Rörliga bilder i undervisningen i profil-/karaktärsämnen

D – undervisar i bild och grafisk kommunikation

Lärare D använder rörliga bilder i undervisningen som en inspirationskälla och visar intervjuer med olika yrkesutövare. Detta, säger D hjälper eleverna att se att det inte finns något rätt eller fel, att man kan göra på väldigt många olika sätt. D säger att rörliga bilder är även bra när det gäller tekniska funktioner. Att visa ett skeende eller en teknik med bara bilder, i till exempel grafisk kommunikation, blir rätt torrt. D säger att ”tutorials” är väldigt bra, när man ska igenom någon del i ett program. Då gör D en handledning till denna ”tutorial”, så att eleverna kan gå till olika moment och både läsa texten och se bilderna eller bara det ena – beroende på hur man bäst lär sig. D visar också nyhetsinslag om aktuella händelser, som till exempel vid diskussioner kring en svart figur i en barnbok under hösten 2012. D använder även dokumentärfilmer om konstnärer, samt animerade filmer som gjorts av konstnärer, till exempel en ”Walt Disney-film som Salvador Dali tecknat”. Däremot visar

D inte så mycket spelfilm. D säger att hen visat bland annat klipp ur Picassos äventyr (Tage

Danielsson, Sverige 1979) eftersom det förekommer många andra konstnärer där. D skulle vilja använda spelfilm i bildkursen och låta eleverna analysera användning av ljus och skuggor i dessa filmer. Hen vill att de inte jobbar bara med bild utan också med rörliga bilder, men hen säger att hens kunskaper på det området inte är tillräckliga. D letar efter det rörliga materialet med hjälp av internet men ibland vet hen inte vad det är hen letar efter. Hen kan vilja visa en teknik eller ett moment, och då kan man visa det på många olika sätt. D säger att

25

flera svenska universitet, bland annat Linnéuniversitet, har bra material om bildteori som är väl genomarbetat och lätt att ta till sig. Det är oftast vid visningar av dokumentärfilmer som D försöker vara ganska noga med att prata om avsändare. Framför allt när hen inte är helt säker själv. Men när det gäller till exempel BBC dokumentärer känner sig D trygg eftersom dessa är välgjorda och breda samt för att dem inte bara tar upp konst utan också kontextualiserar den. Vad gäller nyheterna vet man, säger D, var det kommer ifrån. Men även då kan vara bra att prata om avsändare. D säger att hen upplever att hens elever överlag är väldigt okritiska mot bilder, eftersom de matas med dem hela tiden. De som går i årskurs tre har utvecklat ett visst gallringssinne, men hen tror inte att de heller lägger så mycket tanke på det. Oftast tar eleverna bara tar emot. Därför borde visuell kompetens vara en institution på skolan. D säger att det skulle finnas behov av att ha utbildad personal, som även är bildbehjälplig till lärare i ämnen som vanligtvis inte förknippas med bild, så att man kan diskutera bilder och hjälpa till att få fram bra material till undervisningen. D tillägger att många elever är i behöver av stöd i form av bilder. ”Bild och Svenska är otroligt nära i sina mål, båda är ju egentligen kommunikationsämnen, man skulle vinna mycket på det. Jag förstår egentligen inte varför man inte ser det och utnyttjar det mer.” Den enda boken som D använder är Grafisk kokbok, som hen säger är mer av är en uppslagsbok. I övrigt bygger hen upp allt annat undervisningsmaterial själv.

För lärare D är bilder överlag och därmed också rörliga bilder en viktig resurs för lärande och undervisningen, inte minst då hen saknar traditionella läroböcker. D använder olika typer av rörliga bilder, men hen producerar inga. För D är det viktigt med rätt återgivna fakta men också med ett intresseskapande innehåll. D frångår helt det traditionella arbetssätt där en lärobok definierar ett kursomfång, används för planring av kursen och blir en resurs för elevers lärande. D gör det ännu inte men skulle vilja använda rörliga bilder som utgångspunkt för eleverna att upptäcka utvecklingsuppgifter på sina egna villkor. D betonar vikten av källkritik, inte minst i samband med dokumentärfilmer och framhäver att det är viktigt att förstå att bilders ursprungliga mening modifieras när de sätts ihop med varandra. D upplever en viss kulturell friställning hos sina elever som kommer till uttryck i deras övergripande okritiskhet. Men bilder har, enligt D, en stor potential för kommunikations- och kunskapsutveckling. I enlighet med detta borde, enligt D, ett strukturerat mediepedagogiskt förhållningssätt vara en utgångspunkt för hela skolenheten.

26

E – undervisar i kultur och idéhistoria, instrument, digitalt skapande och ljudläggning

Lärare E använder rörliga bilder i störst utsträckning i kursen kultur och idéhistoria då hen märkt att hens elever inte är särskilt komfortabla med text. E säger att använda spel- och dokumentärfilm är ett bra sätt att blåsa liv i historien samt att man får anledning att diskutera historieskrivning, ”vem det är som berättar, vad det finns för agenda bakom.” E säger historiska filmer ofta bygger på klassiska motiv oavsett vilken tidsperiod som skildras. Man behöver diskutera det för att bli tydlig med vad som är historiskt och vad som är en modern infärgning av den historieskrivningen. Eleverna kan se det eftersom det är övertydligt. Men ofta måste man starta diskussionen. I övrigt använder E dataspel-trailers eller ”cinematic” eftersom de ger en snabb ingång i hur ett spel är uppbyggt och hur det låter. Det samma gäller så kallad ”game play” som visar hur det ser ut när man spelar. E använder sig av Youtube klipp i instrumentalundervisningen, ”för att där finns väldigt mycket bra folk som gör allt möjligt”. E använder även andra typer av ”tutorials” som hen säger är väldigt viktigt och bra i såväl skriven som rörlig form. Att söka rätt på materialet på Google är en nödlösning. Oftast vet E vad hen vill få fram och kollar efter det på till exempel på Vimeo eller UR-play. Det senare säger E är fantastisk bra. Materialet som finns där är lättillgängligt och det har genomgått en kvalitetsgranskning som går att lita på. Det finns trovärdiga avsändare även på Youtube men där får man vara lite försiktigare. E säger att hen är väldigt noga med att referera till källor som känns någorlunda trovärdiga, som etablerade TV-programmakare eller större filmer. E säger att hen oftast gör någon typ av research. ”Folk som står hemma med en videokamera kan vara bra också, för att lära sig spela en låt. Men man ska inte luta sig allt för mycket på sådant där det är viktigt med substans och att allt är korrekt.” E säger att hens elever är ganska dåliga på ”de klassiska färdigheterna att ta till sig text, granska källor, bedöma trovärdighet, och bearbeta text och information”. De vill bli fort färdiga med någonting, så att de inte orkar kolla källan ordentligt. E säger att det handlar om en brist på koll, men också att eleverna har väldigt mycket att göra, och att de bara kan spendera en viss mängd tid på varje uppgift när de har tio olika kurser samtidigt, ”därför det blir short-cuts.” E säger att hen tidigare jobbat mycket med att producera egna ”tutorials” men att hen inte gör det i nuläget eftersom hen har för lite teknisk förberedelsetid. De ”tutorials” E gjort innan har varit väldigt ambitiösa, och tagit väldigt långt tid. Det finns ett distraktionsmoment i det om det blir för dåligt. ”Och sen har jag något slags heder”, säger E men tillägger att det egentligen är det inte så svårt nuförtiden med videoplattformar som Youtube och särskilt Vimeo där det finns mer substans och kvalité vad gäller videomaterialet.

27

För lärare E är rörliga bilder en stor resurs i undervisningen eftersom hens elever inte är bekväma med traditionell textläsning. E använder många olika typer av rörliga bilder för att underlätta läroprocesser, skapa intresse för ämnet och utveckla elevernas kritiska tänkande. Att själv producera rörliga bilder idag är, enligt E, lätt men hen ställer krav på att det ska hålla en hög kvalitativ nivå. E uttrycker att det finns en kulturell friställning bland hens elever eftersom det är omöjligt att undgå den övertydlighet som finns i vissa (historiska-)filmer, men eleverna verkar ofta inte reagera på det. E ger uttryck för tankar att många av filmer hen visar löser upp gränserna mellan myt och verklig, legend och fakta och betonar därför vikten av den aktiva åskådaren. E säger samtidigt att eleverna besitter en viss mediekunnighet och att deras passivitet i samband med källkritik ibland beror på en pragmatisk hållning och bara ibland på okunskap. E ser medier överlag som användbara redskap. Det samma gäller populärkultur och populärkulturella plattformar. Men det räcker inte med att känna till hur dessa verktyg fungerar, man måste också kunna använda dem. Om man behärskar deras koder och gör dem till sina egna får man, både som lärare och elev, vidgade resurser för lärande och utveckling.

F – undervisar i foto, bild och form

Lärare F använder rörliga bilder i undervisningen av två skäl. Det ena skälet, säger F, är att hen har ett elevunderlag som ogärna läser böcker och ogärna tar till sig texter. Det andra är att det finns mycket bra information i rörliga bilder, och att det blir tydligare, både visuellt och verbaliserat. Därför gör hen ibland också egna bildspel. Vanligtvis visar F dokumentärer av olika slag. Till exempel en film om gatukonstnärerna Banksy och La Ratt, som F säger är ett slags jämförande film som är ganska populärkulturell. F har också visat BBCs dokumentärer om fotografins historia. F använder sig även av Youtube men i en mindre utsträckning ”och bara om det är extremt svåra populärkulturella saker som är svåra att får tag på annat håll”. I formkursen lät hen eleverna skulptera i olika tekniker i Mindcraft-spelet. På Youtube fick eleverna studera filmklipp som visar vad andra personer byggt i Mindcraft. F säger att många elever inte kan upprätthålla koncentrationen under en hel film. Därför är det bra att pausa mycket och diskutera för att vara säker på att alla hänger med. F säger att film borde vara lättare att ta till sig är böcker men även när hen plockar fram en dokumentär om fotots historia att det ändå är lite kärvt. Om hen ger eleverna ett val att antingen läsa om någonting eller se en film så mottas filmerna bättre. F säger att det blir många gånger tydligare om ”man kan se hur det såg ut, i till exempel en fotostudio förr i tiden, hur en ställning som höll huvudet uppe såg ut, och hur de här personerna såg ut”. Man får en känsla för hur människorna bakom

28

allting är. Materialet får F fram genom att till en början söka till exempel filmer om design på internet. I enskilda fall köper hen filmer, men inte så ofta. F säger att hen alltid ser igenom filmerna innan visningen och skriver instuderingsfrågor. F gör alltid en typ av research men säger att hen inte alla gånger vet vem som ligger bakom filmen. Dock tänker hen på att det uppvisas fler än ett perspektiv. Men ibland kan även filmer med ”seriös” avsändare som BBC, och som täcker mycket, romantisera och vinklar de olika fotokonstnärerna på ett sätt som F säger att eleverna inte är mogna att förstå. F säger att många av eleverna är ovilliga att varken diskutera filmernas innehåll eller form. Det händer, men oftast krävs det instuderingsfrågor. F säger att de inte är så intresserade eller att de inte vågar uttrycka sitt intresse i en större grupp. När man samtalat om till exempel borttagning av graffitin har vissa elever varit mycket engagerade i diskussioner. Men när det gäller till exempel genusfrågor, som framträdde tydligt i samband med en film om fotografen David LaChapelle och hans sexistiska bildspråk, säger F, var det förvånansvärt få som såg det som annat än ”mycket naket”, istället för att reflektera kring vad denna nakenhet står för. ”Min gissning är att deras världsbild inte har expanderat ännu”, säger F och tillägger att hen upplevt att ”den diskussionen kan dyka upp hos enskilda elever, i de själva när de gör en denotation eller en konnotation utav en bild, men inte annars. De är väl inte så bekväma att diskutera genus i grupp, kan jag tänka mig.”

För lärare F är rörliga bilder i undervisningen en resurs eftersom hens elever inte är bekväma med traditionell textläsning, men också för att rörliga bilder hjälper till att förklara begrepp och processer genom visualisering. Många gånger behöver dock eleverna hjälp med att processa- och samtala kring det de sett. F försöker vara lyhörd och anpassa läromedel efter behov och önskemål i klassrummet men upplever ibland att varken traditionell text eller rörliga bilder fungerar i någon större utsträckning. F försöker skapa möjligheter för att olika subjektiva textläsningar ska kunna mötas. F ger också uttryck för att försöka arbeta kritiskt för

medier. Men på sätt och vis kan F uppfattas hysa en viss misstro mot alla typer av rörliga

bilder i undervisningssammanhang eftersom hen upplever att eleverna ofta bemöter det med ointresse. Här uttrycker F en tydlig motsättning. I den visualisering som skapas med bilder och rörliga bilder finns en stor potential till kunskapsutveckling, men det finns också en svårighet i att få eleverna att ta till sig och bearbeta materialet. F tolkar detta ointresse som ett uttryck för kulturell friställning, eller att eleverna möjligtvis ännu inte uppnått en kulturell mognad som man förväntar sig att de ska ha när de kommit upp i gymnasieåldern.

29