De rödlistade arter som finns i Djupviksom-rådet är främst knutna till miljöer med öp-pen och torr mark som alvar, ängar och na-turbetesmarker se karta 13, s.32. Växterna är även knutna till den kalkhaltiga marken.
De rödlistade fåglar som rapporterats i om-rådet är knutna, förutom till öppen mark, även till mossar, gles löv- och blandskog och strandängar. ). Exakt var de finns inom planområdet och hur hänsyn skall tas till
Områdes-
nummer Naturtyp Naturvärdesklass
1 Trädridå samt litet trädområde 3 – Naturvärde 2 Litet lövskogsområde med gläntor 3 – Naturvärde
3 Lofta mosse 2 – Högt naturvärde
4 Ohävdad ängs/betesmark 3 – Naturvärde
5 Ohävdad buskmark 3 – Naturvärde
6 Naturbetesmark vid Uggletorp 1 – Mycket högt naturvärde
7 Grusalvar 3 – Naturvärde
8 Grov ask 3 – Naturvärde
9 Skyddszon kring Lofta mosse oklassat
10 Naturbetesmark 3 – Naturvärde
11 Naturbetesmark, kalkfuktäng 2 – Högt naturvärde
12 Torr naturbetesmark 3 – Naturvärde
13 Torr naturbetesmark 3 – Naturvärde
14 Frisk naturbetesmark 3 – Naturvärde
Tabell 1: Sammanställning av naturvärdesklassade områden i planområdet (Andersson &
Häggberg 2011), se kartan sidan 35.
de arter som är rödlistade, omfattas av art-skyddsförordningen och/eller åtgärdspro-gram skall inventeras, utredas och beslu-tas i samband med detaljplaneprocessen.
Att det är mer lämpligt att göra det i sam-band med framtagande av detaljplaner beror på att växter och djur lever och dör samt har förmågan att flytta på sig. Dess-utom förändras organismernas livsmiljöer.
Således betyder en förekomst idag inte att det finns en förekomst i framtiden och vice versa.
Följande rödlistade arter har återfun-nits inom eller i den absoluta närheten av planområdet under de senaste sjut-ton och ett halvt åren (alltså mellan 2000.01.01 och 2017.05.30).
Arter med asterix har åtgärdsprogram.
Fåglar; gröngöling (Picus virdis), gulsparv (Emberiza citrinella), hussvala (Delichon urbicum), höksångare (Sylvia nisoria), rapphöna (Perdix perdix), rödspov* (Limo-sa limo(Limo-sa), småtärna (Sternula albifrons), tornseglare (Apus apus) och ängshök*
(Circus pygargus).
Grod- och kräldjur; långbensgroda*
(Rana dalmatina).
Fjärilar: ängsnätfjäril (Melitaea cinixia) Skalbaggar; glansbagge (Meligethes lu-gubris).
Steklar; svartpälsbi (Anthophora retusa).
Lavar: matt pricklav (Pachnolepia prui-nata), orangepudrad klotterlav (Alyxoria ochrocheila) och prasitsotlav (Cyphelium sessile).
Kärlväxter; ask (Fraxinus excelsior), back-klöver (Trifolium montanum), honungs-blomster (Herminium monorchis), kla-sefibbla (Crepis praemorsa), korskovall (Melampyrum cristatum), ljus solvända (Helianthemum nummularium nummu-larium), lärkmaskros (Taraxacum saphy-craspedum), majviva (Primula farinosa), skogsalm (Ulmus glabra), skogsklocka (Campanula cervicaria), taggkörvel* (An-thriscus caucalis), toppjungfrulin (Polygala comosa), tovsippa (Anemone sylvestris), trubbstarr (Carex obtusata), vanlig back-timjan (Thymus serpyllum serpyllum), vit sminkfot (Buglossoides arvensis arvensis) och östkustarv(Cerastium subtetrandrum).
Följande fridlysta arter har påträf-fats inom eller i nära anslutning till planområdet under de senaste 17 åren (alltså sedan 2000.05.30).
Arter med asterix har åtgärdsprogram.
Däggdjur; större brunfladdermus (Nycta-lus noctula).
Grod- och kräldjur; långbensgroda*(Rana dalmatina).
Kärläxter; alvarstånds (Jacobaea vulga-ris gotlandica), blåsippa (Hepatica nobi-lis), brudsporre (Gymnadenia conopsea), flugblomster (Ophrys insectifera), grönvit nattviol (Platanthera chlorantha), gullviva (Primula veris), honungsblomster (Hermi-nium monorchis), johannesnycklar (Orchis militaris), kärrknipprot (Epipactis palust-ris), Sankt Pers nycklar (Orchis mascula), snödroppe (Galanthus nivalis) och tvåblad (Neottia ovata).
Grönstruktur
I Djupviksområdet är landskapsbilden stor-slagen med den nära kontakten till havet och det öppna landskapet. Det finns na-turlig vegetation längs hela kusten, i ägo-gränser på obebyggda tomter, i gräsmar-ker bland bebyggelse och i de betes- och alvarmarker som breder ut sig längs de västra och södra gränserna. Bebyggelsen ligger spridd längs ett småskaligt vägnät.
Djupviksområdet är ett kulturlandskap med stora naturvärden, ingen del är opåverkad av människan och människans aktiviteter.
Jordbruk och stenhantering har bidragit till områdets stora skönhetsupplevelser och mycket höga naturvärden.
För att den biologiska mångfalden ska fungera och bestå måste djur och växter kunna förflytta sig och spridas mellan väl fungerande livsmiljöer. Djur är beroende av olika miljöer för vila, näringssök och repro-duktion men även växterna behöver sprid-ningsmöjligheter för att inte växtsamhället skall utarmas.
Kalkberggrunden, grusalvaren, våtmar-kerna och hävden gör att det finns en stor
mångfald av livsmiljöer för en mängd väx-ter, fåglar, däggdjur och insekter.
Viktiga stråk för Djupviksområdets grönst-ruktur:
Stenkusten
Stenkusten är ett viktigt stråk för både människor, växter och djur. Det är en obe-byggd och öppen miljö som binder sam-man alvarmarkerna i riksintresset Alböke alvar-Äleklinta och betesmarkerna vid Kni-sa mosse. Vägrenar, öppna marker, slänter och stränder är öppna. Bebyggelse som hindrar spridning eller förflyttning saknas i stort sett. Längs kusten finns öppna mar-ker med höga flora- och fågelvärden. Hela kuststräckan är dessutom rik på fornläm-ningar och kulturminnen.
Busk- och betesmarkerna längs östra plangränsen
Från Alvarmarkerna Alböke alvar och Äleklinta i söder finns ett östligt stråk med busk- och betesmarker upp mot Knisa mosse. Ingenstans är det längre än någ-ra hundnåg-ra meter mellan betesmarkerna som utgör livsmiljöer för en artrik flora och fauna. Fågelfauna knuten till strandängar, busk- och lövskogar är rik. Floran är kalk-gynnad och art- och individrik med stor ri-kedom på orkidéer. Storleken på miljöerna och variationen med torra till fuktiga mar-ker, öppna till mer slutna buskmarker att det finns utrymme för många organismer med lite olika krav på livsmiljö. För många arter fungerar nätet av miljöer här som ett viktigt spridningsstråk.
Övriga miljöer
Djupviksområdet är inte så tätt bebyggt och längs vägar, obebyggda tomter och kring husen finns mindre buskmiljöer, vägkan-ter, stenmurar och gräsmiljöer där sprid-ning kan ske genom bostadsområdet. Idag är bebyggelsen småskalig och småmiljöer som underlättar spridning tillräckliga och de bedöms inte finnas några påtagliga spridningshinder för växter och djur.
Karta 16. De skrafferade ytorna visar områden med mycket höga kulturhistoriska värden. De olika värdeområdena beskrivs i texten.
!
Loftagatan
Campingplats
Mycket höga kulturhistoriska värden Höga kulturhistoriska värden