Att uppvisa en fasad och gömma sin psykiska ohälsa

I detta avsnitt beskriver vi hur respondenterna uppvisade en fasad och försökte dölja sin psykiska ohälsa. Gemensamt för samtliga respondenter var att de levde med någon slags fasad under sin skoltid. Denna fasad beskrivs som en förklädnad för att dölja för hur de faktiskt mådde. Respondenterna beskriver fasaden som ett verktyg för att passa in och klara av de sociala sammanhangen i skolan. En slags täckmantel som de kunde dölja sina obehagskänslor bakom. På detta sätt kunde de hantera de sociala sammanhangen under sin skoltid och

lyckades ta sig igenom den svåra tiden. Flera av respondenterna förklarar svårigheten med att uttrycka de känslor de kände under sin skoltid. I den åldern fanns det inget tillräckligt

utvecklat språk som hjälpte dem att uttrycka sina känslor både för sig själva och andra. Idag förstår samtliga att den oro och smärta de kände då, var förknippat med psykisk ohälsa. Nedan ger Jasmin ett exempel på detta.

Jag hade inga ord för det. Och sen till exempel när jag fick då mitt kompisgäng där i sexan då känns det...jag minns att jag kände mycket som att aa. Jag kan vara trevlig och social i skolan tillsammans och sådära men det kändes väldigt mycket som en social mask, och inte som, det kändes inte som att jag uttryckte mig själv. Det kändes som jag var så som man behövde vara för att accepteras typ så. - Jasmin 29

Ytterligare gemensamma nämnare bland respondenterna var, att samtliga var noga med att inte visa för andra hur dem egentligen mådde. Flera av respondenterna beskriver hur de grät

29 ensamma inne på skoltoaletten under dagarna. En följd av att må dåligt i sin skolmiljö var svårigheten att hitta vänner, berättar flera av respondenterna. Paradoxalt nog beskriver andra respondenter också att det var vännerna som ofta var räddningen på det dåliga måendet. Sana ger exempel på när den psykiska ohälsan hade övertaget över hennes vänskapsrelationer. Hon berättar att hon hade vänner, vilka hon successivt började ta avstånd ifrån då det blev

ohanterbart att handskas med sina relationer och sitt dåliga mående. Det blev för övermäktigt och då var det enligt Sana lättare att ta avstånd från sina vänner och mänskliga interaktioner i allmänhet. Det var enligt Sana lättare att fly från sin verklighet och då ofta genom att låsa in sig på toaletten.

Aa stänga av och gömma mig för resten av världen liksom. Alltså jag satt liksom på toan och åt lunch och grät grät grät och typ ristade in massa saker på toalettväggarna, att det var liksom den nivån och ibland - Sana 26

Ytterligare situationer som några av respondenterna beskriver som svårhanterliga, var interaktionen med sin familj. Det var framförallt svårt att öppna upp sig för sin familj. Ezra ger exempel på detta, när hon beskriver svårigheten med att uttrycka sina känslor för sina familjemedlemmar. Hon menar att hennes familj ofta kunde se och förstå att något inte var som det skulle med henne, men att hon trots detta hade begränsningar i att öppna upp sig. Exempelvis för Ezra var det svårt att uttrycka vad hon kände till sin familj. Mötena med familjen slutade oftast med att hennes mamma fick gissa vad och varför Ezra mådde som hon gjorde. Det slutade med att det ”låste sig” för Ezra som tillslut brast ut okontrollerat i tårar.

Så jag börja gråta och vi prata ut och sen va de typ: mår du bättre nu? Och sen va de lite slut på de. Men de är nog lite jag också. För ja hade liksom släppt på en spärr så vet inte om ja ville öppna fler spärrar. Ezra, 25

Som tidigare konstaterats uttrycker respondenterna på olika sätt hur de använde sina fasader som ett verktyg för att dölja sina egentliga känslor. Med fasaden uppe kunde de känna en viss trygghet och tack vare fasaden kunde de visa upp det yttre de önskade att deras omgivning skulle uppfatta. Att ha vänner eller att tillhöra ett gäng var enligt flera av respondenterna en viktig del i fasaden. Ezra beskriver detta närmare. Trots att hon grät inför att gå till skolan, uppvisade hon alltid en fasad, en sköld, en täckmantel, det vill säga ett annat yttre när hon väl var på plats i skolan och mötte sina klasskamrater.

30 En annan av respondenterna berättar att det förmodligen inte var någon som visste att hon mådde dåligt, utan att hennes starka fasad gjorde att hon istället fick höra att hon uppfattades som sur. Andra respondenter beskriver liknande upplevelser och att de förmodligen var så pass skickliga på att dölja att de mådde dåligt, att det var få om inte någon som visste hur de egentligen mådde bakom sin fasad.

Tror jag var ganska bra att dölja det och play it cool. Tror tjejer är bra på att kamouflera sig, adapt (anpassa) till situationer. Men jag mådde skitdåligt alltså fyfan…Ingen skulle märka, gjorde allt som ja skulle, fick inga f, gick på allting och så. - Haley, 22

Likheter i respondenternas berättelser är att samtliga beskriver att de trots sitt dåliga mående kunde klara av skolarbetet, och i flera fall till och med kunde få höga betyg. De blev tack vare sina höga betyg uppmärksammade av sina lärare. De höga betygen var också en viktig del och ytterligare en faktor för att upprätthålla fasaden, som dolde hur de egentligen mådde,

beskriver flera av respondenterna.

Alltså ja gick till skolan, men jag grät mycket. Men träffade jag andra från skolan så var det gameface. Kom ihåg ja kunde gå in på skoltoaletten gråta ibland. - Ezra, 25

Jag pluggade och så, det gjorde jag liksom. Så jag gjorde ändå mina studier och så men den här känslan av och inte veta vem man ska äta lunch med eller vem man ska gå med, eller vem ska...man känner ju sig konstant ensam. Så det kändes som att jag hade en fasad när jag gick i skolan väldigt mycket och de påverkade ju mitt mående väldigt mycket liksom, och jag pratade nog aldrig riktigt med någon om det liksom på det sättet. Det var bara något jag höll väldigt mycket för mig själv, alltså ingen såhär skolkurator eller så. - Sana, 25

Ja skulle säga ja fick mycket praise (engelska ordet för beröm) i skolan. Jag hade praktik som läraren tyckte var häftigt och att jag var duktig. Men tror det var för jag stod ut i en klass som var kaos. - Haley, 22

En sekvens berättad av Sana handlar om hur hon upprätthåller sin fasad under ett utvecklingssamtal med sin lärare. Inför samtalet var hon väldigt nervös och ångestfylld. Skulle hon lyckas behålla fasaden under hela mötet? Utvecklingssamtal handlade ju om att öppna upp sig, vilket var situationer som Sana beskriver att hon försökte undvika i allra högsta grad. Hon beskriver vidare att hon kände oro för att läraren tillslut skulle se igenom hennes fasad och se hur dåligt hon egentligen mådde. För att handskas med dessa situationer berättar Sana att hon behövde något att dämpa sin oro, sin ångest, sin nervositet med. I hennes

31 fall blev den enda utvägen att ta till alkohol.

Ibland kunde jag typ dämpa min ångest med typ alkohol för att jag kände mig så nervös inför ett utvecklingssamtal tillsammans med en lärare. Alltså jag var så nervös, jag kan inte ens beskriva den smärtan, det var alltså jag ville bara bort från mina tankar och bedöva allting - Sana 26