Rättigheter som följer med ett upphovsrättsligt skydd

De krav för att åtnjuta upphovsrätt är alltså att det är fråga om ett ”verk” enligt den definition som EU-domstolen har beskrivit, samt ett krav på verkshöjd och originalitet, vilka kan

bedömas med hjälp av dubbelskapandekriteriet. När det musikaliska verket har uppfyllt dessa krav och åtnjutit upphovsrättsligt skydd är frågan vad detta innebär, vilka rättigheter det är som följer med en upphovsrätt. De rättigheter som följer med upphovsrätten är den

ekonomiska rätten i 2§ URL samt den ideella rätten i 3§ URL.

Vad gäller den ideella rätten i 3§ URL är det två rättigheter den innefattar, rätten att bli

namngiven samt respekträtten. Rätten att bli namngiven innebär att upphovsmannen ska anges när verket görs tillgängligt för allmänheten eller när verket framställs. Vad gäller musikaliska verk finns undantag från denna rätt, bland annat när verken spelas på restauranger eller på gudstjänster. På vilket sätt upphovsmannen ska namnges bestäms av vad som följer av god

sed. Innebörden av detta begrepp är att en ska främja en sedvanebildning på ett område där denna ännu inte finns samt fastställa en rådande god sedvänja som redan finns. Det påverkar alltså vilket typ av verk det är och hur det framställs. Gällande musikaliska verk ska vid nothäften upphovsmannen anges på den plats och på det sätt som det vanligtvis brukar göras. Låtar framförs ofta vid konserter och där ska upphovsmannen anges på till exempel affischer och annonser för konserten. Verk kan även bearbetas enligt 4§ URL och även vid dessa ska den ursprunglige upphovsmannen anges tillsammans med upphovsmannen till bearbetningen. Den andra delen av den ideella rätten är respekträtten. Innebörden av detta är att verket inte får ändras eller återges på ett sätt att upphovsmannen kränks. Det är upphovsmannens ”konstnärliga anseende eller egenart” som inte får kränkas, vilket får konsekvensen att det är upphovsmannens anseende som den kommer till uttryck i verket som inte får kränkas, och inte upphovsmannen personligen. Verket får alltså för det första inte ändras på ett kränkande sätt, vilket innebär att exemplar av verk inte får ändras. Bedömningen huruvida ändringen är kränkande ska ha sin utgångspunkt ur upphovsmannens synpunkt, men även en objektiv bedömning sker. Bedömningen ska även ske utifrån vilken typ av konstart det är fråga om samt omständigheterna i det enskilda fallet. Detta gör att det är en subjektiv bedömning på så sätt att det är olika från fall till fall. När det gäller kränkande återgivning av ett verk, det andra sättet på vilket ett verk kan kränkas, kan ett exempel gällande musikaliska verk ges ut

rättspraxis, NJA 1975 s. 679 (Sveriges flagga). I målet hade en person använt första versraden i dikten ”Sveriges flagga” följt av annan text och använt musiken som skrevs till dikten. Det ansågs som kränkande återgivning eftersom den kända första versraden använts i en politisk propagandasång som ansågs vara andra förhållanden än de som inspirerat texten.

Innebörden av den ekonomiska rätten finns i 2§ URL, vilket ger upphovsmannen en ensamrätt att förfoga över verket. Detta kan göras genom att antingen exemplarframställning eller tillgängliggörande av verket till allmänheten. Rätten att framställa exemplar innefattar

framställande av exemplar direkt eller indirekt, tillfälligt eller permanent, helt eller delvis och det påverkar inte vilken metod som används för att göra detta. Vad gäller musikaliska verk kan det räknas som direkt framställning av ett exemplar att genom spela in det musikaliska verket, alltså ljudupptagning av verket. Exemplarframställning kan även vara ”en första fixering av verket på en anordning genom vilken den kan återges”, vilket kan vara när en låt spelas in på en CD-skiva för första gången.

Den andra förfoganderätten, att göra verket tillgängligt för allmänheten, kan göras på fyra olika sätt som framkommer i 2§ 3st. URL: överföring, offentligt framförande, offentlig visning samt spridning till allmänheten. Vad gäller överföring till allmänheten innefattar det enligt 2§ 3st. 1p. URL ”när verket görs tillgängligt för allmänheten från en annan plats än den där allmänheten tar del av verket, antingen på trådbunden eller trådlös väg”. Bestämmelsen är teknikneutral i och med att trådbundna och trådlösa omfattas. Att allmänheten kan ta del av verket när de själva väljer innebär att streaming omfattas av detta sätt att göra ett verk tillgängligt för allmänheten. För musikaliska verk innebär detta att låtarna omfattas av detta tillgängliggörande till allmänheten när musik spelas genom till exempel Spotify eller Apple Music.

Ett viktigt kriterium gällande överföring till allmänheten är distanskriteriet, att verket görs tillgängligt till allmänheten från en annan plats än den där allmänheten tar del av verket. Detta distanskriterium har ett nära samband med ett annat sätt att göra verket tillgängligt för

allmänheten, nämligen offentligt framförande. Offentligt framförande definieras såsom fall där verket görs tillgängligt för allmänheten med eller utan användning av tekniskt hjälpmedel

och det måste ske på samma plats där allmänheten tar del av verket. Jämfört med offentlig visning är skillnaden att offentlig visning endast kan komma på fråga när verket görs

tillgängligt för allmänheten utan hjälp av tekniskt hjälpmedel. Vad gäller diskussionen om det är fråga om överföring till allmänheten eller offentligt framförande har det behandlats i EU- domstolen. Offentligt framförande är att anse som framföranden där allmänheten har direkt och fysisk kontakt med den som framför verket. För musikaliska verk är alltså konserter att anse som offentligt framförande. Dock är inte tillgängliggörande av ett verk genom internet via dator att anse som offentligt framförande utan överföring till allmänheten.

Det sista sättet att göra verket tillgängligt för allmänheten är genom spridning. I 2§ 3st. 4p. URL sker en spridning när verket sprids till allmänheten genom till exempel försäljning, uthyrning, utlåning med mera. Innebörden av spridningsrätten är att det ska vara fråga om en överlåtelse av exemplaret. Gällande musikaliska verk sker detta bland annat när en CD-skiva säljs. På senare tid har det blivit alltmer vanligt att köpa musikaliska verk via internet, till exempel via iTunes. Frågan är om försäljning av ett album via iTunes är att anse som en spridningsåtgärd på samma sätt som om albumet hade sålts som fysiskt exemplar i en butik. Detta har redogjorts för i EU-domstolens praxis. EU-domstolen uttalade att spridningsrätten förutsätter att det är fråga om ett fysiskt exemplar. Ett köp av ett album på iTunes är alltså inte försäljning av ett fysiskt exemplar och denna typ av tillgängliggörande till allmänheten är i stället att anse som överföring till allmänheten.

Vad gäller överföring till allmänheten och offentligt framförande finns en kompletteringsregel i 2§ 4st. URL. Ett krav tidigare har varit att det görs tillgängligt för allmänheten och som ”allmänheten” anses inte en sluten krets vara. I och med denna kompletteringsregel omfattas även överföring till allmänheten och offentligt framförande till en större sluten krets om det sker inom förvärvsverksamhet. Detta gör alltså att ensamrätten till ett offentligt framförande genom till exempel en konsert för en av arbetsgivaren anordnad personalfest tillkommer upphovsmannen trots att det inte skulle omfattats av tidigare regler där ett krav på att det skulle göras tillgängligt för allmänheten fanns.

Det som har behandlats under denna underrubrik finns mer ingående information kring under avsnitt 2.4, där även hänvisningar till relevanta källor finns.