8 Rättssäkerhetsgarantier i svensk rätt
8.4 Rättigheter inom ramen för direktiv 2011/16/EU
ECJ har prövat huruvida enskilda enligt unionsrätten bör tillförsäkras processuella rättigheter inom ramen för tillämpning för informationsutbyte som sker med direktiv 2011/16/EU.
Fallet C-276/12 gällde den självutnämnde professionella fotbollsspelaren Jiří Sabou. Skattemyndigheterna i Tjeckien ifrågasatte de uppgifter som lämnats i Sabous självdeklaration. Myndigheterna riktade sedermera en begäran till flera medlemsstater angående Sabou. Myndigheterna ville få uppgifter från diverse fotbollsklubbar och firmor som Sabou påstått sig ha anlitats av respektive ha anlitat. 220
Sabou hävdade att han genom unionsrätten tillförsäkrades processuella rättigheter inom ramen för informationsutbytet. Sabou menade att han hade rätt till notifikation om att ett informationsutbytesärende inletts. Sabou menade sig också ha rätt till delaktighet i förfarandet, bland annat genom att få medverka vid utformningen av de frågor som ställdes, få delta i förhör med vittnen och att ge sin syn på de uppgifter som inhämtats.221
Målet kom att handla om sådana rättigheter tillförsäkras den enskilde genom Europeiska Unionens rättighetsstadga eller genom EU-rättsliga principer som styr
219 Se Roch, Forum: Tax Administration versus Taxpayer - A new deal?, World Tax Journal 2012, s 286 och Baker, The “Determination of a Criminal Charge” and Tax Matters, European Taxation 2007, s 587.
220 C-276/12 Judgment of the Court (Grand Chamber) of 22 October 2013. Jiří Sabou v Finanční ředitelství pro hlavní město Prahu. Reference for a preliminary ruling: Nejvyšší správní soud - Czech Republic. p 12 -14.
tolkningen och tillämpningen av EU-rätten. Mer specifikt gällde det rätten till försvar vilken tillförsäkrar enskilda en rätt att yttra sig. 222
Domstolen erinrade om att en adressat för ett beslut som påtagligt påverkar hans eller hennes intressen ges möjlighet att på ett meningsfullt sätt framföra sina synpunkter med avseende på de uppgifter som myndigheten avser att lägga till grund för sitt beslut.223 Domstolen avvisade att en sådan rättighet kunde göras gällande i ett informations-utbytesärende. Domstolen påpekade att det i förfarandet för skattekontroll ska skiljas mellan utredningsstadiet då upplysningarna samlas in och det kontradiktoriska skedet mellan skattemyndigheten och den skattskyldige. Domstolen ansåg därför att den enskilde inte har någon rätt till att upplysas om att ett informationsutbyte baserat på direktivet har inletts.224 Inte heller kan den enskilde åberopa rätten till försvar för att få vara delaktig i förfarandet.225 Resonemangen känns nära besläktade med den svenska lagstiftarens resonemang kring överklagandeförbudet i LÖHS och LASEU.226
Domstolen påpekade dock att unionsrätten inte hindrar att medlemsstater ger sådana rättigheter till enskilda.227
Det kan också påpekas att generaladvokaten avfärdade att rätten att bli hörd i som framkommer i artikel 6 i EKMR är tillämplig på informationsutbytesprocedurer eftersom denna bestämmelse generellt inte är tillämplig i administrativa förfaranden utan endast i domstols- eller domstolsliknande förfaranden.228
Det är emellertid viktigt att påpeka att det som prövades i målet var just rätten till
försvar. Domstolen påpekade att rätten att bestrida uppgifters riktighet inte regleras i
direktiv 2011/16/EU. Domstolen hänvisade här att det ankommer på nationell rätt att bestämma sådana rättigheter.229 Den behandling av uppgifter som sker enligt direktiv 2011/16/EU faller inom tillämpningsområdet för dataskyddsdirektivet. Således sägs ingenting i fallet om vilka rättigheter den enskilde har enligt detta direktiv eller
222 C-276/12 Sanbou, p 21 – 22. 223 Se C-276/12 p 38. 224 C-276/12 p 40 – 41. 225 C-276/12 p 43 – 44. 226 Se ovan kap. 8.2 227 C-276/12 p 45.
228 Se Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott, föredraget den 6 juni 2013, Mål C-276/12.
huruvida rättigheter begränsats av en medlemsstat på ett proportionerligt vis.230 Mer om detta kommer att behandlas nedan.
8.5 Avslutande analys
I Sverige råder ett överklagandeförbud i ärenden rörande internationellt informationsutbyte. Detta innebär att enskilda inte har någon möjlighet att motsätta sig ett utbyte av upplysningar med främmande stat eller att granska om ett överförande är lagligt.231 Den svenska hållningen har varit att en rätt att överklaga regelmässigt torde föreligga i det framtida skatteärendet i den mottagande staten och därför är onödig i svensk rätt. Intresset av en effektiv procedur har haft företräde framför enskildas intressen.232 Överklagandeförbudet gör att det i princip inte går att kontrollera de skyddsbestämmelser som uppställs i lagen tillämpas korrekt. Överklagandeförbudet har också kritiserats för att det riskerar att leda misstag i rapporteringen med svåra följder för enskilda.233
I lagförslaget till IDKL görs några kortfattade uttalanden kring lagen om ömsesidig handräckning där lagstiftaren anger att LÖHS inte är relevant i sammanhanget. 234 Det finns inga bestämmelser om överklagande i IDKL eller LOUUFATCA. Även om överklagandeförbud i LÖHS inte är tillämpligt på förfarandet framgår det vid en prövning mot förutsättningarna i 22 § Förvaltningslagen att det är mycket osäkert om det kan vara möjligt att överklaga ett beslut att lämna upplysningar till USA.
Lagstiftaren har tidigare gjort uttalanden om att man ser överföringen av upplysningar som en skyldighet mellan stater. Enskilda erkänns ingen egen ställning i utbytet. Processen där den enskilda ställs inför myndigheten eller domstolen i den begärande staten anses tillräcklig för den enskilde att kunna värna sina intressen. Denna tolkning gör även ECJ inom ramen för gemenskapsrätten där man skiljer mellan informationsutbytet och det kontradiktoriska skeendet.
230 Se Direktiv 95/46/EC, artikel 13 och Calderón/Seara, The Taxpayer’ s Right of Defence in Cross-Border Exchange-of-Information Procedures, Bullentin for International Taxation, September 2014, s 504.
231 Se Gustafsson-Myslinski, IFA Cahier 2013 volym 2, s 719 f och 725.
232 Se Gustafsson-Myslinski, a a fotnot 229, s 725 och 737.
233 Gustafsson-Myslinski, a a fotnot 229, s 719 och Prop. 2012/13:4 s 74 f. och Prop. 1989/90:14 s 58 och s 84 f.
Europakonventionens artikel 6 verkar ha ett begränsat tillämpningsområde när det gäller informationsutbytesfrågor. Dess räckvidd är för närvarande mycket oklar, men det kan inte uteslutas att den kan komma att få betydelse.
I de kommande kapitlen ska jag närmare undersöka huruvida enskilda kan värna sina intressen utanför proceduren som själva utbytet ingår i.