dölja det och play it cool. Tror tjejer är bra på att kamouflera sig, adapt (anpassa) till situationer. Men jag mådde skitdåligt alltså fyfan…Ingen skulle märka, gjorde allt som ja skulle, fick inga f, gick på allting och så. - Haley, 22

Likheter i respondenternas berättelser är att samtliga beskriver att de trots sitt dåliga mående kunde klara av skolarbetet, och i flera fall till och med kunde få höga betyg. De blev tack vare sina höga betyg uppmärksammade av sina lärare. De höga betygen var också en viktig del och ytterligare en faktor för att upprätthålla fasaden, som dolde hur de egentligen mådde,

beskriver flera av respondenterna.

Alltså ja gick till skolan, men jag grät mycket. Men träffade jag andra från skolan så var det gameface. Kom ihåg ja kunde gå in på skoltoaletten gråta ibland. - Ezra, 25

Jag pluggade och så, det gjorde jag liksom. Så jag gjorde ändå mina studier och så men den här känslan av och inte veta vem man ska äta lunch med eller vem man ska gå med, eller vem ska...man känner ju sig konstant ensam. Så det kändes som att jag hade en fasad när jag gick i skolan väldigt mycket och de påverkade ju mitt mående väldigt mycket liksom, och jag pratade nog aldrig riktigt med någon om det liksom på det sättet. Det var bara något jag höll väldigt mycket för mig själv, alltså ingen såhär skolkurator eller så. - Sana, 25

Ja skulle säga ja fick mycket praise (engelska ordet för beröm) i skolan. Jag hade praktik som läraren tyckte var häftigt och att jag var duktig. Men tror det var för jag stod ut i en klass som var kaos. - Haley, 22

31 fall blev den enda utvägen att ta till alkohol.

Ibland kunde jag typ dämpa min ångest med typ alkohol för att jag kände mig så nervös inför ett utvecklingssamtal tillsammans med en lärare. Alltså jag var så nervös, jag kan inte ens beskriva den smärtan, det var alltså jag ville bara bort från mina tankar och bedöva allting - Sana 26

5.3 Tillhörighet / Känna att man passar in

Nedan beskriver vi respondenternas syn på tillhörighet och känslan av att passa in.

Tillhörighet och känslan att passa in är något samtliga respondenter beskriver som vitalt för ett positivt välmående. Det vanligaste exemplet på innebörden av tillhörighet enligt

respondenterna var att få tillhöra en grupp, en grupp bestående av vänner. Merparten respondenter poängterar vikten av att ha vänner och att det skapar en enorm trygghet. En respondent beskriver en sekvens i sitt liv, där hon i samband med att hon bytte skola aktivt sökte upp nya vänner. Hennes nya vänner blev vad hon kallar, hennes “alibi-gäng”, vilket betyder hennes tillhörighet, där hon passade in. Hon beskriver vidare att den tillhörigheten blev en trygghet för henne själv samt att hon kände sig trygg i att omgivningen såg att hon tillhörde en grupp. Att hon hade blivit accepterad.

Jasmin beskriver också sin upplevelse av att byta skola och hur hon kämpade för att passa in i nya grupper, vilket hon berättar var mycket påfrestande för henne.

Jag och min bästa kompis i klassen vi kände oss lite utfrysta men det var inget vi pratade om men man känner det liksom, och sen i trean, så började det en ny tjej i klassen som var lite giftig kan man väl säga. Hon gick väldigt hårt på mig och min bästa kompis och aa...det slutade med att min kompis hon och hennes familj flyttade, så hon bytte skola i början av fyran och då ville inte jag heller vara kvar. Så då fick jag börja på en annan skola och när jag kom till den skolan då kände jag mig först väldigt väldigt ensam för jag hade ju liksom inga kompisar där och jag var väl typ rädd för att jag..eller jag var väldigt skygg för att jag inte aa...kände mig inte trygg där. - Jasmin, 29

För några av respondenterna var den sociala ångesten inte lika påtaglig inom deras egen vänkrets. Vidare beskriver de att ångesten däremot ökade markant i andra sociala

32 Man utvecklar ju en identitet, alltså vem vilken grupp vill jag vill tillhöra...Mycket tankar kring att du vet jag inte passar in, alltid varit en känsla jag inte passar in. I mina egna tankar har jag känt mig utanför, alltid känt som att jag inte passar in. Många gånger förstod människor inte på mig. Visste inte hur jag skulle visa vem jag är och resonera och sånt. Men också att jag inte visste vem jag själv var och sådär. Så det var mycket identitetssökande... Jag kände mig som en alien, alla va så olik mig.

- Haley, 22

Så ja fick söka till nya kompisar och ja hittade ett gäng, så de blev väl mitt alibi-gäng. Kommer ihåg någon gång när jag bråkade med min syrra sa hon: jag har åtminstone vänner. Och då tänkte jag: fan nu har det synts utåt! Så då kände jag att ja behöver anstränga mig mer. Och då blev de väldigt viktigt för mig att kanske planera en aktivitet i helgen för då har man typ safeat (tryggat). Eller värre om man hört några göra saker utan mig. Och de va då bloggar kom där man läste vad alla gjorde med

varandra. Eller jobbigt inte bli nämnd som att de glömt en. - Ezra, 25.

Vänder vi på det, det vill säga känslan av att känna sig utanför, är något som genomsyrar samtliga respondenters upplevelser under sin skoltid. För några av respondenterna var utanförskapet tydligare för vissa än för andra. Några förstod att utanförskapet var högst otydligt sett utifrån, men att de trots detta kände en känsla av utanförskap. Känslan av utanförskap kunde enligt respondenterna starta från en konflikt inom vänkretsen, att bli utlämnad från någon gemensam helgaktivitet eller att tryggheten ihop med individerna i gruppen successivt försvann allt mer.

Sana ger exempel på hur hennes känsla av utanförskap startade och att hon menar på att det grundade sig i hennes hudfärg. Hon berättar vidare att hon därför var väldigt mån om att ha vänner som accepterade henne och ingick i grupper där hon kände tillhörighet. Men trots detta kunde hon känna att hon inte passade in.

Jag kände mig väldigt rädd för världen att det inte var liksom en trygg plats och vara på. Sen fick jag vänner och så, men då tog min ohälsa i uttryck i att jag jämförde mig i olika sammanhang med dom. Jag tror man söker liksom väldigt mycket efter bekräftelse, jag fick liksom inte den riktigt. Den här känslan av att inte veta vem man ska äta lunch med eller vem man ska gå med, eller vem ska...man känner ju sig konstant liksom ensam, så de kändes som att jag hade en fasad när jag gick i skolan väldigt mycket. - Sana, 26

33 klass och tog sig an en roll som “klassens clown”, en person som alltid strävade efter att upplevas som rolig av sin omgivning.

5.4 Upplevelser av bemötandet i skolan

I studiens avslutande tema behandlas respondenternas upplevelser av bemötandet i skolan. Gemensamt för respondenterna är att samtliga beskriver ett skralt bemötande från personer inblandade i skolmiljön. Flera respondenter beskriver att de kände att de inte kunde prata ut med vare sig lärare eller skolkamrater. Andra beskriver också att de saknade vetskap om att skolan faktiskt kunde ge stöd i frågor om psykisk ohälsa och flera hade inte någon aning om att skolans kuratorer kunde hjälpa till.

Alida berättar om sina upplevelser av att träffa skolans kurator. Hon gjorde det bara ett par gånger, men berättar att hon inte kände att hon kunde öppna upp sig så mycket som hon egentligen hade behövt. Vidare berättar hon att hon upplevde att lärarna inte visade tillräckligt med förståelse för hennes problem, utan istället var upptagna med att ”tämja” de stökiga eleverna, de som lät mest. Därmed delar hon med sig av sitt missnöje över sina lärares bristande stöd. Dock förtydligar hon, att några av lärarna var bättre på att uppmärksamma hennes problem än andra. I samspel med dessa kände hon sig mer sedd, men stödet hon fick var ändå enligt henne inte tillräckligt. Vanjas upplevelser av stödet i skolan liknar Alidas. Vanja berättar att hon upplevde att skolpersonalen visade en vilja att vara behjälpliga. Hon berättar vidare att problematiken förmodligen inte låg hos personalens vilja eller icke vilja, utan hos henne själv. Hon menar att hon aldrig var mottaglig för den hjälp hon blev erbjuden.

Alltså de försökte ju lite skolan, men jag var inte mottaglig för det för jag har alltid varit stark utåt. Men de var ingen jätteinsats. Ja vet inte, man är ju inte riktigt mottaglig då. Sen är de säkert olika de beror nog på vissa har behov att prata vissa inte. Så ja vet inte vad de hade kunnat göra med mig. - Vanja, 29