I Puls har man inte tillägnat samerna något eget avsnitt10, utan de behandlas på olika ställen i kapitlet ”Naturnära folks religioner”, tillsammans med andra religioner som läroboksförfattarna också anser hamna i denna kategori. Kapitlet inleds förvisso med att en helsidas bild på en samisk trumma och på en förklarande text, också denna på en helsida, som beskriver trumman. Dock är det inte mycket mer än så. På resterande sidor nämns samerna bara fragmentariskt anslutning till annat på ytterligare fyra ställen i kapitlet. Ingen av de religioner som tas upp i kapitlet får något eget avsnitt, utan man har snarare valt ett dela upp kapitlet i en rad rubriker som behandlar olika teman. Under dessa rubriker tar man sedan upp exempel från olika så kallade naturnära religioner som finns i världen.
I SO-direkt så har samerna, i kapitlet ”Norden före kristendomen”, tillägnats ett eget avsnitt på sex sidor. Övrigt som behandlas i detta kapitel är ett avsnitt om folktro, även det på sex sidor, samt ett lite större avsnitt på 13 sidor, som handlar om vikingarna och asatron.
33
I Kompakt har den samiska religionen fått ett eget avsnitt på drygt 2,5 sidor + tillhörande uppgifter. Andra religioner som behandlas i det övergripande kapitlet ”Folkreligioner” som totalt innehåller 14 sidor, är Yourubafolket och fornnordisk religion, som tilldelats fyra sidor vardera.
Religion och Liv behandlar samerna på två sidor i det övergripande kapitlet ”Skriftlösa religioner – magi och andar”. Kapitlet, som i övrigt främst behandlar religioner i Afrika samt förekomsten av schamanism och magi hos så kallade naturfolk, har totalt 13 sidor. I Religionsboken för skolans högstadium finns under rubriken ”Samisk religion” drygt 1,5 sida tillägnat den samiska tron. Avsnittet ingår i ett större kapitel som har 20 sidor och heter ”Religiöst liv i norden förr och nu”. Förutom den samiska religionen så finns det ytterligare 10 mindre avsnitt som främst behandlar olika typer av kristna samfund (till exempel Læstadianismen, Svenska missionsförbundet11 och Evangeliska
Fosterlands-Stiftelsen).
I Högstadiets religionskunskap nämns samerna endast i en enda mening.
Innehåll
Med undantag för Högstadiets religionskunskap, som bara nämner samerna i en mening, så finns det vissa gemensamma nämnare för vad det är som belyses i de olika böckerna. Även om det är i varierande form, så kan man läsa om nåjden och det magiska i den samiska religionen i samtliga av de öviga fem böckerna. Att de alla mer eller mindre utförligt berättar om samernas starka koppling till naturen är också gemensamt för alla fem. För att det ska bli lättare att överblicka, beskriver jag nedan innehållet i var bok för sig.
Puls
Samerna behandlas i kapitlet ”Naturnära folks religioner”. Kapitlet inleds med en helsidas bild på en samisk trumma. Av bildtexten får man veta att trumman är gjord av Helge Sunna, en samisk konsthantverkare och att den förenar ”gammal samiska tradition och nutid” (Göth & Lycken 2007, s. 59). Förutom bildtexten så finns en tillhörande text som beskriver Sunnas personliga syn på skapandet av trumman. Detta är det största utrymme som den samiska religionen får på ett och samma ställe i Puls. På de övriga sidorna nämns bara samerna i kort i samband med annat. Till exempel så
34
inleds det avsnitt som kommer efter ovanstående med en mening som nämner en samisk kvinna. I avsnittet, som kallas ”Många folk med ett ord”, motiverar man valt att kalla de folks religioner och traditioner som framställs i kapitlet för naturnära. Avsnittet inleds med följande stycke:
När en kristen präst på 1600-talet frågade en samisk kvinna om hennes tro, svarade hon: ’Alla – vattnet, marken, djuren, vinden, åskan – alla har de sin gud’. Liknande svar ger många människor i Arktis, Amerika, Asien och Oceanien idag. Det finns gemensamma sätt att förklara hur världen fungerar hos folk i olika världsdelar, trots att de har skilda traditioner och lever på olika sätt och med olika förutsättningar. Det är förstås inte lätt att hitta någon gemensam benämning på alla dessa folk som samtidigt säger något om det som är gemensamt för dem. I den här boken kallas de
naturnära folk. Deras kulturer och religioner visar att naturen är mycket viktigt för dem (Göth & Lycken 2007, s. 60).
Efter detta stycke följer en diskussion om andra benämningar som förekommer och som förekommit genom historien. Bland annat så tar man upp att de förr ofta kallades för ”primitiva folk”, då de levde mycket enkelt nära naturen, men att ”senare forskning visat att hela idén om det ”primitiva” var fel, ”då jägare och samlare använder sig ofta av både komplicerad och genomtänkt teknik” (Göth & Lycken 2007, s. 61). Denna diskussion om primitiva folk avslutas med ”Religionerna är ofta mycket olika till exempel kristendomen, men de är inte mindre utvecklade eller enklare. Benämningarna primitiva folk och primitiva religioner används inte alls idag”( Göth & Lycken 2007, s. 61).
Vidare så handlar alltså kapitlet rent allmänt om det som de kallar för naturnära folk. Det är uppbyggt i olika rubriker som ”En tillvaro i balans”, ”Heliga berättelser bevarar balansen”, ”Schamaner återskapar balansen” och så vidare. Det är mycket fokus på andlighet och övernaturlighet. Även om man flera gånger i kapitlet poängterar att ”de naturnära folken på många sätt är helt olika varandra”( Göth & Lycken 2007, s.63) så berättar kapitlet mest allmänt om naturnära religioner, men hämtar särskilda exempel från olika religioner. Samerna nämns alltså vidare i kapitlet bara i samband med andra saker. Då det handlar allmänt om förhållandet till förfäder inom de olika religionerna så skriver i samband med förfäder i vardagslivet att ”bland samerna var det till exempel vanligt att be förfäderna om hjälp med barnvakt, när föräldrarna behövde ge sig iväg” (Göth & Lycken 2007, s. 67). Denna mening avslutar ett stycke och får inget
förtydligande. I det avsnitt som handlar om schamaner nämns den samiska nåjden med en mening när de allmänt skriver om schamaners olika sätt att försätta sig i trans: ”De samiska nåjdernas trummor användes på detta sätt”( Göth & Lycken 2007, s. 73). I marginalen finns en tillhörande förklaring på vad en nåjd är för något: ”Nåjd. Nåjd är
35
den samiska benämningen på schaman” (Göth & Lycken 2007, s.73). Vidare i detta avsnitt återfinns under rubriken ”Schamaner idag” ett stycke som behandlar den intensiva jakt som samerna utsattes för under 1600- och 1700-talet och hur allt som kunde härledas till den samiska religionen skulle förstöras. Man nämner också att man brände nåjder på bål, då de vägrade överge sina samiska traditioner.
SO direkt
I SO direkt behandlas samerna i ett eget avsnitt i kapitlet ”Norden – före
kristendomen”, som också innehåller ett avsnitt om vikingarna/asatron och ett om folktro. Avsnittet om samerna inleds med ett stycke som berättar om att det redan för 1000 år sedan fanns ett folk som levde i norra Skandinavien som kallades för
skidfinnar. ”De använde skidor när de jagade ren i fjällen och i skogarna. Detta folk kallande svenskarna för lappar. Idag kallas samer och talar samiska, som är släkt med finskan” (Högberg Sundqvist 2005, s. 149). Därefter redogör man kort för den samiska religionen. Den starka anknytningen till naturen ligger i fokus och berättar om de olika andarna, gudarna, akkor och seiter.
Under rubriken som följer berättas det om varför björnen var speciellt helig för samerna och därefter kommer drygt en halv sidas text som beskriver nåjden. Man om nåjdens förmåga, hur en nåjd blev utvald och hur han jojkade för att komma i ett slags drömtillstånd. I denna text används inte begreppet trance, som det görs i många av de andra läroböckerna. Också nåjdens trumma beskrivs.
Under styckerubriken ”Samisk religion idag” kan man läsa om hur några samer efter en tids kamp år 1998 lyckades att ”föra tillbaka en helig sten till den plats där den en gång i tiden stått”, efter att den på 1960-talet, när en kraftverksdamm skulle byggas, stått på ett museum. Stycket avslutas med ”Detta betyder inte att samerna idag dyrkar sina gamla gudar, men de vill inte att deras folks heliga sten- och
träskulpturer och trummor ska ligga och samla damm på museer långt från de platser där de en gång brukades av deras förfäder” (Högberg & Sundqvist 2005, s. 153). I en faktaruta under rubriken ”Vad tycker du?” på samma sida som man behandlar förföljelserna av samerna och skriver om samernas religion idag så återfinns en kort beskrivning på fem meningar om renskötseln som följs av ett antal frågor: ”Vem ska ha rätt till fjällvärldens jakt och fiske? Vem ska betala om en ren som blir överkörd på vägen? Vem ska betala för de skador som de betande renarna orsakar i skogen? Staten? Renägarna? Vad tycker du?” (Högberg & Sundqvist 2005, s. 153)
36
På den sista sidan i avsnittet som behandlar samerna finns en text som tar upp frågan om samernas arbete för att erkännas som ett ursprungsfolk och hur det erkänts
rättigheter som minoritet och därmed fått skydd av den svenska grundlagen. Man förklarar varken begreppet ursprungsfolk eller minoritet.
Hela avsnittet om samerna avlutas med sju uppgifter. I inledningen till hela boken finns en beskrivning av dessa arbetsuppgifter, som alltså återfinns i slutet på varje delavsnitt. Frågorna ”uppbyggda i tre olika nivåer, representerade av olika färgade punkter”. Dessa punkter talar om vilken svårighetsgrad frågan har. Alla de sju arbetsuppgifter som avslutar avsnittet om samerna behandlar uteslutande samernas religion historiskt. Den sjunde frågan lyder: ”Vad säger samernas sätt att jaga björn om deras religion?” (Högberg Sundqvist 2005, s. 154).
Kompakt
I Kompakt har alltså den samiska religionen fått ett eget avsnitt på drygt 2,5 sidor + tillhörande uppgifter. Avsnittet är en del i kapitlet om folkreligioner som inleds med en diskussion kring begreppet folkreligioner och allmän fakta om sådant som är
gemensamt för dessa religioner. Man ställer i början frågan om vad vi ska kalla samernas gamla tro och vilket namn som passar bäst på religionerna bland Australiens och Amerikas urbefolkningar. Därefter tar man upp olika begrepp som använts och klargör även varför man valt att använda termen Folkreligioner som benämning på dessa gamla religioner i den här boken:
Ett begrepp som alltmer börjat användas […] är folkreligioner. I det begreppet ligger att en tydlig uppkomsthistoria saknas. Folkliga riter och muntliga historier berättande myter är det viktigaste i dessa religioner. Lärosystem är inte så medvetet utvecklade som i de stiftade religionerna. Dessutom rör det sig om en mängd små folkgruppers olika religioner (Hermansson & Tidman 2004, s. 85).
Vidare nämner man att de även ibland refereras till som skriftlösa eller boklösa religioner, eftersom att det är de muntliga berättelserna som har betydelse i dessa religioner, samt att gemensamt för de flesta av de folkgrupper som har dessa religioner lever nära naturen, vilket gör att dem ibland även kallas för naturfolkens religioner. Man tar också upp benämningen ursprungsbefolkning:
Bland de människor som tillhör folkreligionerna finns en proteströrelse. Den består av människor som inte enbart vill förvandlas till turistattraktioner för rika västerlänningar. De kallar sig för ursprungsbefolkningar och vill bevara sitt folks traditionella sätt att leva. De vill också väcka nytt liv i den gamla religionen (Hermansson & Tidman 2004, s. 85).
37
Efter denna allmänna inledning innehåller kapitlet fyra sidor om Yourubafolket som lever i Nigeria och fyra sidor om fornnordisk religion.
Avsnittet om samerna återfinns sist i kapitlet och har rubriken ”Samisk religion”. B Det inleder med att berätta hur den samiska religionen dog ut då kristendomen började spridas över Sveriges norra delar. Man återger bland annat en berättelse från 1600-talet som handlar om hur en svensk präst är med om en björnrit, utan att riktigt förstå vad dess syfte. Efter detta kommer följande stycke: ”Så småningom förstod prästerna vad den egentligen handlade om. Efter intensiva ansträngningar lyckades prästerna utrota såväl björnriterna som hela den samiska religionen” (Hermansson och Tidman 2004, s. 95).
De flesta av de underrubriker som sedan följer kan härledas till det mystiska i den samiska religionen och behandlar skillnaden mellan det manliga och det kvinnliga i den samiska religionen, andeväsen, offerkultur och den samiska schamanen – nåjden. Begrepp som offerrit, seitar och trance förekommer.
I avsnittet om samisk religion berättar man, förutom att man berättar att många samer på 1700-frivilligt gick över till kristendomen och att det på 1800-talet var
laestadianismen som lockade. Större delen av texten är berättad i dåtid, och förutom att konstatera att den gamla samiska religionen idag är utdöd, så dras inga paralleller till hur samerna lever idag.
Religion och Liv
Under rubriken ”Folken i norr”, behandlas samerna på drygt två sidor (ett uppslag). Detta ingår i det större kapitlet ”Skriftlösa religioner – magi och andar”. Kapitlet inleds med att man berättar om hur man i en afrikansk by samlats för att be till förfäderna om hjälp till välstånd och hur detta kan gå till. Därefter ägnas följande drygt fyra sidor åt att berätta allmänt om dyrkan av förfäder, andar, magi och medicinmän, med främsta utgångspunkt i de afrikanska religionerna. Man kommer även kort in på medicinmän hos indianerna i Amerika, och nämner i samband med detta att schamaner även finns hos inuiterna i Arktis, sibiriska folk i norra Ryssland och hos människor i Stilla havets övärld. ”Också hos samerna fanns tidigare schamaner. De kallades för nåjder”. Efter detta kommer en underrubrik som heter ”Naturreligion – skriftlös religion”. Detta inleds som följer: ”Människor vars liv är starkt beroende av naturen har traditionellt kallats för naturfolk. Och deras tro och riter har kallats naturreligioner”.
38
Man tar också upp att eftersom de ”oftast inte kände till skrivkonsten, har de inga gamla, heliga skrifter” och att de därför istället fört vidare sin kunskap muntligt från person till person, vilket är anledningen till att de man kallar de för skriftlösa religioner. Man tillägger dock att ”i vår tid blir förstås skrivkonsten spridd också bland dessa folk”. Under denna rubrik kan man läsa att ”den fornnordiska religionen och samernas
religion. Efter ett antal sidor som behandlar magiska metoder som kan förekomma i olika naturreligioner, följer avsnittet om samerna. Det inleder med följande: ”De nordliga delarna av världen befolkades tidigt av kringvandrande jägarfolk. Idag finns de kvar som minoriteter i olika länder. I norra Canada finns indianstammar, på Grönland lever inuiter, i Norden finns samer och i norra Sibirien finns olika nomadfolk” (Berg 2003, s. 522). Man fortsätter med att skriva att ”dessa ursprungsbefolkningar levde i en ogästvänliga och kall omgivning” (Berg 2003, s. 522) och skriver sedan att detta präglade deras religion som ”i grunden var likadan överallt” (Berg 2003, s. 522). Vidare berättas det att ”idag har de flesta övergivit sina gamla föreställningar och riter övergått till kristendomen. Eller så har de ingen religion alls. Men i praktiken har många kvar delar av den gamla tron” (Berg 2003, s. 522).
Under underrubriken ”Samerna i norden”, börjar man sedan först med att berätta att samerna funnits i norden sedan stenåldern och att de fram till 1600-talet levde ungefär på ”sitt invanda, traditionella sätt, och deras religion var en typisk naturreligion” (Berg 2003, s. 522). Man berättar om att man dyrkade olika gudar som hade olika
ansvarsområden och att man hade andeväsen som man vände sig till om man behövde goda råd och dylikt, samt fortsätter sedan med en kort beskrivning av seitar. Därefter följer ett mindre avsnitt som berättar om nåjden. Nåjdens arbete illustreras med ett exempel om hur det kunde gå till när en liten flicka blev sjuk och man tillkallande honom. Man hittar begrepp som sametrumman och trance. Under rubriken Samerna
förföljs berättar man sedan om hur ”de kristna svenskarna bestämde att samernas tro och
riter måste bekämpas och utrotas” (Berg 2003, s. 523) på 1600-talet, och hur man byggde kyrkorna som samerna tvingades att gå till samt om att man brände de heliga trummorna som vid den här tiden fanns i varje familj. ”Samernas tro och riter hånades och förbjöds i lag. De som trotsade förbjudet bestraffades. Våren 1693 brändes nåjden Lars Nilsson på torget i Arjeplog. Man försökte också tvinga samerna till att sluta tala sitt samiska språk. Föraktet mot samerna och deras religion har fortsatt ända in i vår tid” (Berg 2003, s. 523).
39
Under sista rubriken i avsnittet om samerna berättas om hur samerna lever idag. Man berättar bland annat att nästan ingen same idag har kvar den gamla tron, ingen offrar längre vid de heliga seitarna, och få samer trollbinder numera åhörarna med berättelser och myter. ”Sverige har starkare än de flesta andra stater bekämpat naturfolkens tro och livsstil. För hundra år sedan var många glada över det. Idag är nog ingen stolt över hur samerna har behandlats”(Berg 2003, s. 523). De ställer sedan frågan ”Hur ser vår tids samer på sin gamla religion?” (Berg 2003, s. 523) som följs av tre korta svar av personer som alla har olika syn.
Efter avsnitten om samerna kommer ett avsnitt som bland annat tar upp hur
européerna vålade stor skada när de för flera hundra år sedan började ”erövra delar av Amerika, Afrika och Australien” och tar upp exempel på vad man idag kan se för följder av detta. Man berättar också att det idag finns ett världsråd för
ursprungsbefolkningar som syftar till att sprida kunskap och försöka påverka myndigheter och lagstiftning i länder där ursprungsbefolkningar lever.
Kapitlet avslutas med ett avsnitt som diskuterar huruvida naturfolkens religioner är primitiva. Man berättar här om att det fram till nyligen har ansetts att naturfolkens religioner är enkla och primitiva, men att forskare idag anser att det är helt fel och att ”naturfolkens religioner utvecklats i en annan miljö och därför är annorlunda” (Berg 2003, s. 525) men att detta inte betyder att dessa religioner skulle vara mindre
utvecklade än till exempel kristendomen. Till sist ställs följande frågor: Är det säkert att vårt tankesätt är bättre? Är vårt sätt bättre för alla? (Berg 2003, s. 525).
Religionsboken för skolan högstadium
Avsnittet om samerna återfinns i denna bok i kapitlet ”Religiöst liv i norden förr och nu”. Det har den övergripande rubriken ”Samisk religion och återföljs av tre
underrubriker”. Under den första ”Gudstro”, börjar man med att berätta att tron på andeväsen var mycket betydelsefull i ”de förkristna samernas föreställningsvärld” (Lagström 1982, s. 280). Man berättar kort om hur denna tro kunde se ut och nämner ett antal gudar som dyrkades. Också att man offrade till gudarna på särskilda offerplatser, seitar tas upp, liksom att björnen hade en stor betydelse i religionen. Vidare ägnas ett förhållandevis långt stycke åt att beskriva nåjden och dennes speciella egenskaper. Här redogörs för trumman som nåjdens viktigaste egenskap och hur nåjden med hjälp av denna samt ”den speciella sångart som kallas jojkning” (Lagström 1982, s. 280) kom i extas.
40
Under den andra rubriken ”Samerna blir kristna” redogörs kort för hur samerna blev kristna. Dock nämner man att den svenske kungens intresse för samerna ”får främst förklaras av att han var intresserad över att få kontroll över dessa områden i konkurrens med både Danmark, Norge och Ryssland” (Lagström 1982, s. 281). Det hänvisas inte till vilka dessa områden är i texten, så man får anta att man menar de områdena som samerna levde i, vilket illustreras med en bild längst ner på sidan.
Den sista rubriken ”Laestadianismen och samerna” berättar i tre meningar om att den laestadianska väckelsen som uppstod på 1800-talet fick starkt fäste bland samerna och hur man inom den förbjöd den samiska kulturyttringen. Detta trots att det ”de extatiska inslag som förekommer inom laestadianismen till det yttre påminner om nåjdens hänryckningstillstånd” (Lagström 1982, s. 281).
Högstadiets religionskunskap
I hela denna bok nämns bara samerna i en enda mening. I kapitlet Kyrkorna i ”tredje
världen”, som handlar om kristen mission kan man under rubriken Svensk mission läsa
följande: ”Redan på 1500-talet drev man i Sverige mission bland icke-kristet folk, som man hade inom landets gränser, nämligen samerna”(Lilja 1970, s.150). Meningen som följer går sedan över till att berätta att svenska präster på 1600-talet även missionerat