I vår studie har vi undersökt om vilken avsikt några pedagoger har med skönlitteraturen i förskoleklassens verksamhet. Av resultatredovisningen kunde vi utläsa att pedagoger delvis använder sig av Vygotskijs (1995,1934/1999) utvecklingsteori. Detta framgick i samspelet mellan barn och pedagoger när böckerna användes. Vygotskij (1995) utgår ifrån vikten av att språket och tanken är ett verktyg för barns utveckling som sker i ett socialt sammanhang. Han menar att språket bestämmer hur man tänker och förstår sin omvärld för att kunna kommunicera.
Ingen av pedagogerna i studien berör att de utgår ifrån läroplanen vid planering av skönlitteraturens användande. Vi har ställt oss lite undrande till vad det beror på, kanske tänkte de inte på det, eftersom vi medvetet inte lagt in någon fråga som berörde läroplanen.
Det framgår i Lpo94, att barn ska få möjlighet att lyssna till och läsa skönlitteratur, genom därigenom får barn möjlighet att hantera och utveckla språket vidare. Vårt resultat visar att samtliga informanter anser att skönlitteratur har en stor betydelse för barns språkutveckling bland annat genom att barnen får ett ökat ordförråd och en ökad ordförståelse. Samtliga pedagoger använder sig dagligen av planerad eller spontan läsning i verksamheten. Den spontana läsningen förekommer när barn eller pedagoger föreslår detta. Pedagogerna i samtliga förskoleklasser anser att man med hjälp av skönlitteratur kan öka barnens lust och intresse för läsning. Detta överensstämmer med det som Eriksen Hagvet (2006) säger, att vi kan få barn att tycka om böcker genom den litterära upplevelse de får genom högläsning.
Genom regelbunden läsning ger vuxna barnet en möjlighet till att bli intresserade av litteraturen och sätta sig in i det skrivna språket som förmedlar ett budskap. Anna gav uttryck för att barnen kan bli medvetna om och nyfikna på litteratur om man läser spännande och intressanta böcker. För att barnen ska bli engagerade och vilja bli lästa för är det, som Chambers (1994) menar, betydelsefullt att det finns en mängd olika böcker som kan fånga olika barns intresse.
Det finns en likhet mellan pedagogerna i förskoleklasserna. De anser att skönlitteratur är ett pedagogiskt verktyg de använder sig av när det gäller språkutvecklingen. Ett mål att sträva mot i Lpo 94, är att barnen ska tillägna sig ett rikt och nyanserat språk. I intervjuerna framkommer det att när pedagogerna pratar om språkutveckling så menar de att barnen ska få ett större ordförråd och utveckla sin ordförståelse. I samband med att vuxna läser för barn blir det möjligt för barn att få vetskap om nya ord och dess innebörd, menar Svensson (1998).
Författaren understryker att det inte är mängden ord som är av betydelse, utan att barnen ska förstå innehållet i texten. Catrin hävdar att ju oftare hon erbjuder högläsning, desto större ordförråd och ordförståelse får barnen. Catrin är noga med att vid lässtunderna ta sig tid till att stanna upp vid ord som hon eller barnen kan tycka verka svåra. Genom att barnen får orden förklarade för sig kan de lättare följa med i fortsättningen på berättelsen, menar hon. Vi håller
Vidare menar vi att när läsning sker vid mysiga stunder utan krav, sår vi ett frö hos barn till framtida intresse av böcker. Domincović, Eriksson och Fellenius (2006) betonar att vissa barn lätt kan tappa innehåll och intresse för berättelsen om barngruppen är för stor och pedagogen gör för täta avbrott i läsningen. Vi ser en skillnad i vårt resultat runt planerad läsning. Berit delar upp förskoleklassen i tre läsgrupper, pedagogerna i de andra förskoleklasserna har högläsning för hela barngruppen. Genom att minska gruppens storlek menar vi att barnen lättare får utrymme för att delge sina tankar och funderingar runt berättelsen. Domincović, Eriksson och Fellenius menar att lässtunden blir för lång och utdragen och att barnens koncentration avtar när det blir för många avbrott i läsningen.
Vygotskij (1995) menar att pedagogen med hjälp av skönlitteraturens texter och bilder kan förtydliga det som barn inte förstår genom vanliga samtal. Det finns en viss skillnad mellan pedagogernas tillvägagångssätt i boksamtal vid läsning av kapitel- och bilderböcker. När pedagogerna använder sig av kapitelböcker sker boksamtalet både i samband med att föregående avsnitt repeteras i början på lässtunden och under själva berättelsen. När bilderböcker används, fängslas barnen oftast av bilderna vilket gör att det blir fler samtal under hela berättelsens gång. Bilderboken är en bok som pedagogerna oftast läser klart vid ett och samma tillfälle. Svensson (1995) framhåller att barns tankeverksamhet sätts igång genom bilderna, vilket medför att barn pratar mer och utvecklar sitt språk. Vi anser att vi genom boksamtal kan komma barns tankar närmare och lära känna dem som individer. Därigenom stärker vi relationen mellan barn och pedagog. Vidare menar vi att barn, då de får bearbeta det lästa tillsammans med pedagogen och andra barn, kan upptäcka nya tankar, som de inte kanske inte reflekterat över själva. Ett högläsningstillfälle innefattas av många delar som tillsammans mynnar ut i en förbättrad talspråksutveckling för barnen, menar Domincović, Eriksson och Fellenius (2006) fig. A sid.10. Pedagogens samarbete med barnen är betydelsefullt för att barnen ska kunna utvecklas vidare. För att barnet ska kunna uppleva att tanke och språk hör ihop är det därför viktigt att spinna vidare på vad barnen säger och har funderingar om, menar Vygotskij (1934/1999).
Enligt skolverket (2007), är året i förskoleklassen en tid då barnen tränar och förbereder sig inför kommande skolår. Flertalet pedagoger i undersökningen menar att de använder skönlitteraturen i verksamheten för att få barnen till att träna på att lyssna och koncentrera sig inför kommande skolår. Men som Simonsson (2006) skriver, kan bokläsning också användas som lärande, men det är betydelsefullt att pedagoger inte glömmer att högläsning enbart kan vara underhållande i här-och-nu situationen. Vi anser att det i dessa situationer finns ett kravlöst lärande som vi kan ta vara på och som är betydelsefullt för barn. Böcker kan användas i verksamheten för att pedagoger och barn ska få en mysig stund tillsammans, vilket även några av informanterna uttrycker. Diana berättar, att hon utnyttjar fruktstundens tillfälle på förmiddagen för att få en stunds samvaro kring boken som hon läser ur.
I Lpo 94 står det att skolan och hemmet ska samarbeta. För att skapa samverkan mellan förskoleklass och hemmet erbjuder flertalet pedagoger i undersökningen barnen att kunna låna med sig böcker hem från biblioteket. De uttrycker att det kan inspirera föräldrarna att läsa tillsammans med barnet. Pedagogerna framlägger också att det kan vara en fördel att barnen får med sig böcker hem, inte minst för barn som lever i en familj där böcker inte förekommer som ett naturligt inslag. Vi anser att det är betydelsefullt som pedagog att vara lyhörd, då det hos vissa föräldrar kan föreligga eventuella läs- och skrivsvårigheter som gör att de inte är motiverade att läsa.
Taube (2007a) framhåller att föräldrars bristande litteraturintresse kan bli en nackdel för barnen. Med detta menar hon att barnen mister en förebild som inspirerar till läsning. För att kompensera om barn inte har någon som läser hemma kan pedagogen med fördel ordna så äldre elever kommer till förskoleklassen och läser för barnen. När läsning sker i hemmet menar Svensson (1998) att det kan väcka barns nyfikenhet till att vilja läsa själva. Genom att själva kunna läsa så kan de med bokens hjälp få kunskaper och utveckla sina individuella intressen.
Vygotskij (1995) ser fantasin som en viktig roll för barns möjligheter att utvecklas och ju mer pedagogen läser för barn desto större chans får de att bredda sina kunskaper. Öhman (2003) och Dominoković, Eriksson och Fellenius (2006) uttrycker att innehållet i barnlitteraturen, som barnen hör här-och-nu, bygger tillsammans med barnets tidigare kunskaper på deras fantasi och därigenom förmåga att skapa inre bilder. Samtliga pedagoger i förskoleklasserna anser litteratur vara en rik källa för att utveckla barnens fantasi. Pedagogerna framhåller att resultatet av att de läser böcker utan bilder, utmynnar i en större förmåga att skapa egna inre bilder hos barnet. Eva underströk särskilt att barn idag hela tiden matas av färdiga bilder i form av media, därför är det betydelsefullt att i förskoleklassen kunna erbjuda barnen läsning utan bilder. Vi är medvetna om att tv och data tar en allt större plats. Det vi kan hjälpa till med att påverka är att göra barn uppmärksamma på och kritiskt granska innehållet i media.
Kåreland (2001) skriver om barns svårigheter att skilja på fantasi och verklighet. Hon ser en bidragande orsak till detta genom att barn fångas upp av det mediala utbudet. Barns fantasi och kreativitet utvecklas av att barn får lyssna och läsa böcker, understryker Svensson (1998).
Vidare menar författaren att barns fantasiförmåga kan hjälpa dem att hantera olika problem.
En grundförutsättning för att få en god samvaro mellan människor är enligt Öhman (2006) att man har empatisk förmåga. Med empati menar författaren förmågan att förstå och kunna läsa av andras känslor. I studien anser största delen av pedagogerna att de med skönlitteraturens hjälp kan stärka barnens empatiska förmåga. När pedagogerna läser böcker där det förekommer olika känsloyttringar, är de noga med att samtala kring dessa med barnen. Lindö (2005) menar för att barn ska kunna leva sig in i en annan människas situation och förstå sina egna känslor, kan böcker hjälpa till att stimulera olika uttryckssätt. Vi frågar oss varför många barn i dagens skola har så stora svårigheter att visa empati mot andra. Då kraven i samhället ökar på både barn och vuxna, känns det ibland som om känslorna får stå åt sidan. Därför anser vi att det är angeläget att barn får möta engagerade pedagoger i förskoleklassen. Öhman (2003) säger att alla människor föds med förutsättning för att utveckla empatisk förmåga. Om förmågan ska kunna utvecklas måste barn få möjlighet att möta andra omtänksamma människor som är intresserade av barnet som människa och av barnets situation.
För att pedagoger ska kunna arbeta med skönlitteratur måste det finnas ett rikt utbud av böcker i förskoleklassen. Taube (2007b) menar att barn måste ha en god tillgång på böcker.
Samtliga pedagoger placerar låneböckerna lättillgängligt, så att de inbjuder till läsning. Då kan barnen spontant ta en bok och sätta sig ner i lugn och ro. Taube menar att pedagoger tillsammans med barn ofta bör besöka bibliotek så att barn kan ta del av det rika utbud av litteratur som finns där. Samtliga pedagoger i undersökningen besöker bibliotek tillsammans med barnen. I resultatet kan vi utläsa en viss skillnad mellan förskoleklasserna. Där framkommer att f-klasser som har ett eget skolbibliotek att tillgå besöker biblioteket oftare än de f-klasser som använder sig av kommunbiblioteket. Det gäller både planerade och spontana besök. Vi anser att detta kan bero på att kommunbiblioteken oftast ligger på ett längre avstånd från skolan och att det krävs en större organisation eftersom kommunbibliotekarien måste
Limberg (2002) menar att bibliotek ger barn en känsla av frihet, eftersom de får byta miljö och får möjlighet att skapa nya kontakter med andra elever.
I resultatet har vi sett flera likheter i pedagogernas avsikt med användandet av skönlitteraturen. Alla pedagoger ser språkutveckling, fantasi och empati som angelägna bitar att knyta an till böcker. De flesta pedagoger använder även böcker till samvaro med barnen och för att skapa en positiv föräldrasamverkan. I analysen av intervjuerna kan inte utläsas att pedagogerna kopplar ihop högläsning med barns identifiering. Ingen tar heller upp att böcker är ett bra redskap för matematikdiskussioner tillsammans med barnen. I vår bakgrund berör författare som Lindö (2005) med flera, barns möjligheter till identifiering av sig själva när de möter olika rollgestalter i böckerna. Pramling Samuelsson (1997) lyfter också fram att språket hjälper barn att utveckla tankeförmågan och därigenom förstärks deras identitet. Beträffande matematiken, menar Whitin (1994), att den kan vävas in på ett naturligt sätt i vardagen genom att använda sig av skönlitterära böcker. Vi ser det som en stor möjlighet att utveckla både barns identitet och deras matematiska kunskaper i samband med böcker. Eftersom vi inte ställt ledande följdfrågor i intervjun som berörde dessa delar i barnets utveckling kan vi inte utläsa varför pedagogerna inte tar upp dessa områden.