Barnet i behov av särskilt stöd definieras sammantaget i dessa texter som bärare av olika problem. Det punktuella perspektivet är en överordnad diskurs, det vill säga den syns som en
30
genomgående tråd genom all textmaterial som analyserats. Barn i behov av särskilt stöd definieras i textmaterialet utifrån sina svårigheter att kommunicera med andra i språk och i samspel. Barnen är också bärare av sina fysiska och psykiska svårigheter.
P3: Ja, precis, och vi känner ju att hon klarar av mycket av det vi gör i verksamheten, men då tillsammans med en vuxens stöd hela tiden, och är det så att hon blir ensam så händer det lätt olyckor eller att hon misslyckas eller på så vis liksom. Det att hon inte riktigt klarar av det hon vill göra.
S2: Och vad är det för olyckor? Vad är det som?
P3: Hon har ju problem med synen, hon är närsynt och har brytningsfel, men vi har ju även funderat tillsammans med pedagog om hennes seende, hennes tunnelseende.
Sammantaget kan sägas att det här barnet definieras utifrån sina svårigheter när det gäller sin utveckling, både fysiskt och psykiskt utifrån en normgivande utvecklingspedagogik. Det här barnet har svårigheter med synen och sitt seende enligt pedagogen, hon misslyckas också i den här verksamheten när hon inte har ett vuxenstöd. Misslyckandena består av olyckor, där barnet äger problemet. Inom förskolan är omsorgsgivarna all personal som arbetar med och i verksamheten. Pedagogerna är också därmed en viktig del i den verksamhet som de
utvärderar och bedömer barnen i.
I citatet nedan tillskrivs lekkamraten som också är i behov av särskilt stöd ha ett bra samspel. Här anses en lugnare lek hjälpa barnet i behov av särskilt stöd för att lättare kunna
kommunicera. Enligt citatet visar också lekkamraten på att denne anpassar sig efter lekens regler genom att båda barnen får turas om i leken. Det resilienta barnet är ett kompetent barn som kan samspela och förstå sociala koder. I detta citat anser pedagogen och
specialpedagogen att ett av de två barnen i behov av särskilt stöd innehar den kompetensen i den här kontexten. Barnet tar inte över och kan turtagning enligt dem och kan också samspela. I jämförelse med varandra framträder detta barn som innehavare av flera förmågor som anses vara mer föredömliga än det andra barnet just i denna kontext. I en annan kontext med ett annat barn skulle troligen något annat framträda.
S1: Då var lekkamraten en bra pojke att samspela med för han. För han drar ju sig mest till barnen som tycker om att leka lite vildare lekar! Ah det ville ju han, det vill inte lekkamraten så mycket. Och då kan han få tid att tänka och lite tid att få fram orden. P1: Ja för lekkamraten tar ju inte över, utan det funkar med turtagningen där. Och sedan har jag satt igång en lek med dem två, vi har mest gjort samma lek nu, vi har byggt
31
tågbanan och sedan har vi kört. Och vi kör under tunneln och vi kör över och de har fått ett samspel, ögonkontakt och de liksom leker, upplever jag inte bredvid men med varandra att de har en glädje utav varandra.
Med utgångspunkt i Foucaults tankar innebär språkets makt att språk kan göra något, det kan också bidra med ett särskiljande. Här bidrar språket med att lekkamraten trots egna
svårigheter uppfattas erhålla egenskaper som är mer normgivande än barnet i behov av särskilt stöd. Språkets användning är här kontextuellt bundet. I detta ovanstående citat är kontexten skapad av pedagogen för att stödja barnet i behov av särskilt stöd genom att ta in ett ytterligare barn i leken för att skapa samspel. Vilket innefattar att pedagogen också är en del i den kontext som skapats. Turtagning i samspel syns genomgående genom alla texter som något som är normgivande och eftersträvansvärt i verksamheterna. Utifrån von Wrights (2000) två perspektiv på människans subjektivitet så går det också här i citaten urskilja ett punktuellt perspektiv.
I det första citatet ses barnets enskilda svårigheter ur ett punktuellt perspektiv utan hänsyn till den sociala verksamhet den befinner sig i. Barnets svårigheter anses också vara tidsbestämda och svårigheterna jämförs också utifrån en samhällelig norm. I den andra delen av citatet kan det urskiljas ett relationellt perspektiv då det är det fokus på hur barnen samspelar med varandra. Det relationella perspektivet bidrar i så fall också till att pedagogen blir delaktig i barnets behov. Barnet tyckte om tågbanor och pedagogen startade en lek med tågbanor med barnet och lekkamraten. För att kunna förstå barnet och lekkamraten leker pedagogen med barnet, för att den vet att för att barnet ska förstå pedagogen och lekkamraten så behöver barnet involveras med dem. Det pedagogen här kanske eftersträvar är det som von Wright (2000) kallar mellanmänskliga relationer. Det kan också vara så att pedagogen inte gör detta för att skapa en relation med barnet. Pedagogen har ju fått ansvaret av specialpedagogen att åtgärda barnets svårigheter utifrån den nedskrivna handlingsplanen. Detta för i så fall tillbaka perspektivet mot ett punktuellt perspektiv där blicken på ”vadet” och inte ”vemet” dominerar. Begreppet har tolkar jag också som bärare av det punktuella perspektivet, detta för att
begreppet har används vid kontroller. I början av detta citat som beskrivs nedan så tas barnet ur den ordinarie verksamheten för att kontrolleras. Med det punktuella perspektivet söker man bakomliggande orsaker, samspel och relationer är i fokus men då bara bestämda delar såsom svårigheter och egenskaper hos individen. Andra viktiga delar av individen skalas då bort och anses ointressanta i sammanhanget. En konsekvens av detta perspektiv blir att
32
specialpedagogen och pedagogen här åtgärdar samt analyserar det här barnet utan barnets egen delaktighet och fristående från kontexten.
P1: … Så därför har jag plockat in honom för att kontrollera, har han något ord huvudtaget?
S1: Säger han de här orden du har i boken då?
P1: Han har börjat gjort det! Inte först han var undrande de först gångerna, då det bara var han, jag, och lekkamraten. Men nu med det här samspelet och så han har ju börjat sagt orden. Där har det också hänt jättemycket.
I detta citat skulle det kunna tolkas som att begreppet har inte sätter barnet i ett punktuellt perspektiv. Men fokus ligger på att kontrollera barnet, barnet har också tagits ur verksamheten för att kontrolleras och barnet testas också utifrån om barnet kan säga orden ur boken eller inte. I detta citat så har inte verksamheten kontrollerats och inte heller pedagogerna som ingår i den. Skulle blicken på barnet varit ur ett relationellt perspektiv så skulle det vara relationerna som skulle betraktas och inte individerna. I citatets sista mening skulle det kunna tolkas som ett relationellt perspektiv då fokus flyttats från kontroll av barnets språk till relationer. Men då det punktuella perspektivet fokuserar på bestämda delar, i detta fall barnets svårigheter och egenskaper så anser jag att det perspektivet dominerar i detta citat. Diskurserna som
framträder här sätter barnet i en position där denne äger sina svårigheter istället för ur ett relationellt perspektiv där barnets svårigheter då ses som ett resultat av relationer. Deras beteenden eller svårigheter definieras också som avvikande från normen och behöver därför kontrolleras och övervakas. Utifrån detta kan man se makten som finns i denna diskurs och även hur vuxna med kunskaper definierar den.
I citatet nedan menar jag att den punktuella blicken finns med i hela citatet genom att barnets egenskaper, subjektivitet framträder samtidigt som omständigheterna avskiljs från kontexten. Omständigheter som triggar igång barnet beaktas inte just nu utan ska senare observeras. Här befäst också att den punktuella blicken ska finnas med i verksamheten och att de ska vara observanta på vad som triggar igång barnet. Barnets självkänsla framställs som bristfällig där de vuxna antar att barnet inte tycker om sig själv vilket gör att barnet inte vågar visa sina utklädningskläder utan att skämmas. Barnet svårighet beror som jag ser det inte på att det skäms utan att den kan ha svårt att tolka situationen med varför det ska klä ut sig. Här skulle det vara intressant att veta om barnen tar med utklädningskläder till förskolan regelbundet. Om så är fallet har då denna aktivitet blivit normerande? Det vill säga att om barnen inte kan
33
hantera de rutiner som införts så tolkas det som de inte klarar den eller att som i citat, barnet ”skäms”. Här skulle det istället ur ett relationellt perspektiv vara intressant att fråga barnet varför den inte tycker om utklädningskläderna och vad den tycker om istället. Det punktuella perspektivet innefattar dock inte intresset för ”vemet” så i detta citat är inte intresset att titta på varför barnet upplever det så här utan på att det är barnet som äger dessa svårigheter som handlar om självkänsla och skam.
S1:…vi får ju vara lite observanta på vad som triggar han. Vi hade ju bestämt att vi skulle jobba med hans självkänsla, som spökar än. För självförtroende har han ju, han är motoriskt bra, skicklig och så.
P5: Han tar initiativ och så där, men hans självkänsla att tycka om sig själv och så där är väl där som jag tror att det brister.
S1: Ja det gör det ju, jag kommer ihåg när de hade med sig kläder som, utklädningskläder och han nästan skämdes när han skulle visa dem.
Sammantaget i texterna finns det givetvis även positiva uttalanden om barn i behov av särskilt stöd. I detta citat nedan är det samma barn som i citatet ovan. Men jag tolkar att de orden som nämns i texterna inte berättar något om ”vemet” det vill säga om barnets ”själv” som
exempelvis i det här citatet med begreppen ”mysig”, ”charmig” och ”gullig”. I första meningen i citatet beskrivs hur barnet inte klarar av att vara en sådan fin kille som han egentligen är. Detta citat tolkar jag som att barnet jämförs mot en norm där det normala är att klara av att vara en fin kille hela tiden.
P5: Ja det har han, jag ryser när jag pratar om det för att det är ju en sådan fin kille men han klarar inte av att vara det.
S1: Ja, han är så mysig. P5: Ja han är så gullig.
S1: Och charmig och det kan man trycka på.
Det punktuella perspektivet skalar bort vissa delar då de inte anses intressanta. Dessa ord blir det som mer eller mindre nämns i texten om barnets möjligheter och styrkor. Det är inget som diskuteras vidare eller fördjupas till exempel om vilka styrkor och egenskaper i övrigt som barnet uppvisar när det uppfattas som charmigt, mysigt eller gulligt av de vuxna. Det
34
i följande avsnitt beskriva och lyfta fram dessa begrepp mer ingående som visar på vilket tal om barn i behov i stöd som får företräde i verksamheterna.
Barnet är sina brister
I denna del av analysen har jag tittat närmare på hur det i texterna talades om barnen, för att se vilka begrepp som bidrar till identitetserbjudanden för barn i behov av särskilt stöd. Denna underdiskurs från det punktuella perspektivet visade på att i textmaterialet var brister i fokus och inte på hur barnet lyckas eller är framgångsrikt.
Det har därför i denna analysfas varit intressant att i textmaterialet titta på vilka begrepp som inte är lika framträdande och varför. Ett avvikande begrepp som finns med i texterna är begrepp såsom inträffat, sker, skett. Dessa begrepp relateras till om utveckling har skett eller inte, och fallen hänvisas till utvecklingen kopplad till utvecklingspsykologi. Det vill säga pedagogerna eller specialpedagogerna värderar om barnets utveckling gått framåt eller stått stilla.
Även begreppet hänt sätter barnet i ett punktuellt perspektiv det vill säga att barnets
svårigheter förstås utan hänsyn till miljön och de sociala sammanhang barnet befinner sig i. Men då begreppet hänt inte förekommer lika ofta tolkar jag det som att verksamheterna just nu har fokus på vad som händer med barnen och inte på det som hänt.
Svårt, svåra och svårigheter är begrepp som är förekommande i texterna. Jag hade i början av
analysen förväntat mig att dessa ord skulle vara de mest förekommande begreppen i texterna. Det ord som förekom mest var ordet har som diskuterats i föregående avsnitt vilket kan knytas till ”Det punktuella perspektivet” Utifrån missivbrevet (Se Bilaga 1) informerades alla deltagare om studiens syfte och frågeställningar. Studiens andra frågeställning ”Hur beskrivs barnens behov, beteende och svårigheter i utredningarna?” bidrar med information om var min blick ligger. Det kan ha varit en orsak till att begreppen svårt, svåra och svårigheter inte används lika ofta. Men orden användes även tillsammans med begreppet har som till exempel att barnet har svårt med… etcetera. När de används i texterna läggs svårigheterna på barnen där de inhyser olika svårigheter alternativt att uppgifter anpassas för att de anses för svåra. Det belyses med citatet nedan från specialpedagogens textmaterial.
35
S1. Auditiv perception är svårare för henne. Hon har svårt att ta instruktioner med bara tal. Hon har inget utvecklat hemspråk hon tycker det är enklare med svenska.
De begrepp som är minst förekommande i texterna är möjligheter, lyckas och framgång. Det tycker jag också talar för att ett punktuellt perspektiv råder i verksamheten samt att barnen är sina svårigheter. När begreppen användes som till exempel ordet möjligheter beskrev det hur barnet skulle få möjligheter som de andra barnen i verksamheten. Det går inte utläsa i texterna att några av begreppen läggs på miljön alternativt på den pedagogiska verksamheten.
Sammanfattningsvis beskrivs barnens behov i texterna som bundna av struktur, ramar och gränser. Detta gäller oavsett om svårigheterna sitter i talet, kommunikation, samspel eller i motoriken. Uppfostran som sker på förskolorna förefaller normativa i sin riktning. Barnen lär sig tycka och tänka enligt det som är önskvärt av samhället. Ett begrepp som återkommer i texterna och kopplas till ord som struktur, ramar och gränser är begreppet behöver alternativt
behov eller begreppet saknar och får vilket kan tolkas som att barnet är sina brister.
S1: …han behöver det tydliga gränser och struktur och rutiner, så då är det ju viktigt att ni bestämmer er för vilka gränser ni ska sätta och att ni inte sätter så många, det är ju de viktiga gränserna som är…
P4: Alltså det här med att tjata på honom det fungerar ju inte, det är bättre att han får en konsekvens.
S1: Ja det är det, kanske inte konsekvens men han tar i alla fall gränsen.
Beteenden i texterna beskriver barnens jag utifrån brist på självkänsla, ett barn som
protesterar och barn som är impulsiva. Svårigheterna som nämns i texterna är utifrån barnets förmåga att kommunicera, samspela, samt motoriska svårigheter. Sammantaget visar texterna på barnens brister och inte lika mycket på barnets styrkor. Den text som beskriver barnens styrkor lite mer ingående och inte enbart är fokuserad på svårigheter är den befintliga textdokumentation som tillhandhölls av specialpedagogen i en kommun.
S1. Hon är kreativ, har fantasi och sysselsätter ofta sig själv. Hon är lekskicklig, leker helst med flickorna på samma avdelning. Hon är omtänksam, generös och vill gärna dela med sig. Hon deltar numera i både planerad lek och spontan lek. Hon har lärt sig ganska bra hur hon ska ta kontakt med kamrater, att följa sociala koder har förbättrats.
36
I citatet ovan har blicken på barnet varit att titta på barnets styrkor. Det innebär att fokus som tidigare syns i den sammanlagda textdokumentationen utifrån det punktuella perspektivet flyttats till att blicken nu är mer intresserade av ”vem” barnet är. Det resilienta barnet inhyser enligt Sommers (1997) egenskaper som nämns i citatet. Det resilienta barnet motståndskraft har dock en gräns och är beroende av barnets förmågor och flexibilitet att anpassa sig. Samtidigt tolkar jag blicken vara övervakande i citaten även om barnets styrkor lyfts fram. I citatets sista mening syns den övervakande blicken där barnet återigen jämförs utifrån en normalitet. Barnet har också börjat lära sig det vill säga fostrats till det som är
eftersträvansvärt det vill säga att kunna samspela med andra och följa sociala koder.
Nya definitioner och nytt bemötande kan också medverka till att när barnet byter kontext ses barnet med andra ögon. Denna underdiskurs kommer att presenteras utförligare nedan.
Barnet i två kontexter
Denna underdiskurs framträdde för mig utifrån det punktuella perspektivet när jag analyserade textmaterial som handlade om en förändring av kontexter. Denna förändring tycktes medverka till att barnets behov av särskilt stöd vare sig minskade eller ökade beroende på kontextens ramar och berodde inte på barnets svårigheter. Denna diskurs visar också att de identitetserbjudanden som erbjuds barn i behov av särskilt stöd i förskolan beror på kontexter. De begrepp som framkom här handlade om svårigheter på förskolan men att det fungerade
lättare hemma. Barn i behov av särskilt stöd och deras behov var också något i texterna som
framkom som beroende av kontexten de befann sig i.
Det fjärde steget i analysen innebar att titta närmare på de subjektspositioner som framträdde i talet om barn i behov av särskilt stöd. Detta utifrån vad som ansågs vara onormalt eller
avvikande i texterna. Det var också intressant att titta vilka egenskaper hos barn som utesluts eller exkluderas genom detta tal. Citatet från specialpedagogens textmaterial nedan är ett exempel på hur barnets svårigheter uttrycks i texten som svårigheter att tolka och att förstå sin omgivning. Hemma är denna svårighet inte lika påtaglig då barnet har en vuxen bredvid sig.
S1. Hon kan lägga märke till detaljer men har svårt att tolka situationer och sammanhang och att uppfatta innebörden i ett budskap på förskolan. Det går lättare för henne hemma där hon har en vuxen bredvid sig.
37
Detta citat ger en bra föraning om varför barnet har svårigheter i förskolan. Jag tolkar det som att barnets svårigheter i förskolan handlar om outtalade regler såsom att tolka situationer, sammanhang och uppfatta innebörder av det som sägs. I hemmet får barnet stöd i att förstå dessa situationer och sammanhang med hjälp av en vuxen som ett stöd. Även om uppsatsen inte handlar om föräldrar och hur barn i behov av särskilt stöd ses av dem är det värt att beakta att även i hemmet definieras barnet. Barnet är i en annan kontext i hemmet än i förskolan. Här kan man också kanske ana att det är i mötet med dessa olika kontexter och miljöer som bidrar till att svårigheter uppstår. Genom talet om barn i behov av särskilt stöd och hur de uppfattas i förskolan av pedagogerna så utesluts även barnets förmågor. I hemmet ansågs ju inte dessa situationer vara svåra när det finns en vuxen som stöd. Vilket också kan betyda att de inte sågs som svårigheter förrän det kom på tal.
Det fjärde steget i analysen ska ha sin blick på subjektspositioner, det som framträder i detta citat är att barnet är sina svårigheter på förskolan. Men barnet är inte sina svårigheter i hemmet. Det vill säga att i förskolans rutinpräglade vardag äger barnet svårigheterna, i
hemmet uppfattas barnet klara av sina svårigheter med en vuxen som stöd. I och med detta tal utesluts barnets möjligheter vilket går att ana i citatet. Möjligheter som hemmet bistår med men som förskolan förbiser. I detta citat dominerar också det punktuella perspektivet som sätter den bedömmande blicken på barnet istället för att titta vad i hemmet som gör att situationerna där fungerar.
I citatet nedan samtalar pedagog och specialpedagog om råd och stöd för barnet i behov av särskilt stöd. Pedagogen har uttryckt en oro över att barnet ska flytta över till den stora avdelning och hur det ska fungera där.
P2: Jo men jag tror att man alltid vill ha mer, hon är ju med i mycket vi gör. Men för det