Rörliga bilder förekommer i hög grad i undervisningen, i olika former som inbegriper: spel- och dokumentärfilmer, nyhetsinslag, populärvetenskapliga program, samhälls- och debattprogram, animerade filmer och -serier, Youtube- och Vimeo-klipp, olika typer av ”tutorials”, dataspels ”cinematic”- och ”game play”-klipp samt egenproducerade lektionsgenomgångar och föreläsningar. Rörliga bilder används för att variera undervisningen, förstärka intresse för ämnet, skapa utgångspunkter för diskussioner, ge tillgång till olika perspektiv, sätta igång analys- och lärprocesser samt visualisera begrepp, skeende och processer. Lärarna använder rörliga bilder också för att bryta mot traditionella sätt att undervisa, att närma sig eleverna på deras villkor samt för att underlätta för eleverna att ta till sig ett visst kursinnehåll. Oavsett graden av användning tillmäter onekligen lärarna film och andra rörliga bilder stor betydelse som kunskapsobjekt och som kunskapsproducent.
Att lärarna arbetar utifrån det vidgade textbegreppet framträder tydligt. Många av lärarna verkar använda rörliga bilder som komplement till läroboken eller andra läromedel, men för några av dem tycks det rörliga materialet vara den dominerande resursen. De krav som lärarna ställer vid val av det rörliga materialet liknar de kraven som tas upp i Svensons text ”Hur används läroboken?”. En korrekt återgivning av fakta är viktigt, men inte alltid väsentligt eftersom ”fel fakta” i en film ibland kan användas för att öva på källkritiskt tänkande. Hög språklig nivå i en lärobok behövs för att innehållet ska kunna förmedlas på ett smidigt sätt. Tillika vill lärarna att det rörliga materialet ska både vara välgjort och ha en typ av ”seriositet” för att inte uppfattas som ren underhållning som överskuggar lärandet. Uppgifter som kopplas till det rörliga materialet ska vara praktiskt genomförbara – om materialet är för svårt att ta till sig och kräver lång bearbetningstid ses det av vissa lärare som oanvändbart. Materialet ska ha en tilltalande form och intresseskapande innehåll, och helst ska det kunna kopplas till kunskapskraven. Undersökningen visar att även rörliga bilder kan användas för att skapa en form av stabilitet i undervisningen. De av lärarna som filmar egna genomgångar gör det för att elever som missat lektioner eller de som behöver arbeta med kursinnehållet på ett sätt som avviker från den traditionella läsningen ändå ska kunna ta del av undervisningen. Även om innehållet förmedlas på ett annat sätt sker det trots allt medierat via läraren. Sett i det perspektivet får rörliga bilder en strukturerande funktion, men aldrig en disciplinerande och auktoritär roll som en lärobok – vilket också framhävs av en av lärarna som av just denna
30
anledning inte finner rörliga medel särskilt användbara i sin undervisning. Redan så här långt går det att konstatera att formuleringen i artikeln i Nationalencyklopedin om att ”det förefaller […] rimligt att avgränsa termen läromedel till sådant material som direkt är producerat för lärande i olika sammanhang"51 inte är i samklang med det som framkommit i denna undersökning. Samma artikel definierar dock läromedel som ”[r]esurs för lärande och undervisning” vilket som det synes i intervjusammanfattningarna och analyserna ovan är också hur de intervjuade lärarna uppfattar och använder rörliga bilder av olika slag. Lärarna kanske fortfarande ser läroboken som en norm i undervisningssammanhang – studiens syfte var inte att mer detaljerat tar reda på hur lärarna förhåller sig till och använder läroboken, därför ställdes inga djupare frågor kring detta, vilket i sin tur gör det svårt att uttala sig om lärarnas inställning till läroböcker – men utifrån lärarnas svar i intervjusammanfattningarna ovan bryter de i så fall ofta mot denna norm.
I intervjusvaren ger många av lärarna intryck av att vilja använda olika typer av rörliga bilder för att ge eleverna möjligheten att ta del av olika perspektiv. Vid diskussioner verkar lärarna inte agera utifrån auktoritära modeller med lärarförhör och kvasi-samtal som ska komma fram till den rätta tolkningen. Istället försöker de låta öppna frågeställningar styra det pedagogiska arbetet och förvandla klassrummet till ett socialt rum där olika subjektiva tolkningar kan mötas. Här närmar sig lärarna Vygotskijs tankar om appropriering av kulturella redskap samt att kunskap uppstår genom individernas samspel. Många av lärarna tycks också sträva efter att arbeta i enlighet med Braaten och Erstads formulering att skolan ska förläna ett slags syntes mellan forntidens kulturarv, samtida betydelser och framtida kompetens behöv. En högfrekvent användning av medier och en utvecklad mediekunnighet skapar möjligheter för kunskapsutvecklingar som inte följer traditionella mallar med läroprocesser som kan ske på många olika sätt och på olika nivåer samtidigt. Det är lika mycket befriande som det skapar en typ av osäkerhet. Här framhåller många av lärarna vikten av ett kritiskt tänkande. I enlighet med Jonssons och Sobchacks tankar är många av lärarna medvetna om att film och andra rörliga bilder kan lösa upp gränserna mellan myt och fakta. Det samma gäller Bruzzis formulering om att (dokumentär-)filmer är produkter av individer och kommer därför alltid att uppvisa partiskhet och vara didaktiska. Men lärarna är inte kritiska mot medier i någon avvisande bemärkelse – vilket kan ha sin förklaring i att de moderna medierna i dess olika former har varit en naturlig och integrerad del av lärarnas vardag under åtminstone deras
31
vuxna liv – utan snarare använder medierna för att träna sin medievetenhet. De är, med Koppfeldts uttryck, kritiska med medier. Men det är också här som en viss problematik kan uppmärksammas. I de flesta av intervjuerna framträder en diskrepans mellan lärarna syn på och användning av rörliga bilder i undervisningen och elevernas dito – åtminstone om man ser till den källkritiska hållningen. Majoriteten av lärarna hyser ingen som helst misstro mot populärkulturella uttryck, snarare ser de det som någonting användbart och inte minst som ett bra sätt att närma sig eleverna på deras egna villkor. Men oavsett typ av rörliga bilder betonar lärarna vikten av att använda sin mediekunnighet för att se bortom bildernas yta och utnyttja materialet också som kunskapskälla och inte bara underhållning. Men lärarna tycks uppleva att eleverna inte använder sin mediekunnighet (som lärarna menar att eleverna trots allt verkar besitta till en viss del) i så hög utsträckning som man bör göra i möten med film och andra rörliga bilder i undervisningssammanhang. Kulturell friställning tycks vara en av förklaringarna, vilket är en uppfattning som delas av många av lärarna. Dagens elevers referensramar tycks skilja sig avsevärt från lärarnas. Andra förklaringarna kan vara olika personliga förutsättningar eller en mer pragmatisk hållning.
Om man bortse från ”tutorials” (vars ursprung lärarna inte preciserat) och de egenfilmade genomgångarna verkar ytterst få av lärarna använda sig av rörligt material som avsiktligt producerats för undervisning. Det samma gäller de filmhandledningar som tillhandahålls av Svenska Filminstitutet. Lärarna gör egna handledningar. Man ser filmerna i klassrummet och inte på en biograf i regi av någon offentlig filmpedagogisk institution. Tillika verkar skolenheten sakna uttalade kopplingar till någon statlig eller kommunal medie- eller filmpedagogisk verksamhet. Lärarna får fram det rörliga materialet på olika sätt. Ofta handlar det om filmer som de redan äger eller om kortare klipp som finns på internet. Det framstår som att olika typer av ”streamings”-tjänster som Youtube, Vimeo och SVT-play används flitigt. Endast några av lärarna säger sig använda (eller ha använt) UR (Utbildningsradion) som en materialkälla. Såväl lärarnas visningar av lång- och dokumentärfilmer i klassrummet som de sätten de vanligtvis skaffar fram det rörliga materialet strider mot upphovsrättsreglerna. Kortare klipp kan ses som citat, vilket är tillåtet att använda. Det samma gäller material som man med säkerhet vet inte är skyddat av upphovsrätten, och naturligtvis de egenproducerade klippen. Att lärarna väljer att bryta mot lagen kan förklaras med okunskap kring upphovsrätten. Men det kan också handla om medvetna ställningstaganden eftersom risken att blir straffad har hittills varit minimal. Det finns också en allmän uppfattning i samhället om att film och media ska kunna åtnjutas och användas även om inte
32
har skaffat det på ett lagligt sätt. En annan tolkning skulle kunna vara att lärarna är medvetna om riskerna men accepterar dem eftersom de ser det som viktigare att eleverna ska få ta del av det angelägna materialet även om det strider mot upphovsrättslagen eftersom det lagliga utbudet som finns (som dock ingen av dessa lärare verkar känna till) är ganska begränsat.
Resultatet av min undersökning skiljer sig ofrånkomligen från resultaten i de examensarbeten som nämnts tidigare eftersom det tar upp fler ämnen. En något friare hållning till begreppet ”rörliga bilder” avslöjar också att det rörliga materialet i undervisningssammanhang kan omfatta betydligt mer än bara filmer av olika slag, vilket ger det vidgade textbegreppet en ännu bredare innebörd. Undersökningen visar också att användning av rörliga bilder som läromedel förkommer i lika högutsträckning bland lärare som undervisar i gymnasiegemensamma-/kärnämnen som i profil-/karaktärsämnen. Alla lärarna ställer sig positiva till att använda rörligt material som läromedel, oavsett typ av ämne, men ämnenas skiftande natur gör att rörliga bilder inte alltid bedöms vara det mest passande alternativet. Men utifrån många aspekter handlar det snarare om att min undersökning breddar perspektiven något än att den skiljer sig från de övriga i en större utsträckning. Likheterna med andras undersökningsresultat som framträder är lärarnas positiva inställning till rörliga bilder och erkännande av dess användbarhet som verktyg för källkritiskt tänkande (Waller; Berg; Enander), ett strukturerat arbete inför visningar samt noggranna efterbehandlingar av filmerna (Berg; Enander), tydliga kopplingar till det centrala innehållet och kunskapskraven (Berg; Enander), en upplevd kulturell friställhet hon eleverna (Berg), frågor om brott mot upphovsrätten och svårigheter med införskaffning av rörliga bilder från tillgängliga/lagliga källor (Waller; Berg; Enander; Johansson och Wallenberg).
På grund av det låga antalet intervjuade lärare kan inte studiens resultat göra några anspråk på generaliserbarhet. Men den breda representationen av ämnen innebär att undersökningens resultat skulle kunna användas som underlag för vidare diskussioner kring exempelvis utformningen av ett övergripande mediepedagogiskt arbete på den berörda skolenheten.
Ett fortsatt forskningsarbete skulle kunna vara att genomföra en liknande studie på en annan skolenhet (eller fler) för att jämföra resultaten. Alternativt skulle man kunna göra om denna undersökning men försöka att inkludera alla skolans lärare.
33
Referenser
Böcker
Bell, Judith (2006) Introduktion till forskningsmetodik. Lund: Studentlitteratur AB.
Braaten, Lars Thomas och Erstad, Ola (2000) Film og pedagogikk. Dialog og refleksjon i
mØte med film. Oslo: Norsk Filminstitutt.
Bruzzi, Stella (2000) New Documentary. A critical introduction. London and New York: Routledge.
Dahlquist, Marina (2008) Upplysning. I: Koivunen, Anu (red.) Film och andra rörliga bilder
– en introduktion. Stockholm: Raster förlag. s.40-54.
Janson, Malena (2008) Fostran. I: Koivunen, Anu (red.) Film och andra rörliga bilder – en
introduktion. Stockholm: Raster förlag. s.127-143.
Jönsson, Mats (2004) Film och historia. Historisk Hollywoodfilm 1960 – 2000. Lund: Lunds universitet.
Koivunen, Anu (red.)(2008) Film och andra rörliga bilder – en introduktion. Stockholm: Raster förlag.
Kvale, Steiner och Brinkmann, Svend (2009) Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur AB.
Olson, Kristin och Boreson, Cecilia (2004) Medieresor. Om medier för pedagoger. Stockholm: Sveriges Utbildningsradio AB
Persson, Magnus (2000) Populärkultur i skolan: traditioner och perspektiv. I: Magnus, Person (red) Populärkultur och skolan. Lund: Studentlitteratur AB.
Svensson, Ann-Christine (2011) Hur används läroboken? I: Ammert, Niklas (red.) Att spegla
världen. Läromedelsstudier i teori och praktik. Lund: Studentlitteratur AB. s.295-315.
Säljö, Roger (2010) Lärande och kulturella redskap. Om lärprocesser och det kollektiva
34
Otryckta källor
Berg, Anna (2009) Spelfilm i historieundervisningen. (Examensarbete. Lärarprogrammet). Högskolan i Halmstad. Tillgänglig på Internet:
http://hh.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:239530
Broman, Anders (2012) TV-serier kan användas i samhällskunskapsundervisningen. Skolverket. Tillgänglig på Internet:
http://www.skolverket.se/skolutveckling/forskning/omraden/samhallsorienterande-amnen/2.5971/tv-serier-i- undervisning-1.184804
Enander, Martin (2007) Spelfilm som pedagogiskt hjälpmedel i kultur och idéhistoria. (Examensarbete. Sektion för lärarutbildningen). Högskolan i Halmstad. Tillgänglig på Internet:
http://www.uppsatser.se/uppsats/be68acf219/
Johansson, Petra & Wallenberg, Therése (2006) Lärande med rörlig bild i fokus. (Skolutveckling och ledarskap, Lärarutbildningen). Malmö högskola. Tillgänglig på Internet:
http://dspace.mah.se/bitstream/handle/2043/2035/Final%20version.pdf?sequence=1
Jämterud, Ulf (2010) Så kan du granska filmen källkritiskt. Stockholm: Skolverket. Tillgänglig på Internet:
http://www.skolverket.se/skolutveckling/itiskolan/kollakallan/kallkritik/artikelarkiv/2.7373/granskafilmer- 1.151304
Jämterud, Ulf (2012) Det upp och ned vända klassrummet. Stockholm: Skolverket. Tillgänglig på Internet:
http://www.skolverket.se/skolutveckling/itiskolan/artikelarkiv/overgripande/det-upp-och-nervanda-klassrummet- 1.176083
Jämterud, Ulf (2012) Källkritiska aspekter på film. Stockholm: Skolverket. Tillgänglig på Internet:
http://www.skolverket.se/skolutveckling/itiskolan/kollakallan/kallkritik/artikelarkiv/2.7371/kallkritiskaaspekter- 1.183286
Mannerheim, Filippa (2012) Att analysera spelfilmer källkritiskt. Skolverket. Tillgänglig på Internet:
http://www.skolverket.se/skolutveckling/itiskolan/kollakallan/kallkritik/artikelarkiv/2.7371/analyseraspelfilmer- 1.184840
Waller, Jenny (2012) Historia är bäst på bio. Lärarens syn på spelfilm som pedagogiskt
redskap. (Examensarbete. Lärarprogrammet). Linköpings universitet. Tillgänglig på Internet:
35
Rörliga bilder
Alexander (Oliver Stone, 2004). I: Internet Movie Data Base.
http://www.imdb.com/title/tt0346491/?ref_=sr_6
Brokeback Mountain (Ang Lee, 2005). I: Internet Movie Data Base.
http://www.imdb.com/title/tt0388795/?ref_=fn_al_tt_1
MythBusters (Peter Rees, 2003- ). I: Internet Movie Data Base.
http://www.imdb.com/title/tt0383126/?ref_=sr_1
Picassos äventyr (Tage Danielsson, 1978). I: Internet Movie Data Base.
http://www.imdb.com/title/tt0078084/?ref_=fn_al_tt_3
South Park (Trey Parker och Matt Stone, 1997- ). I: Internet Movie Data Base.
http://www.imdb.com/title/tt0121955/?ref_=fn_al_tt_1
Övrigt
Intervju med lärare A (inspelning och transkribering finns hos författaren). Intervju med lärare B (inspelning och transkribering finns hos författaren). Intervju med lärare C (inspelning och transkribering finns hos författaren). Intervju med lärare D (inspelning och transkribering finns hos författaren). Intervju med lärare E (inspelning och transkribering finns hos författaren). Intervju med lärare F (inspelning och transkribering finns hos författaren).
Film i alla medier. I: Nationalencyklopedin
http://www.ne.se.ezproxy.ub.gu.se/lang/film/169398#http://www.ne.se.ezproxy.ub.gu.se/modals/view_film.jsp? mediaId=19341||facebox
Filmpedagogerna Folkets Bio, Utbildning för lärare.
http://www.filmpedagogerna.se/externpdf2012.pdf
Filmhandledningar Svenska Filminstitutet
http://www.sfi.se/sv/filmiskolan/filmhandledning/
Folkets Bio Filmpedagogerna. Historia.
http://www.filmpedagogerna.se/historia.htm
Kungsbacka kommuns handlingsplan för film och mediepedagogik
http://www.kungsbacka.se/sitetemplates/KBInformationPage____15116.aspx?printing=Yes Läromedel. I: Nationalencyklopedin
http://www.ne.se.ezproxy.ub.gu.se/lang/läromedel
Om Filminstitutets verksamhet. Svenska Filminstitutet http://www.sfi.se/sv/om-svenska-filminstitutet/Verksamheten/