Sammanfattning av resultat - ”Ska jag vara riktigt ärlig, så är det kanske max tre minuter på f

Ingen av de fyra intervjuade lärarna har någon speciell undervisning om samerna, utan de nämner bara dem kort i samband med att de undervisar om andra saker, till exempel då man pratar om Amerikas ursprungsbefolkning i samband med koloniseringen av Syd- och Nordamerika. Den främsta orsaken till att man inte belyser samerna mer är bristen på tid, och att det är så mycket annat som ska rymmas inom ramen för SO- ämnet. Att samerna och den samiska kulturen ligger väldigt långt i från elevernas vardag är en annan. En lärare säger att hon helt enkelt inte tycker att det är viktigt att behandla samerna i sin undervisning. Samma lärare säger också att hon inte vill särbehandla samerna och andra minoritetsgrupper, då det finns risk för att man framställer dem som något exotiskt om man inte har tid att gå in och beröra dem på djupet. En annan av lärarna säger att det är viktigt att eleverna får vetskap om att samerna finns, men att det inte ska få ta någon tid från allt annat som måste göras. En av lärarna säger att det faktum att läroboken inte tar upp samerna i någon större

omfattning, samt att han själv inte har så mycket kunskap om den samiska religionen och historien, kan vara orsaker till att han inte undervisar om samerna i någon större omfattning. Han tycker dock att det är viktigt att eleverna har kunskap om den

ursprungsbefolkning som lever i Sverige, och tycker inte att argumentet om att samerna och den samiska kulturen ligger väldigt långt från elevernas vardag håller.

Vad det gäller läroböckernas framställning av samerna så varierar det utrymme som de tillägnas en del från bok till bok. I den äldsta boken som ingår i undersökningen,

Högstadiets religionskunskap. Faktabok åk 7-9, så nämns samerna endast i en mening, i

samband med ett avsnitt om svensk mission. Även i den nyaste av de granskade böckerna Puls, får samerna ett ganska litet utrymme. Det uppgår förvisso till cirka 2,5 sidor, men en sida av dessa består enbart av en bild, och en annan en beskrivning av denna bild. Som mest utrymme får samerna i SO Direkt, där den samiska religionen behandlas i ett eget avsnitt på sex sidor.

I innehållet i de granskade böckerna ligger starkt fokus på det mystiska inom den gamla samiska religionen. Om man bortser från Högstadiets religionskunskap, så belyser alla nåjden och den samiska trumman i relativt stor omfattning. Tämligen stor

vikt läggs också att beskriva det nära förhållandet till naturen, samt olika riter som förekom inom religionen. Alla har också med något om den förföljelse som samerna utsattes för då de skulle kristnas på 1600-talet och framåt. I samtliga texter berättas det främst i dåtid och få paralleller till hur samernas tro och kultur ser ut idag görs. Antalet bilder som förekommer i de olika böckerna varierar bok till bok. Dock finns det en bild föreställande en samisk trumma med i samtliga, med undantag för

5 Analys

Av undersökningarna framkom det att samerna inte får något större utrymme i undervisningen i religionskunskap. Intervjuerna med de fyra lärarna visar att samerna bara nämns kort i samband med annat, och granskningen av läroböckerna påvisar en liknande tendens. Visserligen behandlas de med någon typ egna avsnitt i fyra av sex böcker, men i förhållande till annat är det inte i någon större omfattning och

framställningen är inte särskilt detaljerad.

Då det gäller hur de intervjuade lärarna undervisar om den samiska religionen så är alltså svaret att de i princip inte undervisar om den alls. Anledningarna till detta skiftar något från lärare till lärare, men tre av dem svarar bestämt att en stor anledning är bristen på utrymme inom ramen för de samhällsorienterande ämnena. Då det är så mycket annat som skall hinnas med, så prioriteras undervisning om den samiska religionen. Två lärare säger att de inte tycker att det känns viktigt eleverna får

kunskaper om den samiska religionen, även om de bör veta att det finns samer i Sverige. Då samtliga intervjuade lärare, av en eller annan anledning, väljer bort att undervisa om samerna i sin undervisning kan man tala om selektiv tradition (Wello Westlin 2000, s. 78 f). Att undervisa om samerna och den samiska religionen ingår alltså inte i den allmänna uppfattningen om vad religionskunskapen och de samhällsorienterande ämnena ska innehålla. I och för sig är inte antalet intervjuade lärare tillräckligt för att man ska kunna konstatera att detta är den undervisningsdiskurs som råder överallt. De är mycket möjligt att det ser annorlunda ut i andra delar av Sverige, men jag skulle nog ändå vilja se det som en fingervisning om hur det generellt kan se ut i de södra delarna av landet.

En selektiv tradition kan man också tala om när det gäller läroboksförfattarnas val av vad som ska ingå i deras läroböcker, då även de väljer vilket innehåll och vilken kunskap de vill förmedla till eleverna utifrån ett visst perspektiv (en viss diskurs). När det gäller innehållet i läroböckerna så är gemensamt för samtliga, (med undantag från Högstadiets religionskunskap som endast berör samerna i en mening), att man gärna mystifierar den samiska religionen, genom att lägga fokus på sådant som kan uppfattas som mystiskt och övernaturligt. Nåjden behandlas i de fem böckerna med ett förhållandevis stort avsnitt. I en av böckerna, Puls, är nåjden det enda som man skriver om samerna, vilket gör att den kunskap som man ger eleverna om samerna blir väldigt

snäv. Man lägger stort fokus på att beskriva något som antagligen ligger väldigt långt från eleverna, vilket kan göra att det finns en risk för att exotism uppstår.

Även om författarnas uppsåt varit att ge eleverna en öppen och objektiv bild av den samiska religionen, så kan man ändå urskönja att böckerna är skrivna utifrån ett visst perspektiv. Stuart Hall talar i Formations of Modernity (1992) om maktförhållandena mellan västvärlden och ”resten” i en postkolonial diskurs som råder än idag. Jag skulle vilja säga att denna tankesyn, präglad av koloniala tankar, syns även i läroböckerna, och att den i en del fall skapar en känsla av att det finns ett ”vi” och ett ”dem”. I till exempel

Religion och Liv avslutar man det övergripande kapitlet som behandlar samerna och

andra ursprungsbefolkningar med följande frågor till eleverna: ”Är det säkert att vårt tankesätt är bättre? Är vårt sätt bättre för alla?” (Berg 2003, 25). Även om dessa frågor säkerligen är ställda för att sätta igång ett kritiskt tänkande hos eleverna, så förutsätter man, genom formuleringen ”vårt” att det finns ett ”vi” som har ett kollektivt tankesätt, som skiljer sig från deras ”dem”.

Generaliseringar, som kan bidra till att göra ett avstånd mellan ”vi” och ”dem/det” som man framställer i böckerna, förekommer på flera ställen. I tre av de undersökta böckerna behandlas samerna i samma kapitel som andra ursprungsbefolkningar. Dessa kapitel innehåller alla någon slags introducerande del där man problematiserar de benämningar, till exempelvis ”naturfolk”, skriftlösa” och ”urfolk”, som man väljer att använda sig av, samt ger en del beskrivningar som man tycker är gemensamma för de flesta ursprungsbefolkningar. Att man diskuterar och problematiserar begrepp är förstås bra, men det förekommer det en hel del ganska generaliseringar, där en utveckling av beskrivningar hade varit önskvärt. Ett exempel på detta är i SO Direkt, där man kan läsa följande i diskussion kring begreppet ursprungsbefolkning:

Bland de människor som tillhör folkreligionerna finns en proteströrelse. Den består av människor som inte enbart vill förvandlas till turistattraktioner för rika västerlänningar. De kallar sig för ursprungsbefolkningar och vill bevara sitt folks traditionella sätt att leva. De vill också väcka nytt liv i den gamla religionen (Hermansson & Tidman 2004, s. 85).

Även om ovanstående formulering inte kan klassas som helt missvisade, då en punkt i FN:s definition av ursprungsfolk är att de ”strävar efter att bevara, utveckla och överföra sitt traditionella territorium och sin etniska identitet till framtida generationer”

hade behövt en utveckling. Detta då min uppfattning är att ursprungsbefolkningar runt om i världen, utifrån denna beskrivning, kan uppfattas som en ”samling” grupper av bakåtsträvare som motarbetar utveckling och samarbete, vilket även det kan bidra till en schablonartad bild med ett ”vi” och ”ett dem”.

På en del ställen i beskrivningen av samerna i läroböckerna kan man hitta

värdeladdade formuleringar och ordval, som inte riktigt passar i de sammanhang som de förekommer. Det som jag främst syftar på här är ett exempel ur Kompakt där följande kan läsas efter att man återgett en berättelse från 1600-talet som handlar om en präst som närvarar vid en björnrit: ”Så småningom förstod prästerna vad det egentligen handlade om. Efter intensiva ansträngningar lyckades prästerna såväl utrota björnriterna som hela den samiska religionen” (Hermansson & Tidman 2004, s. 95).

Formuleringarna ”förstod vad det egentligen handlade om” (Hermansson & Tidman 2004, s. 95 och ”lyckades” (Hermansson & Tidman 2004, s. 95) är väldigt värdeladdade och gör att man kan uppfatta det som att prästernas gjorde en beundransvärd insats när man utrotade den samiska religionen till förmån för kristendomen. Även om det är att övertolka att påstå att man här kan urskönja en underliggande postkolonial diskurs, så tycker jag att ordvalen i denna text är olyckliga och opassande.

Jag skulle, i samband med formuleringar som på ett eller annat sätt av mig inte uppfattas som helt subjektiva, även vilja lyfta fram följande frågor som återfinns i samband med en kortare text om renskötsel: ”Vem ska ha rätt till fjällvärldens jakt & fiske? Vem ska betala om en ren blir överkörd på vägen? Vem ska betala för de skador som de betande renarna orsakar i skogen? Staten? Renägarna? Vad tycker du?”

(Högberg & Sundqvist 2005, s. 153). Den tillhörande texten om renskötsel är alltför ytlig för att dessa frågor ska kunna besvaras rättvist och jag tycker att frågorna är ställda på ett sätt som kan påverka elevernas svar utan att de får sätta sig in i debatten om rennäringen ordentligt. De är ställda utifrån ett visst perspektiv och formuleringar som ”vem ska ha rätt” (Högberg & Sundqvist 2005, s. 153) och ”vem ska betala för de skador som de betande renarna orsakar” (Högberg & Sundqvist 2005, s. 153) gör att man kan ana författarnas åsikt i frågan.

I Harald Runbloms undersökning (Rublom, 2007) framkommer det att majoriteten av de religionskunskapsböcker som han granskat berättar om samisk religionshistoria, men saknar information om hur samerna lever idag. Detta resultat bekräftas i stora delar i min undersökning, då endast två av de fem böcker som över huvudtaget behandlar samerna, beskriver hur den samiska religionen ter sig idag.

Ska man applicera Gunlög Fuhrs tankar om att ursprungsbefolkningars historia ofta är förpassad till det antropologiska forskningsfältet på min undersökning, så skulle jag, utifrån ovanstående, vilja påstå att man kan se spår av denna tradition i de läromedel jag granskat. Som exemplifierats ovan, så beskrivs samerna överlag ur ett ”dem-

perspektiv”, vilket överensstämmer med att antropologin utgår från ett ”dem” som undersökningsobjekt (Fuhr 1999, s. 641). Även det faktum att historien genom tiderna främst skrivits av västerländska vita män syns tydligt i bland annat formuleringar och beskrivningar, vilket gör att det behov av en mer pluralistisk historieskrivning som Fuhr förespråkar även hade kunnat vara till stor fördel vid i författandet av läromedel. Dock skulle jag här vilja lyfta fram det faktum att om man söker efter information om den samiska religionen och kulturen i olika samiska informationsforum, så hittar man också där en tendens till att i framställningen lägga fokus på sådant som jag hänvisat till som mystifierande. Utifrån detta hade man kunnat gå vidare och diskutera den samiska självbilden, och i vilken grad framställningen av den samiska religionen i läroböckerna egentligen skulle skilja sig från den nuvarande om den skrivits av samer själva. Då jag inte har tillräckliga belägg för att ge mig in i en sådan diskussion, låter jag dock bli att vidareutveckla dessa tankar.

Även om varken intervjuundersökningen och läromedelsanalysen når upp till den storlek som krävs för att generella resultat skall kunna dras, så vill jag påstå att

undervisning och framställning om samer och den samiska religionen inte verkar ingå i den rådande undervisningsdiskursen. Trots att samerna och den samiska religionen på ett eller annat sätt framställs i samtliga nutida läromedel, så kan man se paralleller mellan de intervjuade lärarnas svar och det faktum att samerna i förhållande till de andra områden som tas upp i läroböckerna får väldigt litet utrymme. Alltså speglar

undervisningen läroböckernas framställning i viss mån.

Då man hade kunnat gå in och analysera varje beståndsdel i detalj, är denna analys långt från fullständig. Det finns så mycket mer som jag skulle vilja beröra, men någonstans måste jag göra en avgränsning. Jag vill dock påpeka att det även finns en del goda exempel på formuleringar och tankeväckande frågor i de böcker som granskats, liksom att det finns en hel del annat som man kan anmärka på.

6 Avslutning

Syftet med denna uppsats har varit att undersöka vilket utrymme den samiska religionen får i undervisningen i ämnet religionskunskap på grundskolans senare år, samt att titta på vilket stoff det är som tas upp. Min hypotes var att det utrymme som ägnas samerna är ytterst begränsat och att om det över huvudtaget tas upp så är det i de flesta fall en väldigt ytlig bild som ges. För att ta reda på om detta antagande stämmer så gjorde jag dels en kvalitativ undersökning bland fyra religionsundervisande lärare, dels en granskning av vilket utrymme den samiska religionen får i ett antal läromedel. Mina frågeställningar var följande:

• Hur undervisar lärare i religionskunskap om den samiska religionen? • Hur motiverar de sina didaktiska val?

• Hur ser framställningen av den samiska religionen ut i läroböcker för ämnet religionskunskap?

Resultatet av intervjuundersökningen visar att min hypotes till stor del stämmer. Ingen av de lärare som intervjuades i undersökningen ägnar samerna någon speciell

undervisning, utan nämner dem bara i anslutning till andra områden. Deras didaktiska val motiveras med olika anledningar, men den främsta orsaken är bristen på tid och att det är så mycket annat som ska rymmas inom ramen för de samhälls orienterande ämnena. Detta är en orsak som jag till viss del har förståelse för. Tiden är knapp och det är många viktiga ämnesområden som bör behandlas. Dock kan jag tycka att man faktiskt inte kan bortse från att vi har en ursprungsbefolkning i Sverige, som under perioder utsatts för en icke så mild behandling, vilket det enligt mig är viktigt att eleverna får vetskap om. Även om det är fullt förståeligt att man inte tycker sig ha tid att ägna flera veckor åt att fördjupa sig i samerna och den samiska kulturen, så borde man kunna integrera det i ett övergripande tema, där det belyses och får ta betydligt större utrymme i anspråk än att bara nämnas kort i andra sammanhang. Då samtliga

intervjuade lärare inte bara undervisar i religionskunskap, utan även i de andra

samhällsorienterande ämnena finns det en hel del områden som man hade kunnat göra detta i.

Att man inte har någon undervisning om samerna för att det är något som ligger långt från elevernas vardag är ett argument som enligt mig inte håller, då, precis som en av de

intervjuade lärarna också sa, merparten av det man tar upp i sin undervisning väldigt långt från dem.

I kursplanen för ämnet religionskunskap kan man läsa att det i ämnet ”ingår att studera hur kulturer och traditioner varierar i olika minoritetsgrupper i Sverige”

(Skolverket 2008). Av ovanstående kan man dra slutsatsen att detta inte görs, i alla fall inte vad det gäller samerna.

När det kommer till min tredje frågeställning, så kan man konstatera att hur framställningen av den samiska religionen de läroböcker i religionskunskap som jag undersökt, varierar från bok till bok. Gemensamt för alla av böckerna, med undantag för en, är dock att fokus ligger på det mystiska inom religionen, samt att få paralleller till hur samerna lever idag görs. Det kan även konstateras att det är den västerländska historieskrivningen med ett ”vi” som skriver om ett ”dem”, som är den rådande diskursen. Ett sätt att komma bort från detta hade varit att låta samer, och andra personer som ingår i de grupper eller bekänner sig till de livsåskådningar som tas upp i läroböckerna, vara med och skriva böckerna. På så sätt hade framställningen kanske blivit mer nyanserad och mer rättvis. I och för sig hade det förmodligen ändå funnits de som inte känt igen sig i den bild som då framställts, men jag tror ändå att det hade kunnat bidra till att komma bort från exotism och känslan av att det finns ett ”vi” och ett ”dem”.

I intervjuundersökningen sa en lärare att han trodde att det faktum att läroboken inte behandlade samerna i någon större omfattning av en anledning till att han inte heller behandlade dem i sin undervisning. Denna utsaga stämmer överens med de

undersökningar som visar att läromedlet har en väldigt viktig roll i lärarens val att välja undervisningsstoff (Skolverket 2006, s. 11).

Även om varken intervjuundersökningen och läromedelsanalysen är av de storlekarna att några generella slutsatser skall kunna dras, så tror jag ändå att resultaten kan ge fingervisningar om hur det kan se ut i övrigt när det gäller utrymme och framställning i undervisning och läroböcker i ämnet religionskunskap. För att kunna styrka detta hade man dock behövt utföra en betydligt större undersökning. Därefter hade det varit viktigt följa upp resultatet med en djupare analys, samt, om resultatet blivit som förväntat, vad det skulle kunna ge för eventuella konsekvenser.

En tanke som uppstått under uppsatsarbetets gång är emellertid att samerna ägnas större utrymme i undervisningen i skolor som ligger i de norra delarna av Sverige, då den samiska kulturen gissningsvis är betydligt mer påtaglig där än här. För att se om

denna tanke stämmer hade det varit intressant att göra en likande undersökning bland lärare som undervisar på skolor i den norra delen av vårt land. Ytterligare ett förslag till vidare forskning är att undersöka hur elevernas faktiska kunskaper om samerna ser ut. Även i det fallet hade det varit intressant att jämföra och se om det finns eventuella skillnader beroende på var i landet man bor.

Vad det gäller läromedelsanalysen så är ett förslag till vidare forskning att undersöka hur läroboksförfattarna går tillväga när de väljer vilket stoff som ska få ta plats i böckerna och vad de själva har för tankar om detta.

Källförteckning

Trycka källor

Bergström Göran & Boréus Kristina, ”Samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys”. I: Bergström Göran & Boréus Kristina (red), Textens mening och makt. Metodbok i

samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys, Lund: Studentlitteratur 2005.

Bryman Alan, Samhällsvetenskapliga metoder, Malmö: Liber AB 2004 (2001). Börjesson Mats & Palmblad Eva, ”Introduktion”. I: Börjesson Mats & Palmblad Eva (red), Diskursanalys i praktiken, Malmö: Liber Ab 2007.

Dahlin Olov, ”Hur framställs etniska religioner i svenska läromedel”. I: Lindgren Ödén Birgit & Peder Tahlén (red), Nya mål? Religionsdidaktik i en tid av förändring,

Uppsala: Swedish science press 2006.

Fuhr Gunlög, ”Ädla vildar, grymma barbarer och postmoderna historier”. I: Historisk tidsskrift nr 4, 1999.

Hall Stuart, “The West and the Rest: Discourse and power”. I: Hall Stuart & Gieben Bram, Formations of modernity, Cambridge: The Open University 1992.

Karlsson Therese, ”Exotiska renskötare och trolltrummans magi. Samer och samiska frågor i grundskolans läromedel för de samhällsorienterande ämnena”. Rapport, Umeå universitet: Institutionen för barn- och ungdomspedagogik, specialpedagogik och vägledning 2004. Finns att hämta på: http://libris.kb.se/bib/9615746.

Lagerholm Per, Språkvetenskapliga uppsatser, Lund: Studentlitteratur 2005. Lingvall Stefan, ”Den frånvarande samen. En studie av åtta läroböcker och deras

In document ”Ska jag vara riktigt ärlig, så är det kanske max tre minuter på fyra år” Om hur den samiska religionen framställs i ämnet religionskunskap (Page 41-55)