Ramar och resurser

Fysisk miljö

När det kommer till den fysiska miljön menar specialpedagogerna att det bör råda ordning och reda för att underlätta för barn i relationssvårigheter. Det ska finnas så få störningsmoment som möjligt; inte för mycket på väggarna, en lugn miljö och att man kan sitta så att man kan skärma av.

37

Sen är det ju, fast det är ju individuellt utifrån klass till klass, vad är det för någon du har i den här klassen och vad kan man göra i det klassrummet. Jag vet vi hade en gång på den tiden vi hade tv-apparater så kunde vi inte ha teven inne för det var en röd prick som en av eleverna fastnade i hela tiden. Det är väldigt viktigt. Så få störningsmoment som möjligt.

Vissa elever behöver man placera strategiskt i rummet. Vissa behöver sitta långt bak för att få överblick över rummet och andra långt fram för att läraren ska kunna ge egna instruktioner och extra stöd. Det är viktigt att det är lätt att röra sig i rummet utan att stöta till någon då det gärna leder till konflikter. En bra ljudnivå är viktigt och även att ha en inbjudande och fin miljö.

Specialpedagogerna är inne på att det är viktigt att eleverna har ordning på sina saker. Vissa kan behöva ha en bänk där de lätt kan samla sina saker och slippa gå ur sin bänk när de ska hämta något, dels för att skapa arbetsro, dels för att minska antalet situationer där det kan uppstå konflikter. För andra kan det räcka att ha en låda på sin plats med de saker de behöver.

Gruppen

För att förebygga konflikter och problemskapande beteende samt för att stärka gruppen behöver man arbeta med klassen.

Vi vuxna måste vara modeller. Sen måste man ju arbeta med sånt. Det görs ju hela tiden, inte bara om man går et program som stegvis eller någonting annat utan det är ju det ständiga arbetet i en grupp hur den ska fungera. Hur man är mot varandra och vilka ord man säger. Och att blickar pratar också, inte bara orden. Och det här med samarbetet.

Specialpedagogerna menar att man behöver arbeta med samarbetsövningar, dramatiseringar, empati och värdegrund. En framgångsfaktor kan vara att arbeta med individen och gruppen parallellt. Att låta gruppen titta på vilken roll de spelar i relation till eleven i relationssvårigheter.

På en skola arbetar de med kooperativt lärande vilket enligt specialpedagogen stärker gruppen och individerna eftersom alla behövs för att klara uppgifterna. Som lärare får man då se till att en elev i relationssvårigheter får en uppgift som hen klarar av så att hen känner sig delaktig.

Man får inte glömma bort att stötta de elever som eventuellt känner sig utsatta eller negativt påverkade av eleven i relationssvårigheter. Man får då titta på vilka anpassningar man kan göra för hen.

Organisation

Specialpedagogerna talar om vikten av att lägga en organisation efter elevernas behov och efter den verksamhet man ska bedriva. En specialpedagog skulle vilja se en mer flexibel

38

organisation. Hen menar att den skolan är resurstät men att pedagogerna ändå tycker att de inte räcker till när det dyker upp något oförutsett. Hen menar att om lärarna varit två i klassrummet kunde man vid behov plocka ut en för att göra annat, t.ex. att ta hand om nyanlända flyktingar vilket är aktuellt nu eller, vilket den här uppsatsen handlar om, ge tid till elever i relationssvårigheter. Att vara två i klassrummet, menar en annan specialpedagog, skulle innebära att man kunde hjälpas åt att läsa av det sociala spelet och på så vis stötta elever i relationssvårigheter.

En specialpedagog är med och lägger scheman inför läsåret och säger att hen då tänker på vilka pedagoger som arbetar bra ihop och vilka pedagoger som passar bäst till vilken klass, allt för att skapa förutsättningar till så goda relationer som möjligt. Specialpedagogerna menar att pedagogerna har för lite gemensam tid för diskussion och utveckling.

I stressade situationer har pedagogen svårt att bemöta elever på ett bra sätt. Även om man vet att man ska ha ett lågaffektivt bemötande kan stressen göra att man reagerar på ett beteende som man i en annan situation hade klarat att hantera på ett korrekt sätt.

På en skola funderar de över dilemmat att vara mentor och undervisande lärare samtidigt. Mentorn ska vara stöttande och läraren bedömande och de rollerna krockar. För en elev i relationssvårigheter kan det bli problematiskt och på skolan funderar de på om andra pedagoger ska vara mentorer åt de eleverna. Det skulle t.ex. kunna vara en specialpedagog.

Delanalys

Enligt skriften från SPSM (Tufvesson 2014) ska den fysiska miljön stödja lärandet i skolan och det är viktigt att försöka minimera antalet störande moment, t.ex. störande ljud och ”visuellt buller”. Detta bekräftas av specialpedagogerna som menar att en lugn miljö med få störningsmoment gör det lättare för elever med relationssvårigheter att lyckas. Det är också viktigt att rummen signalerar rätt saker och att det finns plats för elevers olika behov, vilket även Nordin Hultman (2004) menar.

För att nå framgång behöver också gruppen stärkas så att den fungerar väl, bl.a. genom att arbeta med värdegrunden och träna de sociala färdigheterna för att rusta eleverna. Detta kallar Nordahl m.fl. (2007) proaktiv ledning. Det är enligt Mead (Andersen & Kaspersen 1999) i mötet med andra som individen skapas och i en fungerande grupp är det lättare att lyckas skapa goda relationer. Specialpedagogerna är också inne på vikten av att inte särbehandla eller hänga ut eleven inför resten av gruppen och låta hen tappa ansiktet. Det handlar också om att låta eleven vara med på lektioner där det fungerar för hen, är det något ämne eller situation där det

39

är svårt att lyckas så är det kanske bättre att inte vara med. Återigen för att slippa tappa ansiktet och bli utpekad. Svenska BUP-föreningen (2011) menar att den negativa feedbacken kan förstärka de andra elevers bild av barnet som besvärligt och det finns risk för utanförskap vilket är det Goffman (2011) kallar stigmatisering. Det uppstår ofta en känsla hos den stigmatiserade av att inte veta vad de andra tänker om hen och var hen har dem. Den stigmatiserade kan känna sig ifrågasatt och ligger nära tillhands att föregripa vad som ska hända genom att inta en försvarsattityd.

För att kunna möta elevernas behov behöver man tänka kring hur man organiserar sig. Specialpedagogerna är inne på att man inte vill låsa fast sig i en struktur utan kunna vara flexibel. Ett sätt att göra det på är det som Rosenqvist (2013) presenterar. Där har man en flexibel organisationsstruktur där ett antal lärare har ansvar för en större grupp elever. Eleverna grupperas i varierande grupper, heterogena och homogena, samt i olika gruppstorlekar. De heterogena grupperna är fasta och utgör en bas för eleverna. I de homogena grupperna arbetar eleverna med samma begrepp men på olika sätt beroende av behov. De grupperna bestäms inför varje lektion och bygger på vetskap om elevernas behov av stöd. Till lärarlaget knyts en pedagog med specialkompetens, t.ex. en specialpedagog vars uppgift blir att skapa goda läromiljöer och förutsättningar för en inkluderande undervisning. En annan vinst med att vara fler pedagoger knutna till klasserna är dessutom vara två i klassrummet är att man lättare kan se till elevers behov och dessutom använda båda lärarnas kompetens vilket bekräftas i Persson och Perssons (2012) studie.

Professionsperspektiv

Fortbildning och utveckling

Specialpedagogerna menar att pedagoger har en benägenhet att fastna i hur man alltid har gjort. En är inne på att äldre lärare utbildade sig när skolan och yrket såg annorlunda ut då och kanske inte är beredda att ändra sig när förutsättningarna blivit annorlunda. En annan säger:

”Jag tror att de är rädda för att titta på sig själva. Titta på sin undervisning och titta på sitt eget förhållningssätt.”

Specialpedagogerna är överens om att det behövs handledning för att kunna tänka nytt eftersom det där kan ske ett lärande. Alla specialpedagoger handleder sina kollegor men formen för det ser olika ut. Alla har någon form av individuell handledning och på vissa skolor har man också

40

grupphandledningar. På flera skolor arbetar man med att pedagogerna auskulterar hos varandra, också det för att få utmana sina tankemönster och få nya idéer om hur undervisning kan se ut. Specialpedagogerna nämner också vikten av fortbildning för att hjälpa pedagogerna att tänka nytt. De nämner olika typer av fortbildning: om åtgärdsprogram och anpassningar, om barns utveckling, attityder och bemötande, om neuropsykiatriska funktionshinder, CPS, inkludering och tillgänglig utbildning samt lågaffektivt bemötande. Det är tydligt vad fortbildningen bör leda till:

”Alla som jobbar på en skola måste ha den kunskapen hur man skapar relationer”

Skolledningen behöver vara närvarande för att kunna identifiera pedagogernas behov av kompetensutveckling. En specialpedagog pekar på vikten av att utbilda all personal på skolan i hur man bemöter barn, inte enbart den pedagogiska och säger att hen har läst om en skola som gjort det och fått goda resultat. På en av skolorna infördes för några år sedan ett gemensamt förhållningssätt som genomsyrar verksamheten. Det fanns då några som inte tyckte om förändringen och valde att flytta på sig. När de nyanställer är de noga med att berätta hur de arbetar och att om ska arbeta på skolan behöver man acceptera det. En annan specialpedagog berättar om ett arbetslag på sin skola som länge haft problem med bemötande men att det i och med att det tillkommit ny personal som utmanar de gamla tankemönstren börjar gå på rätt håll.

EHT

Specialpedagogerna menar att det är viktigt med ett starkt elevhälsoteam (EHT) som kan stötta elever och pedagoger. Flera berättar att de i sina EHT arbetar för att få till ett mer förebyggande och hälsofrämjande arbete och menar att det är så lätt att fastna i det akuta, ”att släcka bränder”. De menar att de har ett relationellt perspektiv men att inte alla pedagoger på deras skolor har det. Pedagogerna fastnar gärna i att problemet ligger hos eleven.

”Jag hade önskat att man inte var så extremt diagnosfixerad. På något sätt är det så här kartläggning, kartläggning, kartläggning för att se vad det egentligen är för fel på eleven.”

En annan specialpedagog menar att EHT måste gå före och visa på det relationella perspektivet och hjälpa pedagogerna att tänka i nya banor.

41

De olika professionernas roller Rektor

Det som tydligast lyfts fram i intervjuerna när det handlar om rektors roll är att hen är den som ska leda och fördela arbetet. Hen ska ge förutsättningar för pedagogerna att kunna göra ett gott arbete och det handlar om att fördela resurser och att se till att pedagogerna får den fortbildning de behöver. Vidare är de rektor som ska peka med hela handen när det behövs och se till att alla kommer med i den riktning som rektor stakat ut och aktivt arbeta för att få med nejsägarna på banan. Hen behöver stötta de lärare som är rädda för att titta på sig själva och kanske bestämma att de behöver handledning.

Rektor kan också komma in när det kört ihop sig riktigt kring en elev och när pedagogerna känner att de behöver stöd eller om det behöver fattas någon form av beslut kring t.ex. anpassad studiegång eller ansökan till resursskola.

Specialpedagog

Specialpedagogens roll är enligt de intervjuade att vara spindeln i nätet kring elever i relationssvårigheter- BUP, habiliteringen, föräldrar, pedagoger, assistenter. Att se till att alla samverkar och att alla har ett gemensamt förhållningssätt. I rollen som spindel i nätet ligger också att samla in nödvändig information för att kunna anpassa verksamheten utefter elevens behov. De kan också vara med och starta upp anpassningar i klassrummet. En specialpedagog nämner att hen hjälper lärare att planera lektioner och områden om läraren ber om det,

Vidare ligger det på specialpedagogen att handleda pedagogerna, t.ex. att prata om bemötande och att hjälpa dem att hitta rätt anpassningar. Flera av specialpedagogerna pratar om att de alltid står på elevens sida. En säger ”På något sätt är vi marknadsförare för att de här elevernas möjlighet att få en god utbildning”. Vissa av specialpedagogerna har samtal med elever men det är mer i undantagsfall.

Kurator

Kurator lyfts av flera specialpedagoger fram som en viktig aktör i arbetet med barn i relationssvårigheter. De samtalar med elever kring deras mående och samspelet med andra elever. De kan också gå in och handleda pedagoger för att de lättare ska kunna möta eleverna.

42

Klasslärare

En stor del av arbetet med elever i relationssvårigheter ligger på klasslärare och mentorer. Det är de som ska anpassa undervisningen och miljön och i många fall vara den som vägleder eleven och ha samtal. Till det kommer ansvaret för guppen.

Psykolog

Psykologen är en biperson i sammanhanget enligt de intervjuade specialpedagogerna. Hen kan komma och handleda kring elevers svårigheter eller hur vi bemöter dem samt gör utredningar när EHT vill veta mer om elevens svårigheter. På de aktuella skolorna är psykologen inte alltid med på EHT-möten utan kommer var tredje eller fjärde vecka.

Skolsköterska

Vissa nämner skolsköterskan i arbetet med barn i relationssvårigheter. En säger att hen spelar en roll då hen kan bidra med information från hälsosamtal och samtal med föräldrar. På en skola försöker de att vara två när de har samtal med elever kring beteende och då är skolsköterskan ofta en av dem.

Delanalys

Specialpedagogerna ser att det finns pedagoger på skolorna som har ett kategoriskt perspektiv och som stigmatiserar eleverna (Goffman 2011). De menar att pedagoger kan ha svårt att tänka nytt och släppa det sätt som de alltid gjort på vilket bekräftas av forskningen. Hargreaves (2004) visar att lärare känner en frustration när förändring begränsar deras sätt att arbeta mot sina egna mål och syften. Monsen m.fl. (2014) visar i sin studie att lärare med åren blir mer vaksamma på det som kan hota deras professionella kompetens, t.ex. elever i behov av stöd. De menar att vissa lärare behöver stöd för att lyckas med en inkluderande undervisning och goda lärandemiljöer. Specialpedagogerna betonar vikten av att alla lärare behöver veta vad ett gott förhållningssätt är och hur man bemöter elever. För att få alla pedagogerna med på banan krävs enligt specialpedagogerna fortbildning och handledning. Här behövs en förändring av hela systemet, det Ahrenfelt (2012) kallar en förändring av andra ordningen, för att få organisationens tänkande och agerande ska få en högre kvalitet. Alla pedagoger behöver hjälp att ifrågasätta sig själv och att reflektera för att nå ny förståelse. Det inte är det vi upplever som problem som är problemet utan det är hur vi hanterar problemet som är det verkliga problemet. Här kan ny kunskap vara ett bra stöd vilket också visar sig i Persson och Perssons (2012) studie;

43

kompetensutveckling var en av framgångsfaktorerna där. En annan var att det finns ett starkt ledarskap vilket också är något som specialpedagogerna i min studie trycker på. De menar att rektors roll är att dels se till att alla är inne på samma spår, dels att ge förutsättningar för ett gott arbete genom organisering och fortbildning. De vill se en rektor som pekar ut vart de ska och hur skolan ska arbeta. En effektiv ledare hjälper sina organisationer att formulera visioner och ange en riktning menar Bolman och Deal (2012). Specialpedagogerna vill se en närvarande ledning, en ledning som spenderar tid i verksamheten och som ser vad som sker. Detta är något som Ärlestig (2008) visar vara en framgång för att nå goda resultat på en skola. Enligt Sandberg och Targama (2013) handlar ledarskapet om att förstå att människors handlingar styrs av deras förståelse av yttre faktorer och omständigheter. Det gäller att få människor att förstå vad som åstadkommas, vilka krav som ställs på organisationen samt hur förutsättningarna ser ut.

Rektorn ska också se till att undervisningen och elevhälsan utformas så att eleverna får det särskilda stöd och den hjälp de behöver (Socialstyrelsen och Skolverket 2014). Specialpedagogerna menar att elevhälsoteamets uppgift är att arbeta förebyggande och hälsofrämjande men att de lätt hamnar i att ”släcka bränder”. De strävar efter att vara en proaktiv verksamhetskultur, som förebygger och samverkar, men fastnar lätt i den att vara reaktiv (Lundgren & Persson 2003) Specialpedagogerna ser sig själva som elevernas ambassadörer, den som ser till att alla som bör samverka gör det samt försöker skapa goda förutsättningar för eleven att lyckas. Psykologen beskrivs främst ha en testande funktion i arbetet med elever i relationssvårigheter även om det händer att hen handleder och fortbildar. Gustafsson (2011) menar att psykologen är den som även ska se till att det finns en kompetens inom psykologi på en tillräcklig nivå på skolan för att inte elevernas beteenden ska misstolkas. Kuratorn lyfts av specialpedagogerna som en viktig del i arbetet vilket Gustafsson (2011) bekräftar. Hen har kompetens i sociala frågor och uppgiften är att ta hand om elevernas psykosociala hälsa.

Nordin Hultman (2004) menar att trots att skolan är grundade i en samspelssyn, att det råder en relation mellan barnet och omvärlden, så syns det inte alltid i praktiken. Man förklarar gärna barns handlingar utifrån dess egenskaper. Hon menar att ett barn inte är passivt eller okoncentrerat utan de blir passivt och okoncentrerat i ett visst sammanhang. Hon får medhåll av Guvå (2013). Hon lägger ansvaret elevhälsan att tillsammans med pedagogerna utforska vad det är som hindrar eleven i lärandet och i interaktionen med andra. Detta är en bild som även specialpedagogerna ger. De önskar ett mer relationellt perspektiv bland pedagogerna. Ett relationellt perspektiv är synonymt med en inkluderande skola och för att bli mer inkluderande menar Mc Master (2015) att det krävs en förändring av kulturen och av de gemensamma värden som finns på skolan. För att nå dit behöver tid avsättas för att gemensam reflektion där kulturens

44

antaganden och övertygelser diskuteras och omförhandlas. Erlandsson (2015) menar att det bl.a. behövs en vision som kan bära reformarbetet för att skolan ska bli mer inkluderande vilket bekräftas av Senge (1995) som menar att en vision är central i en lärande organisation. Specialpedagogerna i studien vill att pedagogerna på skolorna ska förstå att skolan ska kunna möta alla elever och att det är upp till pedagogerna att anpassa sig. Att, som Haug uttrycker det ”Institutionen ska bemästra heterogenitet och pluralism.” (Haug 1998 s 18). Nordahl m.fl. (2007) pekar här på vikten av att ge lärarna stöd och resurser för att lyckas med det uppdraget. Tetler (2015) menar att vi kan ha en bredare definition av inkludering där vi har ett mångfaldstänkande som accepterar och erkänner alla barn i upptagningsområdet. Det innebär att skolornas pedagogiska verksamhet behöver präglas av flexibilitet, differentiering och variation. Specialpedagogerna menar att elevhälsoteamet bör vara de som för skolan in i det relationella perspektivet och leder arbetet med en inkluderande skola.

45

Diskussion

Resultatdiskussion

Det låter självklart när jag nu skriver det; specialpedagogerna i studien menar att för att nå elever i relationssvårigheter är det allra viktigaste att skapa en god relation något som bekräftas av bl.a. Nordahl m.fl. (2007) och von Wright (2000) . Utan en relation kommer man ingenstans. Det går inte att tillrättavisa en elev om man inte har elevens tillit och respekt. Eleven behöver tydligt veta vad hen har de vuxna och att de går att lita på. Att ha en tydlig struktur är också på ett sätt en relation, eleven relaterar till sin omgivning och behöver veta hur den ser ut och fungerar. Det är enligt Mead (Andersen och Kaspersen (1999) i mötet med andra som självet och medvetandet skapas och goda relationer borde således ge goda förutsättningar för våra elever att skapa sina själv. När man som privatperson möter en annan människa kan man gå in